bloglovin

Uppfödarintervju: Affe Hedlund

Namn: Affe Hedlund
Ålder: 41
Bor: Vårgårda
Lokalförening: Alingsåsortens KAF(medlem sedan 1984)
Uppfödarnummer: A54

 

Alfred ”Affe” Hedlund är prisdomare, vinnare av LU och en mycket duktig uppfödare. Han har vunnit LU 1997(Alaska 96p) och LU 2009(Alaska 287,5p). På LU i Eksjö 2009 fick han två djur på 96p, för övrigt utställningens enda 96-poängare.

”Det året hade mina djur varit väldigt ”sega” med att bli färdiga i pälsen men eftersom LU var i mars den gången passade det mina djur perfekt, jag hade en fantastisk rad med Alaska den gången. Honan som blev BIS (Best in Show) i Eksjö 2009 har jag kvar och hon är fortfarande så fin att hon faktiskt skall med till LU i Norrköping 2012, det blir hennes fjärde Landsutställning.”

Affe syns ofta i SKAF’s medlemstidning kaninuppfödaren och är en uppfödare som många i hela Sverige känner till och beundrar, men den berömmelsen är inte något som har stigit honom över huvudet.

”Det viktigaste för mig är att det är en fantastisk hobby att få pyssla med vackra raskaniner en stund varje kväll. Att sedan sikta in sig på någon utställning med sina ungdjur är både spännande, lärorikt och väldigt socialt. Slutmålet är att kunna visa ett antal kvalitetsdjur på årets Landsutställning!”


Affe Hedlund kanin
Avelshona, 3 år gammal, 95,5p
och ett antal pokaler

 

Affe har alltid haft ett stort djurintresse, men eftersom flera i familjen var allergiska så fick det bli djur som man kunde ha utomhus. När han var barn så lånade han och syskonen årligen 2-3 sommarkaniner(Fransk Vädur) av en slaktdjursuppfödare. Intresset växte och till slut fick han köpa en egen kanin.

”Min första egna kanin var en Tan-hona som hette Agnes (vö 84-3). Det var 1984 och hon kostade 40kr, på sommaren ställde jag ut henne och fick 93p. Eftersom hon var renrasig ville jag bedöma henne och sedan ta en kull. Sedan var jag fast i denna trevliga hobby! På en utställning något år senare fick jag se Lilla Silver(viltgul), dessa tyckte jag var fantastiska och de blev min ”huvudras” under mina ungdomsår.”

Det var just med en Lilla Silver som Affe vann sin första stora utställning, detta är fortfarande ett av hans bästa utställningsminnen.

”Första gången jag vann en stor utställning var i Skara 1988, med Lilla Silver(viltgul). Jag hade en liten kaningård hemma hos mina föräldrar och tog kanske bara 1-3 kullar per år. Den vinsten var speciell!”

 

Affe Hedlund kaninstall
Affes kaninstall

I dagsläget har Affe ca 40 djur i sitt kaninstall på 47 burfack+3 stora utomhusfack. Dessa är fördelade på raserna Tysk Jättescheck, Alaska, Lilla Silver samt några dvärgvädurar och hermeliner som är hans dotters. Varje år tar Affe ca 20 kullar. Såhär beskriver Affe sina kaninraser:
Tysk Jättecheck(svart/vit) - Världens vackraste, coolaste och svåraste ras!
AlaskaEn bra utställningsras som jag flest djur av i stallet.
Lilla Silver(svart och viltgrå) – Jag har haft rasen i 25 år och kan inte släppa den!

Han matar och ger kaninerna vatten på kvällen och på sommaren så får kullarna vatten på morgonen också.

”Min kaningård kan romantiskt beskrivas som min lilla oas där jag får en timme för mig själv varje kväll. Stunden med djuren är härlig på många sätt. Att efter ha städat och matat kaninerna bara sitta på en pall med en kopp kaffe och lyssna på deras smågnagande på höet och knaprande på kraftfodret känns alltid lika skönt. All vardaglig stress lämnas utanför stallets dörrar. Givetvis finns det ju också dagar när man stressar igenom stallet med vattenkanna och kraftfoder i en väldig fart, men känns inte lika bra.”

