bloglovin

Tan

Tan

 

Danska: Tan
Norska: Tan
Finska: tan

 

 Svart hane, 95,5p 
Foto: Emma Almquist

 

Rasen stammar från England och man tror att den uppstod någon gång under 1880-talet. Det finns även beskrivningar på att den fanns redan på 1860-talet. Den visades dock första gången på en utställning 1887.

 

Det finns flera historier om hur rasen kan tänkas ha uppkommit, en lite annorlunda är den om att en man ska ha släppt ut Holländsk Kanin, Lilla Silver och vildkaniner på en obebodd ö. När han efter fem år återvände till ön fann han de första förfäderna till Black and Tan. Dessa tog han enligt historien med sig hem och förädlade fram till den svarta varianten av Tan som vi känner till idag.  Hur vida denna historia mäter sig med de andra är ju frågan, men något man är överens om är att Tankaninen skapades genom en mutation.

 

Idealfärgen på Tankaninens buk och andra tecknade kroppsdelar kan beskrivas som en eld eller glöd. Just detta avspeglas i många länders namn på rasen, t.ex. Franska – Noir et Feu (Noir = svart och Feu = eld, bål, glöd), Tyska – Lohkaninchen (Loh = låga, flamma).

 


Brun
Foto: Barbro Sjöstrand

 

Vid utställning

Poängskala

Vikt 5
Rasprägel och presentation 10
Kroppsform 20
Pälsens täthet 10
Pälsens kvalitet 10
Grundfärg 10
Teckningens färg 10
Teckning 20
Kondition, vård och sundhet 5
Summa poäng 100

 

Viktskala
Ungdjur
Här anges den vikt som i förhållande till åldern ger 5 poäng
4 intill 5 mån 2,0kg
5 intill 6 mån 2,4kg
6 intill 7 mån 2,5-3,2kg
maxvikt 3,5

Vuxen
-2,00kg              0 poäng
2,01-2,30kg       3 poäng
2,31-2,50kg       4 poäng
2,51-3,20kg       5 poäng
3,21-3,50kg       4 poäng
3,51 och högre   0 poäng

 

Blå
Foto: Emma Almquist

 

Utdrag ur rasprägel, presentation, kroppsform, päls och färg (Nordisk Kaninstandard)

 

Öron
Öronen bäres styvt uppstående och skall ha avrundad överkant.
Huvud

Huvudetskall harmonisera med kroppsstorleken. Hanens huvud är kraftigt med bred panna och nos. Käkarna är fylliga och nosprofilen är lätt böjd. Honans huvud är smalare än hanens.
Kroppsform
Kroppen är kort, sammanträngd, valsformad och väl avrundad med förhållandevis god bredd och parallella sidor. Den är harmoniskt byggd utan kantigheter och framträdande partier.
Färg
Tan är godkänd i grundfärgerna svart, blå, brun och egernfärgad. Tanfärgen är inte så intensiv på de blå och egernfärgade. Teckningens färg är tanfärgad, kraftigt lysande rödbrun, ju starkare färg desto bättre.
Bottenfärg: enl grundfärgen
Ögonfärg: 
enl grundfärgen
Klofärg:enl grundfärgen

 

Brun unge
Foto: Barbro Sjöstrand 


Huvudets teckning

Huuvudet har teckningsfärgen i näsborrarnas rand, en ring kring omkring ögat samt längs käkarnas kant. Teckningen längs käkarnas kant fortsätter ända upp till nackkilen, så att huvudets nedre kant inramas av teckningsfärgen i en ring runt huvudet. Nackkilen har en blandning av grundfärgen och teckningsfärgen och blir därför inte så ren i färgen som den övriga teckningen. Nackkilens teckning fortsätter upp mellan öronen. Öronen är innefattade med teckningsfärg och har ljudöppningarna i teckningsfärgen.
Kroppens teckning
Kroppen har teckningsfärgen på bröstet, buken, insidan av benen, undersidan av svansen samt som stickelhår på sidorna. Bröstets färg går direkt över i bukens. Längs sidorna och ca 2/3 av kroppens höjd sitter stickelhår jämtfördelade. Dessa är i teckningsfärgen och skall räcka långt ut över de grundfärgade teckhåren. Ju fler stickelhår desto bättre.

 

Brun
Foto: Barbro Sjöstrand

 

Vanliga fel som medför poängavdrag

Mindre avvikelser från rasprägeln, idealtypen. Antydan till hakpåse hos honor, detta är diskvalificerande för hanar. Smalt huvud hos hanar och grovt huvud hos honor.
Framträdande skulderblad och svaga, tunna framben. Plant eller brant sluttande kors (ryggslut). 
En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Utskjutande lår.
Svaga eller avbrutna innefattningar kring ögon, öron, näsborrens rand samt käkarnas kant. Svaga och ojämnt fördelade stickelhår. Svag tanfärg på tecknade delar.

 


Svart hane, 95,5p 
Foto: Emma Almquist

Text: Emma Almquist
Källa: Nordisk Kaninstandard och Raskaniner av Åke Johansson

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback