bloglovin

Vad är det som egentligen gäller?

Text: Hendrike Palm, 08 KaninhopparTeam
Källa: Länsstyrelsen


 

För ett tag sedan kunde man läsa på ett av många kaninforum på Facebook om två personer som hade omhändertagit kaniner. Enligt tidningsartikeln utgav sig kvinnorna för att vara från länsstyrelsen och att de ansåg att ägarens kaniner var i så dåligt skick att de behövdes omhändertas direkt. 

 

Denna tråd skapade snabbt stora diskussioner men jag blev nyfiken på vad jag som privatperson och djurägare kan göra om den dagen skulle komma för mig själv. Jag ringde upp länsstyrelsen här i Stockholm som nog blev lite förvånade av mina frågor men som vänligt svarade på dem och här kommer svaren i sin enkelhet.

 

När länsstyrelsens kontrollanter gör besök åker de i princip alltid ut i sina profilkläder som tydligt visar att de kommer från länsstyrelsen. De har också alltid legitimation som du som djurägare har rätt att kräva att få se. Därefter har de alltid med anmälan och går igenom den, om man får veta vem som skickat anmälan frågade jag inte men skulle inte tro att man får se det. Det är inte heller intressant att veta vem som skickat in utan snarare att fokus läggs på att utreda den.

 

Sen är det säkert många som sett program där man får följa djurpolisen i utlandet. Där är det många gånger så att de får invänta polis innan de omhändertar djuren. Samma regler gäller för Sverige, de kan inte omhänderta djuren om inte polis finns med på plats eller i annat fall kommer efter att inspektörerna har åkt och därefter hämtar djuren. Det är alltså polisen som hämtar djuren, inte länsstyrelsens representanter.

 

Dessa svar är det jag fick efter att jag varit i kontakt med länsstyrelsens djurskydd i Stockholm. Jag hoppas att det kan vara en liten försäkran för alla kaninägare och ni nu vet vad ni kan kräva att se och skulle detta inte stämma bör polis eller länsstyrelse kontaktas direkt för de uppskattar inte att civila personer åker ut i deras namn utan att äga rätten till det.   

 

Stort tack till Hendrike Palm som tog reda på denna informationen och gav oss tillåtelse att publicera den.


Kostråd till kaniner och marsvin

I TV4 nyhetsmorgon tog man i veckan upp kostråd för kaniner och marsvin.
 
Medverkande,
Gunnel Andersson, veterinär
Hendrike Palm, kaninuppfödare
Kaninen i filmen är Hendrikes "Fisken".
 

Lilla Wiener

Lilla Wiener

 

 

 

Danska: Lille Wiener
Norska: Liten Wiener
Finska: pieniwiener

 


Blå hane

 

Denna kanin kan sägas komma ifrån två olika länder. Arne Nielsen, Danmark, skrivs som upphovsman i Nordisk Kaninstandard. Men när Nielsen visade rasen 1990 framhölls det att det redan fanns en identisk holländsk ras vid namn Hulstlander. Därför finns det delade meningar om vilket som faktiskt är Lilla Wienerns hemland och flera som hävdar att rasen i själva verket borde heta Hustlander.

 

Rasen har avlats fram gengom att man korsade små Vita Wiener med stora vitblåögda Hermeliner. Avelsarbetet gick fort och redan efter två år kunde Nielsen visa upp Lilla Wiener.

 

Rasen är ganska ny och liksom det är med alla nya raser så tar det lite tid innan den har etablerat sig ordentligt. Ingrid och Peter Ahnelöv i Simrishamn föder framgångsrikt upp Lilla Wiener i blått sen något år tillbaka och sålde på LU 2012 avelspar till eventuella framtida uppfödare. 

 


Två lovande ungkaniner

 

Vid utställning

Poängskala

 

 

Färgade

Vita

Vikt

5

5

Rasprägel och presentation

10

10

Kroppsform

40

40

Pälsens täthet

10

20

Pälsens kvalitet

10

10

Färg

20

10

Kondition, vård och sundhet

5

5

Summa poäng 

100

100

 


Ungar hos familjen Ahnelöv, Blå

Viktskala

 

Ungdjur
Här anges den vikt som i förhållande till åldern ger 5 poäng

4 intill 5 mån    2,0kg
5 intill 6 mån    2,3kg
6 intill 7 mån    2,5-3,2kg
max vikt           3,5kg

 

Vuxen

-2,00kg              0 poäng
2,01-2,30kg       3 poäng
2,31-2,50kg       4 poäng
2,51-3,20kg       5 poäng
3,21-3,50kg       4 poäng
3,51 och högre   0 poäng

 

Utdrag ur rasprägel, presentation, kroppsform, päls och färg (Nordisk Kaninstandard)

Huvud
Huvudetskall harmonisera med kroppsstorleken. Hanens huvud är kraftigt med bred panna och nos. Käkarna är fylliga och nosprofilen är lätt böjd. Honans huvud är smalare än hanens.
Kroppsform
Kroppsformen är kort och bred med bred framkropp. Den är kraftigt byggd och har reslig kropp. Helhetsintrycket skall vara en kort, kraftig och kompakt kanin.
Päls
Pälsen skall vara något längre och grövre än den allmänna beskrivningen, men absolut inte sträv. När man stryker pälsen mothårs får den inte stå kvar lodrät utan att falla tillbaka. Pälsen skall vara fyllig.