Affe Hedlunds kaniner
Alaska, Tysk Jättescheck och Lilla silver(95p)

Affes kaniner äter Svenska Foders Kanin/marsvin + hö och på sommaren får de även en del grönt. Beroende på tillgång så får de också en del torkat bröd.

Som uppfödare till en så stor mängd kaninungar så får man sälja en hel del kaniner varje år.

”Föräldrar skall alltid vara med och det är lika viktigt att de får informationen. Åldersgräns har jag ingen direkt. Jag upplever att köpare är mer frågvisa och osäkra idag än för 10-15 år sedan och det kanske bara är bra! Jag informerar alltid om kaninhobbyn och att jag har raskaniner. Verkar de lite intresserade så tipsar jag om utställningar och om deras ”nya kanins” för och nackdelar. Jag värvar någon ny medlem varje sommar!”

Tillslut delar Affe med sig av några tips till de som vill lyckas inom utställning och rasuppfödning.

”Skaffa inte för många raser och varianter. Tyvärr lever jag väl inte riktigt som jag lär på den punkten…
Ett problem idag är alla ”internetkaniner” som dyker upp, glöm allt vad ”härstamningsbevis” och wienerteckning heter. Se till att de första kaninerna du köper har stamtavla och är öronmärkta eller alternativt ringmärkta. Kolla och så att deras föräldrar är bedömda. Jag rekommenderar fler att skaffa kaniner över 2,5 kg, det finns massor med trevliga, lättavlade och vackra ”småraser” att välja bland.”

 

affe hedlund uppfödarintervju

 

Tack så mycket för att du ville vara med Affe!

Bilder: Affe Hedlund http://hem.passagen.se/affe.hed/

 


Av: Emma Almquist


Frågelådan

 

Som några av er säkert märkt passerade frågelådan 500 besvarade kaninfrågor under midsommarhelgen. Vi på Kaninmagazinet tycker naturligtvis att det är väldigt roligt att ni är så frågvisa och vill lära er mer! 

 

 
Det är ett par saker vi vill passa på att ta upp i samband med detta jubileum:

 

1# Hälsoproblem. VIKTIGT! Misstänker du att kaninen är sjuk/skadad eller på något vis har nedsatt allmäntillstånd är det i första hand veterinären du skall vända dig till.


Kaniner är bytesdjur och skickliga på att dölja när de mår dåligt. Alltså kan aldrig så små och nästan osynliga symptom vara tecken på att något är allvarligt fel. Ibland får vi frågor där kaninens ägare borde åkt akut till djursjukhuset istället för att vänta på svar via internet. Vi gör vårt bästa för att svara på frågorna men ibland kan det dröja ett par dagar - dagar som kan vara oerhört värdefulla för att rädda ett kaninliv!

 

För kaninens bästa; om du misstänker att något är fel - konsultera din veterinär!

 

 

2# Vanliga frågor. Vissa frågor brukar återkomma med jämna mellanrum. Vi svarar när de trillar in men det vore väldigt bra om du först kollade igenom tidigare inlägg så att du inte upprepar en fråga som det redan finns svar på.  


Hur gör man då detta? Det finns ju massor med text i frågelådan. Jo det är tyvärr inte särskilt överskådligt och det finns inget vettigt söksystem. Men det skulle underlätta om du följde dessa punkter:

 

  1. Scrolla längst ned på sidan och klicka på den blå knappen som heter ”Visa Alla Frågor”
  2. Låt sidan ladda och scrolla till botten.
  3. Tryck ctrl + f på ditt tangentbord (cmd + f på mac) och skriv ett nyckelord i din fråga t.ex ”dräktig”. Nu markeras alla ställen ordet ”dräktig” förekommer på sidan.
  

Finner du inget passande svar är du välkommen att ställa din egen fråga.

