bloglovin

Allmänt om Inavel

Inavel är ett begrepp som får många att tänka negativt. Men det finns faktiskt fördelar med inavel. Det är ett mycket effektivt sätt att ta reda på om ens avelsdjur bär på gener man inte vill ha med i sin avel eller om det finns dolda anlag för defekter. Samtidigt finns det en del negativa aspekter och man måste veta vad man håller på med!

 

Denna kanin är inavlad, pappan är även hennes morfar
Foto: Anna Odenbrand

 

Inavel är när man parar två individer som är släkt med varandra. För att ta reda på befintliga defekter eller gener parar man nära släktingar med varandra t.ex. kusiner, syskon, mor och son eller farfar och dotterdotter. De har många gener och anlag som är lika, vilket gör att ungar efter två besläktade djur kan visa vad som kan ligga dolt i släkten. En del erfarna uppfödare använder sig ofta av inavel eftersom de vill ha så lika djur (genetiskt lika) som möjligt. Om det kommer fram ev. defekter eller oönskade gener tas de djuret ur avel. På så vis för man inte de defekta generna vidare. Det tar många år och kräver stora kunskaper om genetik. Men genom detta kan man själv försöka skapa sin perfekta kanin med temperament, likhet och rasstandard. Man kan alltså välja en kanin med ett speciellt anlag man gillar och avla vidare på det för att sedan fortsätta att förstärka detta anlag tills man får den ”perfekta” kaninen. Två exempel där inavel används är skapandet av nya raser och även spridandet av en specifik färg från en individ till flera.

 

Vid upprepad inavel förstärker man anlag (både bra och dåliga) men det försvinner även anlag, och de som försvinner kan inte återfås om man inte avlar in det igen med ett annat djur.

 

Foto: Emma Almquist

 

Det är synd om ungarna som föds med defekter. De kan växa upp med t.ex. bettfel där tänderna inte kan nötas normalt (vilket gör att man måste klippa dem regelbundet). De kan även dö en plågsam död som nyfödda. Dyker det inte upp några defekter i ens avel kan man konstatera att sannolikheten är liten att det finns några dolda sådana - vilket är positivt.

 

Det finns många som har fördomar mot inavel, kanske för att vår egen art tål det väldigt dåligt. När det gäller kaniner är det är varken svart eller vitt: det kan ge bra resultat - eller ibland leda till katastrof.


Många uppfödare oavsett djurslag använder sig av inavel för att de tror att de når snabbare resultat i exteriöra avseenden såväl som i produktionsegenskaper. Det kanske det gör men på bekostnad av hälsan.

 

Foto: www.anglabackenskaniner.weebly.com

 

Alla djur är olika känsliga för inavel. Till exempel möss och marsvin klarar inavel bra utan att drabbas av problem. De använder man sig av när man vill ha försöksdjur som är så genetiskt lika som möjligt. Detta eftersom man vill mäta olika inre eller yttre tillförda faktorers påverkan på funktionen i sin helhet. Det är en fördel om alla individer i testen är så lika som möjligt för att kunna utesluta individuella skillnader. Det finns vissa mus-stammar som är i stort sett identiska genetiskt sett.

 

Kaniner däremot tål inavel ganska dåligt eftersom man får ”inavelsdepression” efter endast ett par generationer. Detta visar sig i liten kroppsvikt eftersom de tillgodogör sig näring sämre. De har också svårt att få ungar och får sämre immunförsvar vilket gör att de drabbas lättare av infektioner vilket leder till att de får svårare att överleva.

 

Foto: www.stjarnfallets.weebly.com

 

När man inavlar så fördubblar man gener som föräldrarna har, bra som dåliga. Finns det defekter så kommer de snabbare fram. Genmaterialet blir alltså inte lika variationsrikt som om man utavlar (avlar på djur som inte är släkt med varandra). Ibland kan man behöva ”kontrollera” om en viss linje bär på genetiska defekter genom inavel. Men i regel ska man försöka undvika det.

 

Det är viktigt att framhäva att inavel är ingenting man ska göra om man inte är en erfaren uppfödare och har den kunskap som krävs. Man ska inte göra det i syftet ”bara för att” eller liknande skäl. Detta görs endast för att komma vidare i sin avel och få reda på om det ligger dolda effekter hos kaninerna.

 

Tack till Birgit - kaninhem.se och Sandra Magnusson för hjälp med texten.

 



Text: Nathalie Månsén, Sandra Magnusson och Birgit.


Kommentarer
Postat av: Lollo

Hej, jag vet inte vilken jag ska gå in på för att fråga om just dethära...
Jag har en liten kaninunge som mår bra i humöret men inte kroppsligt.
Den är mycket mindre än alla andra ungar och har nästan ingen päls. Den fick päls men nu har den börjat tappa den och den har blivit jätte spinkig/smal.
Jag kan se ryggraden på den stackars kaninen och jag börjar bli väldigt orolig. Jag upptäckte det för tre dagar sen och jag har försökt att kontakt väterinär men när det är så nära jul så har dom inte öppet så ofta.:(
(Tästar med havre)
Den är även inavel. Kan det bero på det elr är det någon slags sjukdom?

2014-12-23 @ 00:21:54
Postat av: Lollo

Hej, jag har en fråga om min lilla tunnhåriga kaninunge.
Jag har en liten kaninunge här hemma som inte värkar må så bra.
Den har varit väldigt smal och Hadde ingen päls innan så jag var tvungen att ta in den för annars skulle den frusit ihjäl.
(Den har en liten kompis okså så den sitter inte änsam)
Nu har den gått upp i vikt och fått väldigt tunn päls men den är dock ganska liten gämfört med dom andra ungarna.
Vad kan detta bero på?
Är det pga att den är inavel elr är det någon slags sjukdom?
Tacksam för svar...

Svar: Hej! Det är svårt att säga vad det kan vara.Ring veterinären direkt för att rådgöra.
MVH Kaninmagazinet
Kanin Magazinet

2015-01-07 @ 15:25:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback