bloglovin

Vitscheck

Om man parar en manteltecknad med en manteltecknad eller en brokad med en brokad, samt en brokad med en manteltecknad kan det uppstå ungar som är dubbelbrokade, det vill säga Vitscheckar. I denna artikel får du lära dig om hur man som uppfödare kan undvika detta.


Ungar som är vitscheckar har i regel mindre färgade områden än en mantlad eller brokad kanin, alltså den är mycket vitare. Ofta blir dubbelbrokade ungar oftare svagare och dör fortare än sina mantlade, brokade eller enfärgade syskon. Forskare har försökt finna svar på frågan varför det blir så, men har inte kommit på någon egentlig förklaring till defekten och varför just vitscheck blir mer utsatt.

Vitschekar kan få sämre nervförsörjning i tarmen och kan leda till brist på Tonus i tarmmuskulaturen, ett symtom som kallas Paralytisk ileus. Detta leder till att tarmen stannar upp och innehållet fastnar eftersom tarmen inte kan föra det vidare. Förlamning av tarmen kallas för Megacolon. Forskare har även teorier på att tunntarmen är för kort eller att blindtarmen har svårt att ta upp natrium vilket leder till kraftrik diarré på grund av att mer vätska samlas i tarmen och detta kan leda till vätskebrist och i värsta fall döden.

 

brokad kanin
Denna kanin är brokad men har också väldigt lite teckning på kroppen



Vitscheckar med magproblem klarar sig ofta inte mer än 1 år och många dör i väldigt tidig ålder men andra vitscheckar klarar sig och kan leva ett långt liv helt utan problem, så det är väldigt olika från kanin till kanin hur allvarliga problemen blir.

Man kan inte riktigt se på en kanin om den är vitscheck, men det tydligaste tecknet är att den har några enstaka fläckar på kroppen. En vitscheck kan alltså se ut som en väldigt vit, brokad kanin. För att lättare kunna förutspå vilka teckningar som kommer uppstå, kan man använda ett korsningsschema. Beteckningen för manteltecknad/brokad är Kk, beteckningen för enfärgad är kk och beteckningen för vitscheck är KK.


vitscheck kanin

Här har man parat en mantlad/brokad med en enfärgad och man kan se att hälften av ungarna, 50% kommer bli brokade/mantlade och den resterade halvan kommer bli enfärgade.

vitscheck kanin



Här har man parat en mantlad/brokad med en annan mantlad/brokad och här blir 50% av ungarna blir mantlade/brokade, 25% blir vitscheckar och 25% blir enfärgade.

 

vitscheck kanin
Om du parar en wienertecknad kanin med en brokad kanin blir ofta ungarna väldigt lite tecknade, och kan se ut som vitscheckar. Ungarna är dock inte dubbelbrokade eftersom wiener inte är en brokad färg. Denna kanin är blåbrokad wienertecknad och som ni ser har han väldigt lite teckning.



Om du är osäker på om din kanin är mantlad/brokad eller vitscheck kan du para den med en enfärgad kanin. Om din kanin då är vitscheck kommer alla ungarna att bli mantlade/brokade och om kaninen skulle vara mantlad/brokad kommer det bli som i första alternativet, alltså 50% av ungarna blir mantlade/brokade och resterande halvan blir enfärgade. Det är ett väldigt lätt sätt att fastställa om din kanin är dubbelbrokad då den bara får mantlade/brokade ungar med en enfärgad kanin.

 

Manteltecknad kanin
Manteltecknad kanin


Det finns uppfödare som använder sig av dubbelbrokad avel för att få fram avkommor som är bra mantlade. Anledningen till att man gör det är för att då kan man vara mer säker på hur färgutbredningen kommer se ut. Att medvetet para två mantlade kaniner bara för att få fram fina avkommor är ingen bra anledning, när detta kan orsaka lidnade för de ungar som blir vitscheckar. Många uppfödare avlivar ofta sina dubbelbrokade ungar under första levnadsdygnet, och unviker då problemen med krånglande magar hos vitscheckarna. 

Det rekommenderas att inte korsa två mantlade/brokade kaniner eftersom risken är stor att det föds dubbelbrokade ungar med denna defekt. Det behöver inte vara så, utan det är slumpen som avgör om avkommorna blir dubbelbrokade. Kullen kan antingen bara bestå av vitscheckar, eller endast brokade/mantlade eller enfärgat, men det är onödigt att chansa när man vet om konsekvenserna.

 

Text och Foto: Maria Frykstedt © Kaninmagazinet 2012

Trackback