bloglovin

Varbölder

Varbölder visar sig som små eller stora klumpar någonstans på kaninen. Har en kanin fått en varböld, har man ett långt arbete framför sig.

 

Varbölder måste man operera bort, och har man inte försäkring kan det bli dyrt. Runt 4000-7000 kr beroende på klinik. Har man försäkring blir det billigare. Uppstår en varböld på grund av en tand så brukar inte försäkringen täcka det. Försäkringar täcker oftast inte kaniner och marsvinens tänder.

varböld


Varbölderna kan komma otroligt snabbt, över en natt. Direkt när man upptäcker det ska man åka till veterinären. Börjar bölden växa inåt kan det gå riktigt illa, därför ska man åka in direkt när man märker det.

Kaninen måste sövas och varbölden töms, och såret lämnas öppet. Varje morgon och kväll ska man rengöra såret för att hålla det öppet och se till att varet försvinner. Skulle man inte göra detta, eller glömma bort det skulle huden växa igen och det kommer snabbt en ny varböld.
Koksaltlösning brukar man använda sig av för att rengöra såret. Kaninen äter penicillin och får smärtstillande under tiden den blir behandlas, brukar variera mellan 10-14 dagar beroende på vart såret är.

Oftast kommer varbölderna tillbaka, tyvärr. Det finns vissa kaniner som inte får tillbaka sina varbölder, men det är inte många. Om varbölden skulle komma tillbaka redan efter en månad bör man fundera på att ta bort kaninen. Problemet ligger då i att man får tänka etiskt om det är bra för kaninen att sövas ned så ofta och genomgå en operation.

varböld
En varböld som spruckit


Kommer det bölder allt för ofta så kan man hoppas på att den spricker av sig själv. Kaninen får då klara sig utan medicin och man får göra rent såret hela tiden. Tids nog blir det en vanlig dagrutin för både dig och kaninen. Tänk på att en kanin som ständigt har varbölder kräver mycket mer skötsel och mediciner.


Det finns inga symptom för varbölder mer än själva bölden. Håll koll på din kanin och ta alltid förgivet att kolla igenom den, helst flera gånger i veckan för att se om någonting är onormalt.


Text: Nathalie Månsén
© Kaninmagazinet 2013
Foto: Emma Jokinen

Källa: Djurkliniken Roslagstull

 

Denna artikel är läst och godkänd av Gunnel från Djurkliniken Roslagstull.


Fluglarvsangrepp

På sommaren kryllar det av flugor ute och det ökar risken för fluglarvsangrepp på kaninerna.
Flugorna vill lägga sina ägg i fuktiga och näringsrika miljöer som till exempel kaninens bakdel eller öppna infekterade sår. Har kaninen diarré, mycket bajs/kiss i rumpan så ökar det risken väldigt mycket för fluglarver.

 

Orsak
Största anledningen till detta är att kaninen har lortig bakdel vilket oftast beror på felaktig skötsel.
En kanin som är överviktig och inte riktigt kan tvätta sig själv får oftast stora klumpar i bakdelen med avföring - lockar till sig flugor
En kanin som fått för mycket av någonting grönt vilket leder till diarré - lockar till sig flugor.
Många förväxlar detta med invärtes parasiter, skillnaden är att fluglarver kommer utifrån, och invärtes parasiter "mask" kommer inifrån.
Har du en frisk kanin i god kondition som är ren, behöver du aldrig oroa dig för fluglarver.

 

Symptom
När en kanin väl drabbas av fluglarver går det väldigt fort, därför är det inte alltid man hinner reagera. Det är alltid viktigt att man uppmärksammar sig på kaninens beteende.
Utekaniner som sitter i en hage blir inte alltid upplyfta, och då är det svårt att missa om det sitter massa kletigt bajs i bakdelen.
När man att kaninen sitter still, ser ut att må dåligt och inte vill äta, då förstår man att någonting är på tok. När kaninen sedan lyfts upp ser man massa vita larver runt svansen, anal och könsöppningen, även ibland på låren.

 

Diagnos

Ställs via utvärtes undersökning

 

Behandling
Tyvärr är det väldigt svårt att behandla. Det ser alltid lindrigare ut än vad det är eftersom det påverkar kaninen mest invärtes.
När kaninen tydligt visar att den mår dåligt och man ser vilken fluglarvsmassa den har fått är det alltid bättre att avliva kaninen direkt.
Märker man av detta tidigt och kaninen fortfarande är relativt pigg så kan man disskutera behandling, men självklart finns det risker och det är kostsamt. Kräver även behandling av dig som ägare efteråt.
Då kommer veterinären att söva ner kaninen för att rensa bort alla larver, raka bort all kladdig, blöt päls samt behandla dem utvärtes sår larverna orsakat. Kaninen behöver allmän understödjande behandling, smärtstillande, antiparasitär behandling och antibiotika.
Stödmatning kan behövas flera gånger om dagen, rengöra kaninen och torka bakdelen. Smörja med skyddande salvor på den såriga huden.

 

Självklart måste man åtgärda de underliggande orsakerna till att detta inträffade. Se över kaninens hälsa och kost.

 


Förebyggande
Motionera kaninen regelbundet, utfodra på rätt sätt och se alltid till att kaninen är ren och torr. Håll utkik efter sår eller skador i huden.

 

För att se bilder på fluglarvsangrepp:
Angrepp på kön
Angrepp vid öga

 


Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2014
Foto: Hendrika Palm
Källa: Veterinaren.nu
http://www.djurklinikenroslagstull.se/

 


Minifom - mot gaser

Ett relativt vanligt problem hos kaniner är gaser i magen. Dessa uppkommer ofta om kaninen av någon anledning inte ätit som den ska. Det kan vara konstant felutfodring, stress, sjukdom, magstopp och en hel del annat som orsakar gaserna. Läs mer om det här. Denna artikeln handlar om en "mirakelkur" mot gasproblemen; minifom.
 
 
I minifom är det "Antifoam M" som är aktiv substans och hjälper mot gaser. När en kanin får gaser i magen bildas det skum, Antifoam M minskar ytspänningen på vätskan i skumet så att det kan brytas ner och föras ut. Foam betyder faktiskt skum, så Antifoam betyder helt enkelt "anti-skum".
 
 
 
 
Minifom absorberas inte, d.v.s. det åker rakt igenom tarmkanalen utan att tas upp av kroppen. På grund av detta har det låg toxicitet = låg gifitighet, så det är med andra ord väldigt ofarligt att ge. 
 
 
Till kaniner är det lättast att ge den flytande formen av Minifom. Denna finns bakom disk på apoteken men är inte receptbelagd. Flaskan förvaras i kylen för att hålla bra, i rumstemperatur håller den ca 1 månad. Dosering för kanin är ca 5 droppar i taget och det kan ges ca 3-4 gånger om dagen
 
 
 
Text och foto: Emma Almquist © Kaninmagazinet 2015

Bitskador

Kaniner kan råka ut för slagsmål eller attacker och bli bitna. Hur man kan undvika detta eller vad man ska göra om det inträffar får du läsa om i denna artikel.

 

Kanin med bitjack i örat
Foto: Annika Helgesson

 

Vid bitskador av andra djur handlar det oftast om olyckor, att kaninen av misstag blivit utsatt för dessa djur, dvs. vilda djur eller ett annat husdjur.

 

En bitskada kan variera mycket, allt från ett litet sår till invärtes krosskador. Kaniner är mycket känsliga för stress och kan lätt hamna i chock, framför allt om de blivit bitna av ett rovdjur. Om kaninen hamnat i chock märker du det genom att den sitter ihopkrupen och vill inte röra sig, äter inte och bajsar inte. Kaniner är mycket uthålliga djur och visar sällan tecken på smärta.

 

Hane som fått en bettskada av hona vid parning
Foto: Lotta Nilsson

 

Har man en kanin som blivit biten illa ska man besöka veterinär för att få en undersökning och eventuellt sy. Misstänker man invärtes skador bör en röntgen ske.

