bloglovin

Viktoria Bäcks kaninsushi

Du behöver:
Gurka
1 halv sprisbröd/knäckebröd/annat
kokt vanligt ris
matsked/teskedsmått helst rundade
Topping tex persilja, basilika, citronmeliss morot, äpple
 
 


Gör såhär:
Skär en gurkbit (rätt tjock) och lägg den mot det rundade måttet och pressa igenom gurkan så att det blir lika stort som måttet. Lägg gurkan på brödet.

Ta sedan det kokta riset (se till att det har svalnat) och pressa i måttet, när riset är väl inpackat knacka ut det försiktigt ovanpå gurkskivan.

Sedan är det bara att dekorera ovanpå riset.



Klart att servera! (i ytterst måttliga mängder)
 
 
 
 

Intervju: Kaninboden, Marie-Louise med familj

Marie-Louise’s kaninhållning fångade mig direkt när jag först kom in på hennes hemsida. Hennes kaniner går ute i en stor hage där man tydligt ser att de har byggt hålor och gångar. Intresserad och nyfiken bad jag henne ställa upp på en intervju om sin kaninhållning. Hon tackade ja, här kommer hon berätta om sina kaniner och sin kaninhållning.

 

Namn:  Marie-Louise Andersson
Ålder:  45
Bor:  Åsby, Stora Mellösa,öster om Örebro
Antal kaniner:  10
Hemsida: http://kaninboden.blogspot.se och http://countryzoo.se/

 

Det var en kall vinterdag för längesedan och jag och min sambo var mitt ute i julruschen. Vi skulle köpa fiskmat till vårt akvarium. Inne på Zoo-affären kunde jag inte låta bli att kika på alla kaniner. Jag stod länge och beundrade en svart lejonhuvad kaninhane. Affärsbiträdet frågade mig om jag ville klappa den och det ville jag ju förstås. Försiktigt klappade jag den lilla söta kaninen och blev jätte förvånad när han helt plötsligt slickade mig på handen. Då blev jag helt såld och förälskade mig totalt i honom. När min sambo kom för att hämta mig, sa jag,”Jag är kär och åker inte hem utan den här underbara kaninen”. Det har gått tio år sedan den dagen och nu har vi två underbara generationer efter honom. I början så var min sambo inte så intresserad och oroade sig för att de var så många, men nu är han ”med i leken” och tycker att det är självklart att vi har kaniner. Mina barn är stora djurvänner och är gärna med på olika kaninaktiviteter.

 

 

Innan vi flyttade ut på landet hade vi vår lilla gård som ett sommarställe och då byggde min son ett kaninhägn med ett minisommartorp till kaninerna. Då var kaninerna ute på somrarna och togs in på vintern. Vi märkte att det var skillnad på kullstorlekarna. I buren föddes ca 2-3 kaniner i snitt och ofta dog några av dem. I hägnet däremot föddes 5-6 kaniner som alltid överlevde och blev starka och motståndskraftiga. På den tiden låste vi alltid in dem på kvällarna för att skydda dem mot rovdjur. Det var ett evigt pysslande med att fånga in dem för de ville vara ute. Därför bestämde vi oss för att bygga ett nytt hägn på ca:50- 60kvm som placerades under en stor björk. Här öste vi på jord så att halva hägnet bildade en kulle. På andra halvan hällde vi ut sand och byggde en minidamm. Det dröjde inte länge förrän de började bygga egna hålor och gångar. Allt gräs som fanns försvann i ett nafs. (Kaniner gillar torra boplatser). För att de skulle få tillgång till gräs kopplade vi ihop kompostgaller utanför hägnet som man släpper ut dem i emellanåt. Deras totala boyta blir då ca:100kvm. De rymmer aldrig eftersom de själva valt att bygga egna bon,så hägnet är deras trygghet och revir. Det roliga är att våra fina kaninhus sällan används av dem.


I dag består våran koloni av 10 st individer med tre generationer. Mormor är en dvv och morfar är lejonhuvad. Den andra generationen är en blanding mellan dvv och lejonhuvad. Den tredje generationens mamma är våran egen och parades med en hane utifrån som är en blandning mellan lejonhuvad och hermelin. Därför bär den sista genertionen på dvv/lejonhuvad och hermelin.

 

 

För att kunna ha 10 kaniner tillsammans är det nödvändigt att hålla kanin- hanarna kastrerade. Dels för parning men även för att hålla dem sams. Går de tillsammans hela tiden bildar de hierarkier med en Kung i toppen och en hackkyckling i botten. Hackkycklingsplatsen byts ut emellanåt. Ledaren avbryter alltid slagsmål när det börjar gå för långt och låter ofta andra dela maten med honom. Om man ser till att de har bra tillgång till mat bråkar de inte i onödan. För det mesta nafsar de bara varandra i baken och jagar bort den andre när de ska markera sin egen ställning i flocken. Släktingar fungerar bäst ihop eftersom de redan från barndommen etablerar rangordning.

 

Våra kaniner aktiverar sig för det mesta själv. De har stor frihet både ute och inne. Vi ändrar då och då i deras miljö och ställer in saker som man kan krypa under, krypa in i och igenom. Framförallt gnaga på. Tyvärr håller vi inte på med någon klubbaktivitet, men jag är jätteintresserad av hoppning och funderar på att testa det. Agility är också något som jag skulle vilja prova på.

 

 

En typisk dag nu på senhösten börjar med att kaninerna kryper ut ur sina hålor på morgonen och då ger vi dem mat. Efter det blir de lite slöa och då passar jag på att kika igenom alla så att de är friska och mår bra. Ibland behöver de kloklippas och kammas. Sedan försöker jag fördela uppmärksamheten och ta in dem eller sätta mig ner och kela och prata med dem en i taget. Ibland sjunger jag till och med för dem, eftersom de blir lugna och trygga av ljudet. Då förstår de att allt är ok och att inga faror väntar någonstans. Vi tittar till dem då och då hela dagarna och ibland umgås de med mina barn, besökare eller min sambo. På kvällen matas de igen och när det blir mörkt kryper de in i hålorna. På somrarna när de är fint väder är de ute hela tiden. Just nu håller vi på att bygga vinterisolerade burar som vi kommer att ha i hägnet, fast med öppen dörr så att de kan springa ut och in. Anledningen är att foder och hö ska kunna stå torrt när det regnar eller snöar.

 

Eftersom vi äger en zoo-butik har jag tillgång till olika foder. Jag testar nya sorter och kaninernas favoriter bland pellets är Selective och Oxbow Bunny Basic. Jag använder hö från Oxbow. Sedan drygar vi ut det med lokalproducerat ängshö som de får i obegränsade mängder. På vår och sommar plockar jag örter och blad som vi ger dem färskt och det som blir över torkar jag och ger på vintern. Som godis får de grönsaker och äpplen som vi själva odlar och sedan morötter som vi köper från en lokal bonde. Utöver detta kapar vi grenar och kvistar som vi lägger i hägnet och i buren om någon förtillfället vistas där.

  

 

När man skaffar kanin tycker jag att det är viktigt att förstå att kaniner är flyktdjur och att de inte reagerar som vi gör. Därför är det bra att vara lugn i hanteringen och att inte förvänta sig att man vinner deras gunst på en gång. Precis som oss människor behöver de lära känna oss. Ett bra tips inför första kaninen är att läsa om skötsel men inte minst om kaninensbeteende. Eftersom kaniner använder kroppspråket och låga ljud är det bra att studera dem och vara lyhörd över hur de reagerar. När en kanin väl känner en, då är det lättare att uppfostra dem och vara mer bestämd när de gör saker man inte gillar. Man ska också tänka på kaninens miljö och se till att de får uppmärksamhet och motion. Precis som man gör med hundar och andra djur.

 

Det är sorgligt att man idag låser in kaniner långa stunder i sina burar, och det är normalt. I det vilda kan de röra sig uppemot 3 km på en dag! För att kompensera en liten bur bör man ha den ute i rummet ofta och gärna gå ut i koppel. Bor man i villa kan man bygga hägn som de kan vistas i. I en lägenhet är idealet att träna sin kanin så att den blir rumsren och låta den få utlopp och röra sig fritt. Att anmäla sig till kaninhoppning är också ett bra sätt att både umgås med och motioner sin kanin. Jag tycker även att man ska försöka ha minst två kaniner tillsammans. För det mesta fungerar kullsyskon bra. Man kan även kastrera en hane som är tillsammans med en hona. Har man stor tomt och bor ute på landet rekommenderar jag starkt att bygga ett hägn som liknar vårt. Vill någon veta hur vi gjorde, ställer vi gärna upp med tips!

 

Foto: Marie-Louse Andersson

 

Tack så väldigt mycket för att du berättade om ditt liv med kaninerna, jag tror att alla har blivit inspirerade! Lycka till i framtiden, hoppas kaninerna fortsätter må bra och att det blir många fler generationer i er fina hage.


Vinnare: Månadens Kanin, Januari

Vinnaren av Månadens Vinter Kanin Januari är Frida Wallin
 
Kaninen Ludde ute i vintersnön
 
 
Ett stort Grattis!
Superfin bild.

Dalmatiner

Färg/teckningskod: AA BB CC DD gg Kk
 
Dalmatiner är en variant av brokad, dvs har den samma gen för brokning som tex Manteltecknade och Scheckkaniner. Denna gen skrivs Kk. Parar man två stycken Kk är risken stor att man får fram vitscheckar, vilket inte är önskvärt. Därför bör man aldrig para en Dalmatintecknad med en annan Dalmatintecknad.
 
 
Foto: Daniel Larsson
 
 
Teckningen är godkänd i färgerna blå, svart, brun, viltgrå och viltgul. Grundfärgen är alltid vit. 
Ögonfärg: Brun
Klofärg: Färglös
 
Idealet, som är väldigt svårt att uppnå, är en kanin med många, väl åtskiljda, lika stora fläckar över hela kroppen. Dessa bör vara ca 1,5-2,5 cm i diameter. Fläckarna ska vara helfärgade och skarpt åtskiljda från grundfärgen.
 
Väldigt nära idealiskt tecknad Dalmatin. Utspridda, små fläckar över hela kroppen.
Bild: Emma Almquist och Nathalie Månsén
 
 
 
Vanliga fel som medför poängavdrag
Hel fjäril. Fläckar större än 3 cm. Helt färgade öron. Tendens till ålsträck. 
 
Diskvalificerande fel
Helt vita öron. Obrutet ålsträck. Mindre än tre fläckar på varje sida av kroppen. Stark samanväxning av fläckar.
 
Många fel, helfärgade öron, få fläckar, sammanvuxna fläckar och nästan ett helt ålsträck.
Bild: Emma Almquist och Nathalie Månsén
 
 
Text: Emma Almquist
Källa och med utdrag från: Nordisk Kaninstandard

Intervju: Nathalie & JumJum

Namn: Nathalie Månsén
Ålder: 20 år, 92a
Bor: Karlstad
Blogg: thecityhelditsbreath.blogspot.com
 
Mitt kaninintresse började i tidig ålder då jag växte upp med en blandras kanin som var vit rödögd och hette Lilleskutt, han blev 10 år. När jag var 8-9 år fick jag min första egna kanin, Popsy som var en svart manteltecknad dvärgvädur. Hon köptes på en djuraffär i Kil, där jag växte upp. Vi fick mycket fel information om hur man skulle sköta en kanin, mina föräldrar trodde inte riktigt på att läsa om kaniner på internet utan förlitade sig på djuraffärspersonalen. Popsy levde på hö och gnagarblandning i 3 år, hon var väldigt överviktig. Sedan blev hon sjuk och vi var tvungen att ta bort henne.
Hennes bortgång avskräckte mig lite vilket gjorde att jag höll mig till marsvin ett par år framöver.
Jag var alltid faschinerad över att titta på kaninhoppning, jag ville börja med det, varför det aldrig blev av vet jag inte riktigt. Jag visste inte hur jag skulle gå till väga helt enkelt.
 
När jag blev 17 år började jag drömma väldigt mycket om kaniner och jag såg det väl lite som ett tecken att det var dags för mig att testa på kanin igen.
Jag köpte en korning mellan hermelin/lejonhuvad kanin, Sally! Tyvärr fick hon inte stanna hos mig så länge som jag ville eftersom hon visade sig bli riktigt aggresiv, jag testade allt men vi gick inte ihop så hon fick flytta.
Några månader senare fick jag upp ögonen för holländska kaniner och det blev min studenpresent! Maja, som var inköpt på Skogsvägens kaniner i Kil. Det var min ögonsten och vi var ett bra team, när hon var 11 månader blev hon sjuk i urinvägsinfektion och fick problem med livmodern. Efter mycket kämpandes beslutade jag mig för att avliva henne. 3 dagar innan hennes ett års dag. Hennes bortgång tog jag väldigt hårt.
 
Trassel Maja som bebis, första dagen hos mig Den 9 juni -11
 
 
Trassel Maja och (nästan alla) hennes priser
 
 
Jag beslutade mig för att ta paus med kaniner efter ett sådant misslyckande.
maj 2012 åkte jag och kollade på rexbäbisar hos Bregårdens Kaniner. Jag fastnade direkt för en liten kille. Han skulle få flytta hem till mig i Juni!
 
 
Jumjum andra dagen hos mig, kissade han i sängen :)
 
 
Idag är JumJum en pensionerad utställningskanin som blev kastrerad i November -12. Han är min bebis och vi trivs verkligen bra tillsammans. Han bor inne i mitt rum i en bur som är 150x70x62 cm.
 
 
 
 
Jag spenderar mycket tid åt JumJum, han är en frigående innekanin och är med mig hela tiden på dagarna när jag är hemma. Får många kommentarer att han är så social och go. Det värmer!
Han är väldigt energisk och mysig.
 
 
 
 
Han får fri tillgång till hö och vatten. Han äter svenska foders kanin&marsvins foder blandat med cuni complete.
Han får 0,5 dl på morgonen och 0,5 dl på kvällen. Han får även örter då och då och en näve alfalfa hö på helgerna, en morot får han även på helgen, gurka då och då samt persilja eller basilika, vad som finns hemma.
Han har alltid gnagtillbehör i buren, kvistar eller gnagleksaker.
 
 
 
 
 
Till våren ska jag satsa helhjärtat på Kaninhoppning och kommer bli medlem i Värmlands Kaninhoppare.
Både jag och jumjum tycker att det är roligt, men det ska ske på hans vilkor.
För att han ska hoppa bra behöver han få springa runt och utforska det han vill först.
 
 
Jumjum hoppar mini i Forshaga, gick på 0+0 och kom på 1a plats
Foto: Ronja Laursen
 
 
På sommaren aktiverar jag Jumjum mycket utomhus, går alltid i koppel med honom varje dag minst 30 minuter så han får springa av sig. Har även hopptränat ca 1 gång i veckan eller mer sällan, 2013 när han kommer att börja tävla ska jag hoppträna mycket mindre men träna mer kondition. Jag brukar åka till min syster i Kil, hon har en stor skogbakom sig så där har han fått springa en del i upp och nedförsbackar.
 
Detta blir min första vinter med honom, jag har inte riktigt kommit på hur jag ska aktivera han på bästa sätt eftersom jag inte kommer gå ut med honom. Han får vara ute mycket i lägenheten och springa, jag sitter med honom mycket på golvet och klickerträna även lite. Brukar göra små aktiveringsleksaker åt honom eller köpa gnagbollar som han kan hålla sig sysselsatt med.
Får hoppas han inte går upp allt för mycket under vintern.
 
 
När jag fick upp ögonen igen för kaniner har jag verkligen visat ett stort intresse det har även min mamma fått , som jag bor tillsammans med. Resterande familjemedlemarna förstår nog inte riktigt hur roligt jag tycker det är med kaniner och förstår mitt intresse. Men kaninens status i samhället är tyvärr rätt låg.
 
Förutom Jumjum så bor även kattens Frans här. De kommer mer och mer överens även om de brukar fightas ibland.
 
 
 

På fritiden tycker jag det är roligt att vara ute och fotografera och redigera. Ägnar mycket tid åt Kaninmagazinet och mina djur.
 

Mutationer - när det blir fel

Jag har tidigare bara snabbt nämnt vad mutationer är. Mutationer uppstår när det blir fel i kopieringen av DNA till den nya cellen (vid celldelning).

 

 

Mutationer – fel i kopieringen

Mutationer uppstår vid celldelningen. När den ursprungliga cellens DNA ska kopieras för att skapa den nya cellen (dottercell) så kan det hända att det blir fel vid kopieringen. En liten förändring i DNA mallen (arvsmassan) kan få stora konsekvenser för individen. Varför sker då dessa misstag vid kopieringen? Det enklaste svaret på den frågan är att ingen är perfekt. Det är miljontals kvävebaser (DNA består av kvävebaser) som ska kopieras (skrivas av) och då kanske du lättare kan förstå att det ibland blir fel.

 

 
 

Mutationer – ofta negativa

Mutationer på ett tidigt fosterstadium får ofta den följden att fostret inte överlever. Detta låter kanske hårt men naturen är just hård.

 

De allra flesta mutationer är negativa för individen. Mutationer kan visa sig på många olika sätt beroende på vilka gener som drabbas (skrivs av fel). Exempel på mutationer hos kanin som har genetisk bakgrund är bettfel, max factor, dvärgväxt, megacolon m.fl. Dessa sjukdomar gör att individen som de drabbar mår sämre och ibland är enda utvägen avlivning.

 

Man brukar säga att mutationer är negativa för individen men positiva för den genetiska variatioen hos en art. Mutationer är ju förändring i arvsmassan (DNA) vilket gör att det felaktiga DNA’t kodar för helt nya funktioner/egenskaper hos en individ. En genvariant (allel, se tidigare artikel här) bildas vid mutationer.

 

 

Genetisk variation

Är det ord man använder för en hel populations genetiska arvsmassa tillsammans. En population kan t.ex. vara en grupp av kaniner, t.ex. alla kaniner av samma ras eller alla vildkaniner som lever i ett visst område.

 

Vi ska gå närmare in på vad genetisk variation är senare. Men kom ihåg att en stor genetisk variation är bra.

 

 

Text och bild: Sandra Magnusson


Undersökning: Din svårast klassade hoppkanin?

 
 
 
Eftersom det tillkommit så många nya läsare de senaste månaderna - veckans undersökning: "Hur hittade du hit till Kaninmagazinet?"
 
Ni är varmt välkommna!

Tord och höet

Som tur är tar Tords ägare tag i saken och läser på lite, frågar runt och får lite råd som hon lär sig mycket av. Till exempel att kaninen Tord måste äta hö, och absolut inte blandmat, för att må bra i magen. Då blir hans bajs till små fina kulor igen! Tord tycker att alla kaninägare där ute borde se till att deras kaniner får äta hö!
 

Uppfödarintervu: Boltens hoppkaniner

Namn: Olivia Lundborg
Ålder. 17, snart 18
Bor: Malmö
Hemsida: www.boltenshoppkaniner.weebly.com
Ras: harkorsningar och Vädurskorsningar
 
 


När bestämde du dig för att börja avla på hoppkaniner?
Ett par år efter jag började tävla.

Har du alltid avlat för hoppning?
Ja alla mina kullar är i hoppsyfte.

När fick du din första kanin, hur började kaninintresset?
5 år och de var då det började.
 
 


Vad är dina avelsmål?
Att få fram trevliga och energiska individer som går bra på banan och funkar lika bra utanför.

Hur många kaniner har du idag?
Ch. All star - dansk hane som jag hämtade till Sverige 2010.
Galaxens magic grace - viltgrå brokad hane född 2008.
Boltens Glowing Delight - svart harkorsningar grabb född 2011 med hjärtat på rätt ställe.
Boltens born to be a hero - viltgråmantlad hona född 2010 som går just nu son Avelshona.
Alltimes poit dhub - stor viltgulbrokad vädur med de lilla extra, född 2011.
Boltens Port Royal - svart otter brokad hona född 2011, yngsta kaninen här hemma.
Skärbos isprinsessan - svart vädurs hona inköpt till avel men tävlas för tillfället och hon går riktigt fint.
Molly - djuraffärs kanin född 2006, siames brokad hermelinkorsning. Min ögonsten, första elit klassade kaninen som jag tävlat upp helt själv.
Flamescos Isla Santa Clara - stor viltgul hona född 2012, super härlig på alla sätt.
Flamecos Lyckodag - viltgul brokad grov vädurs hona född 2012.
Grenens tuch of flair - stor Madagaskar brokad hane född 2012, underbar i all hantering och älskar hoppngen.
Förutom dessa har jag ett par kaniner som inte längre tävlar samt avels kaniner och dvärgvädur rexar.

Vad är viktigast vid köp av hoppkanin?
Bra led utan defekter och bra lynne.
 
 


Har du några kända avkommor?
Beror på hur man räknar, har ett par avkommor som de flesta i söder i Sverige känner till samt ett par som är rätt kända i danmark.

Vilken klubb tävlar du för? Åker du runt i hela Sverige?
Skånes kaninhoppare.
Ja det kan man nog säga!
 
 

Vad avgör om du sparar någon av dina egna uppfödningar?
Kombinationen, platser, intresse på kullen, syfte med kullen och personligheter på ungarna.

Vad undviker du i din avel?
Bettfel och andra defekter, även vissa speciella led vill jag inte ha.

Skriver du något köpeavtal? Vad har du för krav på dina köpare?
Ja de gör jag.
Mest basic som att de inte får misskötas osv.
 


Vad ingår när man köper en kanin från dig?
Avtal, härstamningsbevis, övergångsfoder.

Har du någon förebild i hoppvärlden? Var det någon som hjälpte dig komma igång med din uppfödning?
Nej inte direkt.
Nepp de gjorde jag själv.

Tycker du man ska avla in nytt blod i hoppleden eller ska man inavla?
Inavel till viss del är okej för mig men inte i för många led.
 
 


Hur ser din kaningård ut?
Full med burar och hagar och hinder i princip.

Vad ger du för foder?
Rabbfor

Hur många timmar per dag spenderar du åt dina kaniner?
Varierar mycket, men ett par timmar plus minus om dagen.
 
 


Har du något tips till en blivande hoppare?
Våga fråga  o ta emot tips från andra.

Har du något tips till dem som vill börja föda upp hoppkaniner?
Tänka igenom syftet med aveln och ha koll på defekter mm.

Veggbullar

Snabbt och enkelt recept du kan göra till din kanin när den förtjänar något extra smarrigt.

 
*Ges i smarsamma mängder, inte allt för ofta.
Hållbarhet i kylskåp. Max 3 dagar.
 
 
Du behöver:
Knäckebröd
Pellets
Godis/örter
Vatten
Deciliter mått
Djup skål
Tallrik
Sked
Plastpåse
Hammare
 
 
Recept för ca 6 st
 
 
1. Börja med att lägga knäckebrödet i en påse och slå sedan sönder det till små bitar.
 
 
 
2. Häll över det nermalda knäckebrödet i den djupa skålen, tillsätt ½ dl vatten och rör om. Låt det stå ett par minuter så knäckebrödet suger åt sig vattnet, rör om igen.
 
 
3. Ta lite pellets (sedan kan man tillsätta örter/godis och hacka ned, i detta recept användes johannesbröd. Vill man inte detta tar man bara lite mer pellets) och hacka sönder på samma sätt som med knäckebrödet, lägg i skålen och rör om.
 
4. Rör om ordentligt. Tycker man det är för löst tillsätter man mer pellets/örter/godis. Sedan är det bara att börja rulla och lägga dem på en tallrik!
 
 

För att piffa till det lite extra kan man sedan tycka i andra godsaker, i detta recept använders torkade rönnbär, groblad och torkad morot.
 
5. Ställ in i kylskåpet i ca 20 minuter. Efter det ställ fram dem så de blir varma, sedan är det bara att servera!
 
 
Betyg från kanin, 5/5. Riktigt smarrigt!
 
 
 
 
 Text och Foto: Nathalie Månsén

Framhoppning

När du är på tävling så finns det alltid en framhoppning. Den är till för att kaninen ska få chansen att få ta några språng och bli lite uppvärmd innan det är dags att gå in och hoppa på banan.

 

Uppvärmning

Framhoppningen är till för att värma upp din kanin lite. Innan du går in på framhoppningen och ska hoppa fram är det bra om kaninen fått springa i sele lite innan. Detta för att kaninen kan vara lite stel efter att ha suttit i transporten. Är det kallt ute kan det vara viktigt att ta ut kaninen lite längre tid i sele så att kaninen blir lite mjuk i kroppen (musklerna). Kaniner kan precis som oss människor sträcka sig om de inte fått värma upp ordentligt.  Så uppvärmningen är viktig!

 

Foto: Linnea Cedstedt

 

På framhoppningen gäller vissa regler

På framhoppningen såväl som på banan gäller en del regler. Ser du något eller någon som bryter mot dessa regler så ska du säga till en ansvarig för tävlingen.

  • Du får inte gå in på framhoppningen och hoppa fram innan domaren har ropat upp dig till framhoppingen. Om du ser någon annan göra detta så säg till personen.
  • Det ska finnas minst 3st hinder på framhoppningen att hoppa fram på.
  • Det ska vara samma avstånd mellan hinderna som det är mellan hinderna på banan.
  • Hindren på framhoppningen får inte vara högre än maxhöjden för aktuell klass (inte hellre längre). Ex. gäller för lättklass en maxhöjd på 30cm och maxlängd på 45cm.
  • Hindren måste hoppas åt rätt håll på framhoppningen.

