bloglovin

Hinderbygge - V:et

Idén till detta hinder fick jag av ett hinder som Stockholms Kaninhoppare äger. Rätta mig gärna om jag har fel men jag tror detta hinder är byggt av Anna Masser. Hindret kallar jag ”V:et” då jag tycker det från sidan ser ut som ett ”V”.

 


Hinderskiss och mått

Först och främst så gjorde jag en ritning på hur jag ville mitt hinder skulle se ut.

 

 

 

För att sedan räkna ut hur långa hinderstöden var tvungna att vara samt vad maxlängden skulle bli (hindrets högsta höjd = största längden) krävdes en hel del matematik. Kan säga att min mattelärare skulle vara stolt över mig där jag satt på min kammare och repeterade geometri.

 

Ni ska slippa att följa alla ritningar som jag gjorde för att komma fram till mina olika frågor. Den sista skissen som gjordes kan du se nedan. Här var jag tvungen att räkna ut vinkeln ”V” för att veta i hur många grader (en vinkel mäts i grader) jag skulle såga hinderstöden för att få till lutningen på hindret.

 

 

När allt uträknande var klart visste jag följande:

·         Hindrets maxhöjd: 50cm

·         Hindrets maxlängd: 30cm (mätt på 50cm höjd där hindret är som bredast)

·         Hinderstöden (plankorna) behövde vara minst 57cm långa.

·         Vinkeln V skulle vara: 15grader

 

 

Material & Kostnad

Till hela hindret behövdes följande:

·         Hinderstöd – 4*60cm av virke 28 x 70mm

·         Plywood – till fotplattor samt stödlist

·         Krampor 24st – ”märlor” som bommen ligger på

·         Bommar 7st

 

 

Den stora materialkostnaden i mitt fall var kramporna och bommarna som jag bställde från Libra. Ville prompt a vita bommar och då får man räkna med att det kostar. Ett billigt och lika bra alternativ är att köpa VP-rör på exempelvis biltema. Det kostar ungefär 20kr för 2m av tjockleken 20mm. Rören kapas enkelt med kniv eller såg.

 

 

I stora drag blev kostnaden följande:

·         Hinderstöd (beijer) = 30kr

·         Plywoodskiva (beijer) = 0kr (hittade bland spillvirke)

·         Krampor, 40st (libra) = 160kr

·         Bommar, 70x7 (biltema) = ca 70kr

·         Färg (panduro) = 120kr

·         Lack (panduro) = 30kr

·         Trälimm (panduro) = 30kr

·         Penlar (panduro) = 50kr

·         Vinkelsåg (biltema) = 199kr

·         Tejp till bommar (biltema) = 15kr

·         Sandpapper (biltema) = 20kr

·         Skruv (längre och kortare) (biltema) = 30kr

 

 

Nu har jag skrivit med allt jag inhandlade för denna gång. I fortsättningen har jag limm, såg, penslar, lack, plywood. En del har säkert mycket av detta hemma och då blir kostnaden mindre. Nästa gång jag tänker bygga ett hinder behövs nästan bara material till hinderstöden samt färg (om man inte vill måla alla hinder i samma färg). Jag valde en relativt dyr färg också men hade verkligen en bild av hur jag ville hindret skulle se ut och då var det inte alldeles enkelt att hitta rätt färg i rätt nyans.

 

Bommarna köpte jag som sagt från Libra. Jag valde att köpa 60cm långa bommar men kan säga att i efterhand skulle jag velat ha bommarnas längd till 70cm då 60cm känns lite för kort.

 

Börja bygga

Jag fick mina hinderstöd utsågade i 60cm bitar på Beijer utan extra kostnad (Tack!). Har ju inget körkort så det är ganska otympligt att bära hem 3m längder på bussen. Plywoodskivan hade jag tur att hitta bland spillvirket annars kan detta kosta en slant.

 

 

Steg 1. – Såga

Jag fick ju hinderstöden utsågade i längder om 60cm. I skissen ovan så nämner jag att hinderstöden var tvungna att vara minst 57cm. Då räknade jag med att hinderhöjden skulle bli 55cm (5cm över maxhöjden). Räkna alltid med att ha minst 3cm högre hinderstöd än höjden där översta bommen ligger.

 

Jag köpte sedan en vad jag kallar ”vinkelsåg” som kan såga i vinklar. Detta då jag ju var tvungen att såga hinderstöden i 15graders vinkel för att få lutningen på hindret.

 

 


Fotplattorna och stödlistorna (2st) sågade jag ut med sticksåg från plywoodskivan. Sticksåg hade jag hemma sedan tidigare.

 

 

Steg 2. – Sandpappra

Detta är dötrist kan jag säga men samtidigt är det underlagsarbetet som gör slutprodukten så mycket bättre! Jag sandpapprade både hinderstöden och plywooddelarna när dessa var utsågade (till bottenplattor och stödlist). Gjorde kanterna rundade så att inga vassa kanter fanns kvar.