 

Är kaninen i chock ska den behandlas mot detta innan eller samtidigt som man tar hand om såren. Om kaninen inte äter eller bajsar måste man genast få igång tarmmotoriken, då ges smärtstillande, dropp och mag-tarmmotoriksstimulerande preparat och man får även stödmata kaninen.
Har det blivit stora sårskador kan man behöva rengöra och sy dem först, handlar det om slagsmål kaniner emellan brukar det inte bli större skador. Har en hankanin blivit biten i testiklarna kan man behöva operera bort en eller båda.

 

Foto: Maria Fryksted

 

Vid mindre skador brukar man inte ge antibiotika eftersom kaniner inte har så mycket bakterier i munnen som kan orsaka infektioner. Har kaninen blivit biten av en hund eller katt sätter man in antibiotika direkt. Katter har framför allt mycket bakterier i munnen som kan orsaka livshotande infektioner på kanin.

 

Förebyggande
Ska man sätta ihop två vuxna kaniner bör man vara medveten om att slagsmål kan uppstå, likaså bitskador. De ska alltid träffas på neutral mark och ha gott om utrymme och vara övervakade.

 

Foto: Frida Åkersson
 

Kaniner som vuxit upp tillsammans kan börja slåss när de blir könsmogna, man kan minska denna risk om man kastrerar djuren innan de har blivit fiender. Detta gäller både hanar och honor.

 

Källa: Veterinären.nu
Text: Nathalie Månsén

 

 


Tumörsjukdomar

 

Kaninen kan drabbas av alla typer av tumörsjukdomar i alla organ, vissa tumörtyper uppstår lättare.

 

Tumörer är liksom på människan en gåta. Det som är säkert är att livmodertumörer och juvertumörer hör samman med hormonerna. Kastrerade honor får inte alls lika ofta juvertumörer och om man tar bort äggstockarna är det mindre risk för livmodertumörer. Det är sannolikt att det finns genetiska och miljömässiga faktorer till att tumörer uppkommer, men även många fler faktorer kan påverka detta.

 

Livmodertumör

Den vanligaste tumörformen på kaniner. Mer än hälften av honor som är över 4 år har vävnadsförändringar på olika stadier i livmodern, i de flesta fall är tumören elakartad.

 

Eftersom det är ett organ kan det vara svårt att veta om det sker några förändringar eller om den blir förstorad. Symptom man kan märka är avmagring, skendräktighet, täta brunster, tung andning eller blödningar från vulva. Har kaninen tung andning är det ett tecken på att tumören spridit sig till lungorna vilket gjort att lungfunktionen blivit försämrad.
Uppstår det blödningar ska man uppsöka veterinär direkt.

 

Att operera bort livmoder och äggstockar på en frisk hona brukar vara att rekommendera. Opererar man en hona med tumör och den inte spridit sig brukar tumören inte återkomma senare. Normalt brukar kaninen klara ingreppet bra och tillfrisknar efter bara någon vecka.

 

Det stora problemet är sövning av kaniner, att magtarmfunktionen försämras eller upphör. Det är viktigt att ge smärtstillande och se till att kaninen äter och bajsar/kissar som normalt efter ingreppet.

 

Läs mer om livmodercancer här.

 

 

Juvertumör

Denna tumör är inte lika vanlig som livmodertumörer men den är lite lättare att upptäcka, förutsatt att man hanterar sin kanin ofta. Den visar sig som knölar på buken eller bröstet. Kaniner har många juver så knölarna kan hittas ända från mellan frambenen till in i ljumskarna. Det är vanligt att juvertumörer är elakartade, vilket gör att de kan sprida sig till lungorna och det medför andningsbesvär.

 

Juvertumörer bör även dessa opereras bort med hela juvret. Ibland kan det dessutom finnas anledning att ta bort även det framförvarande och bakomvarande juvret.

 

Om kaninen kastreras i anslutning till juveroperationen blir risken mindre att nya tumörer uppstår i kvarvarande juver.

 

Testikeltumör

Dessa är vanligtvis godartade och drabbar äldre kaniner. Symptomet är att ena testikeln blir större än den andra, men även båda kan bli större men det är inte vanligt att dem växer lika fort så asymmetrin brukar vara uppenbar.

 

Även om tumörerna inte är elakartade på hankaniner bör man överväga att operera bort dem om kaninen inte är allt för gammal eller har någon annan sjukdom. Den angripna testikeln kan bli väldigt stor och släpa i marken.

 

 

Hudtumör

Lätta att upptäcka när dem blir stora nog. Kan ibland bara kännas som en liten svullnad, dem kan vara ojämna i formen och öppna sig som sår. Det finns flera olika typer av tumörer som kan bildas i huden, det går inte att beskriva en typisk hudtumör och det är svårt att veta om den är god eller elakartad.

 

Sällan problem att ta bort men man ska inte vänta för länge med själva ingreppet eftersom det finns en spridningsrisk och även att det är lättare att ta bort en liten knöl än en stor.

 

Thymon

Denna tumörform är ovanligare än resterande i denna artikel. Det är en tumör som uppstår i thymus framför hjärtat, uppstår på både unga och gamla kaniner. Symptomen är att kaninen får utstående ögon, ibland med ett ”tredje ögonlock” - en hinna som kommer fram ur främre ögonvinkeln.
Tumören trycker på de stora blodkärlen runt hjärtat vilket för utstående ögon och blir tumören för stor börjar den trycka på lungorna vilket för andningssvårigheter.

 

Att operera bort thymon är en väldigt besvärlig operation med större komplikationsrisker, kaninen måste vara inskriver på kliniken 2-3 dagar efter operationen. Är operationen lyckad blir det en snabb förbättring om tumören inte spridit sig.

 

Diagnosera

Diagnosen ställas vid en klinisk undersökning, det kan vara bra att göra en röntgen för att bekräfta eller utesluta livmoderstumörer eller andra invärtes tumörer.

 

För att få reda på om tumören är godartad eller elakartad kan man komplettera undersökningen med en biopsitagning, då skickar man in en liten bit av tumören på histologisk analys. Man kan även skicka in vävnaden på analys efter avlägsnade av hela tumören. I många fall kan detta vara befogat att ta bort hela tumören direkt istället för att först ta en biopsi eftersom det krävs sövning och det är alltid en risk.

 

Behandling av tumör

I de flesta fall är dem kirurgiska, man opererar bort hela tumören eller hela tumöromvandlande organet. Finns det misstanke om spridning gör man en röntgenundersökning av lungorna innan operationen. Till exempel, har en kanin med livmodertumör även cancer i lungorna kommer inte en operation genomföras.

 

I Sverige har vi inte hittills börjat behandla kaniner med strålbehandling eller kemoterapi.

 

Förebyggade

För att utesluta livmodertumörer och juvertumörer kastrerar man en honkanin när hon är ung.  Operationen ska göras innan kaninen blivit ett år, ju längre tid som gått desto större än risken. Men det är inte heller försent att kastrera en hon kanin på 3 år om hon inte visar tecken på sjukdom.

 

För att utesluta testikeltumörer kastrerar man hankaniner.

 

Thymon kan inte förebyggas eftersom man inte ska ta bort thymus.

 

Att förebygga hudtumörer är svårt, håll utkik efter knölar på kaninen och uppsök veterinär för tips, råd och hjälp om man hittar en förändring eller misstänker någonting. Tidig behandling är alltid det bästa.

 

Text: Nathalie Månsén


Kaninsyfilis

Detta är en könssjukdom på kaniner, kallas Treponematos.

 

Sjukdomen är inte så vanlig i Sverige ännu men förekommer ibland och mest i stora kaninbestättningar och hos uppfödare. Sjukdomen kommer från en bakterie som kallas Treponema cuniculi.

 

kaninsyfilis

 

Sjukdomen sprids via sexuella kontaktar och smittar även ungarna vid födseln. Kaninsyfilis smittar inte till människor eller andra djur. Denna bakterie är släkt med bakterien som orsakar syfilis på människor.


Symptom:
Kaninen får sår, svullnader, blåsor, krustor runt könsöppningen och varaktiga flytningar från könet. Det kan även sprida sig till nosen och munnen när kaninen tvättar sig. Det är en mycket smärtsam sjukdom. Det kan ta upp till fyra månader innan kaninen visar symptom.

