bloglovin

Mutationer - fördel eller nackdel?

I föregående artikel nämndes den första färgmutationen som uppstod hos kaniner, nämligen albino eller vit rödögd som färgen på kaninspråk ofta kallas.

 

Fördel eller nackdel?
Nästan alla mutationer som uppstår är till nackdel för individen (90-95% av alla mutationer är negativa, och resterande 5-10% är ofta neutrala). Många mutationer leder oftast till att individen inte överlever. Detta trots att mutationen kan vara väldigt liten. Även om det endast är en kvävebas i DNA't som felkopieras kan detta få stora konsekvenser för individen. Så när man hör mutation är det därför oftast med en negativ betoning.

 

 

Svaret på frågan i föregående artikel visas lite av bilden:
En albinokanin i det vilda syns väldigt tydligt (undantag under vinterhalvåret med snö). En albinokanin har därför svårare att smällta in i omgivningen (kamoflera sig). Detta är för kaniner livsavgörande att de smällter in i omgivningen då de annars blir ett enkelt byte för rovdjur.

 


När det kommer till mutationer finns det dock ett fåtal undantag där en mutation kan visa sig ha en fördel. Kanske har du någon gång hört ordet evolution? Evolution kan man litegrann beskriva som en arts anpassning till den miljön den lever i. Anledningen till att våra vilda djur ser ut som de gör är just för att de är anpassade till sin miljö. Ett exempel har du ovan. Anledningen till att vildkaninen är just viltgrå är för att smällta in. Ett sätt att överleva från rovdjur och också en anpassning till sin miljö.

 

Exempel på fördelaktiga mutationer:

  • Resistens hos bakterier & virus mot antibiotika/läkemedel
    Detta är kanske något som vi inte anser positivt men för organismen som bär mutationen (i det här fallet bakterien elelr viruset är det till fördel
  • Resistenta växter
    Inom växtförädligen har man fått fram vbäxter som är resistenta mot vissa skadliga bakterier och parasiter som annars skadar växten.

Genetiska defekter - negativa mutationer
Andelen negativa mutationer är som sagt många fler. Ett exempel är ärftliga sjukdomar eller defekter som det ofta kallas. Många defekter beror på recessiva gener. Vad en recessiv gen är ska vi gå närmare in på senare men det du behöver veta nu är att för att en recessiv gen ska drabba individen måste individen ha genen i dubbel uppsättning (ex. aa hos albinokanin, a är en recessiv gen). Detta innebär att båda individens föräldrar måste bära den recessiva genen. Sålänge endast ett a finns i genparet, ex. Aa blir ju inte kaninen albiono (samma gäller gör alla recessiva gener).

 

Den viltgråfägren hos vildkaninen är ett resultat av evolution, artens anpassning till sin miljö.
 

Att båda föräldrarna till en sjuk individ måste bära den recessiva genen är anledningen till att man då en genetisk sjukdom uppstår ska ta samtliga släktingar ur avel. Vad har då mutationer att göra med ärfliga sjukdomar? Jo, som för albinofärgen så har en gång en frisk gen muterat (genomgått en mutation), felkopierats och blivit er gen som styr en helt annan egenskap. En defekt är ju negativ så således har den nya genen som uppståt genom mutation fått en egenskap som inte är gynnsam för individen (är negativ för individen).

 

Exempel på negativa mutationer
Ex.genetiska sjukdomar/defekter som är ärftliga:

  • Bettfel
  • Dvärgväxt / muppar
  • Megacolon
  • Max factor
  • Hippos
 
Text: Sandra Magnusson
Bilder: från wikimedia commons
Albinokanin, Flemish Giant
http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Flemish_Giant_2.jpg
Vildkanin, rabbit in fields between Portscatho and St Just, Cornwall
http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Young_wild_rabbit.JPG

Nozematus

Encephalitozoon cuniculi

 

E. cuniculi är en parasit som även kallas nozematos. Den angriper i första hand njure och nervvävnad, men kan även sätta sig på hjärtmuskulatur, lungor och lever. Den smittar via urin men ungar kan bli smittade redan i magen om mamman har parasiten. Vanligast är att ungarna blir smittade av mammans urin i boet. Parasiten är lurig. Den kan ligga vilande i kroppen hela kaninens liv utan att den blir sjuk, medan den i andra fall bryter ut om t. ex kaninens immunförsvar blir sämre.

 


E. cuniculi kan ge många olika symptom eftersom parasiten kan angripa så många olika organ i kaninens kropp. Symptom om nervvävnad angripits kan vara  beteendeförändringar, balansrubbningar, förlamningar, epilepsiliknande anfall, skakingar mm. Om den tar sikte på njurarna kan kaninen få njursvikt med symptom som avmagring, ökad törst och att den kissar onormalt mycket. Ett foster som blir smittat i livmodern får ofta linsgrumlingar tidigt i livet, då parasiten fått fäste i linsen i ögat. Även plötsliga dödsfall kan vara orsakat av EC.
De vanligaste symptomen av E. cuniculi är att kaninen lutar huvudet och får problem med balansen. I vissa fall blir balansrubbningen så kraftig att kaninen ligger och rullar runt i buren, vilket kan leda till skador på och runt ögonen.

 


Det är väldigt svårt att diagnostisera parasiten då den inte alltid utsöndras i urinen. Utsöndras den i urinen kan man se den i mikroskop. Det andra alternativet är att ta ett blodprov och se om det finns några antikroppar mot parasiten. Då vet man att den finns där, men man är inte säker på om det verkligen är den som orsakar problemen, eftersom kaninen kan leva med parasiten utan att bli sjuk av den. Det dröjer 3-4 veckor innan antikroppar mot parasiten kan upptäckas och först efter 9 veckor är antikroppsnivån högst, vilket innebär att ett enda negativt prov inte kan utesluta att kaninen nyss fått en infektion. Därför bör ett nytt prov tas 4 veckor efter det första provet för att vara säker. På en kanin som dock kommer in med liknande symptom och testas negativt kan E. cuniculi uteslutas som orsak.

 


Parasiten är tålig. Den kan överleva i MINST 6 veckor i 22 grader, men mindre än 1 vecka i 4 grader.
Att behandla E. cuniculi är svårt. Det finns antiparasitära preparat, men man vet inte säkert om den gör nytta eller om kaninen tillfrisknat av sig självt. Om kaninen har allvarliga balansrubbningar, förlamingar eller täta anfall som gör att den inte kan leva ett normalt liv bör den få somna in. I vissa fall har kaninen lindriga symptom, som inte förändras till varken det bättre eller sämre efter behandling. De kan ofta leva ett normalt liv trots sitt handikapp.

 

 

I en studie som gjordes på SLU år 2007 togs prover på 106 kaniner som inte hade några symptom och på 50 kaniner där man misstänkte parasiten. 7 stycken av de 106 kaninerna utan symptom fann man antikroppar på EC. I gruppen på 50 kaniner med misstänkt Encephalitozoonos hade 28 stycken av dem antikroppar. Detta innebär att 6,6 % av de kliniskt friska kaninerna och 56% av de med symptom testades positivt för E. cuniculi.



Parasiten är vanligare än många vet och tror, men upptäcks inte så ofta eftersom den oftast ligger vilande i kroppen utan att märkas. Så lägg parasiten på minnet och kom ihåg att den finns där!

 

http://www.veterinaren.nu/kanin/sjukdomar/infektioner-och-parasiter/invartes-parasiter-kanin

 

http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00002167/01/ex-jobb_vers4.pdf

 

O´Malley- kanin testad positivt för EC!
Malle är en grabb född 2008 som började få problem med bakdelen år 2011. Han skuttade annorlunda och fick inte med sig den på samma sett som förut. Vi misstänkte till en början att han hade gjort sig illa på höhäcken så vi avvaktade. Men det blev ingen ändring, varken till det bättre eller sämre. Veterinär uppsöktes och ryggen röntgades, men ingenting onormalt syntes där. Mot slutet av sommaren 2012 började vi tycka att han hade så himla stor buk. Inte tjock, utan skvalpig. Efter ytterligare undersökningar fick vi konstaterat det vi misstänkt, att han hade vätska i buken. Nu började vi läsa och misstänka E. cuniculi. Att den nu ev. hade angripit njurarna. När något organ inte längre fungerar som det ska kan de få vätska i buken. Så ett blodprov togs och skickades in till SVA. Efter lite väntan fick vi svaret. Malle visade antikroppar på parasiten. Vi visste inte så mycket om den då, men började läsa på. Vi kunde ju inte vara säkra på att det var parasiten som orsakat symptomen. Men eftersom han hade så pass mycket vätska i buken, och vi visste att det bara skulle fyllas på o till slut trycka på hans lungor bokade vi avlivningstid. Vi hade några dagar kvar med honom, men något hände under de dagarna. Han blev bättre! Jag har under mina många år med kaniner aldrig avbrutit ett avlivningsbeslut, det här var första gången. Idag är det sommar 2013 och Malle finns fortfarande här. Efter rådfrågan med veterinär tyckte de att han utan problem kunde få mer tid. Ett mirakel skedde, för inte ens veterinärerna förstår hur vätskan kunde så gott som försvinna. Idag mår Malle väldigt bra, men man håller ett extra öga på honom. Vi vet att vi verkligen har honom på lånad tid, men vi njuter av varje dag som vi får se honom skutta runt med energi och livsglädje!

