bloglovin

Dvärggen, Muppar

Många är de dvärgkaninägare som fått höra; ”Åh, men titta en liten bebiskanin” om sin gamla hermelin, eller annan dvärgras. Dvärgkaniner är, precis som namnet antyder, väldigt små. De har desutom ofta stora ögon, runda huvuden och andra särdrag som gör att de påminner om små djurungar. Detta beror på en gen som dessa kaniner har, dvärggenen som ger dvärgväxt.

 

Dvärggenen är speciell på så sätt att den i enkel uppsättning ger dvärgväxt och juvenila drag (kaninen ser lite ut som en unge hela livet). Detta kan bli så extremt att vi idag har en kaninras som är godkänd ned till en vikt på 710 gram i vuxen ålder; Dvärgharen. Nästa ras med extrem storlek är Hermelinen på sina som minst 800 gram. Utöver dessa har vi raser så som Lejonhuvad kanin, Dvärgvädur i olika former, Dvärgscheck med vikter på under 2 kilo. Dock är inte en liten storlek ett säkert tecken på dvärggen, det finns många kaniner som är små ändå.

 

En typisk dvärggensbärare, med flera juvenila drag. Renrasig hermelin.
Foto: Emma Almquist 

 

Så långt låter det inte som en defekt, en liten kanin lider ju inte av att bara vara liten. Men detta är inte det enda man bör veta om denna gen; i dubbel uppsättning ger genen nämnligen en defekt som kallas för ”mupp”. Två kaniner med dvärggen som paras ger statistiskt sett en kull med 25% muppar. De ungar som får denna defekt blir små, får deformerad kropp (t.ex. missformat huvud, öronen långt bak, konstiga ben) och de överlever sällan mer än några få dagar. Om de självdör så dör de av uttorkning och svält, detta eftersom att deras tarmsystem inte är helt utvecklat. Att låta en mupp självdö är mycket grymt mot ungen, den bör avlivas så snart efter födseln som möjligt och båda föräldrarna samt syskonen bör tas ur avel för att inte föra genen vidare.

 

Förekomst av muppar i kullarna ska såklart motarbetas likt vilken funktionsdefekt som helst, men hur kan man känna igen dvärggensbärare och på så sätt undvika muppar? Dvärggensbärare ser oftast mer extrema ut, de är ofta mindre, har kortare öron, kompaktare kroppar och hermeliner har ibland en typisk nacktofs. Kom ihåg att även en kanin som inte har dessa särdrag kan bära på dvärggen. Har en individ gett muppar i en parning så bär den på genen och bör tas ur avel.

 

Mupp; deformerad kropp, konstiga ben och öron 

 

Så kommer kruxet, vissa dvärgraser ”kräver”, enligt många uppfödare, avel med dvärggen och därför är problemet mycket utbrett bland dessa raser. Ett exempel är Hermeliner (läs mer här) där många av Nordisk Kaninstandards krav överensstämmer med dvärggenbärarnas, de ska ha korta öron, runda huvuden och kompakta kroppar. Många uppfödare vittnar om att dvärggensbärare får bättre poäng än ickebärare, eller att de till och med är de enda som kan få de högsta poängen. Något som i så fall talar emot standarden är dock djurskyddslagen där det i L80 står följande:

4 kap. Avel
3 §  De djur som nedärver missbildningar, eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga funktioner, får inte användas i avel.
Man kan inte skylla på standarden när man utför oansvarig avel, det är alltid upp till dig att sköta det du gör på ett sådant sätt att djuren mår så bra det är möjligt.

 

 Närbild på huvudet, öronen är helt klart inte normala

 

Dvärggenen är alltså en gen som i enkel uppsättning inte (ensam) skadar individen, men som i dubbel uppsättning ger avkomman otroliga problem och, om inget görs, ett lidande till dess att döden inträder. Enligt Svensk djurskyddslag är det olagligt att avla på dvärggensbärare då de kan ge muppar, detta gäller även om ungarna avlivas direkt vid födseln. Är det rätt att avla med risk för defekta avkommor för att få fram det söta, runda bebisutseende som många förknippar med dvärgraserna? Vad tycker du?

Vi på Kaninmagazinet står inte bakom medveten avel med dvärggen med risk för muppar och det samma gäller Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund som menar att "En seriös uppfödare ser till att inte bedriva avel med djur som bär med sig missbildningar".

 

Text: Emma Almquist
Kaninmagazinet tackar annonym uppfödare som bidrog med bilder, det behövs för att sprida kunskapen!

Källor:
Flertalet anonyma uppfödare
Jordbruksverket, DFS 2005:8, Saknr L 80
Amnesten Josefine, 2010, Genetiska Defekter På Kanin,http://kanin.ifokus.se/articles/4d713d4ab9cb46221d053e1a-genetiska-defekter-pa-kanin


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback