bloglovin

Naturliga behov: Gömma sig

Eftersom att vildkaninen är ett så utpräglat bytesdjur är dess hålor och gångar mycket viktiga för dess överlevnad. Eftersom att tamkaninen är så pass lik sin förfader till instinkter så är det viktigt att tänka på att ge kaninen möjlighet att gömma sig även i fångenskap.

 

På grund av behovet att gömma sig så är motivationen att gräva mycket hög och ges kaninen möjlighet att utföra detta beteende motverkas stereotypier. En sandlåda, en jordhög eller grävlåda är bra för ändamålet. Möjligen kan grävbehovet minska om kaninen ges tillgång till många gömställen och tunnlar, eftersom att behovet finns för att skapa sådana.

 

 

 

Kaniner blir lätt osäkra på stora, öppna ytor om de inte har någonstans att gömma sig. Därför är det viktigt att ge kaninen tillgång till gömställen för att ytan som den har tillgång till ska utnyttjas maximalt. Exempel på bra gömställen är en täckt kattlåda, en papplåda, en liggande soptunna, tunnlar eller hyllplan.

 

Många kaninägare anser att de ger sin/sina kanin/-er grävmöjligheter. Dock är det viktigt att fundera över hur grävmöjligheter definieras. Är ett lager på 5 cm spån grävmöjligheter? Är det viktigt att de kan gräva tunnlar, eller räcker det med att de kan flytta lite spån? Många kaninägare ger sina kaniner gömställen, men inte lika många ger dem tunnlar att krypa i. Så länge kaninen har någonstans att gömma sig kan vi inte från litteraturen dra slutsatsen att det skulle finnas ett stort behov av tunnlar.

 

 

 

Lagen säger att alla djur ska ha tillgång till en mängd burunderlag som tillfredställer dess behov av att gräva. Återigen skulle vi behöva veta om kaninen behöver kunna gräva tunnlar, eller om den mest har ett behov av att gräva i ytskiktet. Gömställen krävs även av L80 (lagen), som bland annat kräver att kaninens bomiljö har en hylla som kaninen får plats att gömma sig under.

 

Text och foto: Emma Almquist © Kaninmagazinet 2014


Att sätta ihop kaniner

Att ha två eller flera kaniner ihop blir vanligare och vanligare, något som både forskning och en del kaninhistoria pekar på kan vara positivt för kaninerna. Många är de som sett två kaniner tillsammans och önskat att aldrig mer ha en kanin ensam, men innan allt gos måste kaninerna lära känna varandra. Att sätta ihop kaniner kan vara både lätt och svårt, och det finns inte ett sätt för alla kaniner. Här presenterar vi några olika metoder som ni kan testa.
 
Foto: Linda Gustavsson
 
 
Lämpliga kaniner att ha tillsammans är hona - hona, hona - kastrerad hane, kastrerad hona - kastrerad hane. I vissa fall fungerar hanar att ha ihop, men oftast inte och risken för skador är stor. Kastrerade par har störst chans att komma väl överens och inte separera under sina liv. Hona och hane som inte kastrerade ska man inte ha ihop eftersom det sliter otroligt på honan. Nästan alla kastrerade individer går att få ihop med en annan kanin om man har rätt metoder och bra tålamod.
 
När två kaniner ska bli vänner måste de göra upp en del saker mellan sig, "rang" är den viktigaste. Rangordningen bestämmer vilken kanin som har mer/mindre "makt", för att uttrycka det väldigt enkelt, något som kan vara mer eller mindre påtagligt hela kaninernas liv tillsammans. Detta görs, precis som hos de flesta djur, genom styrkemätning; kaninerna måste oftast "slåss" lite. Ibland är det nästan inget alls, och ibland tar det en hel del tid och kraft. Ett riktigt slagsmål ska man dock inte låta det bli, då båda kaninerna sitter fast i varandra i en arg liten sparkande, fräsande boll. Men det är väldigt viktigt att man låter dem jagas, rida på varandra osv, om de verkar behöva det. Men alltid bara till en viss gräns. Hårtussar kommer troligen flyga, men detta är vad man får uthärda en kort stund för en livslång vänskap. För matte/husses hjärta kan det bli en svår stund att se sina kaniner bete sig så pass hårdhänt, men så länge ingen av kaninerna tar allvarlig skada så försök hålla dig utanför! Längre stunder av jagande eller ridning kan också avbrytas kort, genom att bara flytta kaninerna 1 meter från varandra.
 
