bloglovin

Skillnader och likheter mellan kanin och hare

En väldigt vanlig myt är att det skulle förekomma korsningar mellan kaniner och harar, alltså hybrider. Många gånger har man hört historier om tamkaniner som rymt och kommit tillbaka dräktiga, för att en månad senare föda ungar som liknar små harungar. Det är dock inte hybrider utan handlar varje gång om en vildkanin som varit i farten. Kaniner och harar kan inte få ungar ihop. 
 
 
Vi ser att förutom att kanin och hare är olika arter, så tillhör de olika släkten. Djur som tillhör olika släkten kan inte få ungar tillsammans. Det är för mycket som skiljer rent biologiskt, bland annat så skiljer sig antalet kromosomer. En annan stor skillnad är att harar går dräktiga i ca 50 dygn och föder sina ungar fullt utvecklade med päls och öppnade ögon. Kaniner går dräktiga i ca 30 dagar och ungarna föds nakna och blinda. 
 
Men hur kan då andra djur som liknar varandra, få ungar tillsammans? Till exempel hästar och åsnor? Det är för att häst och åsna (och även zebra) tillhör samma släkte - Hästar. Avkommorna blir dock sterila - även här för att antalet kromosomer inte stämmer överens. Detta kallas Ploiditet. Att hästar och åsnor parar sig frivilligt är dock inget som vanligtvis sker av djurens egna vilja. Det tillhör biologin att hålla sig till sin egen art.
 
 
Text: Fanny Arvendal © Kaninmagazinet 2014
 

Europeisk Kanin

Europeisk kanin (Oryctolagus cuniculus) är den kaninart vi i Sverige kallar för ”vildkanin”.  Man tror att kaninen ursprungligen härstammar från Spanien och att romarna spred arten över Europa.

 

Vildkaninen kom till Sverige i början av 1900-talet. Jägare inplanterade dem i Skåne och på Gotland i jaktsyfte. Populationen ökade kraftigt trots jakt och idag finns kaninerna i Skåne, norra Halland, södra Småland samt på Gotland. Anledningen till att de inte sprider sig mer norrut tros vara på grund av vinterklimatet samt utbrott av sjukdomen kaninpest (myxomatos). Förutom Europa så finns arten inplanerad på andra ställen i världen, så som i Afrika och Australien samt på Kanarieöarna.

 

Utseendemässigt är kaninen ungefär 35-45 cm lång och väger runt 1.3–2.3 kg. Några skillnader från hararna är att de är mindre, har kortare bakben och öron samt att öronspetsarna är bruna (hararnas är svarta). En vanlig myt är att kaniner och harar kan få ungar tillsammans, men så är inte fallet.

 

 Foto: Emma Almquist
 

Födan är främst gräs och växter så som buskar och örter. De äter även trädgårdsväxter och rotfrukter och ses därför som ett skadedjur på många ställen.

 

Kaninerna lever i kolonier och gräver hålor i marken. Mellan hålorna gräver de gångar och på så sätt binder de ett nätverk. Vid fara har de flera flyktvägar ut. I hålorna och gångarna tillbringar den större delen av dagen och vid kvällar samt nätter är de aktiva uppe på marken. I hålorna föder honorna också sina ungar.

 

I vissa städer mer norrut finns det också vilda kaniner. Dessa härstammar dock inte från den europeiska vildkaninen. De är förvildade tamkaniner som sedan har förökat sig.

 

Text: Fanny Arvendal © Kaninmagazinet 2014


Snöskohare

Snöskoharens namn kommer från dens stora fötter, dem gör så att den kan ta sig fram över snön utan att sjunka ner. Denna art av harar lever i Nordamerika, de finns nästan i hela Alaska och kanada med undantag av de allra nordligaste regionerna.

Dem väger runt 1,5 kilo och är mellan 41-52 cm långa, dem tillhör de mindre arterna i släktet.
Precis som skogsharen byter dem päls före vintern, från brunaktig färg till vit päls, det ger ett bättre kamouflage i snön. Öronen är ca 7 cm långa och har svarta spetsar.
På harens fotsula finns det mycket hår som gör att det liknar en snösko.
 
 
Snöskoharen i sin vinterpäls
Foto: http://www.allposters.se
 


Varje individ lever ensam men det finns ofta flera exemplar i samma region med överlappande revir. Snöskoharens är aktiv på gryningen och natten, är det molningt väder är den även ute på dagen.
Snöskoharen tillhör Lepus släktet och precis som dem kan den springa snabbt och är en fram simmare, det är en bra fördel vid flykt.
Dem går inte i vinterdvala.


Födan består av gräs, blommor, knopp, kvistar och bark men under vintern äter den ibland köttet av döda artfränder.


Dem parar sig mellan mars och augusti. Honan parar sig ungefär 3 gånger under den tiden. De är dräktiga i 38 dagar och får mellan två till fyra ungar. Honan diar ungarna i en månad, sedan får dem klara sig själva.


Snöskoharens största fiender är röd och gråräv, rödlo, prärievarg och varg.

Snoshoharen är inte en hotat art.


Det finns sex underarter:
Lepus americanus americanus
Lepus americanus bairdii
Lepus americanus cascadensis
Lepus americanus dalli
Lepus americanus struthopus
Lepus americanus virginianus
 
 
Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2013

Tidigare inlägg