bloglovin

Undersökning: Hur förvarar du hö?

 
 
Ny undersökning: "Hur ofta tar du ut kaninen i sele?"
  

En blivande hoppkanin

Detta är första delen av en följetång här på sajten. Denna följetång kommer handla om en alldeles speciell liten kille, hans vardag och andra spännande händelser i ett kaninliv. Tanken är att följa hans väg från kaninunge till förhoppningsvis en karriär på hoppbanan.

 

Vem är då denna kille?

Till vardags kallas denna buse för Fritz. Han är just nu 3½ månad gammal och flyttade hit för knappt en månad sedan tillsammans med sin bror. Till färgen är han blåbrokad och ser för tillfälligt ut som en riktig bäbis. Kroppen har inte riktigt vuxit med hans enorma öron vilket gör att han är hur söt som helst.

 

Fritz 7 veckor gammal.

 

 

Bakgrund

Fritz föddes tillsammans med sina 7 syskon hemma hos min kompis den 12 juni i år (2012). Att jag ville ha en unge ur kullen visste jag redan innan ungarna var födda och kullen endast var planerad. Anledningen till att jag ville ha en unge är för att Fritz och hans syskon är efter min hane Teddy som är en kanin på miljonen.

 

Meritmässigt finns det många ”bättre” kullar än denna. För mig spelar det dock mindre roll i detta fall då jag ville ha en unge efter Teddy eftersom han är så speciell för mig. Mina förhoppningar är att ungarna ska tycka hoppningen är lika rolig som deras pappa tycker.

 

 

 

 

Fritz ute i hagen och busar.
 

Just nu

Just nu är Fritz som sagt 3½ månad gammal. Han har haft sele på sig tre gånger och även fått se små hinder en gång. Tyvärr har jag personligen haft fullt upp med annat så Fritz och hans bror har inte fått så mycket träning som jag hoppats. Den 12:e oktober är de fyra månader och får alltså tävlingsdebutera. Vi får se hur långt vi kommit med träningen till dess. Känner jag att Fritz inte är redo så får helt enkelt debuten vänta.

 

 

Text och bild: Sandra Magnusson

 


Holländsk teckning

Detta är ett dominant anlag som gör att pigmenteringen stoppas på särskilda fält på kroppen.
Den holländska teckningen är godkänd i alla grundfärger (inte otter) och japan, järngrå, lutino, silver, viltsvart, rävröd, viltröd, chinchilla, sachsengold, sallander och schwarzgrannen.

 

 

Hur den holländska teckningen fungerar finns det delade meningar om. Läser man i den Nordiska kaninstanderden står det att det räknas som ett polygent anlag (s) som sägs vara recessivt. Men när man parat en holländsk kanin med en annan ras så har det gett vit teckning redan i första kullen.
Det är mest troligt att holländarteckningen styrs av ett dominant anlag (du). Små vita partier ges i det första ledet och i dubbel uppsättning kan ge en godkänd teckning. De andra anlagen hjälper till att styra utberedningen av teckningen, precis som på brokningsanlaget.

 Foto: http://elinaskaniner.webs.com/

Foto: http://elinaskaniner.webs.com/

Foto: http://elinaskaniner.webs.com/

 

”Du” är taget från det engelska kodsystemet.
”S” är från standardens teori.

 

Foto: http://elinaskaniner.webs.com/

 

Källa: www.kaninfarg.se
Text: Nathalie Månsén


Uppfödarintervju: Stall Bra Nock

Namn: Ingrid och Peter Ahnelöv
Ålder: 43 år och 47 år
Bor: Simrishamn 
Kaninuppfödningens namn: Stall Bra Nock, Kaningård nr 53
Uppfödarnummer: Vi har vars ett.

 

Ingrid och Peter är paret som sprider vackra, svarta kaniner över hela Sverige. Man kan se det på "Årets Utställare"-listan och här och var i kaninuppfödarens utställningsreportage, de vinner titt som tätt och visar alltid god kvalitet på sina kaniner under utställningar. På senare år har de börjat visa upp ännu en ras som håller god kvalitet, Lilla Wienern. 

 


Peter och Ingrid med en av sina fina Alaskor, rasen de är mest kända för

 

Nästan alla barn drömmer om att få ha en egen kanin och för Peter och Ingrids barn blev den drömmen sann. Det började med att de hade kelkaniner, men efter att ha träffat en kaninförsäljare som tipsade dem om kaniner med stamtavla och utställningar fick barnen istället raskaniner.

 

Barnens intresse smittade av sig och sommaren 2001 började även Peter och Ingrid med renrasiga kaniner. Redan på de första utställningarna de var på blev de intresserade av avel, dels för kaninungarnas skull, men också för att ha mer att välja bland till utställningar.

 

Barnen började med Hermelin, black and white, och Dvärgvädur, madagaskar men bytte snart till Tan, svart, och Lilla Tysk Vädur, viltgrå. Ingrid började med blå zobel-Hermeliner och Peter valde den gnistrande svarta Alaskan.

Att bli intresserad av att ha kaniner är inget svårt. Kaniner är söta att titta på, lugna och trevliga att umgås med. Och jag fick inte ha kanin när jag var barn, men det har jag tagit igen i vuxen ålder, med råge. ”, berättar Ingird. ”Och sedan är det ju allt det där som är runt omkring – vi engagerade oss i kaninföreningen, lärde känna trevligt folk, och – inte minst – vi gillar att bygga burar!

 

Lilla Tysk Vädur som slappar på halmen i sin bur, den är en ras som följt med länge

 

Våren 2002 var året då de köpte sina tre första Alaskor, vid LU i Mora 2003 köpte de Lilla Tysk Vädur och 2007 skaffade de Lilla Wiener. Idag har de närmare 30 vuxna kaniner. Alla raserna nyss uppräknande finns ännu kvar i stallet medan de andra har försvunnit med åren. Alaskan och Lilla Wienern är representerad med en hel del kaniner, medan Lilla Tysken bara finns i litet antal.
Det är egentligen en ras för mycket, men vädursungar är så söta, så de får hänga med ett tag till.”

 

I år har det blivit en hel del kullar i kaningården. Ingrid berättar;
I år (2012) bestämde vi oss för att para upp alla honorna samtidigt, så det blev 15 kullar med en gång. Men, som det ofta blir, så blev vi sugna på att prova några nya kombinationer, och därför har vi 4-5 honor omparade nu, sedan de särats från sina ungar.”

 


Lilla Wiener-bebisar

 

Med många kaniner finns det också många att sälja. Peter & Ingrid säljer främst till uppfödare och utställare och inte så mycket till kel. Ändå har de såklart ungefär samma principer som många andra uppfödare, kel som utställning, att det alltid är de vuxna i familjen som har ansvar för djurens skötsel, så de måste vara med och vara intresserade. En anledning till att det inte blir mycket sålt till kel är att någonting av det viktigaste med kaninerna som säljs är att det ska vara bra djur som kan få poäng på utställningar, och de ska ha bra temperament. Så även om köparen inte är utställare från början så har hen i alla fall goda förutsättningar för att bli det och lyckas bra.

 

Ingrid och Peters kaniner får vatten på morgonen och på kvällen får de pellets av märket Galant Ordinär (en sorts kopellets), hö och mer vatten. De bor i centrala Simrishamn och har trots det plats med ca 65 burfacken och alla kaninerna.
Vi har kaningården i trädgården. Vi har lagt plattor som ett ”torg”, och så har vi ett antal 4-, 6-, 9- och 12-fackare stående runt om. Det är praktiskt inrättat, lättgödslat, lättforat. Vi har enhetlig färg på alla våra kaninhus: gråa väggar och blå ramar på dörrarna – precis som på vårt eget hus.