 

För att ställa diagnosen Treponematos kanin går man dels efter symptomen men man kan även ta olika prover, blodprov eller från krustorna vid könsöppningen/munnen/näsan.

 

kaninsyfilis


Behandling:
Detta behandlas med antibiotika. Det ges ofta långtidsverkande sprutor som kaninen får en gång i veckan tre gånger och efter två veckor brukar symptomen vara borta.
Sjuka djur ska isoleras i torra, rena burar och ha bra foder.

 

För att förebygga denna sjukdom ska man undvika kontakt med smittade djur. Kolla alltid på djuren du ska para med och även dina egna djur/nya djur.

 

 

 

Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2013
Foto: Hilde Hakkenstad
Källa: http://www.veterinaren.nu

Urinsten på kanin och marsvin – ett mångfascetterat problem

Urinsten på kanin och marsvin – ett mångfascetterat problem

 
 

Marsvin har en större tendens att drabbas av urinsten än andra djurslag. Sjukdomsmekanismen bakom kristallaggregation, vilken utgör första steget i urinstensbildningen, är okänd (1). Kaniner kan också drabbas av urinsten, men oftare ser man grusansamlingar i urinblåsan hos detta djurslag (5). Både kaniner och marsvin har basiskt urin i jämförelse med många andra djurarter, t.ex. katt som kan ha pH 5-9 (3), men oftast ligger det i nedre intervallet. Man misstänker att marsvinens och kaninernas höga pH-värde i urinen (pH 9) utgör en stor bov i dilemmat (1). Kaniner har dock ett något lägre pH värde (nämligen 8,2) i urinen, än vad marsvin har (4). Färgen på urinen är hos kaniner matt gul till brunaktig och den består av kalcium karbonat och ammonium magnesium fosfat kristaller (4).

 

Dieten är en faktor som spelar en stor roll vid uppkomsten av urinsten. Många däggdjur har när det gäller kalciummetabolismen en urinutsöndring (av kalcium) på ca 2 %, men hos kanin ligger den på 45-60 % (4). Kalciumrik pellets kompletterat med kalciumrika grönsaker ökar risken för våra gnagare och kaniner att drabbas av urinsten. Kalciumrika grönsaker utgörs av t.ex. salladskål, vitkål, grönkål, brysselkål, broccoli, bladgrönsaker (såsom spenat och sallad), solrosfrön och baljväxter. Detta innebär dock inte att man ska sluta ge sitt djur sina favoritgrönsaker helt, utan att man som djurägare ska vara medveten om risken och därmed undvika att djuren utsätts för överkonsumtion.

 

 

 
 

Andra faktorer i dieten som också påverkar är oxalat, vitamin D intaget, och i en del studier diskuterar man överkonsumtion av vitamin C. Höga halter av vit D kan öka absorptionen av oxalater i tarmen och på så sätt utsätta djuret för risken att drabbas av urinsten. Oxalater förekommer i spenat, persilja, selleri, jordgubbar och C-vit. Det är dock viktigt att poängtera att externt tillskott av C-vit i dieten/dricksvattnet är livsnödvänligt för marsvin, då de inte kan tillverka det själv. Kaniner har dock inte denna enzymdefekt, som marsvin har, och därför kan de tillverka c-vitamin internt i kroppen. En daglig dos av C-vit på 25-100mg anser man (1) är osannolikt att det kan resultera i hyperoxalaturi (dvs. överskott på oxalater i urinen). Hos människor krävs det 8-10g C-vit/dag för att ökad mängd oxalater ska kunna detekteras i urinen.

 

 

Vidare har man via studier kommit fram till att bakteriell cystit (dvs. infektion i urinblåsan orsakad av bakterier) även kan bidra (1,2,4). Hos kaniner är det dock ovanligt att cystit orsakar calculi, dvs. små stenar (4). Anatomiska avvikelser som gör att grusformationer lättare fastnar i urinvägarna, minskat vattenintag (pga att kaninen/marsvinet antingen inte har fri tillgång till vatten el. börjar dricka dåligt), och tillgänglighet till saltsten är andra faktorer som deltar i dilemmat.

 

Har du haft el. har kanin/marsvin som drabbats av urinsten?

 

Vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, där veterinärer utbildas, pågår nu under hösten 2012 ett projekt om urinsten på marsvin och kanin. Studien belyser b.la. predisponerande faktorer, kemisk sammansättning av stenarna och återfallsrisken efter t.ex. operation.

 

Studien behöver all hjälp den kan få! Om du vill hjälpa till att bidra till studien gå in på studiens hemsida http://urinsten.dyndns.org och läs mer om hur du kan göra detta. Studien önskar att få urinstenar insända för analys, samt info om fall genom en enkät (som man kan fylla i på hemsidan) och ev. kontakt med den djurklinik du vände dig till för veterinärkonsultation. Enkäten finns även på Roslagstulls djurklinik i Stockholm, Blå stjärnans djursjukhus i Göteborg, Mälardalens smådjursklinik i Sigtuna och Fågelkliniken i Skåne där samarbete har startats upp.

 

När du fyller i enkäten kan du ange din mailadress så får du veta resultatet av studien när den är slutförd! Vill du ta del av studien men inte kan fylla i en enkät. Skicka ett mail till adressen nedan!

 


Vid frågor maila: urinsten@gmail.com
Var rädd om era fyrfotade vänner!

 

vänliga hälsningar

Maria Törner (veterinärstudent åk 6)

 

 

Referenser:

1. Hoefer, H.L., Urolithiasis in rabbits and guinea pigs. North American Veterinary Conference, vol 20, jan 2006, Florida

2. Hawkins, M.G., Ruby A.L., Drazenovich, T.L. et al. Composition and characteristics of urinary calculi from guinea pig. JAVA 2009;234: 214-220

3. Chandler, E.A., Gaskell, C.J. och Gaskell, R.M. Feline Medicine & Therapeutics. BSAVA, 3e upplagan, 2007,Blackwell Publishing.

4. Redrobe, S. Urinary tract disease in guinea pigs and rabbits. Exotics – Small Mammals. NAVC Conference 2010, s 1785-1785

5. Leg. Vet Marianne Tornvall

Bilderna är hämtade från:  www.freedigitalphotos.net


Fästingar

På våren och sommaren släpper många kaninägare ut sina kaniner i stora gräshagar och livet är underbart för både kanin och ägare. Men när kaninen ska sättas in för natten gör många upptäckten att det sitter fästingar kring kaninens ögon och nos samt på öronen. Vad ska man göra? Är det farligt? Det och lite till får du läsa om i denna artikel som handlar om en av de absolut vanligaste parasiterna som ger sig på våra kaniner.



”Fästingen är ett litet leddjur, släkt med kvalster och spindeldjur. Den trivs bäst på skuggiga och fuktiga platser – gärna lövskog med tät undervegetation. Fästingen lever 2-3 år och utvecklas från någon tiondels mm som larv till 3-4 mm som vuxen” – fasting.nu
 
Foto: Emma Almquist


Det är dock inte bara i lövskog fästingen kan hittas, högt gräs är som vi alla vet en vanlig plats att drabbas på. Efter att ha varit i sådana områden ska du alltid göra en kontroll av din kanin efter fästingar samt gärna någon timme efter kaninen skuttat runt eftersom att det kan ta tid för fästingen att krypa till ett ställe på kanin där den kan sätta sig och suga blod.

Några av de irritationer eller skador som fästingen kan åstadkomma hos kaniner är följande;
- Allmänna irritationer så som att det kliar och svullnar upp lite. Oftast inget att oroa sig för om det inte blir väldigt rött och sårigt när kaninen kliar sig.
- Spridning av sjukdomar, så som kaninpest (myxomatos) och harpest (tularemi).

Ju snabbare man får bort fästingen desto bättre är det. De obehag och åkommor som kaninen kan få av fästingen blir mildare eller elimineras om fästingen tas bort direkt. Det bästa är såklart om du ser dem och tar bort dem redan medan de kryper omkring i pälsen.
 
Speciell fästingsnara som kan köpas på bland annat djuraffärer

Foto: Anita Ekman


Fästingarna tas bort med naglarna, pincett eller speciella fästingborttagare som kan köpas på de flesta djuraffärer. Helst ska man få bort hela fästingen, huvud+kropp, eftersom att det minskar infektionsrisken. Får man inte bort huvudet och kaninen verkar bli irriterad av det så får man vänta lite tills huvudet stöts ut av kaninens immunsystem och därefter försöka igen, samt tvätta såret såklart.

Text; Emma Almquist
Källa; http://www.veterinaren.nu

Avmaskning

Mask finns redan naturligt i kaninens tarmsystem, men när kroppen inte kan hålla ner antalen mask vid tillexempel stress, fällning, försvagat immunförsvar etc så tar masken över och det blir för många.

 
 
Det är extra viktigt att inte avmaska en kanin "bara för att" eller "för att vara på den säkra sidan" eftersom dem tillslut kan bli immuna mot maskmedlet. Avmaska endast när du är säker på att det finns mask.

Symptom på att en kanin kan ha mask är att kaninen magrat av snabbt trots god aptit, är väldigt slö, blinkhinnan syns extra tydligt. Ibland syns inga sådana kroppsliga symptom men man se masken i avföringen samt vid analöppningen om man tittar. 
 
 
 
 
Masken är inte mer än ett par milimeter lång, vit och lite halvt genomskinlig.
 
 
Springmask, det vanligaste en kanin drabbas av
 
 
Behandling
Det finns inget avmaskningsmedel för kaniner, därför använder man sig av Axilur flytande för hund och katt.

0,5 ml per kilo (Väger kaninen 4 kg ska du alltså ge 2 ml axilur). Sprutor brukar finnas på apoteket om man frågar efter det, eller i paketet du får axiluren i. Medlet ska ges en gång om dagen i 5 dagar, försök att ge det vid samma tidpunkt. Sedan när du ger den sista kuren är det viktigt att sanera hela buren, rengöra noga och skölja med väldigt varmt vatten. Vänta 14 dagar och sedan ge avmaskningsmedelet i 5 dagar igen, detta beror på att om maskarna lagt ägg kläcks inte dem förens efter 14 dagar, avmaskningsmedlet tar inte med äggen. Därför är det viktigt att repetera behandlingen. Återigen efter dessa 5 dagar, sanera och rengör buren ordentligt. Var väldigt noga med toalett hygienen under hela behandlingen.
 
 
Foto: Emma Almquist
 
 
 
Precis som med all preparat man ger kaninen via munnen rubbar det tarmsystemet lite, vissa är mer känsliga än andra. Var förberedd på att din kanin kan äta sämre och ha alltid critical care hemma som en säkerhetsåtgärd.
 
Redan efter några dagar kommer du märka att din kanin mår mycket bättre.
 
 
 
Text och Foto: Nathalie Månsén

Nozematus

Encephalitozoon cuniculi

 

E. cuniculi är en parasit som även kallas nozematos. Den angriper i första hand njure och nervvävnad, men kan även sätta sig på hjärtmuskulatur, lungor och lever. Den smittar via urin men ungar kan bli smittade redan i magen om mamman har parasiten. Vanligast är att ungarna blir smittade av mammans urin i boet. Parasiten är lurig. Den kan ligga vilande i kroppen hela kaninens liv utan att den blir sjuk, medan den i andra fall bryter ut om t. ex kaninens immunförsvar blir sämre.

 


E. cuniculi kan ge många olika symptom eftersom parasiten kan angripa så många olika organ i kaninens kropp. Symptom om nervvävnad angripits kan vara  beteendeförändringar, balansrubbningar, förlamningar, epilepsiliknande anfall, skakingar mm. Om den tar sikte på njurarna kan kaninen få njursvikt med symptom som avmagring, ökad törst och att den kissar onormalt mycket. Ett foster som blir smittat i livmodern får ofta linsgrumlingar tidigt i livet, då parasiten fått fäste i linsen i ögat. Även plötsliga dödsfall kan vara orsakat av EC.
De vanligaste symptomen av E. cuniculi är att kaninen lutar huvudet och får problem med balansen. I vissa fall blir balansrubbningen så kraftig att kaninen ligger och rullar runt i buren, vilket kan leda till skador på och runt ögonen.

 


Det är väldigt svårt att diagnostisera parasiten då den inte alltid utsöndras i urinen. Utsöndras den i urinen kan man se den i mikroskop. Det andra alternativet är att ta ett blodprov och se om det finns några antikroppar mot parasiten. Då vet man att den finns där, men man är inte säker på om det verkligen är den som orsakar problemen, eftersom kaninen kan leva med parasiten utan att bli sjuk av den. Det dröjer 3-4 veckor innan antikroppar mot parasiten kan upptäckas och först efter 9 veckor är antikroppsnivån högst, vilket innebär att ett enda negativt prov inte kan utesluta att kaninen nyss fått en infektion. Därför bör ett nytt prov tas 4 veckor efter det första provet för att vara säker. På en kanin som dock kommer in med liknande symptom och testas negativt kan E. cuniculi uteslutas som orsak.

 


Parasiten är tålig. Den kan överleva i MINST 6 veckor i 22 grader, men mindre än 1 vecka i 4 grader.
Att behandla E. cuniculi är svårt. Det finns antiparasitära preparat, men man vet inte säkert om den gör nytta eller om kaninen tillfrisknat av sig självt. Om kaninen har allvarliga balansrubbningar, förlamingar eller täta anfall som gör att den inte kan leva ett normalt liv bör den få somna in. I vissa fall har kaninen lindriga symptom, som inte förändras till varken det bättre eller sämre efter behandling. De kan ofta leva ett normalt liv trots sitt handikapp.

 

 

I en studie som gjordes på SLU år 2007 togs prover på 106 kaniner som inte hade några symptom och på 50 kaniner där man misstänkte parasiten. 7 stycken av de 106 kaninerna utan symptom fann man antikroppar på EC. I gruppen på 50 kaniner med misstänkt Encephalitozoonos hade 28 stycken av dem antikroppar. Detta innebär att 6,6 % av de kliniskt friska kaninerna och 56% av de med symptom testades positivt för E. cuniculi.



Parasiten är vanligare än många vet och tror, men upptäcks inte så ofta eftersom den oftast ligger vilande i kroppen utan att märkas. Så lägg parasiten på minnet och kom ihåg att den finns där!

 

http://www.veterinaren.nu/kanin/sjukdomar/infektioner-och-parasiter/invartes-parasiter-kanin

 

http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00002167/01/ex-jobb_vers4.pdf

 

O´Malley- kanin testad positivt för EC!
Malle är en grabb född 2008 som började få problem med bakdelen år 2011. Han skuttade annorlunda och fick inte med sig den på samma sett som förut. Vi misstänkte till en början att han hade gjort sig illa på höhäcken så vi avvaktade. Men det blev ingen ändring, varken till det bättre eller sämre. Veterinär uppsöktes och ryggen röntgades, men ingenting onormalt syntes där. Mot slutet av sommaren 2012 började vi tycka att han hade så himla stor buk. Inte tjock, utan skvalpig. Efter ytterligare undersökningar fick vi konstaterat det vi misstänkt, att han hade vätska i buken. Nu började vi läsa och misstänka E. cuniculi. Att den nu ev. hade angripit njurarna. När något organ inte längre fungerar som det ska kan de få vätska i buken. Så ett blodprov togs och skickades in till SVA. Efter lite väntan fick vi svaret. Malle visade antikroppar på parasiten. Vi visste inte så mycket om den då, men började läsa på. Vi kunde ju inte vara säkra på att det var parasiten som orsakat symptomen. Men eftersom han hade så pass mycket vätska i buken, och vi visste att det bara skulle fyllas på o till slut trycka på hans lungor bokade vi avlivningstid. Vi hade några dagar kvar med honom, men något hände under de dagarna. Han blev bättre! Jag har under mina många år med kaniner aldrig avbrutit ett avlivningsbeslut, det här var första gången. Idag är det sommar 2013 och Malle finns fortfarande här. Efter rådfrågan med veterinär tyckte de att han utan problem kunde få mer tid. Ett mirakel skedde, för inte ens veterinärerna förstår hur vätskan kunde så gott som försvinna. Idag mår Malle väldigt bra, men man håller ett extra öga på honom. Vi vet att vi verkligen har honom på lånad tid, men vi njuter av varje dag som vi får se honom skutta runt med energi och livsglädje!

 

 

 


Text och Foto: Linda Gustavsson

 

 


Bettfel

VARNING FÖR HEMSKA BILDER
 



Bettfel (eng. dental malocclusion) börjar bli ett vanligt förekommande problem hos kaniner. Bettfel är när tänderna i överkäken och underkäken inte möts på ett korrekt sätt. Detta i sin tur leder till en rad problem såsom förvuxna tänder, infektioner och bölder.

 

Orsakerna till att kaninen får bettfel är flera. Fel kost är en vanlig orsak till detta problem och i en del fall kan bettfel uppstå till följd av skada. En skada på tänderna kan lätt uppstå vid exempelvis ett olyckligt fall från hög höjd. En allt mer förekommande orsak till bettfel är ”ärftlighet”. Detta beror till stor del på att vi börjat avla på kaniner med allt kortare nosar och rundare huvudform.

När bettet är korrekt ska underkäkens framtänder vila mot de små stödtänderna i överkäken, de har 6 framtänder, två i nedrekäken och fyra i överkäken. I överkäken sitter två stora framtänder och bakom dem sitter två mindre peg-tänder.

 Foto: Anonym uppfödare

 

Tecken på tandproblem:
- Slickar sig runt munnen, tvättar sig mycket mer än vanligt
- Magrar av
- Svårt att greppa saker
- Äter mindre och dricker mindre
- Mindre avföring, den börjar tappa formen
- Gnisslar tänder
- Tuggar annorlunda
- Kan förekomma vätska ur nosen och ögonen
- Vill inte äta hö eller svårsmält mat

Orsaker till bettfel:
- Felaktig kost, allt för lättuggad kost
- Skada, infektion i tandköttet
- Ärftlighet och nedärvning, följder av avel

 

 

Bettfel - I följd av kost

En allt för lättuggad kost kan orsaka bettfel då tänderna inte slits i den utsträckning som är nödvändigt. Grovfoder såsom hö är den bästa basen i foderstaten. För att tänderna ska slitas så mycket som det är nödvändigt (så att inte bettfel uppstår) krävs att kaninen tuggar i en cirkulär horisontell rörelse. När kaninen äter hö eller gräs (grovfoder) måste kaninen tugga i denna horisontella rörelse för att hela tuggytan på tanden ska slitas. Tuggandet och söndermalningen av föda är alltså det som bidrar till att kaninens tänder slits normalt. Pellets och annan lätt smällt föda medför att kaninen endast tuggar vertikalt. När kaninen tuggar på detta sätt utsätts inte hela tuggytan på kindtänderna. Detta kan medföra att vassa ”tandnabbar” växer ut. Dessa ”tandnabbar” är sylvassa och kan skära sönder både kaninens tunga och insidan av kinden.

 

Taggar på kindtänderna
Foto: Anonym uppfödare

 

 

Bettfel - Orsakad av skada eller infektion

Bettfel kan orsakas till följd av skada eller infektion. Fall från hög höjd är något som kan göra att kaninens käke får en smäll och till följd av detta växer kaninens tänder fel. Tänderna kan ibland även brytas av på ett eller annat sätt. Viktigt är att man noggrant observerar så att tanden växer ut korrekt.



Bettfel - Till följd av avel

Då kaninens tänder växer hela livet är det av största vikt att tänderna nöts i den utsträckning de behöver. För att tänderna ska slitas ner ordentligt krävs det att bettet är korrekt då framtänderna slits ner genom att de nöts mot varandra.

Anledningen till att bettfel är vanligare bland dvärgraser har att göra med den avel vi bedrivit på djuren. Aveln har lett till att djuren idag har kompaktare huvud och framförallt kortare nos. Denna reducering av skallens längd har i många fall inte påverkat käken. Käken är alltså inte reducerad i storlek i samma utsträckning som resten av skallen. När underkäken är längre än överkäken kallas på engelska för ” maxillary brachygnathism”. Många använder dock hellre termen mandibular prognathism än maxillary brachygnathism.

 

Figur 3. Kraftigt underbett hos kanin. Tändernna måste nötas mot varandra i en horisontell rörelse för att upprätthålla ett korrekt bett. Då detta inte växer tänderna för mycket utan att slitas och bettfel uppstår.

 

 

 

Nedvärvning

Mandibular prognathism hos kaniner (underkäken längre än överkäken) har visat sig ha en autosomal recessiv nedärvning . Med autosomal menas att kaninen fått ett av de sjuka (lethala) anlagen (anlag för bettfel) från modern och det andra från fadern. Anlaget måste alltså komma från båda föräldrarna.

 

Recessiv är ett annat ord för dolt. Gener och anlag sitter alltid två och två. Anlaget måste finnas i dubbel uppsättning (båda generna i genparet måste vara bettfelsanlag) för att sjukdomen (i det här fallet bettfel) ska visa sig. En kanin som bara har ett lethalt anlag i genparet och det andra anlaget i genparet är friskt, får inte bettfel. Det friska anlaget är mer dominant än det lethala och kaninen uppvisar inte bettfel. Endast genom avel kan vi få veta om kaninen bär anlag för bettfel eller inte. En kanin som har ett lethalt (sjukdoms) anlag och ett friskt anlag säger man är bärare, i det här fallet är kaninen bärare av bettfel.

 

En avkomma får hälften av sina gener från mamma, och den andra hälften från pappa. Som nämnts ovan nedärvs bettfel autosomalt (ett anlag från mamma, ett från pappa). En unge som får bettfel har alltså föräldrar som båda bär anlag för bettfel. Båda föräldrarna måste vara bärare av anlaget, eller själva ha bettfel för att ungen ska få det.

 

Avel - Av individer där det finns risk för bettfel

Bettfel är för kaninen plågsamt. Det leder i de flesta fall till övervuxna tänder vilket gör att kaninen inte kommer kunna äta tids nog. Får inte kaninen hjälp är utgången dödlig.

 

3 veckors kontroll

Alla ungar föds med tångbett. Vid tre veckors ålder ska ungen fått ett korrekt bett. Har ungen inte fått korrekt bett vid 8-10 veckors ålder föreslår en del uppfödare att det mest humana för djuren är att avliva dem. Detta då bettfel som tidigare nämnt är väldigt plågsamt för kaninen.

 Tångbett
Foto: Anonyuppfödare

 

Avel och etik

Djur som har bettfel eller där det föreligger risk för bettfel ska inte avlas på. Anledningen är enkel – för djurens skull. I svenska djurskyddslagen finns följande restriktioner angående avel:

Enligt djurskyddslagen (1988:534) 3§ 4 kap är avel som innebär lidande för djuren förbjuden. Föreskrifterna förbjuder avel av djur som är bärare av defekter som kan innebära lidande för djuren.  

 

Då bettfel innebär ett lidande för kaninen så kan man anse att detta även rör bettfel. Därför är avel av djur där det föreligger risk för bettfel, både omoraliskt och olaglig.

 

Olika bettfel:

Tångbett, framtänderna möter varandra precis som en tång (därav namnet). Kindtänderna ligger inte heller som de skall, och nöts inte ner på rätt sätt. Överkäken är längre än underkäken.

 

Kindtandbettsfel, detta kan orsakas av inflammation i tandrötterna eller är medfött. Kindtänderna ligger inte i rätt position till varandra.

 

Underbett, underkäken är längre än överkäken. Underkäkens framtänder växer så att de hamnar framför överkäkens framtänder så att de inte möts, även kindtänderna hamnar i fel position så de inte nöts på rätt sätt.

 Foto: Anonym uppfödare

 

Överbett, Överkäken är längre än underkäken och det leder till att framtänderna och kindtänderna inte möts som de skall, vilket gör att de inte nöts ned på rätt sätt.

 



Saxbett, överkäken eller underkäken är vriden framtill, det leder till att tänderna inte hamnar som de skall mot varandra

 

Tandrotsfel, Sitter felet i överkäken kan kaninen bli blöt kring ögat och nosen, anledningen till det är för att tandrötterna kan reta tårkanalen som ligger nära. Tändernas rötter växer fel eller har blivit inflammerade.

