bloglovin

Europeisk Kanin

Europeisk kanin (Oryctolagus cuniculus) är den kaninart vi i Sverige kallar för ”vildkanin”.  Man tror att kaninen ursprungligen härstammar från Spanien och att romarna spred arten över Europa.

 

Vildkaninen kom till Sverige i början av 1900-talet. Jägare inplanterade dem i Skåne och på Gotland i jaktsyfte. Populationen ökade kraftigt trots jakt och idag finns kaninerna i Skåne, norra Halland, södra Småland samt på Gotland. Anledningen till att de inte sprider sig mer norrut tros vara på grund av vinterklimatet samt utbrott av sjukdomen kaninpest (myxomatos). Förutom Europa så finns arten inplanerad på andra ställen i världen, så som i Afrika och Australien samt på Kanarieöarna.

 

Utseendemässigt är kaninen ungefär 35-45 cm lång och väger runt 1.3–2.3 kg. Några skillnader från hararna är att de är mindre, har kortare bakben och öron samt att öronspetsarna är bruna (hararnas är svarta). En vanlig myt är att kaniner och harar kan få ungar tillsammans, men så är inte fallet.

 

 Foto: Emma Almquist
 

Födan är främst gräs och växter så som buskar och örter. De äter även trädgårdsväxter och rotfrukter och ses därför som ett skadedjur på många ställen.

 

Kaninerna lever i kolonier och gräver hålor i marken. Mellan hålorna gräver de gångar och på så sätt binder de ett nätverk. Vid fara har de flera flyktvägar ut. I hålorna och gångarna tillbringar den större delen av dagen och vid kvällar samt nätter är de aktiva uppe på marken. I hålorna föder honorna också sina ungar.

 

I vissa städer mer norrut finns det också vilda kaniner. Dessa härstammar dock inte från den europeiska vildkaninen. De är förvildade tamkaniner som sedan har förökat sig.

 

Text: Fanny Arvendal © Kaninmagazinet 2014


Skendräktighet

Ibland får honor för sig att de ska få ungar trots att de aldrig träffat en hane och därför omöjligt kan vara dräktiga. Det kan vara lite skrämmande första gången ens kanin uppvisar detta beteende och i vissa fall blir det riktigt jobbigt. 

 

När ägglossning inte resulterar i dräktighet kan detta leda till skendräktighet. Den varar ~17 dagar under vilka honan går igenom ungefär samma hormonella förändringar som vid en äkta graviditet, men symptommässigt kan det ta sig olika uttryck för olika individer. När skendräktigheten är väldigt intensivt och långdraget eller återkommer med täta mellanrum blir det påfrestande för både ägare och kanin. 

 

Vissa kaniner är så fixerade vid sin "dräktiget" att födointaget blir lidande, hon kanske uppträder ovanligt nervöst, aggressivt, stressar upp sig över "inkräktare" på reviret eller boar och har sig dygnet runt. För ägaren kan det vara väldigt jobbigt att hantera ett så förändrat beteende.

 

 

 

 

  

Tecken på skendräktighet

 

  • Förändrat beteende (tjurig, rastlös, vaktar revir, ogillar att bli klappad)

  • Ätstörningar (ökat elller minskat födo-/vätskeintag)

  • Boar (samlar bomaterial, rycker päls, bäddar)

  • Viktökning (svullna juver och buk)
 
Tjurigare beteende och bobyggande är de vanligaste symptomen.

 

 

 
 Ett prydligt bo byggt för ungar som aldrig kommer.
 
 

 

Åtgärd

En mild version av skendräktighet går över utan större bekymmer. Honan boar och grejar på i ett par dagar, sedan tänker hon inte mer på det utan återgår till sitt normala jag.

 

Men vad gör man när skendräktigheten blir besvärlig? Den vanligaste åsikten verkar vara att beteendet ska försöka brytas så tidigt som möjligt. Detta genom att städa ur buren ordentligt (ut med boet) och eventuellt ge kaninen totalt miljöombyte genom att flytta till en annan bur (eller annat boende). Om honan har en burkompis och de brukar dominera varandra (rida) bör de säras eftersom ridning kan trigga skendräktighet. Ökad aktivering i form av motion och och hjärngympa kan också hjälpa. Att försöka avleda med motion är ibland lättare sagt än gjort, men det skadar inte att försöka.