 


Några av kaningårdens olika delar

 

När det frågas om bästa utställningsminnet så har Ingrid en hel del att berätta om. Ett antal LU, en utlandsresa och sen en liten specialare.
Förutom LU i Norrköping 2012, när vår Alaska-hona fick 96 p och blev BIS är det en dansk utställning – Hvalsö i november 2006 – som vi minns bäst. Då fick vår hermelin-hona 96 p och de andra raserna gick också bra, och vi tog alla möjliga vandringspriser som fanns att vinna. Vi blev behandlade som kungligheter av alla de danska utställarna och det var en fantastisk helg. Dessvärre fick Danmark myxomatos-utbrott året efter, och utställningen ställdes in. Annars hade vi nog varit en hel liten svensk-by där, för det var en mycket trevlig utställning.

 

Andra ”high lights” under ”kanin-karriären” är Mora-resan 2003 – fantastiskt att komma iväg en helg sådär. Det var vårt första LU och alldeles i början av vårt ”kanin-liv”, så vi lärde känna nya människor hela tiden, och i Mora fanns snö. Ja, det var lite omtumlande.

 

2008 kom vi trea på LU i Stockholm. Då var Lilla Wiener en relativt ny ras i Sverige, och vår rad av blåa kaniner väckte en del uppmärksamhet.

 

Sist, men inte minst, att vinna wienerklockan två år i rad har varit fantastiskt. Nu håller vi tummarna för en tredje inteckning, för den har en fantastisk klang och gör sig bra hemma på väggen.

 

BIS på LU i Norrköping 2012

 

Med sådana framgångar kan man säkert förstå att paret har tydliga och utställningsinriktade mål med sin avel. Dessutom för de noggranna anteckningar kring alla parningar och ungar, något som hjälper mycket när man t.ex. ska studera vilka kombinationer som funkar eller ej. Ett övergripande mål är att kaninerna ska ha bra temperament och fortsätta hålla hög kvalitet, dvs vara rastypiska. Sen finns det mål för de enskilda raserna också, Alaskorna ska hållas borta från vita hår och Lilla Wienerna ska bli bättre i kropparna och spridas över vårt avlånga land.

 

Dessutom finns det en plan med deras utställande. De vill fortsätta att delta i kampen om rasklockorna i Jönköpings län, Rikspokalen och hamna topp-fem på utställningar.

 

Så till slut bidrar Ingrid och Peter med några tips.

Lyckas inom utställningar
- Köp bra djur.
- Välj en bra tävlingsras som Alaska, Tan eller Vit Lant.
- ”Träna” utställning med kaninen – jobba med presentationen. (artikel sitta fint)

Börja med kaninuppfödning
- Det är viktigt att man köper bra djur av en uppfödare som man känner att man får bra kontakt med. - Tänka på att man väljer en hyfsat populär ras, så att det finns möjlighet till blodförnyelse.

 

Tack för att ni ville vara med och fortsatt lycka till i framtiden!

 

Text och foto: Emma Almquist


Recept: Havremums

Havremums

 
 

Du behöver:
Decilitermått
Vatten
Havregryn
Frukt
muffinsformar
tallrik
Rivjärn

 

Recept för tre muffins

OBS: Ha inte i salt



1. Mät upp 0,5 dl havregryn och lägg på en tallrik häll sedan i 1 dl vatten.

 

 


2. Sätt mikrovågsugnen på max effekt och ha i tallriken i ca 2-3 minuter. När det har blivit kletigt är det klart.
(Går även att göra på spisen och koka det)


3. Ta ut tallriken och rör om. Låt svalna.


4. Välj ut valfri frukt som du sedan hackar/river i små bitar. Jag tog äpple som jag rev till smått med hjälp av rivjärn.Valfri mängd.

 

 


5. Sedan blandar du i frukten i gröten och rör om noga.


6. Lägg små klickar i muffinsformar, eller bara på en tallrik. Vilket som.

 


7. Låt svalna ordentligt i kylen.

 

Ta fram havremumsen ur kylskåpet så det blir rumstempererat innan du låter din kanin provsmaka.


Ges i små mänger, sällan.

 

 

Av: Nathalie Månsén