 

Behandling:
Veterinärer kan slipa eller klippa ner tänderna på en kanin. Det är väldigt stressande för kaninen i längden och tyvärr är det inte lönsamt. Det finns vissa fall då det faktiskt kan fungera bra. Man ska tänka över noga om det verkligen är värt att utsätta sin kanin för detta. De flesta brukar säga att måste man slipa/klippa tänderna en gång i månaden eller mer, bör man överse en annan utväg.

Är det bara framtänderna som är problemet kan man operera bort dem. Det finns olika åsikter om denna metoden, i slutändan är det ändå en själv som bestämmer om man vill göra operationen, klippa/slipa tänderna eller avliva kaninen. Det gäller att se hur kaninen mår och sedan ta beslutet. Tänk på att inte vara egoistisk utan tänk på kaninens bästa framför ditt eget.

 

Text: Nathalie Månsén och Sandra Magnusson

 


Referenser:
Harcourt Brown F. 2002. Textbook of rabbit medicine. Reed Educational and Professional Publishing Ltd: Oxford Huang C, Mi M and Vogt D (1981) Mandibular prognathism in the rabbit: discrimination between single-locus and multifactoral models of inheritance. Journal of Heredity 72(4): 296-298
Lundberg, B. 2010. Bettfel en genetisk defect orsakad av människan. Flåhackebackens dvärgvädurar.
http://www.kaninhem.se/BETTFEL.htm Tornvall, M. 2011. Tandsjukdomar kanin. Författare: Tornvall Marianne, Leg. Veterinär. Veterinären.nu.
http://www.veterinaren.nu/artiklar/kanin/matsmaltningsapparaten/tandsjukdomar-kanin/151
Trägårdh, C. 2011. Tandproblem hos kaniner. Författare: Trägårdh Cecilia, Leg. Veterinär. Fågelkliniken i Skåne AB.
http://www.fagelkliniken.se/index.php/kaniner/sjukdomar/30-tandproblem-hos-kaniner
UFAW. 2011. Dental Malocclusion. Genetic welfare problems of companion animals Universities Federation for Animal Welfare. http://www.ufaw.org.uk/DENTALMALOCCLUSIONNETHERLANDDWARF.php
Verstraete F and Osofsky A. 2005. Dentistry in pet rabbits. Compendium of Continuing Education for the Practising Veterinarian 27: 671-684
 
Bildlänkar:
Fågelkliniken.se
http://fagelkliniken.se/images/bild/clip_image006.jpg
Foto: Cecilia Trägårdh
Bild lånad med tillstånd.
Wikimedia commons
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/ed/Bradygnathia-superior-rabbit.jpg/708px-Bradygnathia-superior-rabbit.jpg
Gratis bild

Inflammation i innerörat

Precis som med avel på andra djur förändrar vi djurarter, bl. a har vi avlat fram hängande öron på kaniner vilket gjort att öroninfektioner ökat. Med hängande öron täpps hörselgången till vilket gör att ljudvågorna hindras från att tränga in, medan bakterierna också trivs i en varm och fuktig miljö som uppstår när öronen hänger. Kaniner har naturligt öronvax som vanligtvis passerar ut ur öronen, men med hängande öron förhindras detta vilket gör att vaxet blir kvar och gör att bakterierna trivs ytterligare.


Vid snuva kan bakterier sprida sig från näshålan till mellanörat, och kan om trummhinnan brister sprida sig till ytterörat eller in mot innerörat. Pasteurella multocida är en vanlig bakterier som kan ligga bakom öroninfektioner, men det finns såklart fler bakterier som kan vara orsaken. Pasteurella multocido är i första hand en luftvägssjukdom men kan sätta sikte till invertes organ och till nervsystemet. Bakterien är smittsam men är så vanlig bland kaniner idag att den anses höra till den normala bakteriefloran hos kaniner. Många kaniner lever med bakterien utan att bli sjuka.

 

 


Symptom på öroninfektion kan vara klåda, huvudskakningar och i vissa fall kan det även lukta illa i örat och man kan se ett vitgult sekret nere i hörselgången. Om bakterien spridit sig till innerörat kan kaninen få balansrubbningar, huvudlutningar, rullningar och i värsta fall epilepsiliknande anfall. Det kan även bildas bölder, som en svullnad vid öronbasen.


Diagnos ställs efter undersökning med otoskop och efter röntgen som man använder för att se hur långt infektionen spridit sig. Odling (prov från örat) är bra att ta så man får veta vilken bakterie det är som orsakar symptomen.


Öroninfektioner som upptäckts i tid kan behandlas med rengöring och örondroppar direkt i örat. Men om infektionen spridit sig längre in i örat sätts oftast allmän antibiotika in (som man ger i munnen). Vid svårare fall där böld eller neurologiska rubbningar uppstått kan det krävas operation.
Självklart går det att förebygga infektioner i öronen. Dels att inte köpa en kanin med hängande öron, men har du en så är det bra om man rengör öronen. Använd då öronrens som finns till hund och katt. Finns att köpa hos veterinär och i vissa djuraffärer. Man droppar ner det i örat, masserar en stund och låter sen kaninen ruska på öronen så brukar man kunna torka bort vax och sekret i öronlappen med en bomullstuss. Du kan anända tops, men det ska ALDRIG användas ner i hörselgången.

 

Läs om Nasse som fick infektion i inneörat, här.

 

Text och Foto: Linda Gustavsson © Kaninmagazinet 2014
Källor:

http://www.veterinaren.nu/kanin/sjukdomar/oronen/oroninfektion-kanin
http://www.veterinaren.nu/kanin/sjukdomar/infektioner-och-parasiter/pasteurellos-kanin

 


Att rengöra ögon

Bland de vanligaste problemen som kaniner drabbas av är rinniga ögon. Det finns många olika anledningar till varför ögon börjar rinna och ibland är det riktigt svårt att komma till rätta med. Oavsett varför det rinner så måste det hur som helst hållas rent (och gärna torrt).
 
 
Denna kanin hade blivit alldeles svullen kring sitt vänstra öga. Slemhinnan var ilsket röd av irritation. Gråaktigt klegg hade ansamlats i inre ögonvrån och smetats ut runtom då kaninen försökt tvätta bort det onda på egen hand. Efter noggrann sköljning kröp det tillslut fram en liten spånsflisa bakom undre ögonlocket. Nästa dag var ögat helt återställt ingen.
 
 
Du behöver:
  • Bra belysning
  • Ren handduk 
  • Koksaltslösning
  • Kompresser eller bomullspads
  • Tops
  • Spruta
  • En medhjälpare kan också vara bra!
 
  1. Att spola rent med koksaltslösning är ungefär som att skölja med stora mängder tårar. Salthalten är densamma tack vare detta orsakas ingen sveda.

  2. Börja med att torka ordentligt runtom med koksaltsindränkt bomull. Allt kladd ska avlägsnas!

  3. En lite större spruta med mjuk och jämn stråle brukar vara det bästa verktyget för att skölja rent i själva ögat. Öppna ögonlocken med rena fingrar och försök att försiktigt "vika upp/ned" det undre respektive det övre för att komma åt ordentligt. Rikta strålen mot ögonlockskanterna så att strålen hamnar i riktningen yttre ---> inre ögonvrån. Skölj med mjuk stråle. Här är mycket viktigt att vara stadig på handen så att du ej råkar göra illa kaninen.

  4. Tops kan behövas för att plocka bort envist skräp eller kladd som trots stegen ovan fortfarande finns kvar.

  5. När allt är rent och fint torkar du ordentligt torrt runt ögat med bomull eller en ren handduk.
 
 
 
 
Om rinnandet inte upphört efter ett par dagar så bör kaninen undersökas av en veterinär. Visst kan du som djurägare tvätta och hålla på men om orsaken inte åtgärdas blir det i längden till ett onödigt lidande för kaninen. Dessutom finns risk för ännu större problem så som irriterat skin, pälslossning och slutligen sårbildning om det ständigt och jämt är blött omkring ögat. Ögonklegg kan vara symptom på många olika problem/åkommor; allt från dammig miljö till bettfel varför ett veterinärbesök kan vara på sin plats! 
 