 

 

Mer tid på framhoppningen

Ibland händer det att du inte känner dig klar på framhoppnigen när domaren ropar upp nästa som ska in på framhoppningen. Du har inte obegränsat med tid på framhoppningen men känner du dig inte klar så be domaren om mer tid. Var noga med att när du säger till att domaren hör dig. Han/hon bestämmer sedan om du får mer tid på framhoppningen eller inte.

 

Foto: Liv Kristoffersson
 

Hoppa inte för mycket

Framhoppningen är som sagt till för att värma upp kaninen. Hoppar du flera gånger på framhoppningen kan det hända att kaninen sen är trött när den väl ska hoppa på banan. Så se till att kaninen har ork kvar till banan.

 

Ibland vill man hoppa flera gånger för det kanske inte går så bra. Tänk då att det antagligen inte kommer gå bättre inne på banan ifall kaninen hunnit bli trött efter framhoppningen.

 

 

Text: Sandra Magnusson

Bilder lånade med tillstånd.


Vinteraktivering

Under vinterhalvåret är det mycket kallare ute och blir mörkt fort vilket kanske leder till att kaninen får spendera mycket tid inne i buren. Därför är det bra att aktivera sin kanin så mycket som möjligt under dagen.

 

Låt din kanin både klättra och gräva i snö högar.
Klättring är jättebra träning för muskler och kondition. Har snöplogen precis åkt förbi och gjort ett snöberg i slutet av gatan eller vid en park? Perfekt att ta sin kanin på en liten promenad för att klättra i snöhögen. Eller var kreativ och skotta upp ett litet berg själv. Är du utanför tomten tänk på att det inte är bra om det kommer massa bilar och åker förbi då det lätt skrämmer kaninen.
Att få klättra i snöhögar är uppskattat hos de flesta kaniner.

Låt även kaninen få gräva, busa runt i snön samt bygga gångar. Ha kaninen under uppsikt så ingenting rasar eller att det händer någonting annat som gör att den snabbt kan behöva din hjälp.

 

Träna kondition
Spring mycket med din kanin då den kan bli mycket stillasittande under vintertiden, när den springer tränar den konditionen.
För att ge kaninen lite motstånd kan man låta den springa på ett snötäckt fält eller en åker. Har man inte en åker/fält i närheten går det bra att ta det som passar, en större gräsmatta eller en skog.

Är det väldigt djup snö kan man själv göra ett litet spår åt kaninen.
Tips: Varför inte göra lite hinder i springspåret? Till exempel en tunnel, hopphinder, en grop, snökulle etc.

 

Foto: Matilda Lindström

 

 

Efter aktiveringen är det viktigt att du torkar av kaninen med en handduk då de inte får bli kalla, mycket viktigt för utekaniner.
Sedan efter ett sådant jobbigt pass ute i snön kanske kaninen förtjänar en liten extra godsak som belöning.

Man kan träna kaninen sinnen genom att gömma favorit frukten/grönsaken i snön/konditionsspåret/buren/hagen. Det gör utfodringen lite roligare för kaninen.

 

Det viktigaste är att både du och kaninen framför allt har roligt. Vissa aktiveringstips fungerar inte på alla kaniner, man får testa sig fram och hitta det som passar sin kanin. Bara din fantasi sätter gränserna.

 

Lycka till!

 

Text: Nathalie Månsén

 

 

 


Final: Månadens Kanin, Januari

Ni har skickat in många fina bidrag till vår första tävling 2013!
 
Finalisterna är:
 
 
Frida Walin
Skulle vara kul om Ludde fick vinna denna tävling. Han dog för några veckor sen, ute i snön.
Han älskade snön, hoppade runt och gjorde glädjeskutt och rejsade runt. Åt snö och busade med syrran. Gjorde tunnlar och grävde. Jag saknar honom så det gör ont. Bästa killen<3 den absolut finaste.
 
 
 
 
 
Kristina Huttunen
 
Hej! Jag heter Kristina och har totalt 9 kaniner som alla kommit till mig på mer eller mindre intressanta sätt (3 honor köpta, en hane omhändertagen när tidigare ägare hamnade på sjukhus, 4 ungar som resultat av en oplanerad träff mellan honorna och hanen samt en som någon slängt in i min kaninhage...) och jag tycker Kaninmagazinet är helt otroligt bra! Hos er finns allt ifrån info och artiklar som gör mig sugen på att satsa på (seriös) kaninavel till småtips och pyssel. Så himla kul att ni finns!
 
Mitt bidrag till “månadens kanin” är Bollen (som egentligen heter Sylvanas Windrunner, men Bollen blev snabbt ett bättre smeknamn eftersom hon var klotrund som unge) och hon är en snart 4-årig blandras med bland annat belgisk jätte och “något långhårigt” i sig. Hon är en väldigt social och nyfiken kanin och när man pysslar i kaninburen brukar hon stå på bakbenen och titta på. Precis som mina andra utekaniner går hon i hage på dagarna så det är kul att gå ut och fota dem då och då när de leker i snön.
 
Hoppas ni gillar bilden!
Mvh Kristina och kaninerna
 
 
 
 
 
 

Bloggextra.se

Rhinsk Scheck

Danska: Rhinsk Schecke

Norska: Rhinsk Schecke

Finska: reininscheck

 

Rasen uppstod av misstag i en slaktdjurskull mellan en Japanhona och en produktionshane med Scheckliknande teckning. I kullen mellan dem hittade uppfödaren av Japanhonan, Heinz, ungar som precis som fadern hade Scheckliknande teckning, men den var i Japanens färger. Heinz arbetade vidare med färgen och teckningen med hjälp av andra Scheckuppfödare. Redan 4 år senare fick han fram några kaniner som såg ut som han ville och han fick efter en namnändring rasen upptagen i den Tyska standarden som Rheinische Scheck.

 

Japan guls/svart
Foto: Emma Almquist

 

Den Rhinska Schecken utmärker sig precis som alla andra Scheckar med sin speciella teckning. Ålstreck, prickar och fjäril ska se rätt ut, och allt det gör att kaninen ser lite ut som ett konstverk. Den Rhinska ska dessutom ha sin teckning i två färger vilket gör högpoängarna på utställningar fantastiskt fascinerande!

 

Rhinsk Scheck är en medelstor ras som ska väga mellan 3.01-4.50 kilo. Det innebär att denna ras inte kan bo i de flesta burar som går att köpa i djuraffären som har kortaste sidan på 50 cm. En Rhinsk Scheck måste precis som alla medelstora raser ha en kortaste sida på 60 cm, och en höjd på samma mått.

 

Japantecknade ungar är en "biprodukt" som dyker upp i så gott som alla kullar där man parar två tecknade eller en otecknad + tecknad rhinsk.
Foto: Elina Back

 

Vid utställning

Poängskala

Vikt 5

Rasprägel och presentation 10
Kroppsform 20
Pälsens täthet 10
Pälsens kvalitet 10
Huvudets teckning och färg 20

Kroppens teckning och färg 20
Kondition, vård och sundhet 5

Summa poäng 100

 

De Japantecknade ungarna som kommer i kullarna kan påminna om rasen japan, men dessa är i princip alltid sämre (blurrigare) i japanteckningen.
Foto: Elina Back

 

Viktskala

 

Ungdjur
Här anges den vikt som i förhållande till åldern ger 5 poäng

4 intill 5 mån    2,3kg

5 intill 6 mån    2,6kg

6 intill 7 mån    2,9kg

Vuxen

-2,60kg              0 poäng

2,61-2,80kg       3 poäng

2,81-3,00kg       4 poäng

3,01-4,50kg       5 poäng
4,51-4,70kg       4 poäng

4,71 och högre   0 poäng

 

Utdrag ur rasprägel, presentation, kroppsform, päls och färg (Nordisk Kaninstandard)

Huvud
Hanens huvud är kraftigt men harmoniserar ändå med kroppsstorleken. Käkarna är fylliga och nosprofilen lätt böjd. Honans huvud är smalare än hanens.
Kropp
Kroppen är lite långsträckt. Lätt reslig hållning, jämnt fördelade fylliga muskelpartier. Harmoniskt byggd utan framträdande partier.

 

Japan gul/svart på domarbrodet
Foto: Emma Almquist


Färg 
Teckningen är tvåfärgad, svart och rödgul eller blå och rödgul som hos Japaner. Alla teckningar skall ha två färger i jämn blandning. Således skall "fjärilen", "ögonringen", öron och "ålstreck" vara blandade med någorlunda samma antal fläckar i var färg. Sidofläckarna kan vara enfärgade med lika stort antal fläckar i var färg, eller de enskilda fläckarna kan vara tvåfärgade. Kindfläckarna skall antingen vara tvåfärgade eller så skall de två fläckarna ha var sin färg. I stort får ingen av de två färgerna dominera över den andra. 
Huvudets teckning 
Teckningen består av "fjärilen", "ögonringarna", "kindfläckarna" och öronfärgen. Fjärilen har "vingar" som skall täcka överläppen till mungipan. Från vingarnas samlingspunkt skall det inte för långa, avrundade hornet, sitta mitt på nosryggen .Ögonringen som omsluter ögat utan avbrott skall vara regelbundet oval. Kindfläcken sitter väl åtskild nedanför och något bakom ögonringen. Öronen är färgade i hela sin längd och färgen skall avgränsas så skarpt som möjligt vid öronroten. 

 

Japan gul/svart
Foto: Elina Back


Kroppens teckning 
Denna består av ålstreck och sidofläckar. Ålstrecket börjar vid öronroten och fortsätter över ryggen till svansspetsen utan avbrott. Ålstrecket skall vara så jämnt som möjligt med samma bredd från skulderbladet till svansspetsen. Sidofläckarna sitter på sidorna av kroppens bakre halva och skall vara symmetriskt fördelade på båda sidor. Minst sex till tio fläckar på var sida. De enskilda fläckarna skall vara fria från varandra. Enstaka fläckar på buken, svansens undersida och benens insida är inget fel.

 

Japan gul/svart
Foto: Elina Back

 

Källor: Nordisk Kaninstandard och Raskaniner av Åke Johansson
Text: Emma Almquist

 

Japan gul/svart
Foto: Elina Back 

 


Undersökning: Sett någon lyfta kanin i enbart nackskinnet?

 
 
Veckans undersökning: "Din högst klassade hoppkanin?"

Tord och blandmaten

Tords nya matte har köpt en riktigt skojig kaninbalndning från djuraffären som hon matar honom med på kvällen. Tord är inte van vid den maten, och den är dessutom riktigt onyttig. Dock smakar den gott så vår lille kompis vräker i sig. Åh nej! Nu är kaninen Tord dålig i magen, hur ska detta gå?

Kaninungar kommer till jorden!

Kaninungar föds hos Toftaholms Kaniner!



Tumörsjukdomar

 

Kaninen kan drabbas av alla typer av tumörsjukdomar i alla organ, vissa tumörtyper uppstår lättare.

 

Tumörer är liksom på människan en gåta. Det som är säkert är att livmodertumörer och juvertumörer hör samman med hormonerna. Kastrerade honor får inte alls lika ofta juvertumörer och om man tar bort äggstockarna är det mindre risk för livmodertumörer. Det är sannolikt att det finns genetiska och miljömässiga faktorer till att tumörer uppkommer, men även många fler faktorer kan påverka detta.

 

Livmodertumör

Den vanligaste tumörformen på kaniner. Mer än hälften av honor som är över 4 år har vävnadsförändringar på olika stadier i livmodern, i de flesta fall är tumören elakartad.

 

Eftersom det är ett organ kan det vara svårt att veta om det sker några förändringar eller om den blir förstorad. Symptom man kan märka är avmagring, skendräktighet, täta brunster, tung andning eller blödningar från vulva. Har kaninen tung andning är det ett tecken på att tumören spridit sig till lungorna vilket gjort att lungfunktionen blivit försämrad.
Uppstår det blödningar ska man uppsöka veterinär direkt.

 

Att operera bort livmoder och äggstockar på en frisk hona brukar vara att rekommendera. Opererar man en hona med tumör och den inte spridit sig brukar tumören inte återkomma senare. Normalt brukar kaninen klara ingreppet bra och tillfrisknar efter bara någon vecka.

 

Det stora problemet är sövning av kaniner, att magtarmfunktionen försämras eller upphör. Det är viktigt att ge smärtstillande och se till att kaninen äter och bajsar/kissar som normalt efter ingreppet.

 

Läs mer om livmodercancer här.

 

 

Juvertumör

Denna tumör är inte lika vanlig som livmodertumörer men den är lite lättare att upptäcka, förutsatt att man hanterar sin kanin ofta. Den visar sig som knölar på buken eller bröstet. Kaniner har många juver så knölarna kan hittas ända från mellan frambenen till in i ljumskarna. Det är vanligt att juvertumörer är elakartade, vilket gör att de kan sprida sig till lungorna och det medför andningsbesvär.

