bloglovin

Invärtes parasiter

Hos harar och kaniner förekommer parasiter framför allt i tarmen, men även levern. När man pratar om invärtes parasiter tolkar man det nästan direkt som ”mask i magen”, men detta är ytterst ovanligt. Då är det oftast springmask.
De vanligaste parasiterna är tarmcoccidie och nozematos som kan förekomma på flera ställen i kroppen.

 

Coccidios orsakas av coccidier av släktet Eimeria. Vissa sätter sig i tarmen och vissa i levern.
Parasiten smittas via avföring, foder och vatten, det är vanligare att kaniner smittas som sitter väldigt tätt och/eller hygienen är nedsatt. Det är större risk för smitta under regniga höst perioder då parasiterna överlever bäst i det fria under fuktiga och svala förhållanden.


Antingen blir det en akut infektion för djuret med kraftig diarré och snabb död eller en kronisk åkomma där djuret långsamt avmagrar och slutningen dör. Det ger också nedsatt aptit, kan förekomma leversvikt och gulsot. Coccidios syns inte alltid på kaninen.
Man diagnoserar detta via parasitundersökningar av träckprov eller vid obduktion.

 

Man behandlar coccidios med trimsulfa, det är antibiotika som organismen är känslig för. Eftersom parasiten inte utsöndras via blindtarmsavföring är självsmittan liten. Det är viktigt att åtgärda ev. miljöproblem.

 

Sjuk kanin

 

Sjukdomen som har det svenska samlingsnamnet nozematos och den är orsakad av Encephalitozoon cuniculi, en protozo som har njure och nervvävnad som målorgan men kan även infiltrera hjärtmuskulatur, lever och lungor. Denna smitta sker oftast via urinen men i fosterlivet kan ungarna bli smittade över moderkakan. De flesta smittas via boet och moderns urin. Parasiten kan även ligga latent i kroppen och kan förbli så, men även dyka upp när som helst.

 

Symptomen kan variera mycket eftersom den kan påverka många olika organ. Blir nervvävnad angripen kan symptomen vara av alla neurologiska slag som beteendeförändringar, balansrubbring, skakningar, epilepsianfall, förlamning osv. Det är vanligast att huvudet lutar vid balansrubbringar.
Blir njurarna angripna kan det leda till njursvikt med avmagring, ökad törst, urinavgång framförallt.
Även fostret i livmodern kan bli smittad och då fäster sig oftast parasiten i linsen i ögat och det leder till linsgrumlingar, tidigt i livet. Plötsliga dödsfall kan förekomma.

 

Detta är relativt svårt att diagnosera eftersom parsiten inte alltid utsöndras i urinen. Man kan ta ett blodprov och leta efter antikroppar mot parasiten, då vet man att parasiten finns men man vet inte till 100% att det är den som orsakar symptomen eftersom parasiten kan finnas där utan att kaninen blir sjuk.

 

Svårbehandlad. Finns antiparasitöra preparat som man kan testa men det är inte säkert att man ser en förbättring. Behandlingen är omdiskuterad och man är inte helt säker på att den gör nytta eller om djuret skulle ha tillfrisknat spontant. Denna behandling är lång. Om allvarliga balansrubbningar som hindrar djuret från att leva normalt, kraftiga förlamningar eller täta anfall bör djuret avlivas.

 

Får en kanin springmask har den blivit smittad via avföring. Ibland kan kaninen få det helt utan symptom men om det är en kraftig infektion blir det klåda runt analöppningen och kaniner kan bita sig själv så det blir sår samt ändtarmsframfall. Via täckprov kan man få konstaterat att kaninen har springmask.

Springmask är relativt svårbehandlat till följd av att parasiten urskiljs även i blindtarmsavföringen som kaninen äter upp. Då smittar dem sig själva hela tiden. Vill man försöka behandla finns det avmaskningsmedel att ge.