 

 

Har man en slipmaskin kan jag säga att denna med fördel kan användas för att göra detta jobb betydligt snabbare (och lite roligare).

 

Steg 3. – Måla

När jag sågat ut och slipat till allt material var det dags för att börja måla. Jag ville ha mörkblåa hinderstöd med en vit rand på kortsidan samt vita fotplattor och mörkblå stödlistor. I efterhand kan jag säga att skulle jag endast valt att måla stöden i en enda färg skulle målandet ta betydligt mindre tid och bli mindre ”pilligt”.

 

För att få till den vita randen på hinderstödens kortsidor använde jag maskeringstejp för att få en rak och fin avgränsning mellan färgerna. Men detta var som sagt väldigt ”pilligt” och i slutändan rätt trist.

 

 

 

Fotplattorna och stödlistorna var desto lättare att måla då dessa skulle vara i en enda färg.

 

 

 

Steg 4. – Montering av krampor

Nu kommer vi till den delen jag tyckte var roligast och där man faktiskt ser att det händer någonting! Nu är det dags att montera alla delarna samt sätta ditt kramporna.

 

Börja med att sätta ditt kramporna på hinderstöden. Med Libras krampor kommer en liten manual för hur du ”monterar” dem på stöden. Man använder sig av en borr och för-borrar försiktigt innan man slår i kramporna.

 

OBS!

Det var inte alldeles enkelt att montera kramporna på detta hinder. Jag la hinderstöden i den lutningen som de skulle sitta på själva hindret och mätte sedan höjden där varje krampa skulle sitta. Då hinderstödet lutar är inte 30cm mätt i längden på hinderstödet detsamma som 30cm mätt från marken. Jag hoppas bilden förklarar lite hur jag menar:
Jag la alltså varje hinderstöd med kortsidan (där kramporna skulle monteras) upp och a stödet i den lutningen som det skulle monteras i. Sedan mätte jag från marken (hinderstödets nedersta del) och rakt upp (se röd pil i bilden).

 

Då bommarna är 20mm tjocka så ska kramporna monteras på följande höjder:

 

Höjd på krampor                Verklig hinderhöjd med bom

8cm                                     10cm

18cm                                   20cm

28cm                                   30cm

36cm                                   38cm

43cm                                   45cm

48cm                                   50cm

 

Det som också är viktigt att tänka på är att bottenplattan ofta är några mm tjock. Hinderhöjden kan man enkelt säga mäts från bottenplattans underkant så det är viktigt att även ta med detta i beräkningarna när man monterar kramporna. Är ex. bottenplattorna 10mm tjock (1cm) ska kramporna monteras på 7cm (+1cm bottenplatta + 2cm bom) = 10cm i verklig hinderhöjd.

 

När jag borrat för kramporna så satte jag lite trälim på varje ände av kramporna (som ska in i hålen). Detta för att försäkra mig om att kramporna sätter sig på plats och förhoppningsvis sitter ordentligt fast. Tryck eller slå sedan i kramporna försiktigt med en hammare (träklubba).

 

Steg 5. – Snart klart!

Nu återstår bara att skruva fast hinderstöden i fotplattorna samt skruva dit stödlisten på stöden och sedan har vi ett färdigt hinder. Wohoo!

 


 

Här har jag mätt ut exakt vart hinderstöden ska sitta samt förborrat och skruvat i skruvarna en bit som ska hålla hinderstöden och bottenplattorna på plats. Bläckränderna kommer inte synas så mycket sedan när väl hinderstöden är på plats. Jag målade även över bläcket på hinderstödets undersida när hela hindret var monterat.

 

Jag använde mig av ganska långa skruvar när jag monterade hinderstöden och fotplattorna. Har för mig dessa skruvarna var omkring 35mm långa. För att sedan montera stödlistorna som syns i högra bilden nedan så använde jag mig av en kortare skruv (18mm).

 

 

Sedan var det bara att förborra hinderstöden samt montera på stödlistorna. Bara bottenplattorna kvar att montera samt tejpa bommarna så har vi ett färdigt hinder!

 

 

 

Färdiga Resultatet!!!

 

 

 

Text och Foto: Sandra Magnusson © 2012


Tandgym

 
Har grannen just röjt sitt skogsskifte? Eller har ni kanske fällt ett träd på tomten? Perfekt! Då kan du skapa ett riktigt gnag-eldorado att sysselsätta dina kaniner med!
 
Som du vet upphör kaniners tänder aldrig att växa, därför är det otroligt viktigt att de får möjlighet att hålla dem i form. Att aktivera kaninen är dessutom viktigt för dess psykiska välmående. Vilket lyckat sammanträffande att kaniner älskar att gnaga!
 
 
 
 
Fyll buren med grenar kors och tvärs och låt kaninen knapra av hjärtans lust. Grövre grenar kan de ängna timmar åt att skala av barken ifrån. De tunnare kvistarna blir ofta kaninmat helt och hållet.
 
 
 
Låt eventuella blad sitta kvar, de gör det bara ännu roligare för kaninerna!
 
 
På förtork i sommarens kvällssol
(doftar himmelskt!)
 
 
En trädkrona håller mer grenar än man kan tro så om du har förvaringsplats över; passa på att göra upp ett lager med gnagmaterial till vintern! Ett enket sätt är att korta ned grenarna till lagoma längder (använd förslagsvis en sekatör), binda ihop dem i stora buketter och hänga på någon torr och luftigt plats (gärna mörkt). 
 
 
 
 
 
I princip alla våra inhemska trädslag går att ge till kaniner. Trädgårdsbuskar och prydnadsträd kan dock vara giftiga så för att vara på den säkra sidan bör du kolla upp dem innan! Bland annat syrén sägs vara mindre hälsosamt och idegran är dödligt giftig. Här finner du en lista över vilka trädslag som är ok. 
 
 
 
Text & foto: Anita Ekman © Kaninmagazinet 2014

Inavel XI - defekter, inte bara till nackdel

I föregående del lärde vi oss mer om sjukdomsanlag så kallade "Lethala" anlag. Men är uppkomst av defekter bara en nackdel?

 

Uppkomst av defekter – inte bara en nackdel

Nu låter jag säkert knäpp. Hur kan uppkomsten av defekter inte vara något dåligt?

Inavel kan vara ett sätt att kontrollera sina linjer. Då risken för defekter på avkommorna ökar med inavel (defekter som annars bärs dolt) så finns det uppfödare som med hjälp av inavel ”kontrollerar” om det finns defekter i linjerna. Detta genom att inavla och se om dolda defekter dyker upp hos avkommorna.

 

Att det dyker upp defekter är självklart inte vad man vill. Dessutom för den drabbade individen är utgången ofta avlivning. Därför är det viktigt att fundera över om man klarar av att avliva djur om defekter dyker upp när man inavlar. Man ska även veta det att bara för man inavlar en gång så är det ingen garanti för att ens djur är fria från defekter bara för att avkommorna blir friska.

 

 

Med den nivån på inavel som vi har idag på våra hoppkaniner skulle jag inte säga att man som uppfödare kan påstå att ens djur är fria från defekter. Bara för att defekter inte dyker upp när man inavlar är det inte det minsta garanterat att man har friska linjer för det. För att man ska vara helt säker på att man har friska djur fria från defekter skulle inavelsnivån behöva vara närmare 100%. Är detta en rimlig inavelsgrad?

 

 

Text och foto: Sandra Magnusson © Kaninmagazinet 2014


Miniklass

Har du en kanin som inte vill hoppa eller är mogen att hoppa lätt? Då finns det en klass för din kanin, Mini. Detta är alltså den lättaste klassen med även färre antal hinder . Några klubbar har ökat antalet minitävlingar under detta året. Denna klassen passar nybörjare eller nybörjarkaniner.

 
 
 
 
 

I mini hoppar man 24cm höga och 30cm långa hinder och banan består av 6 st hinder. Man behöver inte vara medlem för att få tävla mini. Man får såklart vara medlem om man skulle vilja det, om kaninen skulle tävla lätt någon tävling senare. Det som gäller är att en kanin som tagit pinne i lätt, inte får tävla mini om kaninen inte vill hoppa längre. Har din kanin däremot inte tagit någon pinne i lätten och kaninen känner att det inte är roligt så får du självklart tävla mini.

 

 

I mini tävlar man inte om uppklassningspinnar utan detta finns endast i lätt, medelsvår och svår. När du känner att du och din kanin är mogna nog för lätt så kan du tävla i lätt och tävla om uppklassningspinnar.

 

 

Text: Emma Lagerbäck
Foto: Nathalie Månsén


Skogsäventyr

Skogen är en utav de mest naturliga platserna för din kanin. Här kan den skutta runt i både högt o lågt gräs, beroende på årstid. Hoppa upp på stenar, stockar, kullar och spana. Gräva, slita upp rötter, som dessutom är otroligt smaskiga och nyttiga.
Att ta med sin kanin ut i skogen är bra för såväl kropp och psyke. Dels får den röra sig i terräng och verkligen fokusera på vart den sätter tassarna, samtidigt som den får utlopp för många av de naturliga beteendena. Att klättra i backar bygger muskler och att ta in alla nya dofter och intryck stimulerar hjärnan. Finns det någon mer ultimat motionstyp?

 
Text & bild: Linda Gustavsson © Kaninmagazinet 2014