 
Här finns instruktioner på hur du kokar egen koksaltslösning!
 
 
Text: Anita Ekman Foto: Ronja Ekman © Kaninmagazinet 2014

FASS!

Många gånger får man läkemedel utskrivna till sina djur utan att egentligen veta så mycket om dem! Det är inte alltid som man vet vad man ska fråga sin veterinär. Vissa veterinärer informerar bättre än andra om vad det är du ger ditt djur. 
 

På fass.se kan du enkelt söka på det läkemedel din kanin får och där få all information du behöver: 
* vad läkemedlet innehåller
* vilka egenskaper läkemedlet har, alltså vad det hjälper emot
* indikationer, om det är något speciellt man måste tänka på
* försiktigheter, i vissa fall kanske ens kanin pga någonting inte alls bör få läkemedlet 
* om läkemedlet bör ges under dräktighet eller ej
* om det finns några biverkninga och vilka dessa är 
* dosering
* vad som kan hända om läkemedlet överdoseras 
* om läkemedlet kan blandas med andra läkemedel eller ej
* hållbarhet
* hur man ska förvara läkemedlet 
 
 

Text: Linda Gustavsson © Kaninmagazinet 2014

Ringorm

De allra flesta har hört talas om Ringorm, det kan både människor och djur drabbas av och det smittar från djur till människor och tvärtom.


Ringorm är en svamporsakad hudsjukdom, det är inte farligt men den tar tid att bli av med.
Smitta sker via sporer som svampen bildar. Dessa sporer är mycket härdiga mot desinfektionsmedel och kan överleva länge i miljön.

Det är vanigast att det drabbar unga djur, beroende på immunförsvaret och den skyddande hinnan djuret har på huden, den har inte hunnit utvecklats fullt ännu som på de äldre djuren.


Symptom
Pälslösa och kala fläckar, oftast på huvud, ben, tassar och vid klofästet. Klåda brukar förekomma.

En del djur kan även vara smittbärare, utan att ha några symptom.
 
 
Ringorm på människa.
Foto: Elin Sahlén


Misstänker du ringorm måste du besöka veterinären (och doktorn själv) för att fastställa diagnosen. Diagnos ställs dels via utseendet på förändringarna men man kan även ta en odling för att bekräfta sjukdomen.

Där kaninen är kal ska man smörja med salva mot hudsvamp och antifungika ges som medicin i munnen. Behandlingen tar ungefär fem veckor.

Har man flera kaniner är det mycket viktigt att tänka på hygienen, oavsett om en eller flera kaniner är drabbade. Man måste även sanera miljön, rengöra alla utrymmen och tvätta alla tyger noggrannt. Allt måste dammsugas och våttorkas, sedan ska det desinfekteras med virkon, det är ett medel som finns att köpa på bland annat granngården, det dödar ringorm bäst.


Det finns tyvärr inte så mycket att göra för att förebygga ringorm eftersom man inte alltid vet vilka som kan bära på det. Det är mycket viktigt att alltid behandla sjuka djur och få diagnosen fastställd.

 
 
Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2013
Källa: Veterinären.nu

Antibiotika

Kaniner är väldigt känsliga mot antibiotika och det är inte alla veterinärer som känner till hur kaniner fungerar och förstår hur känsliga dem är. Att ge fel antibiotikum kan ta livet av en kanin.

 

Antibiotika kommer från grekiskan och betyder ungefär "anti liv". I naturen produceras antibiotika som ett vapen som håller håller konkurrenter borta, t.ex. när mögelsvampar konkurrerar med bakterier om ruttnande kött. Antibiotika fungerar bland annat genom att det antingen förstör bakteriens "skal" (cellmembran), förstör vissa av deras inre delar (proteinproduktionen) eller förstör arvsmassan (DNA). Kort sagt så förstör den bakteriens uppbyggnad så att den dör. Med antibiotikans hjälp hinner immunförsvaret ikapp och den drabbade blir förhoppningsvis frisk.

 

Det finns ett hav av olika antibiotikum (antibiotikasorter) att välja mellan idag när kaninen drabbas av infektioner eller efter en operation osv.  Kaniner tål ett fåtal av dessa sorter. Det finns 2-3 sorter man kan ge till kaninen oralt som man med säkerhet vet att dem tål. Det finns även en del man kan ge via injektion eller utvärtes behandling. Även här finns det många sorter man inte kan ge alls. Bactrim är den vanligaste antibiotikan man ger kaninen via munnen.

 

 

 

Biverkning av fel val är diarré eftersom bakteriefloran i tarmen slås ut. Det är oftast helt lös diarré, det är väldigt allvarligt när en kanin får det och man ska söka veterinärshjälp akut.
 
En annan allvarlig biverkning är att njurarna slås ut och man kan drabbas av akut njursviktDet är en livshotande sjukdom som måste behandlas av veterinär.
 
 
När kaninen går på antibiotika kan man försöka förebygga diarré genom att även ge probiotika, laktobaciller och andra nyttika bakterier som lever i tarmen. Fiberplex är bra att ge i samband med anitibiotikakur. Det finns att köpa hos veterinären. Fråga efter det när du får antibiotika utskrivet. Det är alltid bra att vara på den säkra sidan.

 
Det är viktigt att alltid fullfölja hela antibiotikakuren, även om kaninen blir bra redan efter några få dagar. Gör man inte det så kan de antibiotikaresistenta bakterierna få övertag, vilket kan resultera i att man inte kan behandla infektionen om den skulle återkomma. Se därför till att bara använda antibiotika när det verkligen behövs, och fullfölj kuren så att vi kan fortsätta använda antibiotika i framtiden.
 
 
Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2014
Foto: Emma Almquist
Källa: http://www.veterinaren.nu
 

Mygg

Många är vi vars somrar (denna annars så underbara tid på året) förpestas av dessa små och vampyriska odjur. Kanske är du ägare av en eller flera oturliga kaniner som kliar sig blodiga och blir som levande sårskorpor? I denna artikel skall vi försöka ge tips och råd för att uthärda myggsäsongen.

 

 

Alla kaniner får inte problem med mygg, som med oss människor verkar myggen dras speciellt mycket till vissa individer. Bland annat kan det ha att göra med olika lukt och kroppstemperatur. Men vädurskaniner brukar ändå vara särskilt utsatta med sina hängöron och exponerande öronknölar. Dels har vädurarna svårare att vifta bort plågoandarna, dels kommer de lättare åt att klia upp betten.

 

 

 

En liten vampyr och vad som är början till ett riktigt hemskt myggsår 

 

Samma stackars kanin 2 veckor senare

 

 

 

 

Myggor (Nematocera)

 

Det finns flera tusen olika arter av mygg men turligt nog är det endast ett fåtal som suger blod. Dessutom är det enbart honorna som ägnar sig åt detta eftersom de behöver proteinet för att producera ägg (hanarna dricker bara växtsaft). SVA gör i skrivandets stund en ny kartläggning över Sveriges myggarter, men vi har kanske runt 40 olika blodsugande. För våra småfåglar utgör myggen ett viktigt bytesdjur under sommarhalvåret.

 

Mygg är bevingade insekter med en sugrörsliknande snabel. Många arter trivs bäst i fuktig skugga och är som mest aktiva vid skymningen. Det är bland annat koldioxiden i utandningsluften som lockar myggan till sitt offer. När hon skall suga blod väljer myggan gärna en lättåtkomlig plats med tunn hud. Vid själva sticket sprutar hon in sitt saliv som innehåller ett ämne som hindrar blodet från att koagulera. Offrets kropp reagerar ofta med en rodnande upphöjning runt bettet och det brukar klia och svida. 

 

Honan lägger äggen i vatten, där blir de till larver som sedan förpuppas och utvecklas till nya mygg (mängder med nya blodsugare!). Vissa arter kan föröka sig så mycket som fyra generationer på en säsong. Ett fåtal mygg övervintrar till nästa sommar och så börjar det om på nytt.

 

 

 

Kvällstid är detta ett härligt tillhåll för myggsvärmar

 

 

 

Mygg trivs inte..