Uppvisning av dominans i hagen
Foto: Emma Almquist
 
När du bestämt dig för att sätta ihop två kaniner finns det lite olika metoder.
 
Vissa hävdar att en del "dejter" är bra innan själva mötet ansikte mot ansikte. Detta kan ske genom att man låter kaninerna byta leksaker, toalådor, hagar eller till och med burar någon vecka innan första mötet. Detta för att kaninen ska vänja sig vid att ha en annan kanins lukt omkring sig. Att ha kaninerna i hagar bredvid varandra kan ge dig en ledtråd på hur väl kaninerna accepterar varandra, total aggression är förståss negativt och du kanske bör fundera på en annan kaninkompis. Lite bråk är ingen fara.
 
Genom att låta dem äta bredvid varandra och klappa dem bredvid varandra kan man vänja kaninerna vid att den andra är något bra och ofarligt. Om man har osäkra kaniner eller en kanin som har svårt att bli vän med andra kaniner kan detta vara något som får upprepas om och om igen. Ha tålamod och satsa på positiv förstärkning i närhet av den andra kaninen.Förr eller senare fungerar denna metod oftast även för "svåra" kaniner.
 
En annan metod är att man låter kaninernas första möte ske under en bilfärd i en transportbur. Det är ytterst, ytterst ovanligt att kaninerna slåss i transportburen, men ha handskar redo för säkerhets skull. Detta är inte en metod som passar alla kaniner, vet du att din kanin blir väldigt rädd av bildfärd så utsätt inte den för detta! Meningen är inte att skrämma ihop kaninerna då detta kan ge motsatt effekt på bondingen. Syftet är att helt enkelt addera lite stress till situationen även för en lugn kanin och kaninerna kommer med stor sannolikhet att kura ihop sig tätt intill varandra. Teorin bakom denna metod är att bilfärden leder till att de vänjer sig vid varandras närvaro, kurar ihop sig bredvid varandra och lär sig att den andra kaninen inte är ett hot. En teori om varför detta fungerar är att kaniner ser andra kaniner som en trygghet vid stress och därför kan de ta till sig närheten av en annan kanin under en sådan situation. Som sagt ska metoden dock bara användas till kaniner som inte mår dåligt av bildfärd, vi ska inte utsätta våra kaniner för onödigt lidande! Lite stress, inte mycket!
 
Innan kaninerna träffas löst är det bra att plocka fram rejäla handskar, kraftiga skor och en handduk att avbryta riktiga slagsmål med. Handskar och skor är för att du ska våga/kunna ingripa utan att bli skadad om kaninerna verkar gå för hårt på varandra. Men kom ihåg, ingrip inte i onödan, försök ha is magen!
 
Den första platsen som dina kaniner får träffas på fritt bör vara helt okänd för båda kaninerna, detta är vad som fungerar bäst för nästan alla kaniner.  Inga lukter från någon av kaninerna får finnas så att den kaninen lukten tillhör inte råkar känna att hen måste försvara området då detta kan leda till onödiga aggressioner. Ett större badrum eller en ny hagplats kan fungera bra. Har du inte en sådan plats att tillgå bör honan flyttas till hanen, enligt kaninägares erfarenheter. Ha gärna lite hö och annat tillgängligt, äta är något de kan göra tillsammans som en social aktivitet. Se till att mumsbitarna inte är för goda dock, då kan det lätt bli lite gruff och slagsmål pga det vilket ju är det motsatta till vad vi vill! Att kaninerna ignorerar varandra i början är både bra och vanligt, det betyder att de inte ser den andra som ett akut hot. Sitt med dem i någon/några timmar tills kaninerna känns avslappnade och kan mötas utan att vilda parningar utbryter.
 
Äta är en social aktivitet som kan hjäpa kaninerna lära känna varandra
Foto: Linda Gustavsson
 
Nästa steg är frivilligt, men ibland känns det tryggt att ha ett mellansteg mellan neutral plats och boplats. Mellansteget kan vara en stor hage där båda varit innan, detta är speciellt bra om kaninerna ska bo ihop på en något mindre yta. Gör samma sak här, sitt med dem och betrakta deras samspel. Lite nya jagningar/parningar är helt normalt, här kan ju kaninerna känna att de vill försvara utrymmet som sitt revir. Låt dem vara här tills du känner att de lagt det mesta av bråkandet bakom sig. Det är viktigt att man inte särar på kaninerna när detta uppnåtts.
 