 

Här syns den speciella Wienerpälsen i färgvarianten Blå

Färg
Rasen är godkänd i färgerna vit blåögd, viltgrå, mörkgrå, svart, blå och viltblå.
Bottenfärg: enl respektive grundfärg
Ögonfärg: enl respektive grundfärg
Klofärg: enl respektive grundfärg

 

Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från rasprägeln, idealtypen. Antydan till hakpåse hos honor, detta är diskvalificerande för hanar. Smalt huvud hos hanar och grovt huvud hos honor.
Framträdande skulderblad och svaga, tunna framben. Plant eller brant sluttande kors (ryggslut). 
En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Utskjutande lår.
Olika färgfel enligt respektive grundfärg.

 

Text och Foto: Emma Almquist
Källa: Nordisk Kaninstandard och Raskaniner av Åke Johansson

 


Urinsten

 

En stor anledning till att kaninen får urinsten eller uringrus beror på för stort intag av kalk och/eller kalcium.

 

Kaniner tar upp allt kalcium som finns i fodret de äter. Kroppen tar vad den behöver till organen. Kalköverskottet utsöndras från blodret via njurarna i urinen. Om kaninens urin är grumligt så det det på grund av kalköverskott. Pågår det under en längre tid kan man se att det bildas mer trögflytande urin och mer leraktigt.

 

Allt kalk i födan tas upp via tarmväggen och kroppen förser sig med vad den behöver från blodet och överskottet utsöndras via njurarna, d.v.s. i urinen. Följaktligen kan det bli rikligt med kalk i urinen och detta kan då ses som en vitaktig grumling av urinen. I vissa fall då överskottet är kraftigt och pågår under en längre tid kan det bildas trögflytande, leraktigt sekret eller stenar i urinblåsan som orsakar smärta och problem vid urinering. Stenar kan även vandra ned från urinblåsan till urinröret vilket ofta försvårar behandlingen. Även vad gäller kaniner är det exakta sjukdomsförloppet inte helt klarlagt.

 

Om det kommer kalk i urinblåsan så tyngs den ned och det kan bli svårt för kaninen att kissa ut allt. Allt eftersom blir det mer och mer kalk och det bildas stenar.

 

urinsten kanin
Foto: http://www.viskadalensdjurklinik.se/

 

Sitter kaninen stilla mycket är det lättare för problem. Hoppar kaninen och skuttar dagligen så urinblåsan skakas om är det större chans att gruset kan kissas ut.

 

Det är lättast att se urinsten genom rötgen eller ultraljud, ibland kan man även känna att urinvlåsan är fylld med grus eller sten, det märks även om kaninen får ont när man rör blåsan.

 

Man bör även kolla om det är blod i urinen, det gör man genom att ta en urinsticka i ett urinprov. På urinstickan finns det filterpapper som ändrar färg utifrån vilka ämnen som finns i urinen, det är ett snabbt sätt att få reda på om det finns blod i urinen.

 

 

Symptom

Symptomen påminner lite om urinvägsinfektion. Kaninen kissar på fel ställe, "kissar på sig", lämnar fläckar, kan ha ont när den kissar. Om den har ont vid urinering kan ses som att kaninen kröker rygg när den kissar, den kan även ge ifrån sig ljud.

 

Man kan se blod i urinen, men det kan vara svårt att skilja från den naturliga rödfärningen som ibland kan förekomma. Att urinen ibland blir lite föraktiv orsakas av ett ämne som heter porfyrin, helt ofarligt.

 

Det kan hända att det har bildads en sten som täpper till eller mycket grus som gör att kaninen inte kan kissa alls, detta är ett mycket akut tillstånd och man måste till veterinär omgående.

 

Luktar urinen illa kan kaninen även ha fått en urinvägsinfektion.

 

 

urinsten kanin
Foto: http://www.djurklinikenroslagstull.se

 

Behandling

Har det bildats stenar måste man operera och ta ut stenen/stenarna. Det är oftast en enkel operation. Har stenarna gått ut i urinröret är det svårare.


Har kaninen grus är det lättare att spola rent blåsan med koksaltlösning. Detta görs med narkos då det är smärtsamt för kaninen. Man fyller blåsan upprepade gånger med koksaltlösning och tömmer den tills gruset är utspätt, sedan klarar kaninen resten själv.