 

För att förebygga de flesta sjukdomarna på kaniner är det bästa sättet att utfodra och sköta dem på rätt sätt, immunförsvaret och motståndskraften utvecklas och ökar så att kaninen inte blir lika mottaglig för parasiter. Det är mycket viktigt att sköta hygienen i buren och se till att utstätta kaninen för så lite stress som möjligt.

 

Kom ihåg att kaniner döljer sjukdom väldigt väl. Är du orolig för din kanins hälsa - uppsök veterinär!

 

 Text och Foto: Nathalie Månsén


Vikten av utrymme och motion

En vild kanin lever på enorma slätter och i långa hålor i marken, den måste ofta rusa i hög hastighet ner i sina gömmor för att skydda sig och hela mornarna skuttar de runt och betar. Såklart innebär detta att djuret rör sig massor och bygger upp en stark kropp, hur blir det då när vi sätter dem i små burar?

 

Om kaninen bor i en liten bur är det extra viktigt att den får komma ut och springa!
 

Kaniner är djur som många oinvigda ser som små, tråkiga saker som kan sitta i buren utan speciellt mycket aktivering. Denna bild är fantastiskt fel och tråkigt nog gör den att många nybörjare tror att en kanin kan bo i en minimal bur med knappt någon aktivering alls. Men, varför kan man inte bara sätta en kanin i en bur och låta den vara där? Vad händer egentligen?

 

För det första så kommer din kanin troligen bli väldigt uttråkad. Detta i sin tur leder till stereotypi och beteenderubbningar, vilket är tecken på dålig djurskötsel. Kaninen lär även utveckla stress från tristessen vilken leder till att kaninen mår dåligt. I en liten bur kommer kaninen inte att kunna skutta, inte kunna gräva och det finns inte plats för mycket berikning att stimulera den med. Detta skulle kunna ersättas med en miljö där kaninen har tunnlar, grenar, bra grävmöjligheter och där den skutta mer än ett skutt.

 

I boxar med mycket att göra kan kaninen springa, gräva och många fler saker som är svårt i en liten bur.
Foto: Annika Helgesson

 

Därefter kommer två sjukdomstillstånd din kanin kan drabbas av när den inte får röra sig; fetma och benbrott. Fettman kommer från bristen på bränd energi och benbrotten från muskelbrist, benskörhet och eventuellt den tunga kroppen om kaninen redan drabbats av fetma. De flesta kaniner får idag en hel del mer kraftfoder än de behöver, vilket bara spär på sjukdomarna. Om kaninen istället får utrymme att röra sig, gärna med ojämnheter (så som tex tunnlar och hus att hoppa över/på eller varierande natur) och lagom mycket foder så kommer den bränna energi som den ska och bygga en stark kropp som skyddar det tunna skelettet.

 

En sista, mindre vetenskaplig, anledning vi tar upp att ha stor boyta till din kanin är att det sägs minska aggressivitet. Detta rön skulle kunna härledas till kaninens instinkt att skydda sina tillgångar i sitt revir. Om kaninen då har ett mycket litet utrymme att bo på så finns det väldigt lite resurser, och kaninen måste såklart försvara dessa från inkräktare! Om kaninen däremot bor i en stor bur finns det ett plats nog, och resurser nog, för att du ska få komma in och ta del av det goda. Vissa hävdar dock att det är bra med begränsad yta tills kaninen känner sig trygg, då den kanske kan känna sig oskyddad och kaxig med för mycket plats. Känn av din kanin!

 

Motion är viktigt för kaninens fysiska och psykiska hälsa 

 

Alltså, för din kanins välmåendes skull bör du ha en bur som är väl över minimimått och gärna låta den springa utanför buren flera timmar per dag. En kanin är inget ”lätt” husdjur som bara ska sitta i en liten, behändig bur och sköta sig själv. En kanin är ett djur med stort behov av stimulans och motion för att må riktigt bra, något du som ägare är skyldig att ge den!

 

Källor: SLU studentarbeten 1, 2
Text och övrigt Foto: Emma Almquist