 

3# Frågor vi svarat på i artiklar  Många frågor vi får in har vi skrivit artiklar om, så svaren finns med andra ord redan på kaninmagazinet! Vi har tyvärr inte möjglihet att ha en sökfunktion på sidan, men leta bland kategorierna eller googla "kaninmagazinet det-du-vill-läsa-om" så kommer du troligen få snabbare och mer utförliga svar!

 

 

Vänliga hälsningar

Kaninmagazinet


Rasavel enligt Kjell Carnbrand

Kjell Carnbrand och Peter Landberg är framgångsrika uppfödare av rasen Belgisk Hare. De vann tillsammans sitt 7e SM år 2012. Under LU 2012 höll den flerfaldige svenske mästaren Kjell Carnbrand ett intressant och humorfyllt föredrag om sin syn på hur man bedriver lyckad avel med raskaniner för utställning.

Han började med att påpeka varför kaninuppfödare har en sådan enorm fördel jämfört med många andra uppfödare, exempel;

- Kaniner är relativt billiga
- Man kan ha många och på så sätt ha ett större material.
- Relativt lätt att få avkommorna sålda.
- Snabba generationsväxlingat


rasavel enligt kjell carnbrand
Kjell och Peter tar emot sitt pris på LU2012

 

Konferensrummet var fyllt av så väl erfarna som oerfarna uppfödare och Kjell manade fram en diskussion genom hela föredraget. Efter ett tag kom han igång med raspratandet och påpekade vikten av att inte satsa på för många raser. På grund av att kaniner är så billiga och lättsålda så kan man pröva sig fram tills man hittar sin ras och om det inte fungerar så kan man byta.
"Man kanske känner att Angoror, de är fina, och så skaffar man en sån. Men sen kommer man på;
F*n, jag har ju ingen sax! Bara att byta ras då alltså."



När man väl valt ras så är det dags att lära sig allt om den, på den punkten ska du behandla standarden som din heliga skrift. Det är efter standarden som domarna bedömer och inte efter hur sött du tycker att det är med ett visst utseende. Sedan kom vi till det uppenbara, köp kaninerna av uppfödare. Men helst inte vilka uppfödare som helst, det ska vara bra uppfödare också. Men vad är en bra uppfödare? Gruppen diskuterade och kom fram till att det är en uppfödare som ger tips, svarar på frågor, hjälper till och har bra resultat i sin egen avel. Man kan använda sig av en uppfödare, kanske samma uppfödare som man köper kaniner av, som mentor. Kolla upp hur den personen har det i sitt kaninstall, hur den planerar sin avel osv. Har man inte själv plats till att ha många djur men vill ha ett bredare avelsurval så kan man kanske få dela hane med sin mentor.

 

 

rasavel enligt kjell carnbrand
Pröva dig gärna fram mellan raserna, men bestäm dig för en i slutändan



Hållningen av djuren är en annan mycket viktig punkt där man bör läsa in sig på kaninens etologi, naturliga miljö och beteende. Där, som på många andra punkter, rekommenderades jordbruksverkets kurs, "Kursen för den som driver handel med djur avsedda för sällskap och hobbykaniner". Fodret får man anpassa efter ras, och precis som Kjell påpekade så är det där en hel vetenskap.
”Kom ihåg att när du stänger burdörrarna så är det ditt ansvar att kaninen mår bra och trivs där den är. Detta gäller alltid, även om det är julafton eller om du är bakfull. Kaninen har inte valt att sitta där den sitter.”
En annan viktig punkt är ju såklart avelsurvalet, men vad Kjell säger om det får ni läsa längre ner.

 

”Så, nu är vi hemma i kaningården och vi vill avla. Vad gör vi?”
För det första så pointerades det hur viktigt det är att ha en avelsplan och ett syfte med parningen. Para bara djuret om det har något att ge. Vad man vill att djuret ska ge får man bestämma när man bestämmer sig för sitt avelsmål för säsongen, för ett sådant mål är viktigt. Ett mål per säsong och så koncentrerar man sig på det.  Funkar inte plan A så kan man få lov att ha en plan B, men försök undvika plan B. Kjell och Peter parar själv oftast inte om de inte kan följa plan A.