 

Juvertumörer bör även dessa opereras bort med hela juvret. Ibland kan det dessutom finnas anledning att ta bort även det framförvarande och bakomvarande juvret.

 

Om kaninen kastreras i anslutning till juveroperationen blir risken mindre att nya tumörer uppstår i kvarvarande juver.

 

Testikeltumör

Dessa är vanligtvis godartade och drabbar äldre kaniner. Symptomet är att ena testikeln blir större än den andra, men även båda kan bli större men det är inte vanligt att dem växer lika fort så asymmetrin brukar vara uppenbar.

 

Även om tumörerna inte är elakartade på hankaniner bör man överväga att operera bort dem om kaninen inte är allt för gammal eller har någon annan sjukdom. Den angripna testikeln kan bli väldigt stor och släpa i marken.

 

 

Hudtumör

Lätta att upptäcka när dem blir stora nog. Kan ibland bara kännas som en liten svullnad, dem kan vara ojämna i formen och öppna sig som sår. Det finns flera olika typer av tumörer som kan bildas i huden, det går inte att beskriva en typisk hudtumör och det är svårt att veta om den är god eller elakartad.

 

Sällan problem att ta bort men man ska inte vänta för länge med själva ingreppet eftersom det finns en spridningsrisk och även att det är lättare att ta bort en liten knöl än en stor.

 

Thymon

Denna tumörform är ovanligare än resterande i denna artikel. Det är en tumör som uppstår i thymus framför hjärtat, uppstår på både unga och gamla kaniner. Symptomen är att kaninen får utstående ögon, ibland med ett ”tredje ögonlock” - en hinna som kommer fram ur främre ögonvinkeln.
Tumören trycker på de stora blodkärlen runt hjärtat vilket för utstående ögon och blir tumören för stor börjar den trycka på lungorna vilket för andningssvårigheter.

 

Att operera bort thymon är en väldigt besvärlig operation med större komplikationsrisker, kaninen måste vara inskriver på kliniken 2-3 dagar efter operationen. Är operationen lyckad blir det en snabb förbättring om tumören inte spridit sig.

 

Diagnosera

Diagnosen ställas vid en klinisk undersökning, det kan vara bra att göra en röntgen för att bekräfta eller utesluta livmoderstumörer eller andra invärtes tumörer.

 

För att få reda på om tumören är godartad eller elakartad kan man komplettera undersökningen med en biopsitagning, då skickar man in en liten bit av tumören på histologisk analys. Man kan även skicka in vävnaden på analys efter avlägsnade av hela tumören. I många fall kan detta vara befogat att ta bort hela tumören direkt istället för att först ta en biopsi eftersom det krävs sövning och det är alltid en risk.

 

Behandling av tumör

I de flesta fall är dem kirurgiska, man opererar bort hela tumören eller hela tumöromvandlande organet. Finns det misstanke om spridning gör man en röntgenundersökning av lungorna innan operationen. Till exempel, har en kanin med livmodertumör även cancer i lungorna kommer inte en operation genomföras.

 

I Sverige har vi inte hittills börjat behandla kaniner med strålbehandling eller kemoterapi.

 

Förebyggade

För att utesluta livmodertumörer och juvertumörer kastrerar man en honkanin när hon är ung.  Operationen ska göras innan kaninen blivit ett år, ju längre tid som gått desto större än risken. Men det är inte heller försent att kastrera en hon kanin på 3 år om hon inte visar tecken på sjukdom.

 

För att utesluta testikeltumörer kastrerar man hankaniner.

 

Thymon kan inte förebyggas eftersom man inte ska ta bort thymus.

 

Att förebygga hudtumörer är svårt, håll utkik efter knölar på kaninen och uppsök veterinär för tips, råd och hjälp om man hittar en förändring eller misstänker någonting. Tidig behandling är alltid det bästa.

 

Text: Nathalie Månsén


Fler besökare!

Under den senaste perioden har vi fått fler läsare till hemsidan, närmare 250 unika läsare varje dag.
Detta är jätteroligt! Vi hoppas på att fler kaninägare hittar till vår hemsida och får hjälp att sköta sin kanin lite bättre/får tips och råd.
 
Fortsätt sprid kaninmagazinet.se :)
 
 
 
 

Domare - del 2

Har du varit på en hopptävling har du säkert stött på en och annan domare. Domaren har på tävling en viktig uppgift och när det gäller tävlingsbanan är det domaren som bestämmer och har yttersta ansvaret.

 

Ansvar för banan

Förutom uppgiften med att anteckna fel, tid och placering av ekipagen i klassen har domaren andra uppgifter. Domaren är den som har yttersta ansvaret för tävlingsbanan. Det är hon/han som bestämmer hur banan ska se ut, vilka hinder och kombinationer som ska finnas med, antalet hinder, avstånd mellan hinder och höjden på hinderna som sätts efter respektive klass. Domaren kontrollerar även banan noga så att hinderna är rivbara åt båda hållen och att bommarna ligger bra på kramporna/märlorna (inte för hårt ”klämmer” och inte för löst ”hänger”).

 

Domaren bestämmer även maxtid och innan en klass drar igång nämner ofta domaren:

  • Sitt namn
  • Klass (vilken klass som ska startas)
  • Maxtid
  • Bedömning (bedömningsform)
  • Antal till final (om bed C)

 

Domaren kontrollmäter hinderna så att de inte är för höga
för aktuell klass
(medelsvår klass)
 

Framhoppning

Domaren har även ansvar för framhoppningen vilken också måste följa en del regler.

 

Under loppet

Under varje lopp som ett ekipage gör så följer domaren varje ekipage. Han/hon håller koll på antalet fel (rivna hinder/ev. korrigeringsfel) och tid. När det återstår 30sekunder av maxtiden säger domaren detta högt för att du som förare ska höra ”30 sekunder kvar”. Likaså när det återstår 10sekunder av maxtiden.

 

En viktig del under loppet är att domaren håller koll på hur ekipaget samspelar. Idealet är att du som förare ska gå bakom kaninen och att kaninen ska röra sig framåt av egen fri vilja. Det finns saker som domaren kanske påpekar för dig och som hon/han vill du ska ändra på. Ibland kan man vara nervös och då kanske det visar sig genom att man petar för mycket på kaninen. Kanske smackar du omedvetet på kaninen inför varje hinder. Det finns som sagt en massa saker som är mindre önskvärda.

 

Ibland behöver man fundera. Ibland räcker det inte ens med 6st domare för att komma fram till en lösning.
Foto: Linnea Jansson

 

Viktigt!

Om du inte förstår vad domaren menar när du får en tillsägelse under ditt lopp så gå direkt fram till domaren efter att du gått i mål/tiden gått ut. Be domaren att förklara en gång till. Ibland är det inte lätt att förstå vad domaren menar. Inte helt sällan är det så att som domare är det inte alldeles enkelt att förklara en del saker kortfattat så då kan det vara bra för er båda att du kommer fram.

 

 

Text och bild: Sandra Magnusson


Recension: Extra långt koppel


 
Många kan nog känna igen sig i att det ibland är lite svårt att hänga med i svängarna när kaninerna får ett glädjeil och drar iväg i räserfart. Ibland önskar man att kopplet var ett par decimeter längre... Tur då att det finns RIKTIGT långa varianter av den varan.
 
 
 
Finns att köpa på mitthusdjur.se
 
Kopplen är 5 m långa och 3 mm tjocka. Finns i färgerna gult, blått, rött och grönt.
 
 
 

Kaninmagazinet testar:
 
 
Anita:
 
Ett mastodontkoppel är kanske inte att rekommendera till den med mycket små händer eftersom det blir så mycket att hålla ordning på. Detta fick min lillebror erfara när han skulle agera testperson vid premiäranvändningen. Från att vara van att använda koppel på 2,5 m var det ganska trixigt att hålla ordning på ett som är dubbelt så långt (det blev det en hel del trassel).
 
Men övning ger färdighet heter det ju. Man får klura ut egna knep för hur man bäst använder det så går det bättre och bättre med tiden. Lillebror snurrar helst änden runt vänsterhanden och reglerar längen med den andra. Man får testa sig fram helt enkelt! Ännu har vi inte provat kopplet över hinderbana - det blir nästa utmaning (nu när trasslet är besegrat)!
 
Jag väldigt nöjd! Varför skaffade jag inte ett långkoppel tidigare?
 
 
 

Vintervatten

 

Alla som har sina kaniner ute vintertid har ett gemensamt problem: när temperaturen sjunker till minusgrader fryser vattnet. Minst 2 gånger per dag måste kaninen få dricka sig otörstig på ljummet vatten. Så hur ordnar man detta på bästa sätt?

 

 

 

 

  

Vattenflaskor (och automater) är smidigt för kaninägaren då man slipper skräp i vattnet och det är lätt att byta och fylla på utan att spilla. Dessvärre är flaska inte optimalt på vintern eftersom metallnippeln fryser igen väldigt fort. Att slicka på metall i minusgrader är inte heller så trevligt. Dessutom finns stor risk att själva flaskan går sönder. Plast blir mycket skört i minusgrader dessutom expanderar vatten när det blir till is. 

 

Det finns specialtillverkade ”termosockor” för vattenflaskor som ska hålla vattnet flytande längre. Men om nippeln är frusen kan kaninerna hur som helst inte komma åt vattnet. Lösningen om man trots allt vill använda flaska är att ha flera stycken att byta med under dagen (och byta ofta), då kan några stå på smältning medan andra används.

 

Vattenautomater har i princip samma för- och nackdelar som flaskorna.

 

Skålar är lite trixigare på så vis att det är större risk att det är lättare att spilla. Dessutom finns risk för att skräp hamnar i vattnet. Det senare är dock egentligen inget större bekymmer - du skall ju ändå tömma isen flera gånger per dag. 

 

En STOR fördel med skål på vintern är att kaninen når vattnet även om det fryser. Den kan i nödfall slicka på isen om den skulle bli törstig innan du hinner komma och byta.

 

 

 

 

 

 

Tips för enklare vintervatten:

 

  • Skål i mjuk plast med runda hörn är lättast att få ur isen ur (ex. glasslåda).

  • Större skål = större vattenmängd =>> fryser långsammare.

  • Pingisboll som flyter på ytan håller vattnet i rörelse längre vilket gör att det inte fryser lika snabbt. Nackdelen är dock att du måste använda tid till att få loss den när den väl fryser fast.
  • Isolerande underlag, ex. frigolit eller halm runtom håller temperaturen uppe längre.

  • Ljummet vatten. Inte iskallt som du förmodligen själv föredrar - utan ljummet skall du ge till kaninen (inte så trevligt att klunka i sig isvatten när det är -20°C).

  • Fyll de tomma skålarna EFTER att de åter placerats i buren. Använd en lämplig tillbringare eller vattenkanna.

 

Text & foto: Anita Ekman


Utställare: Hanna Rosberg

Namn: Hanna Rosberg  
Ålder: 23
Förening: Jönköpings läns kaninavelsförening
Ras/-er: Hermelin
 
 

 
Hur länge har du ställt ut och varför började du?
Min första utställning var jag på i Januari 2010. Det var väl inte planerat att jag skulle börja ställa ut från början. Utan jag köpte ju mina kaniner av en f.d. uppfödare som pratade lite om utställning och hur roligt det var att ställa ut och träffa nytt folk. Så jag ville helt enkelt testa. Fick inte de bästa resultaten kanske. Fick 93 på en ungdjurshona vilket jag tyckte var skitdåligt då, men nu tycker jag ändå att det är hyffsade poäng. Sen har det bara rullat på.

 
Varför ställer du ut kaniner idag?
Jag tycker det är roligt. Se vad andra tycker om just mina kaniner. Och när dem får bra poäng och man hamnar på prislistan så blir man överlycklig och hoppar i taket typ.


Vad är det bästa med att ställa ut kaniner?
Jag vet inte riktigt. Spänningen tror jag. Sen tycker jag det är roligt att kolla på alla andra fina kaniner. Kanske man hittar en fin avelskanin som skulle passa perfekt till mina kaniner.
 

Är du aktiv i din förening, tex genom att bygga upp utställningsområde eller liknande?
Nej så aktiv är jag inte inom det. Var väl med mer förr o hjälpte till, speciellt o ta ner på utställningarna. Men oftast gör dem det på vardagarna då jag inte kan.

 
Hur många utställningar åker du på (ca) per år?
Just i år har det varit 2 stycken bara. Men pluggar just nu på annan ort, som är klar i slutet av December, så nästa år kommer det bli flera. Kanske 5 stycken per år. Ska på 2 stycken nu i Januari.
 

 

Vilket är ditt bästa utställningsminne?
Det var nog Dvärgkaninklubbens vinterspecial i Hermanstorp i april 2011 där jag hade med mig 2 kaniner (Viltröd och Tan brun) och båda fick 94,5 p och båda blev bästa hermelin i Tan brun och Viltröd.
 

Har du någon favoritutställning under året?
Just i år, så har det nog varit Norra Sandsjö då det var hyffsat fint väder och det regnade inte.
Annars har det nog varit Hermanstorp som varit den bästa av alla jag varit på.
 

 
Har du någon utställningsförebild?
Nej det har jag inte, jag hoppas på att jag kan bli min egen förebild en vacker dag gällande utställningar.

 
Vad tycker du kan förbättras i utställningssverige?
Jag tycker att man ska sänka prisberättigade till 94 poäng istället för 94,5

 
Gör du något speciellt innan en utställning för att förbereda kaninerna för domarbordet?
Jag klipper deras klor, oftast dagen innan, ibland 2 dagar innan. Och kollar igenom päls för att se om det syns vita hårstrån lite här och stans, i så fall tas dem bort.
Kollar även om tassarna är gulaktiga, isåfall badas tassarna på dem. Planerar att köpa något annat man kan använda så man slipper bada kaninerna.
 

 
Har du varit på utställning i något annat land än Sverige? Hur var det?
Jag har varit på en utställning i Tyskland 2010. Dock inte där jag ställde ut själv. Men där jag kollade kaniner och köpte hem ett avelspar.
Det var intressesant. Dem har ju helt andra kriterier gällande, kropp, öron, vikt och sånt där nere.

 
Vad brukar du göra för att fördriva tiden på utställningar?
Oftast går jag bara runt runt och kollar på kaninerna. Men är det nära in till stan så brukar vi åka in till stan en stund, äta lite. Och vara tillbaka innan mina kaniner bedöms.
 


Vilken är din favoritras bland alla de utställbara raserna? Varför?
Jag älskar ju mina kaniner. Speciellt hanarna, de har så maffiga ansikten och runda kompakta kroppar. Har idealet på en sådan hemma.
Sen älskar jag belgiska jättar också, för att de är så stora och deras maffiga långa öron.

 
Tips till personer som funderar på att börja ställa ut?
Välj inte den allra svåraste färgen som finns. Börja med en lätt ras.
 
 
 
Lycka till i framtiden!

Årets Kanin 2012

Det var mycket jämt och det var flera som låg på samma röster i flera timmar men nu har ni läsare utsett vinnaren av Månadens Kanin 2012
 
Vinnaren är Maja Watz
med sin kanin Ringo
Hon vann Månadens kanin, April med temat Påsk.
 
 
 
 
Ett stort grattis!
 

Kaninhoppning - Ur kaninens perspektiv


Lilla Silver

Danska: Lille Sölv
Norska: Liten Sölv
Finska:pienihopea

 

Svart
Foto: Emma Almqusit

 

Silverkaninerna ska enligt engelska uppfödare härstamma från Indien och vara en mycket, mycket gammal ras. Spår av dessa sägs ha hittats i Burma och Siam från långt före Kristus. Något som är helt klart är att silverkaninerna är en av de allra äldsta raserna, och dessutom en av dem som inte uppkommit genom korsningar mellan olika raser utan genom en mutation.

 

I mitten av 1500-talet satte europeiska sjömän för första gången sin fot på Siams jord. De blev intresserade av de vackra silverkaninerna som fanns i stor spridning och förde med sig några hem. På 1630-talet tog även spanjorer och fransmän med sig kaninerna till Europa och på grund av denna kaninimport fanns det silverkaniner lite var stans i de romerska länderna under 1700-talet.

 

En riktig silverfantast är Affe Hedlund som har fött upp Lilla Silver sedan han var ungdom. Såhär beskriver han dem;
Varför jag fastnat för just Lilla Silver beror nog mest på den speciella silverfärgen som enligt mitt tycke blir väldigt vacker när den vilar på någon av de godkända grundfärgerna. Det är också en aktiv och liten pigg kanin att ha att göra med.

 

Just färgen på silverkaninerna är väldigt speciell på många vis. Bland annat föds alla silverkaniner enfärgade i den grundfärg de har, dvs svart, blå, brun, viltgrå eller gul. De silverfägade håren, de med vita toppar, börjar först framträda när kaninen fäller för första gången.

 

Gul 
Foto: Rebecca

 

Vid utställning



Poängskala

Vikt 5
Rasprägel och presentation 10
Kroppsform 40
Pälsens täthet 10
Pälsens kvalitet 10
Färg 20
Kondition, vård och sundhet 5
Summa poäng 100

Viktskala


Ungdjur
Här anges den vikt som i förhållande till åldern ger 5 poäng
4 intill 5 mån 2,0kg
5 intill 6 mån 2,4kg
6 intill 7 mån 2,5-3,2kg
maxvikt 3,5

 

Vuxen
-2,00kg              0 poäng
2,01-2,30kg       3 poäng
2,31-2,50kg       4 poäng
2,51-3,20kg       5 poäng
3,21-3,50kg       4 poäng
3,51 och högre   0 poäng

 

Lilla Silver svart på utställning med rasskylt
Foto: Emma Almquist

 

Utdrag ur rasprägel, presentation, kroppsform, päls och färg (Nordisk Kaninstandard)

 

 

Öron
Öronen bäres styv uppstående och skall ha avrundad överkant.
Huvud

Huvudetskall harmonisera med kroppsstorleken. Hanens huvud är kraftigt med bred panna och nos. Käkarna är fylliga och nosprofilen är lätt böjd. Honans huvud är smalare än hanens.
Kroppsform
Kroppen är kort och kompakt med förhållandevis god bredd och parallella sidor. Den är harmoniskt byggd utan kantigheter och framträdande partier.

 

Brun
Foto: Emma Almquist


Färg
Lilla Silver är godkänd i färgerna svart, blå, brun, viltgul och viltgrå. Täckfärgen består av grundfärgen blandad med går med vita spetsar som ger kaninen silverskimmer. De vita hårspetsarna skall vara jämnt fördelade över hela djuret, huvud och öron inräknade. Deras antal kan vara mycket varierande då man skiljer på ljus, mellanfärgad och mörk silver. Den ungefärliga fördelsningen av hår med vita spetsar är i de tre varianterna följande;

 

Ljus: Ca 20 hår med vita spetsar per 1 hår av grundfärgen
Mellan: Lila många vita spetsar som hår av grundfärgen
Mörk: Ca 1 hår med vit spets för 20 hår av grundfärgen

 

Godkända grundfärger: svart, blå, brun, viltgul och viltgrå
Ögonfärg: 
enl grundfärgen
Klofärg:enl grundfärgen

 

Blå
Foto: Catharina Sandbakken

 

Vanliga fel som medför poängavdrag

Mindre avvikelser från rasprägeln, idealtypen. Antydan till hakpåse hos honor, detta är diskvalificerande för hanar. Smalt huvud hos hanar och grovt huvud hos honor.
Framträdande skulderblad och svaga, tunna framben. Plant eller brant sluttande kors (ryggslut). 
En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Utskjutande lår.
För ljus eller för mörk täckfärg. Ojämn färg, melerad, schatterad eller avvikande, vita hår. Rostfärg. Ojämnt silverskimmer. Ljust bröst. Mörkt huvud, mörka öron eller ben i förhållande till täckfärgen.

 

 

Text: Emma Almquist
Källa: Nordisk Kaninstandard och Raskaniner av Åke Johansson

 

 


Hö är kaninens viktigaste och naturligaste föda. Det är inte många nybörjade som vet att det faktiskt är livsviktigt.



Innan man är insatt i kaninernas liv och föda är det lätt att man ger dem fri tillgång till pellets och för lite hö. Det är ett vanligt misstag. Kaninen ska ha fri tillgång till hö och mycket begränsad tillgång till pellets. Inget hö alls eller för lite hö kan leda till döden och till vissa sjukdomar, här är de tre vanligaste:


- Fetma, äter kaninen för lite hö och mycket pellets är det lätt att de blir för överviktiga. En kanin kan klara sig på enbart hö (ett bra hö med bra analysvärden).
- Bettfel, tänderna slutar aldrig att växa. Hö sliper ner tänderna på rätt sätt.
- Tarmarna slutar att fungera, det är viktigt att det alltid finns hö så att kaninerna kan hålla tarmarna igång. Detta är viktigt på natten när man inte alltid har uppsyn. Får inte tarmarna arbeta så kollapsar dem, se förstoppning.

 

 

Vart köper jag hö?
Hö finns i bland annat att köpa i mataffär, men det är inte att rekommendera. Det höet är oftast dammigt, hårt pressat, för tunnt och har varit paketerat länge, det är deusstom inte ofta kaninerna äter det. Priset ligger mellan 20-40 kr.
Man kan även köpa det i djuraffärer, där kostar det mellan 30-60 kr. Det finns en del djuraffärer som ständigt köper in hö från bönder och ser till att de är färskt och nyttigt, sedan finns det dem som har dammigt hö och inte alls är bra för kaninerna. Man får lära känna sin djuraffär. De flesta brukar inte rekommendera att köpa där ifrån medan andra tycker att deras lokala affär är toppen.
Att köpa hö från en bonde är det säkraste kortet, de är lätt att hitta annonser på blocket. Priserna per kilo brukar variera mellan 1-3 kr. Köp gärna ett lite grövre hö, kaninerna älskar det och det motverkar tand- och tarmsjukdomar.

 

Analys
Vill man bara säker på att man ger sin kanin det allra bästa höet ska man köpa det som är analyserat. Analysen går till så att bonden eller köparen tar prov på 5-6 olika ställen och i olika balar, sedan klipper man av höstråna så de blir 1 cm långa. En analys kostar mellan 200-600 kr. Vissa bönder alltid utför alltid en analys och delar sedan upp  kostnaden på försäljningspriset. På analyspappret ska det finnas ett analyssigill, samt att de ska stå "analyscertifikat". Kräv en analys när du köper hö, det ger dig det exakta näringsinnehållet, din utfodring blir säkrare och dina kaniner mår bättre.

 

Normalvärden på en analys:
Smb rp 80-90 kg/TS (ej över 120) 
Energi 10 MJ kg/TS (ej över 11)

 

Förklaring:
Smb rp = Smältbart råprotein, dvs. det protein som kaninen kan tillgodogöra sig.
MJ = J står för Joule, som är en energienhet. M står för Mega, vilket betyder miljoner.MJ = Megajoule.
TS = torrsubstans, det i fodret som inte är vatten.

 

 

Övriga intressanta höfakta:

Vitaminerna stannar i höet i ett helt år, om det förvaras mörkt och torrt. 

Första skörden hö är ofta för näringsrik för kaninerna, de kan få en näringsshock och bli dåliga i magen. Så pass näringsrikt hö kan även vara dåligt för kaninerna i det långa loppet, de kan bli feta eller sjuka på andra sätt. I värsta fall kan man heldre ta ett hö som är äldre än ett år, hellre än ett för näringsrikt. Vitaminerna som höet har förlorat kan ersättas av vitaminerna i kraftfodret, det innehåller oftast mer än tillräckligt.

 Över 25% klöver i höet kan påverka honornas brunst så att de blir kraftigare och inträffar ofta. Har du en sur hona hemma så kan du ta en titt på vad ditt hö innehåller, eller dina beteshagar. Kanske finns en lösning på problemet där?

 

 

 Text och Foto: Nathalie Månsén

 


Undersökning: Vackraste ögonfärgen?

 
 
Blå vann stort, brun & svart på delad silverplats.
 
 Ny undersökning: "Har du sett någon lyfta en kanin i enbart nackskinnet?"
 
 

Serie: Tord

Gilla Tord på facebook.
 
 
 
Kaninen Tord är bara 5 veckor gammal när han måste flytta från sin mamma. Detta händer tyvärr ganska ofta hos mindre seriösa försäljare, ju mindre ungarna är dess sötare är de. Han får flytta hem till en liten tjej som stolt berättar för sina facebookvänner att hon skaffat en söt liten kanin.
 
Se alltid till att kolla upp kaninungens bakgrund och ålder innan du köper en kanin (den ska vara minst 6 veckor), annars finns det risk att du stödjer oseriös kaninhållning!
 
 
Tords nya matte har köpt en riktigt skojig kaninblandning från djuraffären som hon matar honom med på kvällen. Tord är inte van vid den maten, och den är dessutom riktigt onyttig. Dock smakar den gott så vår lille kompis vräker i sig. Åh nej! Nu är kaninen Tord dålig i magen, hur ska detta gå?
 
 
 
Som tur är tar Tords ägare tag i saken och läser på lite, frågar runt och får lite råd som hon lär sig mycket av. Till exempel att kaninen Tord måste äta hö, och absolut inte blandmat, för att må bra i magen. Då blir hans bajs till små fina kulor igen! Tord tycker att alla kaninägare där ute borde se till att deras kaniner får äta hö!
 
I råden står även att kaninen Tord måste få röra på sig, annars kan han bli fet och riskera att lätt bryta benen. När kaninen Tord har fått leka av sig lite bebisenergi så sover han gott, precis som varje kanin borde få göra!
 
 
Tords matte har tagit hem sina vänner för att titta på Tord, hennes nya, söta lilla kanin. Alla vännerna är uppspelta och skrämmer Tord med sina höga röster och viftande händer. Kommer de någonsin få kela med honom?
 
 
När Tord inte kommer ut från sitt hus av sig själv bestämmer sig vännerna och matte att ta det lite försiktigare. De lägger ut något extra gott, en morot, som får Tord att komma fram och inse att de inte är farliga. Snart nog njuter han av deras klappar.
 
 
Det är en solig och vacker dag. Tord får komma ut och leka för första gången, vilket visar sig vara superskoj!
 
 
Naturen är en härlig plats, massor av god och nyttig mat överallt! Men det är också en läskig plats, vad är det där som flyger uppe i himlen? Tord springer och gömmer sig, för säkerhets skull. Vilken tur att matte hade satt en tunnel i hagen för läskiga tillfällen som detta!
 
 
När Tord har utforskat och vant sig vid hela hagen vill han ha mer äventyr! Han gräver sig ut ur hagen och springer iväg, men i buskarna lurar en lömsk katt som smyger efter honom...
 
 
Tord har sett att katten från buskarna har smygit efter honom länge, han är superrädd! Men som på beställning står matte där bredvid honom och sätter in honom i den trygga hagen, som nu har nät i botten.
 
 
En dag när Tords matte ska sätta på sin dator så fungerar den inte alls. Hon går för att kolla om hon satt i sladden, vilket hon som tur var inte hade, men för datorns del spelar det inte längre någon roll...
Kom ihåg att skydda din innekanin mot strömmen i sladdar, hade vår lille Tord knaprat på en ikopplad sladd hade kanske serien fått sluta här...
 
 
Glad påsk önskar Tord och alla vi på kaninmagazinet!
 
 
En dag när Tord är ute i mattes rum och skuttar bestämmer han sig för att pröva en ny maträtt, matta. Det blir inte hans ägare så glad över. Dels förstör han hennes fina matta, och dels kan han bli riktigt dålig i magen av alla trådar.
 
Små olyckor kan hända även den mest rumsrena kanin, även vår lille Tord!
 
 
 
Första gången Tords matte såg honom sträcka sig ner mot baken och sedan komma upp med munnen fylld med "något" blev hon förskräckt! Men nu vet hon att det är helt normalt, och nyttigt för Tord att äta sitt "druvbajs" direkt från rumpan.
 
 
Kaniner älskar att sova, i många olika positioner och helst inte under den tiden du sover. Kaniner ligger och dåsar mitt på dagen istället, här ser ni Tords favoritsovställningar.
 
 
Tords matte har gett Tord en höboll som han kan underhålla sig med när hon är i skolan. Först förstår han inte alls vad han ska göra med den, men efter några försök bestämmer han sig för att han gillar bollen.
 
Tord inspirerades av alla busiga kaniner på dayviews och sprätte ut all sin mat ur matskålen. Superskoj, men... sen då?
 
 
Tord besökte en utställning i dagarna och han såg en hel del spännande saker! Massor av fina kaniner i olika färger, teckningar och storlekar. Där fanns också domare som berättade om kaninerna med höga poäng, vilket var intressant och kul. Men i slutändan tycker Tord ändå att det finns många viktigare saker än utseendet, så som ett bra och kärleksfullt hem!
 

En dag glömde Tords matte att stänga hans burdörr, så Tord tog chansen att leva ut inspirationen han fått från dayviews; hoppa rakt ner i fodertunnan!
 
 
En vacker dag när satt Tord i sin stora hage sprang det förbi en vacker vildkaninhona. Tord bestämde sig för att imponera ordentligt på henne med romantik på hög nivå!
 
 
Idag vill Tord berätta om sin farfar Gamle Totte som köptes av ett par föräldrar till deras lilla dotter i födelsedagspresent. Först var hans liv underbart, massor av kel och spring. När tiden gick tröttnade dottern och buren tilläts bli smutsig och tiden gick utan att han fick komma ut. Många kaniners liv ser ut så idag också, det tycket inte Tord är rätt!
 
Kaniner har också rättigheter! Alla kaniner vill leva i en ren, stor bur och få mycket kärlek och tid för aktivering.
 

Tord och flytten

Kaninen Tord är bara 5 veckor gammal när han måste flytta från sin mamma. Detta händer tyvärr ganska ofta hos mindre seriösa försäljare, ju mindre ungarna är dess sötare är de. Han får flytta hem till en liten tjej som stolt berättar för sina facebookvänner att hon skaffat en söt liten kanin.
 
Se alltid till att kolla upp kaninungens bakgrund och ålder innan du köper en kanin (den ska vara minst 6 veckor), annars finns det risk att du stödjer oseriös kaninhållning!

Kaninhoppare: Linnea Nordberg

Namn: Linnea Nordberg
Ålder: 15 år
Bor: Norrbotten
blogg: www.svartkanin.blogg.se
Klubb: Norrbottens Kaninhoppare, BDKH
 
 


Hur började ditt kaninintresse?
Djurintresset har alltid funnits där, det var först när jag gick i 6:an som jag fick skaffa mig ett större djur än råttor och då passade kaniner bra eftersom man kunde ha dom ute.

Hur fick du upp ögonen för kaninhoppning?
Jag hade kikat på YT och sett kaniner som hoppade och önskade att mina små bollar också kunde hoppa så. Då började jag träna hemma på hinder jag snickrat i slöjden och ett år senare vågade jag börja tävla (jag hade kollat in Norrbottens KH jättelänge, men inte vågat fara och tävla).
 
 
När köpte du din första kanin som du började tävla med?
Jag köpte mina första kaniner våren 2010, syskonparet Morgan och Lakritz. Morgan avled senare av ett medfödd lungmissbildning så det var Lakritz, en svart dvv tjej som jag tävlade med för första gången.
 
Har du köpt en kanin som är avlad för hoppning? Berätta!
Jag har köpt 2 kaniner som är avlade för hoppning. Den första riktiga "hoppkaninen" köpte jag sommaren 2011 från Sävast Hoppkaniner. Dom hade en aktuell kull mellan Ubbah (Sävast Lillasyster Kanin) och Bosse (Fortunas Bo-Kasper) som jag egentligen inte visat intresse på frånbörjan, men sedan insåg att jag kanske ville ha en unge därifrån, så vi for och kikade på bäbisarna. Jag valde ut en liten söt viltgul kille som jag kallar för Elwis (Sävast Wentworth) som jag fick hem senare. Vi började tävla sen när han fyllt 4 mån. Vi satt fast i lätten till juni 2012, men sen såfort han blivit msv så sköt han upp till elit på 4 mån, har nu även ett cert i krok! :D
Min andra "riktiga hoppkanin" fick jag hem nyligen på höjd och krok SM:et i ACKH. Det är en snygg, lite speciellt tecknad isabellabrokad flicka efter Saga (Diamonds S Ch Cherub of the Mist) och SM vinnaren Charlie (Stjärnan's Gt Ch Sheraton). Jag kallar henne för Sväva (Khaos Stjärnstoft) och vi debbade lätt nyss.
 
 
Hur många kaniner tävlar du med idag och hur går det?
Jag tävlar oftast bara med mina egna 3 kaniner men det händer väl att jag hoppar någon annans kanin ibland också.
Elwis är klassad elit i rak, krok (1 C), höjd (80cm) och ej elit i längd med 1 pinne eftersom han bara startat 1 gång (220 cm på debuten hahah!).
Det är oftast Elwis som kammar hem pinnar och placeringar. Han kan man alltid lita på, i vått och torrt!
Lakritz är klassad svår i rak, msv i krok (2 pinnar), elit i längd (180 cm) och ej elit i höjd (1 pinne, 60 cm).
Lakritz som inte ens har såvidare bra förutsättningar för hoppning med tanke på hennes kroppsliga oförmågor är den kaninen jag gillar att hoppa med mest. När hon går som en klocka så sitter handen perfekt i handsken!
Sväva är klassad lätt i både rak och krok, höjd och längd är hon för ung för. Sväva har tvät emot Lakritz världens bästa kroppsliga förutsättningar, men huvudet är inte lika moget än så vi tar tävlingarna som dom kommer i Svävas takt.
 
 
Vilken klubb tävlar du för?
Jag tävlar för Norrbottens Kaninhoppare, BDKH som förövrigt är världens bästa klubb!
 
Åker du ofta till andra klubbar och tävlar, vilka isådana fall?
Vi uppe i norr kan inte unna oss lyxen att åka både upp och ner, utan här är det bara ner i landet som gäller! Närmaste klubben är Västerbottens Kaninhoppare, ACKH, men den ligger ca 3 timmar bort så dit reser jag och tävlar ca 6 ggr per år.
 
 
Har du någon förebild/favorit hoppuppfödare?
Nja, kanske inte riktigt på samma sätt som jag hade förut men om jag måste välja någon så bli det nog... Maria Knutsson för jag tycker att hon är väldigt bra på kaniner och allt som har med kaniner och göra.
 
 
Hur ofta hopptränar du hemma?
Bara om det är något särskillt hinder som kaninen behöver träna på eller om den klassat upp sig. Med bäbisen Sväva hoppar jag ca 3 ggr i månaden justnu.
 
Hur aktiverar du dina kaniner förrutom att hoppa?
Mest promenad/joggingtur i sele och koppel, annars när jag inte har tid så får dom vara i en stor hage på 24 kompostgallerbitar i 1 timme var typ. Ibland klickertränar jag också, fast det var ett tag sen sist :)
 
 
Hur utfodrar du dina kaniner?
Jag tycker att hö är den viktigaste födan. Mina kaniner skulle gott klara sig på bara hö och vatten, men dom får lite pellets (carrier/RR) per dag också. Bäbisen får äta så mycket hon vill nu när hon växer och Lakritz får bara 6 matbitar för att inte känna sig utanför när dom andra kaninerna får. Dom får morötter, sallad, broccoli, rödbetor, banan och äpple ibland också, minst 1 gång i veckan. På sommaren får dom mer färskt än på vintern.
 
Vad är viktigast vid köp av hoppkanin?
Elitklassade föräldrar, lagom storlek (2,7 kg), föräldrarna ska komplettera varandra väldigt bra och uppfödaren ska vara seriös. Jag gillar även när kaninen är snabb och kvicktänkt.
 
Vilken ras tycker du lämpar sig bäst för hoppning?
Dvv korsade med harar typ eller hoppkorsningar. Annars så lämpar sig rexar ganska bra tycker jag, eller harar av något slag.
 
 
Är det skillnad på att hoppa med honar och hanar? Gör det skillnad om de är kastrerade?
Jag föredrar nog okastrerade kaniner. Får en känsla av att dom tappat "kvicktänket" när dom är kastrerade. Jag avskyr nosiga hanar, men föredar det istället för brunstiga honor. Jag vet inte hur man gör med en brunstig hona då mina tjejer aldrig varit brunstiga på det viset. Hanar är nog mer snabblärda tror jag.

Hur är den bästa hoppkaninen?
Sväva är min drömkanin kroppsligt. Långbent, slank fast ändå med världens teddyface och hängöron Emoji
I psyket ska dom vara kvicktänkta, explosiva, snabba och lättaggade samt inte allt för omöjliga att övertala. I det fallet är Elwis min absoluta drömkanin Emoji
I buren och i hanteringen ska dom vara snälla och sociala, inte revirvaktande eller aggressiva på något sett. Lakritz är en sånEmoji
Jag har mina bästa hoppkaniner, så ja... Är nöjd med dom jag har. 
 
Föder du upp hoppkaniner själv eller är det någonting du funderat på att göra?
Nej, jag föder inte upp och har inga planer på att starta uppfödning. Har dock funderingar på att låna ut mina kaniner någongång (inte Lakritz så hon är defekt).
 
 
 
Har du något tips till dem som funderar på att börja med hoppning?
Ha roligt tillsammans med din kanin! Det är det som kommer driva er båda framåt :D

Berätta om en tävling som du minns extra mycket: 
Tävlingen då jag och Elwis tog vårat första Cert...
Han var jätteotaggad i omgång nr 1 och i grunden i omgång nr2, och sen går han och nollar finalen och vinner över 26 andra grymma elitkaniner!!! Den känslan glömmer man inte lätt. Att föra en säker och motiverad Elwis borde vilken kaninhoppare somhelst få prova.

 
 
Lycka till i Framtiden!

Utställare

 
 
 
Hanna Rosberg - Jönköpings KAF
 
 
 
 
 
Foto: Martina Hailjen

Kaninhoppare

 
 
 
Linnea Nordberg - BDKH
Aynas Bassiri - VKKH
Alecsandra Ladås - ACHK
Julia Björlin - VKH
Miranda Wigander - VKH
Lizette Laursen - VKH
Linnea Hallbeck - SKH
Olivia Lundborg - SKH
Moa Skoglund - WKH
 
 
 
 
Foto: Nathalie Månsén

Invärtes parasiter

Hos harar och kaniner förekommer parasiter framför allt i tarmen, men även levern. När man pratar om invärtes parasiter tolkar man det nästan direkt som ”mask i magen”, men detta är ytterst ovanligt. Då är det oftast springmask.
De vanligaste parasiterna är tarmcoccidie och nozematos som kan förekomma på flera ställen i kroppen.

 

Coccidios orsakas av coccidier av släktet Eimeria. Vissa sätter sig i tarmen och vissa i levern.
Parasiten smittas via avföring, foder och vatten, det är vanligare att kaniner smittas som sitter väldigt tätt och/eller hygienen är nedsatt. Det är större risk för smitta under regniga höst perioder då parasiterna överlever bäst i det fria under fuktiga och svala förhållanden.


Antingen blir det en akut infektion för djuret med kraftig diarré och snabb död eller en kronisk åkomma där djuret långsamt avmagrar och slutningen dör. Det ger också nedsatt aptit, kan förekomma leversvikt och gulsot. Coccidios syns inte alltid på kaninen.
Man diagnoserar detta via parasitundersökningar av träckprov eller vid obduktion.

 

Man behandlar coccidios med trimsulfa, det är antibiotika som organismen är känslig för. Eftersom parasiten inte utsöndras via blindtarmsavföring är självsmittan liten. Det är viktigt att åtgärda ev. miljöproblem.

 

Sjuk kanin

 

Sjukdomen som har det svenska samlingsnamnet nozematos och den är orsakad av Encephalitozoon cuniculi, en protozo som har njure och nervvävnad som målorgan men kan även infiltrera hjärtmuskulatur, lever och lungor. Denna smitta sker oftast via urinen men i fosterlivet kan ungarna bli smittade över moderkakan. De flesta smittas via boet och moderns urin. Parasiten kan även ligga latent i kroppen och kan förbli så, men även dyka upp när som helst.

 

Symptomen kan variera mycket eftersom den kan påverka många olika organ. Blir nervvävnad angripen kan symptomen vara av alla neurologiska slag som beteendeförändringar, balansrubbring, skakningar, epilepsianfall, förlamning osv. Det är vanligast att huvudet lutar vid balansrubbringar.
Blir njurarna angripna kan det leda till njursvikt med avmagring, ökad törst, urinavgång framförallt.
Även fostret i livmodern kan bli smittad och då fäster sig oftast parasiten i linsen i ögat och det leder till linsgrumlingar, tidigt i livet. Plötsliga dödsfall kan förekomma.

 

Detta är relativt svårt att diagnosera eftersom parsiten inte alltid utsöndras i urinen. Man kan ta ett blodprov och leta efter antikroppar mot parasiten, då vet man att parasiten finns men man vet inte till 100% att det är den som orsakar symptomen eftersom parasiten kan finnas där utan att kaninen blir sjuk.

 

Svårbehandlad. Finns antiparasitöra preparat som man kan testa men det är inte säkert att man ser en förbättring. Behandlingen är omdiskuterad och man är inte helt säker på att den gör nytta eller om djuret skulle ha tillfrisknat spontant. Denna behandling är lång. Om allvarliga balansrubbningar som hindrar djuret från att leva normalt, kraftiga förlamningar eller täta anfall bör djuret avlivas.

 

Får en kanin springmask har den blivit smittad via avföring. Ibland kan kaninen få det helt utan symptom men om det är en kraftig infektion blir det klåda runt analöppningen och kaniner kan bita sig själv så det blir sår samt ändtarmsframfall. Via täckprov kan man få konstaterat att kaninen har springmask.

Springmask är relativt svårbehandlat till följd av att parasiten urskiljs även i blindtarmsavföringen som kaninen äter upp. Då smittar dem sig själva hela tiden. Vill man försöka behandla finns det avmaskningsmedel att ge.

 

För att förebygga de flesta sjukdomarna på kaniner är det bästa sättet att utfodra och sköta dem på rätt sätt, immunförsvaret och motståndskraften utvecklas och ökar så att kaninen inte blir lika mottaglig för parasiter. Det är mycket viktigt att sköta hygienen i buren och se till att utstätta kaninen för så lite stress som möjligt.

 

 Text och Foto: Nathalie Månsén


Domare - del 1

Har du varit på en hopptävling har du säkert stött på en och annan domare. Domaren har på tävling en viktig uppgift och när det gäller tävlingsbanan är det domaren som bestämmer och har yttersta ansvaret.

 

Vad gör en domare?

En domare har flera uppgifter. Huvuduppgiften är att döma ekipagen på banan och se till att regler följs. Domaren dömer utifrån ett regelverk som finns samlat i ett så kallat ”Reglemente”. Reglementet kan du ladda ner hos riksförbundets hemsida (SKHRF/SKAF KH). Reglementet skiljer sig något åt mellan förbunden.

 

Räknar samman tid och fel

Domaren sitter/står vid banan och när ekipagen tävlar följer hon/han ekipagen noga. Domaren räknar sedan samman felen som ett ekipage får om de river ett hinder + eventuella korrigeringsfel. Domaren tar också oftast tid och har ett tidtagarur i ena handen som visar hur lång tid ekipaget tar på sig på banan. Det finns alltid minst en tidtagare förutom domaren som också tar tid. Tid och fel som ett ekipage får antecknas sedan på ett protokoll.

 

Domare och tidtagare under koncentration
 

Protokoll?

Protokoll är ett papper där domaren antecknar varje ekipages fel och tid. Beroende på bedömningsform, läs artikeln ”Bedömning” så räknar man ut totala felen och total tiden efter (oftast) 2st omgångar (grundomgång + final). Sedan räknar domaren ut vem som har minst antal fel och bäst tid och ger sedan varje ekipage en placering i klassen. Utifrån kaninens placering i klassen har sedan kaninen chans att få en så kallad ”uppflyttningspinne” eller om det är elit, ett certifikat ”cert”.

 

Beroende på gren och bedömning så kan protokollet se ut på lite olika sätt. När domaren sedan har räknat ut protokollet (varje ekipage i klassen har fått en placering) så skriver domaren och tiditagaren under protokollet. Sedan ska alla tävlingsprotokoll arkiveras hos klubben. Innan dess så fyller man i kaninens placering som står på protokollet i kaninens tävlingsbok.

 

 

Hur blir man domare?

Inom SKHRF (Sveriges Kaninhoppares Riksförbund) så utser klubben de personer som de vill ska bli domare. Dessa personer får då göra ett antal ”uppgifter”. Uppgifterna består av att bygga bana samt prova på att döma. En utbildad domare sitter då alltid med. Efter detta skickas personerna på ett domarläger som varar i 4 dagar. Detta domarläger anordnas 1ggr/år. Klarar man av proven på lägret får man en ”aspirantlicens”. Med denna licens får man ytterligare ett par uppgifter (döma olika klasser) med övervakande domare. När dessa apirantuppgifter är klara ch inlämnade får personen äntligen sin domarlicens.

 

Är du intresserad/sugen på att bli domare så prata med ansvarig i din klubb. 

 

 

Text och bild: Sandra Magnusson


Tan

Tan

 

Danska: Tan
Norska: Tan
Finska: tan

 

 Svart hane, 95,5p 
Foto: Emma Almquist

 

Rasen stammar från England och man tror att den uppstod någon gång under 1880-talet. Det finns även beskrivningar på att den fanns redan på 1860-talet. Den visades dock första gången på en utställning 1887.

 

Det finns flera historier om hur rasen kan tänkas ha uppkommit, en lite annorlunda är den om att en man ska ha släppt ut Holländsk Kanin, Lilla Silver och vildkaniner på en obebodd ö. När han efter fem år återvände till ön fann han de första förfäderna till Black and Tan. Dessa tog han enligt historien med sig hem och förädlade fram till den svarta varianten av Tan som vi känner till idag.  Hur vida denna historia mäter sig med de andra är ju frågan, men något man är överens om är att Tankaninen skapades genom en mutation.

 

Idealfärgen på Tankaninens buk och andra tecknade kroppsdelar kan beskrivas som en eld eller glöd. Just detta avspeglas i många länders namn på rasen, t.ex. Franska – Noir et Feu (Noir = svart och Feu = eld, bål, glöd), Tyska – Lohkaninchen (Loh = låga, flamma).

 


Brun
Foto: Barbro Sjöstrand

 

Vid utställning

Poängskala

Vikt 5
Rasprägel och presentation 10
Kroppsform 20
Pälsens täthet 10
Pälsens kvalitet 10
Grundfärg 10
Teckningens färg 10
Teckning 20
Kondition, vård och sundhet 5
Summa poäng 100

 

Viktskala
Ungdjur
Här anges den vikt som i förhållande till åldern ger 5 poäng
4 intill 5 mån 2,0kg
5 intill 6 mån 2,4kg
6 intill 7 mån 2,5-3,2kg
maxvikt 3,5

Vuxen
-2,00kg              0 poäng
2,01-2,30kg       3 poäng
2,31-2,50kg       4 poäng
2,51-3,20kg       5 poäng
3,21-3,50kg       4 poäng
3,51 och högre   0 poäng

 

Blå
Foto: Emma Almquist

 

Utdrag ur rasprägel, presentation, kroppsform, päls och färg (Nordisk Kaninstandard)

 

Öron
Öronen bäres styvt uppstående och skall ha avrundad överkant.
Huvud

Huvudetskall harmonisera med kroppsstorleken. Hanens huvud är kraftigt med bred panna och nos. Käkarna är fylliga och nosprofilen är lätt böjd. Honans huvud är smalare än hanens.
Kroppsform
Kroppen är kort, sammanträngd, valsformad och väl avrundad med förhållandevis god bredd och parallella sidor. Den är harmoniskt byggd utan kantigheter och framträdande partier.
Färg
Tan är godkänd i grundfärgerna svart, blå, brun och egernfärgad. Tanfärgen är inte så intensiv på de blå och egernfärgade. Teckningens färg är tanfärgad, kraftigt lysande rödbrun, ju starkare färg desto bättre.
Bottenfärg: enl grundfärgen
Ögonfärg: 
enl grundfärgen
Klofärg:enl grundfärgen

 

Brun unge
Foto: Barbro Sjöstrand 


Huvudets teckning

Huuvudet har teckningsfärgen i näsborrarnas rand, en ring kring omkring ögat samt längs käkarnas kant. Teckningen längs käkarnas kant fortsätter ända upp till nackkilen, så att huvudets nedre kant inramas av teckningsfärgen i en ring runt huvudet. Nackkilen har en blandning av grundfärgen och teckningsfärgen och blir därför inte så ren i färgen som den övriga teckningen. Nackkilens teckning fortsätter upp mellan öronen. Öronen är innefattade med teckningsfärg och har ljudöppningarna i teckningsfärgen.
Kroppens teckning
Kroppen har teckningsfärgen på bröstet, buken, insidan av benen, undersidan av svansen samt som stickelhår på sidorna. Bröstets färg går direkt över i bukens. Längs sidorna och ca 2/3 av kroppens höjd sitter stickelhår jämtfördelade. Dessa är i teckningsfärgen och skall räcka långt ut över de grundfärgade teckhåren. Ju fler stickelhår desto bättre.

 

Brun
Foto: Barbro Sjöstrand

 

Vanliga fel som medför poängavdrag

Mindre avvikelser från rasprägeln, idealtypen. Antydan till hakpåse hos honor, detta är diskvalificerande för hanar. Smalt huvud hos hanar och grovt huvud hos honor.
Framträdande skulderblad och svaga, tunna framben. Plant eller brant sluttande kors (ryggslut). 
En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Utskjutande lår.
Svaga eller avbrutna innefattningar kring ögon, öron, näsborrens rand samt käkarnas kant. Svaga och ojämnt fördelade stickelhår. Svag tanfärg på tecknade delar.

 


Svart hane, 95,5p 
Foto: Emma Almquist

Text: Emma Almquist
Källa: Nordisk Kaninstandard och Raskaniner av Åke Johansson

 

 

 


Kaninproblemet i Australien

Lite kaninhistora är aldrig fel att kunna. Denna artikel handlar om kaninerna i Australien och varför de ses som ett skadedjur där. För att förklara detta har vi använt en hel del svåra ord, förstår du inte är ett tips att googla eller söka på wikipedia efter betydelsen.

 

De flesta har någon gång hört om att det finns väldigt många kaniner i Australien och att de har skapat vissa problem. Men där brukar vetskapen avstanna, och den spontana reaktionen hos människor när man tar upp situationen brukar inte vara att personen blir intresserad. Skulle ett så litet, gulligt djur kunna skapa total förödelse, nej, det tror folk inte.Men i Australien kallas kaninerna för pest- och skadedjur. De finns överallt, förstör allt i sin väg och tycks vara ostoppbara. Hur kaninerna kom att bli en sådan pest och mer exakt vad de orsakar för problem kommer denna utredande text att handla om.