Innan du placerar dem där de ska bo så är det viktigt att även denna yta görs helt ren. Såpa, tallbaserad, och ätticka gör jobbet väl om man diskar noga. Två kaniner behöver stor plats och gömställen när de ska bo ihop, så att fundera över att minst dubbla boytan eller låta dem bli frigående/ha en hage kopplad till buren är inte alls dumt. Inred boningsplatsen med mycket hö, grenar och annat som kan distrahera kaninerna till att ha en trevlig tid tillsammans under sin första natt. Kör en runda i bilen och sätt sedan in båda kaninerna samtidigt där de ska bo. Det är väldigt bra om du kan observera dem de första timmarna och sedan sova bredvid deras boplats, kaniner tenderar att bli väldigt pigga vid 4-5-tiden på morgonen och då kan onödiga bråk bryta ut som ibland måste stoppas.
 
 
Foto: Katarina Vallbo
 
När första natten är avklarad så menar många att kaninerna gärna ska ha bevakning i ett dygn till innan man kan slappna av lite mer. Smågnäbb kan uppstå, och är helt normalt i allt från en vecka till en månad efter ihopsättningen men inga stora slagsmål ska bryta ut. Fortsätt ha kaninerna ihop vid alla tider, gärna även tex veterinärsbesök.
 
Flera forskningsrapporter visar att kaniner som bor ihop har lägre stressnivåer och inte är lika uttråkade. Att ha en atfrände runt sig är naturligt för kaniner och om det går så menar många att detta är det bästa för de flesta kaniner. Vissa kaniner går dock inte ihop, eller tar mycket längre tid att få ihop än en dag som i denna texten. Såklart får du se till just dina kaniner och din situation, men skulle du känna för att ge din/dina kaniner en kompis så har du nu en bra grund för att få det att lyckas. Vill du läsa mer om kaninbonding så rekommenderar jag boken jag länkat till här under.
 
Foto: Emma Almquist
 
 
Text: Emma Almquist
Källa och vidare tips: Marit Emilie Buseth - Den store kaninboka
 

Födosökande - naturliga beteenden

Kaniner spenderar i det vilda en stor del av sitt liv med att äta. Eftersom att våra tamkaniner är väldigt lika sina förfäder till beteendet så är det alltid bra att se till deras behov när vi funderar kring hur vi ska ta hand om våra.

 

 

Kaniner är skymnings-, grynings- och/eller nattaktiva (Dixon, 2011; Fraser et al, 2009). Kaninen är ovan mark ca 12 timmar under ett dygn och nästan hela den tiden ägnas åt att äta. När kaninen betar utan stress eller andra störande moment så rör den sig långsamt framåt i ett sicksackmönster medan den väljer olika växter att beta (McBride, 1998). Den gör gärna detta på kulliga ängar med låg växtlighet så som unga och torra furubestånd som fungerar både som gömställe och föda (Johansson, 2010). Eftersom att kaninen har utvecklats i denna typ av landskap så är deras matsmältningssystem väl anpassat för att få ut maximal energi och näring från födoämnen som har väldigt låga sådana värden (McBride, 1998). Under dagen när kaninerna inte betar så bearbetas det kaninen ätit och en del kommer ut i form av caecotropher som äts direkt från anus och genomgår mag- tarmkanalen en extra gång. Dessa är mycket viktiga för att kaninen ska få i sig alla näringsämnen den behöver (Dixon, 2011; Fraser et al, 2009; McBride, 1998).

 

 

Vad kan vi då lära oss av detta och applicera i vår kaninhållning? Jo, framförallt lär vi oss att ätandet och födosökandet är en viktig sysselsättning för kaninerna som de kan spendera mycket tid med. Därför är obegränsat med hö inte bara viktigt för magen och tänderna, det är även viktigt för att kaninen inte ska bli uttråkad. Det kan även vara en bra idé att placera ut höstationer på olika platser och att gömma nyttiga godsaker (tex bladgrönt och grenar) här och där som kaninen kan leta efter.

 

Text och foto: Emma Almquist © Kaninmagazinet 2015


Tidigare inlägg