 

 

 


Text och Foto: Linda Gustavsson

 

 


Tonårskanin

Från att ha varit kelig och lätt att ha att göra med har din kanin förvandlats till en långörad terrorist som biter, gräver, hoppar runt omkring dig och använder hela sin bur som toalett. Bara lugn! Din kanin har inte blivit tokig; den har blivit tonåring!

 

När din kanin blir tonåring beror lite på ras; små raser utvecklas lite tidigare än de större raserna, samt om din kanin är hane eller hona spelar också roll.

 

Då en hane är 10-12 veckor gammal börjar hans testiklar vara färdigutvecklade. Detta innebär att han är så gott som könsmogen och att hans beteende främst drivs av hans sexuella instinkt. 

 

Honor blir könsmogna när de är 4-6 månader gamla. Honan kan bli väldigt mån om sitt revir (buren) och agera ilsket. Hon kan även drabbas av perioder av falsk dräktighet. Detta innebär en stor påfrestning för din kanin som genomgår i stort sett allt en dräktig kanin gör. Detta kan även vara stressigt för dig som matte/husse. 

 

 Spår av en tonårskanin som helt glömt innebörden av en toalett

 

Tecken på att du har en tonårskanin

·         Kaninen hoppar/dansar runt omkring dig (en slags uppvaktning) och du kan höra ett hummande ljud

·         Kaninen ”parar” sig med t.ex. dina fluffiga tofflor eller gosedjur

·         Kaninen gör utfall mot dig om du t.ex. stoppar in handen i buren

·         Kaninen bits och agerar aggressivt

·         Kaninen skvätter urin

·         Kaninen sover mer än vanligt

 

 

 

Hur du kan underlätta tonårstiden för din kanin:

 

En aggressiv kanin behöver utrymme. Ett av de första tecknen på att din kanins tonårsfas har börjat är aggressivitet. Detta artar sig genom att kaninen gör utfall emot t.ex. din hand när du är i buren och fyller på hö. För att undvika detta måste du respektera kaninens revir och mötas halvvägs. Låt kaninen nosa på din hand och testa dig fram! Nosar kaninen på dig, går undan och du börjar t.ex. fylla på höet utan att kaninen gör utfall mot dig accepterar den din närvaro. Om inte klappa kaninen, låt den veta at du bara vill den väl och bygg upp relationen. Det krävs både tålamod och tid!

 

Anpassa dig efter kaninens schema. En kanin med rasande hormoner i kroppen blir lätt trött och behöver vila! Ge kaninen den sömn den behöver och när du märker att kaninen är mest aktiv (oftast morgon och kväll) aktivera din kanin som du brukar göra.

 

Tillbaks till skolbänken. Då en tonårskanin lätt blir trotsig och därmed glömmer av sitt inlärda toalettbeteende måste du lära om kaninen och det mest effektiva sättet att göra det på är genom att använda en rymlig toalett samt att locka med något gott.

Sätt kaninens höhäck på kortsidan av buren. Om du inte redan har en, införskaffa en toalettlåda för katter – gärna en som täcker en så pass stor del burens kortsida att kaninen inte kan komma åt höet genom att sitta/stå bredvid toaletten. Genom detta knep tvingas kaninen sitta i toaletten för att äta hö och eftersom kaniner gärna gör sina behov medan de äter blir denna process en naturlig del av kaninens vardag.

 

 Toalettlåda med en höhäck ovanför

 

 

Alternativ:

 

Fram tills kaninen är ungefär 1 år gammal kommer beteenden som tillkommer med tonårsfasen att vara markanta. Därefter lugnar hormonerna ner sig en aning, men inte helt. Över lag är det många kaniner som aldrig riktigt kommer ifrån dessa tonårsfasoner.

Så vad kan du göra?

 

Kastrering och sterilisering

En kastrering/sterilisering innebär att en veterinär genom en operation tar bort kaninens förmåga att reproducera sig. Detta ingrepp utförs tidigast då kaninen är omkring 5 månader gamla.

En kastrering/sterilisering genomförs inte bara för att slippa oönskade dräktigheter ifall du ska ha kaniner av olika kön tillsammans, men det underlättar också livet för din kanin som slipper drivas av sina hormoner samt att du får en mer tillgiven och lugn kanin.