 


Mannen som beskylls för att ha introducerat kaninen i Australien hette Thomas Austen och bodde på en herrgård. Han var jakt intresserad och hade hemma i kaninfyllda England jagat kaniner, något han ville fortsätta med när han flyttade till Australien. Austen släppte ut 24 kaniner på sina marker och snöbollen sattes i rullning. Efter bara sex år hade man dödat 20 000 kaniner på hans marker och kaninerna spred sig snabbt över hela Australien. Där kaninerna plöjde fram dog vegetationen ut eller minskade i alla fall drastiskt. Ganska snart såg man de förödande konsekvenserna för både djur och växtlivet på de delar av ön Australien som var invaderade.

 

 

Ovan syns en illustration av vad som hände i Australien när Austen introducerade kaninerna. Kaniner tillhör förstahandskonsumenterna och äter alltså växter. De äts i sin tur av både andrahands- och toppkonsumenter. Men kaniner är skapade för att kunna reproducera sig fort och mycket och i en miljö där de inte har en naturlig plats i näringsväven, och där av inga naturliga fiender, så ökade populationen dramatiskt. Som syns i figuren till höger är det andra steget i pyramiden kraftigt överbelastat.

 


När man ser näringspyramiderna är det också lätt att förstå att de andra stegen hade svårt att hänga med när kaninpopulationen ökade så explosionsartat. Det tar tid för ett helt ekosystem att anpassa sig till nya förhållanden, medan kaninen hade allt den behövde och mer när den tilläts ta över. Kaniner äter nästan alla lågt växande plantor, gynnas av värmen för reproduktion och fick ett litet försprång medan människorna inte förstod vad som skedde och rovdjuren anpassade sig till att börja jaga kaniner också. En så överbelastad näringspyramid kan inte leda till något positivt, och än idag har det Australiensiska ekosystemet svårt att hantera alla kaniner.

 


Det finns både abiotiska (ickelevande) och biotiska (levande) faktorer som påverkade varför att det gick så bra för kaninen på Australien. Jag har nämnt några av dem väldigt kort alldeles nyss under näringspyramiden men nu kommer de olika ämnena att behandlas mer noggrant.


Ovan syns ytterligare en bild som illustrerar kaninernas förutsättningar och konsekvenser när de kom till Australien. Längst upp finns orsaker till att kaninerna blev ett problem och nederst finns själva problemen i sig.
Australien är på många sätt idealiskt för kaninens överlevnad och reproduktion. Där finns mycket av biotopen savann som utgörs av gräs och annan lågväxande vegetation som är huvudrätt på kaninens middagsbord. Savannen är dessutom idealisk för deras hålor då marken är torr och lättgrävd. Kaninhonorna byter gärna hålor mellan varje kull för att skydda ungarna mot predatorer och det är få andra arter att konkurrera med om marken som boningsplats, samtidigt som en kaninhona gärna utnyttjar ett annat djurs bo för att föda sina ungar. På så sätt konkurrerar de många kaninerna ut de få andra hållevande djur som finns samtidigt som de tar hålorna de andra lyckats skapa.

 


Klimatet i Australien är varmt och relativt jämnt hela året. Detta gynnar kaninen på alla sätt som är möjliga. Kaninen är ett djur som, precis som alla andra, lever för att föröka sig. Det som skiljer kaninen från många andra arter är dock att kaninen är ett av naturens mest utpräglade bytesdjur, de har fiender från i princip alla riktningar i sin naturliga miljö. När man är så pass hotad gäller det att hinna föra vidare sina gener innan man hamnar i någons mage, d.v.s. för kaninen så fort som möjligt. Kaninhonan har en så kallad inducerad ovulation, vilket innebär att hon släpper ägg när hon blir parad. När hon sedan fött sina ungar är hon redo för att bli befruktad igen efter endast några få timmar. I sin vanliga miljö i Europa kan en kaninhona på så sätt få tre kullar per år, med paus över vintern. I Australien däremot är den varma perioden mycket längre och i vissa delar är det dessutom inte riktigt kallt någon gång under hela året. Detta ger kaninerna maximala förutsättningar för att reproducera sig och bli väldigt många på väldigt kort tid.

 


När kaninerna ökade så fort så överbelastades som sagt näringspyramiden. Följderna var två, det blev ont om föda för herbivorerna och väldigt gott om föda för karnivorerna. Predatorerna som anpassade sig till att äta kaniner började öka samtidigt som de herbivorerna som konkurrerade med kaninerna om föda fick ont om mat och minskade i antal. När Australiensarna dessutom introducerade räv och katt för att få bort kaninerna så blev bara problemet större. Som matreserv fanns alltid kaninerna, så ont om mat för predatorerna blev det aldrig. Dock är kaniner väldigt snabba djur, så fanns något annat tillgängligt så åt de något annat istället. På så sätt blev Australiens inhemska karnivorer hotade från två håll och många började dö ut.

 

Kaniner äter låg vegetation, och de äter mycket av den
Foto: Emma Almquist

 


Kaniner äter som sagt främst lågt växande vegetation. Bland den sortens växter finner vi gräs, örter, buskar och unga växter som ska utvecklas till större växter. För att förstå hur mycket en kanin äter kan man jämföra med ett vuxet får, ett djur som är känt för att hålla vegetationen nere. Sju till tio kaniner äter samma mängd föda per dag som ett fullvuxet får. Att tänka sig följderna av den mängd kaniner som drev fram över Australien blir genast lite enklare. Kaninerna åt upp alla lågt växande plantor och förhindrade stora växter att reproducera sig. På så sätt utrotade kaninen många inhemska arter och gör det än idag svårt för Australien att återinföra dem.
När så mycket vegetation äts upp så blottläggs marken på ett helt annat sätt än om den täcks av gräs. Jord kan blåsa omkring, närings ämnen tas bort och frön kan ständigt flyttas på. Alla dessa faktorer gör det ännu svårare för växternas reproduktion och för de utkonkurrerade arterna att få föda.

 


Med kaninen kom även en ny bakterie och virusflora till Australien. Konsekvenserna av dessa har inte räknats till några av de svåraste för Australiens ekosystem, men risken man tog är ändå värd att nämna. Ännu större risker var de man tog då man försökte få bort kaninerna genom att introducera de två virusen myxomatos (kaninpest) och RVHD (kaningulsot). Kaninerna minskade tillfälligt när dessa introducerades, men sedan utvecklade en stor del av kaninerna resistens och virusen var till i princip ingen nytta. Än har man inte sett dessa två sjukdomar överföras till andra arter, men virus har en förmåga att anpassa sig till nya arter. Skulle detta ske med en av de redan hotade arterna på Australien hade arten med stor säkerhet varit dömd att dö ut.

 


Kaniner smittade med kaninpest, moxomatos, släpps ut på Australien.
Bild från: CSIRO Archives

 

Positiva konsekvenser av kaninernas invadering av ön Australien är svåra att finna över huvud taget. En teoretisk fördel, som dock inte har någon större betydelse för Australien, är att människan har lärt sig en hel del av misstaget. Arter ska vara där de har ett naturligt habitat och de ska inte trängas in hur som helst i andra näringsvävar och ekosystem.

 


Den lilla, söta kaninen är alltså djuret som har blivit en pest för hela ekosystemet på Australien. De utrotar växter och djur, de förstör biotoper och framförallt gör de det svårt för människorna att fixa sitt misstag. Vi får verkligen hoppas att vi har lärt oss av detta, så att vi inte gör som Thomas Austen och tar med oss vad som helst, var som helst bara för vår mänskliga egoisms skull.

 

Text och illustrationer: Emma Almquist

 


Källor: 
http://www.rabbitfreeaustralia.org.au/rabbit_problem.html
http://www.animalcontrol.com.au/rabbit.htm
http://www.abc.net.au/science/articles/2009/04/08/2538860.htm
McBride Anne, 1998, “Why does my rabbit…?”, Souvenir Press.

 


Alfalfahö

Alfalfa hö – Lusern

 

Detta är en baljväxt och alltså inte gräs och odlas som djurfoder.  Alfalfa hö innehåller mer protein, kalcium och energi än vänligt gräshö. Det ska ges sparsamt till vuxna kaniner, en näve i veckan räcker. Till växande djur kan man ge lite mer samt till kaniner som är underviktiga, eftersom att det hjälper till att få upp hullet. Där av kan man även förstå att en överdos alfaalfa kan leda till fettma och diarré. Fungerar även bra att ge till diande honor som behöver lite extra näring. Man kan ge Alfalfa höet som det är för sig själv eller blanda in det i det vanliga höet. Passar till alla gnagare och kaniner.

 

 

Har man en kanin som nyligen genomgått en operation är det bra att ge detta höet som har en mycket högvärdig samansättning av näringsämnen.
Råfibrer (max): 32.0 %
Råprotein (min): 16.0 %
Råfett (min): 1.5%
Det är ett plus i kanten att det även luktar gott.

 

Alfalfa hö från oxbow. Köpt från gnagarboden.se . 53:-

 

Tänk på att inte ge allt för mycket alfalfahö till vuxna kaniner då det innehåller mycket kalk och kan ge problem med urinstenar. En näve då och då är okej.

 

Text och Foto: Nathalie Månsén

 

 


Undersökning: Brukar du skriva avelsplan?

 
 
 
Veckans undersökning: "Vackraste ögonfärgen på kaniner?"
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Recension: Rodent Natural Play Ball


 

Rodent natural play ball är en gnagleksak av trä som är bra för tänderna och en rolig aktivering.

 
 
 
 
Finns att köpa på mitthusdjur.se till en kostnad av 18 kr.
 
 
Märket är Nature First av brittiska företaget Happypet. 
 
På etiketten står:
 
100% natural, no pesticides, a healthy boredom breaking treat.
Warning: Supervision is recommended with this product.
 
 
 
 
 
 
 
 
Kaninmagazinet testar:
 
 
Nathalie:
När jag fick hem denna boll la jag den direkt på golvet, inte i syfte av att låta Jumjum provsmaka den utan för att se vad jag fått mer. Det dröjde inte mer än ett par sekunder innan JumJum var och bet på den så jag fick ta bort den, var tvungen att ta kort på den innan :)
 
När han väl fick bita på den var den inte alls lika intressant, han brydde sig inte om den till en början. Han fick ha den i buren under natten och morgonen där på var bollen hälften så stor och det låg kvistar lite här och där i buren. Han hade alltså varit väldigt aktiv under natten. Mycket och lång gnag aktivering är bra för tänderna, jag vet inte om jag inbillat mig men jag tycker han har fått finare tänder.
Bollen fick ligga kvar ännu en dag och natt i buren och sedan var den borta. Inte ett spår av att den har funnits där. Jumjum vet verkligen hur man handskas med gnagbollar. Han verkade gilla denna boll väldigt mycket så det blir att inskaffa mer i framtiden!
 
Min boll är på bild 1, den hade alltså inga utstickande godsaker som de andras.
 
 
Markerar som vanligt sitt byte ;)
 
 
 
Emma:
 
Molly älskade denna gnagboll! Hon såg att jag la fram den och kom direkt skuttande för att ta itu med sin nya leksak. Sen kom och gick hon under hela kvällen och tillslut var den slut. Inte bara söndergnagad, helt borta! Molly gnagade inte bara utan åt även upp de små bitarna hon fick från bollen. Detta ger ju dubbel positiv effekt för tänderna och för tidsfördrivet! Dessutom fick magen något riktigt ordentligt att jobba med :)
 
Medan hon åt verkade det mer som att hon åt för att hon tyckte det var gott än bara för gnagandets skull. Kan tänka mig att denna boll fungerar bra för kaniner som annars inte gnagar så mycket, de kanske blir motiverade av den, antagligen, aptitliga smaken?
 
 
 
 
 
Anita:
 
Detta är nog första gången jag har sett en kanin verkligen leka med en leksak. Niño började på en gång att plocka och dra i de utstickande skruffsen (torra majsskal?). Både tassar och tänder användes. Dessutom lyfte han upp hela bollen med munnen och skakade för kung och fosterland. Sprang till och med runt med den i munnen fastän den var så stor!
 
Tillslut, när det uppenbarligen mycket roliga och viktiga utdragningsjobbet var slutfört och alla skruffs lossnat, började han istället att knapra på dem. De måste ha varit goda, antingen det eller så var det deras krispighet, för de blev uppätna hela bunten! Själva bollen sedan, den vet vi nog alla vilket öde den gick till mötes ;)
 
Full poäng från Niño!
 
 
 
 
 

Tävling: Månadens Kanin, Januari

Tema: Vinter
 
 
 

Quiz: Kaninhoppning