bloglovin

Viktoria Bäcks kaninsushi

Du behöver:
Gurka
1 halv sprisbröd/knäckebröd/annat
kokt vanligt ris
matsked/teskedsmått helst rundade
Topping tex persilja, basilika, citronmeliss morot, äpple
 
 


Gör såhär:
Skär en gurkbit (rätt tjock) och lägg den mot det rundade måttet och pressa igenom gurkan så att det blir lika stort som måttet. Lägg gurkan på brödet.

Ta sedan det kokta riset (se till att det har svalnat) och pressa i måttet, när riset är väl inpackat knacka ut det försiktigt ovanpå gurkskivan.

Sedan är det bara att dekorera ovanpå riset.



Klart att servera! (i ytterst måttliga mängder)
 
 
 
 

Intervju: Kaninboden, Marie-Louise med familj

Marie-Louise’s kaninhållning fångade mig direkt när jag först kom in på hennes hemsida. Hennes kaniner går ute i en stor hage där man tydligt ser att de har byggt hålor och gångar. Intresserad och nyfiken bad jag henne ställa upp på en intervju om sin kaninhållning. Hon tackade ja, här kommer hon berätta om sina kaniner och sin kaninhållning.

 

Namn:  Marie-Louise Andersson
Ålder:  45
Bor:  Åsby, Stora Mellösa,öster om Örebro
Antal kaniner:  10
Hemsida: http://kaninboden.blogspot.se och http://countryzoo.se/

 

Det var en kall vinterdag för längesedan och jag och min sambo var mitt ute i julruschen. Vi skulle köpa fiskmat till vårt akvarium. Inne på Zoo-affären kunde jag inte låta bli att kika på alla kaniner. Jag stod länge och beundrade en svart lejonhuvad kaninhane. Affärsbiträdet frågade mig om jag ville klappa den och det ville jag ju förstås. Försiktigt klappade jag den lilla söta kaninen och blev jätte förvånad när han helt plötsligt slickade mig på handen. Då blev jag helt såld och förälskade mig totalt i honom. När min sambo kom för att hämta mig, sa jag,”Jag är kär och åker inte hem utan den här underbara kaninen”. Det har gått tio år sedan den dagen och nu har vi två underbara generationer efter honom. I början så var min sambo inte så intresserad och oroade sig för att de var så många, men nu är han ”med i leken” och tycker att det är självklart att vi har kaniner. Mina barn är stora djurvänner och är gärna med på olika kaninaktiviteter.

 

 

Innan vi flyttade ut på landet hade vi vår lilla gård som ett sommarställe och då byggde min son ett kaninhägn med ett minisommartorp till kaninerna. Då var kaninerna ute på somrarna och togs in på vintern. Vi märkte att det var skillnad på kullstorlekarna. I buren föddes ca 2-3 kaniner i snitt och ofta dog några av dem. I hägnet däremot föddes 5-6 kaniner som alltid överlevde och blev starka och motståndskraftiga. På den tiden låste vi alltid in dem på kvällarna för att skydda dem mot rovdjur. Det var ett evigt pysslande med att fånga in dem för de ville vara ute. Därför bestämde vi oss för att bygga ett nytt hägn på ca:50- 60kvm som placerades under en stor björk. Här öste vi på jord så att halva hägnet bildade en kulle. På andra halvan hällde vi ut sand och byggde en minidamm. Det dröjde inte länge förrän de började bygga egna hålor och gångar. Allt gräs som fanns försvann i ett nafs. (Kaniner gillar torra boplatser). För att de skulle få tillgång till gräs kopplade vi ihop kompostgaller utanför hägnet som man släpper ut dem i emellanåt. Deras totala boyta blir då ca:100kvm. De rymmer aldrig eftersom de själva valt att bygga egna bon,så hägnet är deras trygghet och revir. Det roliga är att våra fina kaninhus sällan används av dem.


I dag består våran koloni av 10 st individer med tre generationer. Mormor är en dvv och morfar är lejonhuvad. Den andra generationen är en blanding mellan dvv och lejonhuvad. Den tredje generationens mamma är våran egen och parades med en hane utifrån som är en blandning mellan lejonhuvad och hermelin. Därför bär den sista genertionen på dvv/lejonhuvad och hermelin.

 

 

För att kunna ha 10 kaniner tillsammans är det nödvändigt att hålla kanin- hanarna kastrerade. Dels för parning men även för att hålla dem sams. Går de tillsammans hela tiden bildar de hierarkier med en Kung i toppen och en hackkyckling i botten. Hackkycklingsplatsen byts ut emellanåt. Ledaren avbryter alltid slagsmål när det börjar gå för långt och låter ofta andra dela maten med honom. Om man ser till att de har bra tillgång till mat bråkar de inte i onödan. För det mesta nafsar de bara varandra i baken och jagar bort den andre när de ska markera sin egen ställning i flocken. Släktingar fungerar bäst ihop eftersom de redan från barndommen etablerar rangordning.

 

Våra kaniner aktiverar sig för det mesta själv. De har stor frihet både ute och inne. Vi ändrar då och då i deras miljö och ställer in saker som man kan krypa under, krypa in i och igenom. Framförallt gnaga på. Tyvärr håller vi inte på med någon klubbaktivitet, men jag är jätteintresserad av hoppning och funderar på att testa det. Agility är också något som jag skulle vilja prova på.

 

 

En typisk dag nu på senhösten börjar med att kaninerna kryper ut ur sina hålor på morgonen och då ger vi dem mat. Efter det blir de lite slöa och då passar jag på att kika igenom alla så att de är friska och mår bra. Ibland behöver de kloklippas och kammas. Sedan försöker jag fördela uppmärksamheten och ta in dem eller sätta mig ner och kela och prata med dem en i taget. Ibland sjunger jag till och med för dem, eftersom de blir lugna och trygga av ljudet. Då förstår de att allt är ok och att inga faror väntar någonstans. Vi tittar till dem då och då hela dagarna och ibland umgås de med mina barn, besökare eller min sambo. På kvällen matas de igen och när det blir mörkt kryper de in i hålorna. På somrarna när de är fint väder är de ute hela tiden. Just nu håller vi på att bygga vinterisolerade burar som vi kommer att ha i hägnet, fast med öppen dörr så att de kan springa ut och in. Anledningen är att foder och hö ska kunna stå torrt när det regnar eller snöar.

 

Eftersom vi äger en zoo-butik har jag tillgång till olika foder. Jag testar nya sorter och kaninernas favoriter bland pellets är Selective och Oxbow Bunny Basic. Jag använder hö från Oxbow. Sedan drygar vi ut det med lokalproducerat ängshö som de får i obegränsade mängder. På vår och sommar plockar jag örter och blad som vi ger dem färskt och det som blir över torkar jag och ger på vintern. Som godis får de grönsaker och äpplen som vi själva odlar och sedan morötter som vi köper från en lokal bonde. Utöver detta kapar vi grenar och kvistar som vi lägger i hägnet och i buren om någon förtillfället vistas där.

  

 

När man skaffar kanin tycker jag att det är viktigt att förstå att kaniner är flyktdjur och att de inte reagerar som vi gör. Därför är det bra att vara lugn i hanteringen och att inte förvänta sig att man vinner deras gunst på en gång. Precis som oss människor behöver de lära känna oss. Ett bra tips inför första kaninen är att läsa om skötsel men inte minst om kaninensbeteende. Eftersom kaniner använder kroppspråket och låga ljud är det bra att studera dem och vara lyhörd över hur de reagerar. När en kanin väl känner en, då är det lättare att uppfostra dem och vara mer bestämd när de gör saker man inte gillar. Man ska också tänka på kaninens miljö och se till att de får uppmärksamhet och motion. Precis som man gör med hundar och andra djur.

 

Det är sorgligt att man idag låser in kaniner långa stunder i sina burar, och det är normalt. I det vilda kan de röra sig uppemot 3 km på en dag! För att kompensera en liten bur bör man ha den ute i rummet ofta och gärna gå ut i koppel. Bor man i villa kan man bygga hägn som de kan vistas i. I en lägenhet är idealet att träna sin kanin så att den blir rumsren och låta den få utlopp och röra sig fritt. Att anmäla sig till kaninhoppning är också ett bra sätt att både umgås med och motioner sin kanin. Jag tycker även att man ska försöka ha minst två kaniner tillsammans. För det mesta fungerar kullsyskon bra. Man kan även kastrera en hane som är tillsammans med en hona. Har man stor tomt och bor ute på landet rekommenderar jag starkt att bygga ett hägn som liknar vårt. Vill någon veta hur vi gjorde, ställer vi gärna upp med tips!

 

Foto: Marie-Louse Andersson

 

Tack så väldigt mycket för att du berättade om ditt liv med kaninerna, jag tror att alla har blivit inspirerade! Lycka till i framtiden, hoppas kaninerna fortsätter må bra och att det blir många fler generationer i er fina hage.


Intervju: Nathalie & JumJum

Namn: Nathalie Månsén
Ålder: 20 år, 92a
Bor: Karlstad
Blogg: thecityhelditsbreath.blogspot.com
 
Mitt kaninintresse började i tidig ålder då jag växte upp med en blandras kanin som var vit rödögd och hette Lilleskutt, han blev 10 år. När jag var 8-9 år fick jag min första egna kanin, Popsy som var en svart manteltecknad dvärgvädur. Hon köptes på en djuraffär i Kil, där jag växte upp. Vi fick mycket fel information om hur man skulle sköta en kanin, mina föräldrar trodde inte riktigt på att läsa om kaniner på internet utan förlitade sig på djuraffärspersonalen. Popsy levde på hö och gnagarblandning i 3 år, hon var väldigt överviktig. Sedan blev hon sjuk och vi var tvungen att ta bort henne.
Hennes bortgång avskräckte mig lite vilket gjorde att jag höll mig till marsvin ett par år framöver.
Jag var alltid faschinerad över att titta på kaninhoppning, jag ville börja med det, varför det aldrig blev av vet jag inte riktigt. Jag visste inte hur jag skulle gå till väga helt enkelt.
 
När jag blev 17 år började jag drömma väldigt mycket om kaniner och jag såg det väl lite som ett tecken att det var dags för mig att testa på kanin igen.
Jag köpte en korning mellan hermelin/lejonhuvad kanin, Sally! Tyvärr fick hon inte stanna hos mig så länge som jag ville eftersom hon visade sig bli riktigt aggresiv, jag testade allt men vi gick inte ihop så hon fick flytta.
Några månader senare fick jag upp ögonen för holländska kaniner och det blev min studenpresent! Maja, som var inköpt på Skogsvägens kaniner i Kil. Det var min ögonsten och vi var ett bra team, när hon var 11 månader blev hon sjuk i urinvägsinfektion och fick problem med livmodern. Efter mycket kämpandes beslutade jag mig för att avliva henne. 3 dagar innan hennes ett års dag. Hennes bortgång tog jag väldigt hårt.
 
Trassel Maja som bebis, första dagen hos mig Den 9 juni -11
 
 
Trassel Maja och (nästan alla) hennes priser
 
 
Jag beslutade mig för att ta paus med kaniner efter ett sådant misslyckande.
maj 2012 åkte jag och kollade på rexbäbisar hos Bregårdens Kaniner. Jag fastnade direkt för en liten kille. Han skulle få flytta hem till mig i Juni!
 
 
Jumjum andra dagen hos mig, kissade han i sängen :)
 
 
Idag är JumJum en pensionerad utställningskanin som blev kastrerad i November -12. Han är min bebis och vi trivs verkligen bra tillsammans. Han bor inne i mitt rum i en bur som är 150x70x62 cm.
 
 
 
 
Jag spenderar mycket tid åt JumJum, han är en frigående innekanin och är med mig hela tiden på dagarna när jag är hemma. Får många kommentarer att han är så social och go. Det värmer!
Han är väldigt energisk och mysig.
 
 
 
 
Han får fri tillgång till hö och vatten. Han äter svenska foders kanin&marsvins foder blandat med cuni complete.
Han får 0,5 dl på morgonen och 0,5 dl på kvällen. Han får även örter då och då och en näve alfalfa hö på helgerna, en morot får han även på helgen, gurka då och då samt persilja eller basilika, vad som finns hemma.
Han har alltid gnagtillbehör i buren, kvistar eller gnagleksaker.
 
 
 
 
 
Till våren ska jag satsa helhjärtat på Kaninhoppning och kommer bli medlem i Värmlands Kaninhoppare.
Både jag och jumjum tycker att det är roligt, men det ska ske på hans vilkor.
För att han ska hoppa bra behöver han få springa runt och utforska det han vill först.
 
 
Jumjum hoppar mini i Forshaga, gick på 0+0 och kom på 1a plats
Foto: Ronja Laursen
 
 
På sommaren aktiverar jag Jumjum mycket utomhus, går alltid i koppel med honom varje dag minst 30 minuter så han får springa av sig. Har även hopptränat ca 1 gång i veckan eller mer sällan, 2013 när han kommer att börja tävla ska jag hoppträna mycket mindre men träna mer kondition. Jag brukar åka till min syster i Kil, hon har en stor skogbakom sig så där har han fått springa en del i upp och nedförsbackar.
 
Detta blir min första vinter med honom, jag har inte riktigt kommit på hur jag ska aktivera han på bästa sätt eftersom jag inte kommer gå ut med honom. Han får vara ute mycket i lägenheten och springa, jag sitter med honom mycket på golvet och klickerträna även lite. Brukar göra små aktiveringsleksaker åt honom eller köpa gnagbollar som han kan hålla sig sysselsatt med.
Får hoppas han inte går upp allt för mycket under vintern.
 
 
När jag fick upp ögonen igen för kaniner har jag verkligen visat ett stort intresse det har även min mamma fått , som jag bor tillsammans med. Resterande familjemedlemarna förstår nog inte riktigt hur roligt jag tycker det är med kaniner och förstår mitt intresse. Men kaninens status i samhället är tyvärr rätt låg.
 
Förutom Jumjum så bor även kattens Frans här. De kommer mer och mer överens även om de brukar fightas ibland.
 
 
 

På fritiden tycker jag det är roligt att vara ute och fotografera och redigera. Ägnar mycket tid åt Kaninmagazinet och mina djur.