Planerar du att ha flera kaniner tillsammans väljer många att kastrera sin hane då det ingreppet är lättare att utföra än det på honorna.

Kastrerade hanar slipper risken för att drabbas av testikelcancer.

Av osteriliserade honor löper cirka 60 % risken att innan sin fjärde födelsedag drabbas av livmoderscancer som i värsta fall har en dödlig utgång.

 

Nackdelarna med att kastrera din kanin är främst sövningen som krävs för ingreppet. Visserligen är narkosen oftast kortvarig, men då kaniner hör till de mindre djuren, samt har en känslig kropp i vissa avseenden finns ändå en risk.

En kastrerad/steriliserad kanin blir lättare överviktig vilket ställer större krav på dig som matte/husse att aktivera din kanin samt ge den rätt kost.

 

 

Text och Foto: Anna Rickardsson


Undersökning: Har du hyrt sommarkanin?

 
 
Ny undersökning: "Odlar du något enkom för kaninerna i din trädgård?"
  

Konsekvenser av kanin i bur

Kanin som husdjur blir allt mer vanligt. Många lever ett lyckligt och hälsosamt liv med möjligheter att få utlopp för sina naturliga beteenden, medan allt för många sitter instängda i en liten bur, dag ut och dag in, år efter år.

 

Kaninen är ett djur som i det vilda lever i grupper på stora ytor där de betar gräs och annan lågt växande grönska. De lever i hålor och gångar i marken som de enkelt gräver själva tack vare sina klor. Som många andra djur har kaninen domesticerats (tämjts) och på så vis anpassat sig efter människan. 
Idag finns det otroligt många olika burar och sätt att hålla sin kanin i, beroende på om man har den ute eller inne, hur mycket plats man har, om man köper bur eller bygger själv.
Kaninen har många behov som de behöver få utlopp för. Deras slanka kropp med långa ben behöver skutta runt och röra på sig flera timmar om dagen för att muskler ska byggas upp, likaväl som de mår psykiskt bra av det också. De behöver aktivering där de får använda huvudet, såsom att leta efter mat, ha saker att hoppa upp på & krypa igenom, gräva osv. Många av dessa naturliga beenden kan inte tillfredsställas i en bur och konsekvenserna av ett liv i enbart bur är förödande för en kanin.

 

Marit Emelie Buseth, författare av den norska boken Den Store Kaninboka, har erfarat vad som händer med en kanin som bott i bur i alldeles för många år.
Erling, en söt liten kaningrabb, bodde hos en familj där barnen tröttnade på honom och han blev snart bortglömd ute i sin bur i trädgården. Där satt han i 10 år innan han fick en ny ägare. Han var efter så lång tid i bur i sånt illa skick att han knappt kunde gå.
På röntgenbilden nedan syns hans buk som pga avsaknaden av muskler inte hålls på plats.

 

Röntgenbilden ovan visar hur Erling såg ut efter 10 år sittande i en bur.
 

 

Denna röntgenbild visar hur en frisk kanin ser ut
 


Eftersom kaniner är byggda för att röra mycket på sig kan de utveckla benskörhet och förkalkningsgikt av alltför mycket stillasittande. En kanin som lever med möjligheten att skutta fritt på stor yta har starkare kropp och ben.
Fler röntgenbilder på Erling visade att han hade början till artros och spondylos  (när kotornas kanter blir kantiga och knöliga), vilket också innebär att Erling säkerligen fått utstå en hel del smärta. Erling hade oturen att hamna i fel händer, och tyvärr finns det fler kaniner där ute som utsätts för samma sak och går samma öde till mötes. Det här hände inte bara Erling utan dagligen glöms någon bort och lämnas i sin bur med mat och vatten i tron att det räcker!

 

Många vill ge sin kanin ett bra och värdigt liv, men inser inte innan de skaffar kanin hur mycket jobb och resurser det behövs  för att ge den det den behöver för att må bra.
Så mitt tips till er som funderar på att skaffa kanin: läs på, fråga de som redan har kanin, prata med en veterinär innan du beslutar dig för att ta dig an en individ som kan leva i drygt 10 år.


Text: Linda Gustavsson
Källor:
http://www.dagbladet.no/2013/02/19/nyheter/innenriks/dyrehold/kanin/dyrenes_nyheter/25816514/

http://maritemilie.com/2013/02/12/ti-ar-i-bur-og-effektene-av-et-stillesittende-liv/

http://maritemilie.com/2013/03/16/oppdatering-om-erling-samt-to-kaniner-med-skader-etter-7-ar-i-bur/