 

Vissa honor är skendräktiga mest hela tiden, då kan kastrering vara den bästa lösningen. Särskilt med tanke på att ofta återkommande skendräktigheter sägs öka risken för allvarliga besvär med juver och livmoder.

 

 

Text & foto: Anita Ekman © Kaninmagazinet 2014


Evelina Aronsson berättar om Liten rex

Ras: Liten rex
Inköpt: Maria Törnvall, Borensberg
Namn: First Rocket to Moon ”Skatten”
Ålder: 1 år

 

Hur upplever du att rasen är?
Fantastisk! Utseendet, temperamentet, inställningen – allt är i det närmaste fulländat.


Berätta om din kanin: 
Skatten flyttade hem till mig i samband med Landsutställningen (Sveriges största utställning, LU, som går av stapeln varje vår) 2014 från en helt fantastisk uppfödare – Maria Törnvall. Vi hade långa konversationer på Facebook innan köpet – jag ville ju vara helt säker på att detta var min ras! Och det visade sig stämma. Den lilla sammetslena krabaten är här för att stanna!

 


Hur är personligheten, temperamentet:
Livlig och energisk. Liten rex är ingen förstakanin, ej heller en kanin för den som bara vill ha den i knät för att kela med. Dels för att liten rex aldrig vill sitta stilla, dels för att de är i stort behov av hjärngymnastik och aktivering för att må bra. Jag har Skatten till hoppning vilket fungerar utmärkt och han är dessutom riktigt duktig!


Hur bor den:
Eftersom jag bor trångt blir det så att mina kaniner bor lite trångt de med. Skattens bur är 120x60 cm, men han får dagligen komma ut och springa i lägenheten vilket han uppskattar något enormt. Det viktiga med kaniner med rexpäls är att den skyddar inte lika bra för tryck som normalpälsen gör. Detta innebär att det är extra viktigt att den lilla rexen hålls vid god vikt och INTE är överviktig, att den har stort utrymme att röra sig på samt har ordentligt med MJUKT strö i buren. Jag använder mig av Easy-Strö efter rekommendation av min uppfödare och jag är mycket nöjd med detta. 


Vad ger du för foder och hur mycket, hur ser matvanorna ut:
Som för alla andra kaniner, fri tillgång på färskt vatten och hö. Utöver detta får Skatten ca 0,75 dl Rabbit Royale då han tävlar aktivt och detta näringsmässigt väger upp bristerna i mitt hö. 


Hur aktiverar du kaninen, lämpar sig rasen för hoppning/utställning/annat:
Jag köpte rasen för att jag ville lära mig utställningsvärlden, men eftersom jag ville hålla på med hoppning med den också krävdes lite mer research för att finna rätt. Tittade först på dvärghare då dessa både är små och livliga, men efter att ha hört talas om liten rex ville jag ha en sådan. Hittills har han inte gjort mig besviken någonstans – det har gått fantastiskt bra på utställning och även otroligt bra i hoppningen (för att hoppa en renrasig kanin). 

 

 

Vilken målgrupp tycker du rasen riktar sig mot ?
Det är ingen barnvänlig ras, det tycker jag inte eftersom de är så pass energiska, envisa och rappa i allt de gör. En person med kaninvana och som gillar (och tillvaratar) den lilla rexens energi och livsglädje är nog den som har mest utbyte av denna ras. 

 

Vilka passar rasen inte till:
Till dem som vill ha en söt knä- eller barnkanin. De kommer bli grymt besvikna.

 

Behöver man sköta rasen på något speciellt sätt?
Pga pälsen på de känsliga tassarna krävs som det står ovan att kaninen har ordentligt med mjukt strö i buren, att den har möjlighet till rörelse och att man håller klor korta och buren torr och ren.

 

Vad är det bästa, respektive sämsta med rasen
Bästa är deras inställning, sämsta är väl att de kräver en del av sin ägare.

 

Beskriv rasen med tre ord:
Livlig, samarbetsvillig, positiv

 

Foto: Sofia Sandström