bloglovin

Inavel XV - Sätt att undvika inavel

Så långt det är möjligt är det för arten klokt att undvika inavel. Hur gör man då detta? Går det och vilka sätt kan man använda?

 

Ett sätt att undvika inavel är att använda fler djur i avel. Att använda fler djur och inte selektera lika hårt gör att avelsframsteget tar längre tid men i slutändan är det värt det.

 

Man bör också se över vilka djur som används i avel och se till att inte ”överanvända” samma individ i aveln. Att låta en individ få flertalet avkommor ökar inavelsgraden på sikt. Tänk själva. En individ får kanske 20 avkommor. Av dessa 20 avkommor får 10st egna kullar och varje unge får kanske 20 avkommor (20x10=200). Helt plötsligt har individen som vi från början inte tyckte hade så många avkommor 200 barnbarn som då är släkt med denna individ. Att hitta en partner som inte har denna individ i släkten blir då svårare.

 

 

 

Text & bild: Sandra Magnusson © Kaninmagazinet 2014


En duktig hoppare del 2 - beteende

Hur ska en hoppkanin bete sig?

Vad gör att en kanin blir en duktig hoppare? vilka egenskaper hos en kaninunge ska jag se till då jag vill köpa en hoppkanin? hur ska en hoppkanin se ut och hur ska den bete sig?

 

Utseendet – inte allt

Föregående artikel ”En duktig hoppkanin del 1” tog upp lite skillnaden i utseende mellan en vädurskorsning jämfört med en renrasig dvärgvädur samt skillnaden rent kroppsmässigt mellan en belgisk hare och en harkorsning. I artikeln nämndes att det man rent kroppsmässigt strävar efter hos en hoppkanin är en större kanin än dvärgkaninen (2-3 kg) med långa och starka ben samt en lång och stark rygg.

 

Lilla Wlmer bevisar att man inte alls behöver se ut som en "hoppare" för att vara en.
Foto: Emilia Elgh
 
 

Denna artikel fokuserar på det som är än viktigare än hur kaninen ser ut, nämligen kaninens inställning till hoppning. Det är inställningen som till största bestämmer hur långt en kanin kan komma att gå på hoppbanan. Därför kan en duktig hoppkanin se ut i princip hur som helst, liten som stor, slank som grov, långbent eller inte.

 

Ett hett temperament

Många hoppuppfödare vill idag avla in ett lite hetare temperament hos hoppkaninerna. Det är därför viktigt som ny inom hoppningen att höra sig för när man ska köpa sin första hoppkanin. Fråga hur föräldrarna är och om du har möjlighet be att få träffa honan och hanen som är föräldrar till din nya hoppkompis.

Hoppning ska vara en rolig sport men alla kaniner passar inte alla. Får du en för tuff kanin att hantera så blir kanske inte denna sport så rolig som du tänkt dig. Så var noga vid ditt val och be uppfödaren om råd när du ska välja.

 

Vilja – inte att förknippa med temperament

Många vill som sagt avla in ett hetare temperament då de anser att kaninerna då ”taggar till” på banan och hoppar bättre. Det är viktigt att inte förknippa ett hett temperament med vilja hos kaninen. Det finns idag kaniner som är världens snällaste i alla lägen och som ändå når de högre klasserna och plockar meriter. De kaninerna ”taggar till” utan att bli aggressiva (hett temperament) och hoppar fantastiskt ändå. Något som bevisar att ett hett tempermanet inte spelar roll.

 

 

 

Glädje – kanske det viktigaste

Det viktigaste hos din hoppkanin är ändå kaninens inställning till hoppning. Tycker kaninen att det är roligt att hoppa och älskar det kommer detta ta kaninen långt. Se till att inte döda kaninens glädje till hoppningen genom att hoppa allt för mycket och ofta och genom att inte sätta för stor press på din kanin.

Kom ihåg, ni ska ju tycka det är roligt båda två!

 

Vaken, nyfiken och pigg

Det är tre saker som beskriver hur man vill en hoppkanin ska vara. Den ska vara alert och vaken på sin omgivning utan att vara nervös. Nyfikenhet är viktigt då en nyfiken kanin vill upptäcka och lära sig nya saker. En kanin som inte är nyfiken bryr sig säkert inte så mycket om ”de där hinderna” heller. Pigg är ju såklart ett tecken på att kaninen är frisk. Lite fart under tassarna underlättar mycket för en kanin när den ska hoppa stora hinder.

 

Text och bild: Sandra Magnusson


Inavel XIV - Håll nere inavelsgraden

Du har genom serien fått lära dig om inavel och vad som sker. Förhoppningsvis har du lärt dig att det är viktigt att se den större bilden av allting, och därav vikten av att hålla inavelsgraden på en rimlig nivå.

 

Att inavel har stora nackdelar har du kanske nu förstått. Som tur är har vi ett mått på inavel och kan på ett enkelt sätt se hur mycket varje individ är inavlad.

 

inavelsgrad

Mått på inavel – mäter hur ”inavlad” en individ är. Inavelsgraden är ett mått mellan 0-1, eller som ofta visats i %. Mått på hur stor andel av individens alla genpar där samma gen finns i dubbel uppsättning (=inavel).

 

Exempel

Vi säger att en individ har 100genpar. Individen är inavlad med 5%. Detta innebär att hos 5 av individens genpar finns samma gen (som kommer från samma släkting) i dubbel uppsättning.

 

 

 

Detta låter kanske inte så mycket. Men säg att endast 1 av dessa gener är ett recessivt sjukdomsanlag. Individen blir sjuk när denna gen kommer i dubbel uppsättning i genparet. Då kan varje gen och varje genpar komma att spela roll mellan liv och död.

 

 

Text & bild: Sandra Magnusson © Kaninmagazinet 2014


En duktig hoppare del 1 - Utseende

Hur ska en hoppkanin se ut?

Vad gör att en kanin blir en duktig hoppare? vilka egenskaper hos en kaninunge ska jag se till då jag vill köpa en hoppkanin? hur ska en hoppkanin se ut och hur ska den bete sig?

 
Denna artikel är en liten fördjupning av - Att tänka på när du köper hoppkanin

 

Frågorna är många och svaren är än fler. Vad som gör en kanin till en duktig hoppare är oändligt många faktorer både beroende och oberoende. Med detta menas att kaninen besitter vissa genetiska egenskaper (beroende) som kan underlätta för den att ta sig över hinderna (exteriör – storlek, längd på benen etc.). Sen finns det än fler oberoende faktorer, egenskaper hos kaninen som inte påverkas av dess släkt och gener utan hur kaninen tränas och uppfostras och kanske framförallt hur kaninen mår.

 

Hur vet jag om en kaninunge blir en duktig hoppare?
Först och främst så är det omöjligt att förutspå om en kaninunge kommer bli en duktig hoppare eller inte. Det finns så mycket som påverkar hur den lilla kaninungen utvecklas på sin resa från unge-ung kanin-tävlingskanin.

Det är bevisat så många gånger förr att en duktig hoppkanin kan se ut hur som helst. Storlek och kroppsform tycks inte ha en allt för stor betydelse när det kommer till hoppningen. Dock så underlättar det ju för kaninen om den har en mer fördelaktig kropp för hoppning. En hermelin behöver ju ta i mer över hinderna än en belgisk hare exempelvis.

 

Den typiska hoppkaninen
Hur man vill en hoppkanin ska se ut är väldigt individuellt från person till person. I huvudsak brukar man säga att man vill ha kaniner som väger mellan 2,5-3kg. Många hoppkaniner är av slankare vädurstyp. De är större och har längre (och smalare) kropp än en dvärgvädur.

 

Sen finns det dem som föredrar harar. Dessa hoppkaniner har oftast en större andel belgisk hare inblandat och har ett mer harlikt utseende.
 
Det man ska komma ihåg är att ”hoppkorsning, vädurskorsning, harkorsning” som oftast står under kaninens ”ras” är just vad det antyder en korsning och inte en ren ras. Absolut finns det renrasiga kaniner som hoppar också, men kaniner avlade för hoppning är de allra flesta korsningar.

 

Text och foto: Sandra Magnusson

Bild belgisk hare: lånad med tillstånd av Mandana Veysi


Inavel XIII - Snabbt avelsframsteg

Artikelserien om inavel börjar nå sitt slut. Nu är det dags att börja knyta ihop säcken och med hjälp av våra nya kunskaper om inavel förstå vad som sker när vi avlar.

En fördel med inavel är att det ger ett snabbt avelsframsteg jämfört med selektion. När man selekterar djur kan det ta flera generatoner innan djuren får de önskade egenskaperna som man vill ha. Vid inavel går denna process mycket fortare och man får önskvärda resultat betydligt snabbare.

 

Dock är detta en väldigt kortsiktig lösning och att avla på detta sätt kan om man inte ser upp leda helt åt helsike. När väl problemen dyker upp är den enkla lösningen på problemet inte så enkel längre. 

 

 

Flera studier visar på att inavel ger problem med fertilitet, storlek (djuren blir mindre), överlevnad, sjukdomsresistens med mera. Detta i sig leder inte helt ologiskt till ogynnsamma resultat när vi kommer till egenskaper som vi anser viktiga för en hoppkanin. Då inavlade djur har en mindre genetisk variation och är mer homozygota (se ovan) så blir avelsframsteget på sikt mindre, även om det för stunden ger ett snabbare avelsframsteg.

 

Text & bild: Sandra Magnusson © Kaninmagazinet 2014