bloglovin

Mutationer - färger

Nu har du förhoppningsvis lärt dig lite om mutationer i föregående artikel. Vi ska hålla oss kvar lite vid ämnet och ta lite fler exempel när mutationer ligger till grund för förändringar.

 
 
Färger är som alltid ett bra exempel att ta till och så även nu. Man vet att albino (vi kallar ofta denna färg hos kanin för vit rödögd) är den första mutationen som uppstod när det kommer till färg hos kaniner och är även en mutation som förekommer hos andra djurarter.

 

Den ursprungliga färgen hos kaniner (vildkaniner) är viltgrå. Vid ett tillfälle har genen som vi betecknar ”A” muteras (kopieras fel) och blivit till ”a”. 

 

Varje gen består av en lång sekvens av kvävebaser (kvävebaserna A, T, C och G). Hela frekvensen skulle vara jobbig att skriva ut varje gång och förkortas därför med t.ex. ”A”. OBS! ”A” i sekvensen är en kvävebas, Adenin medan ”A” som sekvensen förkostas till är ett påhittat ”namn” för sekvensen som vi använder i vårt ”genspråk”.

 

 

 

A och a är variationer av samma gen. De sitter på samma plats på kromosomen (locus). Varje kanin har ju två kromosomer som vi gått igenom tidigare. 

 

Så länge individen hade genen ”A” på en av sina kromosomer i paret (så kaninen får genkoden Aa) så syntes ingenting på kaninens fenotyp. Denna kanin med genkoden ”Aa” har sen förökat sig och genen ”a” har spridits i populationen (avkommor till kaninen ärver kanske ett ”a”) och till slut kanske 10 djur har denna gen som från början endast fanns hos en individ.

 

Till slut kan det vara så att två kaniner med genkoden ”Aa” parar sig. Då finns möjligheten att en unge får genkoden ”aa”. Då uppstår helt plötsligt en ny ”färg” och ungen blir helvit och skiljer sig markant från övriga individer i populationen.

 

 

Nu till en fråga till er läsare. Skriv gärna vad du tror svaret är som en kommentar under inlägget.

 

 

Fråga.

Är albino en mutation som är till fördel eller nackdel för kaninen som får denna färg?

(Tips! Tänk på kaniner i det vilda)

 

Svaret kommer komma i nästa genetik artikel

 

 

Text och bild: Sandra Magnusson


Inavel XVII - Sammanfattning

Detta är sista delen i artikelserien om inavel. I denna del visas endast en enklare sammanfattning av fördelar och nackdelar med inavel.

 
För att läsa föregående artiklar om inavel, klicka in på: Genetik översikt
 
 

Fördelar med inavel

* Snabbt avelsframsteg

* Kontrollera om det finns dolda defekter i stammen (kräver dock nästan 100% inavelsgrad)

 

Nackdelar med inavel

* Minskad genetisk variation

* Ökad homozygotigrad

* Uppkomst av defekter/sjukdomar

* Minskad fertilitet

* Sämre överlevnad

* Sämre sjukdomsresistens

* Mindre djur

* Lägre avelsframsteg på sikt

 

Det är viktigt att ha en så stor genetisk variation (så många olika alleler som möjligt) i en population. Inavel minskar denna genetiska variation drastiskt. Man kan se det såhär – den genetiska variationen är det som gör att vi idag kan selektera och bedriva den avel som vi har. Utan genetisk variation = ingen selektion = ingen avel. 

 

 

 

Text & bild: Sandra Magnusson © Kaninmagazinet 2015


Inavel XVI - Inavel i siffror

Artikelserien om inavel börjar nu gå mot sitt slut. Men än finns en del intressant fakta för dig att lära. Med hjälp av dina nya kunskaper om inavel hoppas jag nu du kan förstå helhetsbilden. I denna del får du lära dig lite om olika avelsstrategier och inavel i siffror. En väldigt intressant del!

 

Inom hund och kattaveln finns det flera rekommendationer när det kommer till inavel och hur hög inavelsgraden max bör vara. Vi är än så länge lyckligt lottade och har inte samma problem som många rasuppfödare av hund och katt. Men att redan nu tänka långsiktigt och se till att inavelsgraden hålls nere är vad jag anser en mycket god idé. Att som enskild uppfödare arbeta för en sådan avelsplan är svårt. För att lyckats behövs det att alla arbetar åt samma håll. 

 

Inom hund och kattaveln finns det som sagt vissa angivna gränser vad gäller inavel. Dessa siffror har en vetenskaplig bakgrund och har arbetats fram av avelsrådgivare. Personligen anser jag att dessa siffror är väldigt bra. Även om vi som sagt inte har samma kritiska situation inom kaninaveln så är det aldrig fel att ha med sig dessa i tankarna när man planerar en kull.

 

* Inavelsgraden bör inte öka med mer än 0,25-0,5% per generation 

* Inavelsgraden beräknad på fem generationer bör inte vara högre än 2,0-2,5%

* Inavelsgraden bör max vara 6,25% (kusinparning) vid enstaka parningar

 

 

En generation är ett begrepp som används om ”släktled”. Ex. en kanin har ”Skåningen” i 3:e led – det innebär att kaninen har Skåningen i 3generationer bak i stammen (ex. farfar).

 

 

När vi pratar om avkommor efter en enskild individ finns även här riktlinjer inom hund- och kattaveln:

 

* En hane bör inte vara far till mer än 5% av totala antalet valpar som födds per år

* En hane bör max få 35st avkommor och max 70barnbarn

* En hona(tik) bör max få 25st avkommor

 

Jämför detta med några av våra mer använda individer i aveln idag. 

 

Jag säger inte att vi helt ska gå efter dessa siffror men jag tycker att man på många punkter kan jämföra hund och kanin (ex. kullstorlek, levnadsår). Att hålla nere antalet avkommor efter en enskild individ tror jag inte är till någon nackdel för aveln.

 
 
 

Text & bild: Sandra Magnusson © Kaninmagazinet 2014


Tidigare inlägg