 

Man kan även prova en behandling i hemmet, om det inte är så allvarligt. Kaninens ägare får ge stora mängder med vatten direkt i munnen flera gånger per dag, hålla kaninen horisontellt och försiktigt skaka om nedra buken för att skaka om gruset i urinblåsan. Det kan ta upp till flera veckor, men med tid kan det gå. Så slipper man sövning och operation. Efter man har provat detta är det bra med en röntgenundersökning efteråt för att se så att gruset är borta.

 

Har kaninen både urinvägsinfektion och urinsten behandlas detta med antibiotika.

 

Det är vanligt att urinsten kommer tillbaka, man får vara beredd på att det kan bli fler behandlingar.

 

 

källor:
http://www.djurklinikenroslagstull.se
http://www.veterinaren.nu/


Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2013


Hermelin

Hermelin
Danska: Hermelin
Norska: Hermelin
Finska: Hermeliini

Hermelinen är Sveriges vanligaste utställningsras. Ca 30% av alla kaniner som ställs ut varje år är hermeliner. Det viktigaste för denna lilla ras är att den sitter vackert och att dess öron är korta och tätt sittande.

 

hermelin
Svart. Foto: Emma Almquist

 

Många tror att hermelinen är världens minsta ras, men den delar faktiskt den titeln med dvärgharen som får lov att vara ett hekto lättare för att få full poäng på vikten, men de har samma maxvikt. Dels på grund av sin storlek har denna ras blivit en populär bland yngre barn som har lättare att hantera ett mindre djur.

Rasen härstammar från England där den ställdes ut i Hull 1884. En engelsman är rasens upphovsman. Polish var namnet i England och rasen var då vit. Den blev sedan Dvärgharen. I Slutet av 1800-talet importerades Polish till Tyskland. Där arbetade man vidare på att utveckla rasen mot den typ vi har pa Hermelinen idag. De färgade och tecknade varianterna avlades fram i Holland och godkändes 1940.

 

Vit rödögd
Vit rödögd, foto: http://ninnih.se/

 

Vid utställning

Poängskala

 

Färgad och vit

Tecknad

Avvikande hårstruktur

Vikt

5

5

5

Rasprägel och pre

20

20

20

Kroppsform

40

20

20

Pälsens täthet

10

10

20

Pälsens kvalitet

10

10

20

Färg

10

10

 

Teckning

 

20

 

Färg & teckning

 

 

10

Kondition, vård & sundhet

5

5

5

Summa poäng

100

100

100

 

hermelin
Viltblå foto: http://ninnih.se/

 

 

Viktskala

Ungdjur
Här anges den vikt som i förhållande till åldern ger 5 poäng
4-5 månader       0,60-0,80 kg
5-7 månader       0,80-1,00 kg
max vikt                1,40 kg

Vuxna
-0,60 kg                  0 poäng
0,61-0,70 kg            3 poäng
0,71-0,80 kg            4 poäng
0,81-1,30 kg            5 poäng
1,31-1,40                  4 poäng
1,41 och högre       0 poäng

 

hermelin
Lutino shadow (gul med röda ögon), foto: http://ninnih.se

 

 

Utdrag ur Rasprägel och presentation, Kroppsform, Päls, Färg och Teckningar

Rasprägel och presentation
Hermelinen är en ras med sin egen profil, såväl vad angår kroppsformen som typen. De korta öronen framhäver det runda huvudet och ger tillsammans med den korta kroppen en välproportionerad helhet.
Öron
Öronen sitter tätt tillsammans och upprättstående, väl avrundade i spetsen och skall harmoniera med kroppsstorleken. Öronlängden får ej vara över 7 cm, de får ej vara för grova men ej heller så tunna och dåligt behårade att de får ett rosa skimmer.
Hakpåse
Hanar får ej ha hakpåse. Det får förekomma så kallat hakskägg. Detta är ett smalt hudveck.
Honor bör inte ha hakpåse. Vid bedömning av hakpåse skall djuren sitta i upprätt ställning.
Ben
Frambenen är kraftiga, korta, brett åtskilda (som bär upp kroppen fritt från underlaget). Bakbenen är kraftiga raka och bäres parallellt med kroppen.
Svans
Svansen är normalt utvecklad, väl behårad bäres an mot bakkroppen.
Päls
Rasen är godkänd i hårstrukturen normalhårad, rex, satin, fuchs och angora. Hos normalhårade föredrages kort hårlängd. Idealet är ca 2,5 cm.
Färg
Rasen är godkänd i envar i standarden beskrivna pälsfärger.

 

hermelin
Rexpälsad, madagaskar, foto:Josefin Nilsson



Vanliga fel som medför poängavdrag:
Huvud och öron som inte harmonierar i storlek med kroppsstorleken. Öronen bågställda, så de endast är sammanställda vid spetsarna. Öronen korsande varandra. Lätt hopfällda öron. Tunna öron. Svagt behårade öron. Antydan till hakpåse. Dålig presentation.
Långsträckt kropp. Framträdande skulderblad, långa framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen. Utåtvinklade bakben. Något sned svans.

 

 

hermelin
Zobel blå, foto:Emma Almquist

 

Text: Emma Almquist