bloglovin

Livmodercancer

Den kanske vanligaste förekommande sjukdomen hos kaninhonor är cancer i livmodern. Redan år 1958 publicerades den första vetenskapliga rapporten i ämnet. Den var skriven av Harry S. Greene och baserades på 849 st kaninhonor.

 

Sjukdomsförloppet från dess att cancern börjar utvecklas till kaninens död kan ta flera år. Fortfarande är man inte säker på orsaken till att så många kaniner drabbas av just livmodercancer. Det kan vara livmodervävnadens reaktion på att under lång tid stimuleras med höga halter könshormon (östrogen). I det vilda blir kaniner sällan särskilt gamla utan hinner vanligtvis dö utav andra orsaker än cancer.

 

 

För att förebygga uppkomst kan man låta kastrera kaninhonan (gärna innan 2 års ålder). Genom att kastrera henne tidigt slipper man även risken för bröstcancer och problem som infektioner eller inflammationer i livmodern.

 

Symptom:

 

-Blödningar från slidan

-Öm mage

-Massa i buken

-Problem med dräktighet hos avelsdjur

-Beteendeförändringar t.ex. aggressivitet eller orkeslöshet

-Nedsatt aptit

-Viktnedgång

-Cystor i spenar

-Vätska från spenar

-Anemi

 

Ofta märks inga symptom över huvud taget! Och om de dyker upp är risken stor att cancern redan spridit sig för mycket för att kaninen skall kunna räddas.

 

cancer kanin
Kanske verkar kaninen ovanligt trött

 

 

Diagnostisering:

Med röntgen eller ultraljud (efter uteslutande av andra orsaker till symptomen). Slutgiltig diagnos ställes med biopsi av den bortopererade livmodersvävnaden.

 

 

Behandling:

Kastrering. Eller avlivning om cancern spridit sig för mycket.

 

 

Kom ihåg att kaniner döljer sjukdom väldigt väl. Är du orolig för din kanins hälsa - uppsök veterinär!

 

 

Text & Foto: Anita Ekman

Denna artikel är läst och godkänd av Gunnel från Djurkliniken Roslagstull.


Saltsten

Saltsten eller mineralstenar av olika slag är något av det första som djuraffärerna rekommenderar nya kaninägare. Men dessa stenar orsakar mycket mer problem än de gör nytta.

 

På många mineralstenar kan man läsa t.ex.; ”Ditt husdjur kommer att gnaga så mycket och ofta den behöver för att täcka mineralbehovet. Näringsmässiga bristsjukdomar kan därmed förhindras” vilket ju låter hur bra som helst. Dock är detta inte sanningen, man skulle nästan kunna kalla det falsk marknadsföring.

 

Foto: happypau.blogg.se

 

När kaninen äter så tar den upp så mycket mineraler den behöver för att må bra och resten utsöndras via blodet till urinen. Där kan det sedan, om det kommer för mycket mineraler, bildas små stenar som orsakar smärta när kaninen kissar. Se artikel om urinsten här. Saltet som tas upp kan vid överdoser leda till saltförgiftning. Konsekvenserna av den kan bli allt från högt blodtryck till hjärtinfarkt och stroke. Dessutom skadar saltet njurarna.

 

Men informationen på stenen säger ju att kaninen gnagar/slickar så mycket den behöver? Det är inte sant, många kaniner tycker att stenen smakar gott. Flera stenar har även smaksättningar så som morot, äpple osv, vilket såklart gör den ännu mer aptitretande för din långörade vän. Därför är missbruk av mineralstenar väldigt vanligt, vilket leder till sjukdomarna nämnda ovan.

 

 

Foto: happypau.blogg.se

 

Näringsbristen då, den som stenen ska förebygga enligt reklamen? Någon sådan kommer med stor säkerhet inte att drabba din kanin om den får pellets och hö. I dessa, speciellt pelletsen, finns det massor av mineraler vilka täcker kaninens behov mer än väl. Vill man ge extra av någon anledning så finns det många örter som gör jobbet mycket bättre!

 

När man tar rekommendationer från affärer ska man alltid komma ihåg att deras grundmål oftast är att tjäna så mycket pengar som möjligt. Kan de sälja en saltsten till dig så tjänar de på affären, men de tjänar inte på att berätta för dig varför den kan vara farlig. Ta inte risken att din kanin blir sjuk och får ont, skippa saltstenen!

 

Text: Emma Almquist
Källor: 
http://www.djurklinikenroslagstull.se
http://www.veterinaren.nu/


Vintervatten

 

Alla som har sina kaniner ute vintertid har ett gemensamt problem: när temperaturen sjunker till minusgrader fryser vattnet. Minst två gånger per dag måste kaninen få dricka sig otörstig på ljummet vatten. Så hur ordnas detta på bästa sätt?

 

 

 

 

  

Vattenflaskor är smidigt för kaninägaren då man slipper skräp i vattnet och det är lätt att byta och fylla på utan att spilla. Dessvärre är flaska inte optimalt på vintern eftersom metallnippeln fryser igen väldigt fort. Att slicka på metall i minusgrader är inte heller så trevligt. Dessutom finns stor risk att själva flaskan går sönder. Plast blir mycket skört i minusgrader och vatten expanderar när det blir till is. 

 

Det finns specialtillverkade ”termosockor” för vattenflaskor som ska hålla vattnet flytande längre. Men om nippeln är frusen kan kaninerna hur som helst inte komma åt vattnet. Lösningen om en trots allt vill använda flaska är att ha flera stycken att byta med under dagen (och byta ofta), då kan några stå på smältning medan andra används.

 

 

 

Vattenautomater har i princip samma för- och nackdelar som flaskor.

 

 

 

Skålar är lite trixigare på så vis att det är lättare att spilla. Dessutom finns risk för att skräp hamnar i vattnet. Det senare är dock inget egentligt bekymmer - du skall ju ändå tömma isen flera gånger per dag. 

 

En ENORM fördel med skål på vintern är att kaninen når vattnet även om det fryser. Den kan i nödfall slicka på isen om den skulle bli törstig innan du hinner komma och byta.

 

Om det är väldigt kallt där du bor kan det vara svårt att få ut isen ur skålarna. Det allra smidigaste i sådana fall är att ha dubbel uppsättning skålar i cirkulation:

  

  1. Fyll hela skålen på morgonen.


  2. Nästa gång du har möjlighet (kanske efter skola eller jobb) så har kaninen förmodligen hunnit dricka några centimeter vatten innan det frusit. Varför du smidigt kan fylla på skålen på nytt om du har bråttom och inte hinner byta skålar till alla.


  3. Kanske är nästa gång du tittar till kaninerna just innan du själv går och lägger dig. Nu är det förmodligen läge att byta skålar. Om du har många kaniner kan det vara bra med hink där du lägger de frusna skålarna. Ta in hinken i värmen över natten och på morgonen är skålarna färdiga att användas på nytt.


    Givetvis är det bättre om du kan ge nytt vatten oftare.

 

 

 

 

 

 

Tips för enklare vintervatten:

 

  • Skål i mjuk plast med runda hörn är lättast att få ur isen ur (t.ex. glasslåda). Det är även bra om skålen är formad så att den är större upptill, på så vis minskar risken för att isen skall spränga botten när det fryser.

  • Större skål = större vattenmängd → fryser långsammare.

  • Pingisboll som flyter på ytan håller vattnet i rörelse längre vilket gör att det inte fryser lika snabbt. 

  • När det är extremt kallt kan du testa att smörja skålarna med en gnutta fett (gärna vetegroddolja) på insidan för att minska risken för sönderfrusna skålar. 
  • Isolerande underlag (som frigolit eller halm) runtom håller temperaturen uppe längre.

  • Ljummet vatten, inte iskallt som du förmodligen själv föredrar - utan ljummet skall du ge till kaninen (inte så trevligt att klunka i sig isvatten när det är -20°C).

  • Fyll de tomma skålarna EFTER att de åter placerats i buren. Använd en lämplig tillbringare eller vattenkanna. Detta för att undvika spill.

  • Tänk på att det är extra viktigt att vattenskålar står stadigt och ej välts ut när det är kallt ute. Risken att förfrysa sig ökar väldigt mycket med nedblött päls!

 

 

Text & foto: Anita Ekman © Kaninmagazinet 2013


Senast uppdaterad: Januari 2016 av Anita Ekman