 

I sitt avelsurval fokuserar Kjell och Peter först och främst på vilka honor som har bra modersegenskaper. Det spelar ingen roll hur fin honan är om hon ändå inte tar hand om sina ungar. Alla honor klarar inte av att vara goda mödrar första gången så Kjell och Peter brukar ge sina honor 2-3 chanser innan de räknas bort som avelsdjur. De tar endast en kull per hona och år, vilket är väldigt lite för att vara en storuppfödare. Detta leder till att deras honor ”håller” länge.  Så länge honan är i gott hull, producerar och försvarar sin plats som avelshona så får ha kullar, deras äldsta avelshona blev 7 år innan hon slutade få kullar.
Sedan tar man sina fina honor och luskar ut vilka som är deras svagheter. Därefter kompletterar man med en hane som har sina styrkor där honan är svag. Såklart ska man inte bortse från honans styrkor, kan man förstärka dessa samtidigt så är det ju positivt såklart.
Efter det så måste man skilja på avelsdjur och tävlingsdjur. Tävlingsdjur har helt enkelt en bra poäng medan avelsdjur måste ha egenskapen att verkligen nedärva sina goda egenskaper, vara bra mödrar, få levande avkommor och ha ett bra lynne.
Kring färger och teckningar så tycker inte Kjell att man ska hålla på och blanda om man är okunnig. Vill man hålla på med sådant så tycker han att man bör lära sig massor om genetik och färglära först.


rasavel enligt kjell carnbrand
Tävlingsdjur har bra resultat som den Belgiska Jätten på bilden, för ett avelsdjur krävs mer än så

 

 

Då har vi alltså våra djur, men vi har inte parat än. Varför inte? Jo, för vi har inte planerat. Detta var något som Kjell förespråkade väldigt mycket. Planeringen var A är O helt enkelt. Man får sätta sig ner vid sitt köksbord och komma fram till sitt mål för säsongen. När man har gjort det så tar man fram bedömningskort och stamtavlor och studerar dem, samt såklart på själva djuret i sig. Därefter lägger man upp årets avelsplan. I avelsplanen ingår vilka djur som ska paras för att nå framgångar med sitt mål. Här är det bra att ha en liten antekningsbok där man under resans gång skriver ner alla framgångar och motgångar man ser i sitt avelsarbete.

 

Nu har vi ungar i boet! För det första; Anteckna allt om kullen, allt. Man bör kolla så att boet ser fint ut och räkna ungarna. Kjell tipsade om att man för honan och ungarnas skull inte ska spara fler ungar än vad honan har spenar. I urvalet av ungar så tar man bort de minsta eller de som ramlar ur boet av sig själv. (Kom ihåg att det finns regler för hur du får avliva en kanin, även om den är nyfödd).
”Vid denna punkt finns det nästan alltid någon som lämnar salen och en annan person som utbrister, ’men tänk så tar du bort en 95a!’. Ja, det kanske jag gör.”

 

Låt ungarna vara ifred med sin mamma tills de kommer ur boet. Du kan kolla så att de verkar leva och må bra, men annars låt dem vara ifred. När ungarna väl har kommit ur boet ska de hanteras, och det varje dag. Träna dem i att sitta på bord inför utställningar, lyftas och kolla hur de sitter.  Glöm inte att anteckna för att bekräfta hur det går med ditt mål.

 

Efterhand som avkommorna växer upp och ställs ut så kan du se hur det har gått med ditt mål. Därefter börjar säsongen om på nytt och det är dags för att repetera allting ännu en gång.

 

Föredraget var så intressant alla lyssnare villigt lät det dra över tiden. Frågor kom från alla erfarenhetsnivåer och jag är säker på att alla hade med sig nya lärdomar när de lämnade konferenslokalen.
Tack för det Kjell!

 

 

rasavel enligt kjell carnbrand
Belgisk Hare, rasen som Kjell och Peter nått enorma framgångar med.

 

Text och foto: Emma Almquist med inspiration av Kjell Carnbrand