...i kyla

...där det blåser

...på torra platser

 

 

Därför vill vi undvika myggen:

-Irriterande för kaninen

-Betten kliar förfärligt och kliandet kan ge otäcka sår som gör ont och som riskerar att bli infekterade

-Kan sprida virussjukdomar som RVHD och Myxomatos!

 

 

 

 

 

 

Myggtält av tyll
 
 
 

Att undvika myggen

 

Till att börja med kan man försöka ha kaninerna på platser där myggen inte trivs. Om det ej finns sådana ställen eller om det inte hjälper:

 

 

Inomhusvistelse

Nej, det låter inte särskilt roligt när det är grönt och härligt utomhus. Men faktum är att om du har möjlighet att ha kaninerna inomhus, åtminstone under de myggtätaste tiderna på dygnet, är det ett enkelt och effektivt sätt att slippa bett.

 

 

Sy en hätta/keps till kaninen

Tänk på att tyget måste vara så tunt att det ej håller kvar värme. Det kan vara ganska trixigt att få till en huvudbonad som passar på kaninen med bra hål för öronen. Sen är det varken säkert att myggen inte kommer åt att stickas trots mössa, eller för den delen; att kaninen låter sin nya accessoar sitta kvar. 

 

 

Sätt myggnät på buren

Om du har kaninen i bur dvs. Det finns specialutformade myggnät att köpa, annars funkar det bra med finmaskig tyll från en textilaffär. 

 

 

Investera i en myggfångare/-dödare

De lockar till sig myggen genom att härma samma signaler som gör att myggen dras till sina byten. Myggfångare finns i olika prisklasser och utföranden. De dyraste modellerna sägs kunna hålla upp till 4 000  så gott som myggfritt.

 

 

Myggmedel

Det går att t.ex. dränka in tygstycken i myggfrånstötande medel och sätta upp på utsidan av buren, ställen där kaninen inte kommer åt. Kaniner har väldigt bra luktsinne så låt bli starkt luktande medel.

 

Sista utvägen är att sätta i pälsen (men det är inte att rekommendera); i sådana fall på manken/mellan skulderbladen/i nacken - dit kaninen har svårare att nå. Kaniner tvättar sig väldigt noga så allt som sätts i pälsen kommer även att hamna inuti kaninen. Är det då någonting som på något vis är ohälsosamt för kaninen riskerar den att bli förgiftad och i värsta fall dö

Tänk också på att kaniner har känsligt skinn och var 
mycket försiktig så att den inte får i ögonen! 

 

 

Kemikalieinspektionen är den myndighet som godkänner insektsmedel i Sverige, såhär svarade de på frågan om myggmedel för kaniner:

 

Insektsmedel ska vara godkända av Kemikalieinspektionen (dvs. det ska finnas ett 4-siffrigt registreringsnummer på etiketten) och de ska bara användas enligt det användningsområde och den bruksanvisning som finns på förpackningen. Finns inte kanin med som djurslag som produkten kan användas på så kan Kemikalieinspektionen inte garantera att det inte finns några oacceptable hälsorisker med ett sådant användande.

 

I bekämpningsmedelsregistret (http://apps.kemi.se/bkmregoff/) kan du söka bland våra godkända produkter i Sverige. Om man söker på kanin under Användning så ger det inga träffar vilket, precis som du skriver, betyder att det idag inte finns några  myggmedel godkända för användning på kaniner.

 

 

Några myggmedel som används till andra djur:

 

-Optimal myggspray 

 

-Flugmedel Absorbine Ultrashield

 

-Flugmedel Renons

 

-Eukacid

 

-Ovitrol

 

För att få veta specifikt om användning på kaniner går det att kontakta respektive tillverkare och höra vad (om) de har för erfarenheter.

 

 

Naturprodukter som sägs vara avskräckande för mygg:

 

-Äppelcidervinäger

 

-Vitlök 

 

-Basilika 

 

-Lavendelolja 

 

-Camomill

 

-Citron

 

-Citronella

 

-Eucalyptus

 

 

 

 

 

 

Att lindra och läka myggbett

 

Alsolsprit & ren aloe-gel

 

 

Alsollösning ger tillfällig lindring från sveda och kliande. Det motverkar även infektioner om kaninen har kliat till öppna sår. Det bästa för att läka såren brukar vara att helt enkelt låta dem luftas och vara ifred. Vilket kan vara lättare sagt än gjort då kaninen gång på gång kliar upp dem. Aloe vera och zinksalva har sårläkande effekt, dock är det inte särskilt nyttigt för kaninen att slicka i sig varken det ena eller andra. Om du ändå väljer att smörja: försök hålla kaninen sysselsatt med något annat medan det torkar in.

 

Skulle det gå så illa att såren blir infekterade krävs troligen veterinärvård!

 

 Text & foto: Anita Ekman © Kaninmagazinet 2014

 

Tack till: Ricardo Feinstein (SVA), Viktoria Axelsson (Kemikalieinspektionen) och Christina Lindgren (Jordbruksverket), för tips och råd om myggmedel!

 


Ta hand om en kanin med synfel

Misstänker du att din kanin är blind eller påväg att bli är det viktigt att du kontaktar en veterinär för en undersökning.
Att kaninen springer in i väggar eller andra saker är ett varningstecken.

Det första man brukar föra är att fastställa att det inte rör sig om någon parasit, så som E.cuniculi.
Den kan orska synfel. Blir pupillen gul/vit kan det röra sig om en bakterie eller parasit infektion.
Ser det gul/vita ut att vara mer ytligt på ögat kan det vara en skada på hornhinnan eller en infektion, det är mycket smärtsamt och man ska uppsöka veterinär direkt, det brukar finnas effektiva behandlingar.
Kaninen kan även få förtätningar djupt i ögat och det är mycket svårbehandlat. Kaninen har inte ont av detta utan kan leva ett normalt liv ändå.

Blir kaninen blind eller har synfel är det viktigt att burinredningen alltid är likadan, just för att det ska vara lätt för kaninen att hitta. En blind kanin vill utforska som en kanin med syn, hitta på nya saker med din kanin/ta den till nya platser men kom ihåg att alltid finnas där och passa kaninen. Den klarar sig inte lika bra själv längre.

Det är mycket viktigt med mänsklig kontakt och en tröst för den handikappade kaninen kan vara att få en burkompis.
 
Synen är bara ett av kaninens sinnen, de andra sinnena måste fortfarande stimuleras lika mycket som hos en kanin med syn. Tala tyst när du närmar dig en blind kanin så den inte blir rädd. Spendera mycket tid vid buren,sitt och klappa och prata.
Det du ska tänka på är att inte lyfta kaninen allt för mycket, det är väldigt läskigt när den inte kan se (om du inte vet att din kanin reda är väldigt bekväm med att du bär den, då kan det gå an)
 
Du kommer ständigt att lära dig hur du ska anpassa dig till kaninens handikapp och hur kaninen anpassar sig och lär sig, du kommer att du hur intelligent kaninen faktiskt är.
 
 
 
 
 
 
Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2014
Foto: Maria Frykstedt
källa: http://www.medirabbit.com/

http://www.lagomorphs.com/blindness.pdf
 

Skada på hornhinnan

Eftersom kaninen har utåtstående ögon är det väldigt lätt för dem att skada sig. Ett vanligt beteende vid stress eller rädsla är att dem spärrar upp ögonen, vilket kan leda till skada.


Skadar kaninen ögat kan den få ett hornhinnesår. Infektion eller nedsatt tårproduktion kan också leda till ett sår men det är inte lika vanligt.
Eftersom kaninen spärrar upp ögonen när dem blir rädda är det lätt hänt att den skadar sig när den springe okontrollerat runt i sin bur, det är lätt att skada sig på inrendingen då.
Det finns även medfödda skador som kan skada hornhinnan, som bland annat inrullade ögonlock eller inåtväxande ögonhår.
 
 
 
 

Oftast kan man se på ögat att det är skadat, det ser grågrumligt ut. Men ibland syns det inte, kisar kaninen med ögat eller om det är väldigt rinnigt vet man att någonting är fel.
 

När det är dags att besöka veternären fastställer dem en diagnos genom att färga hornhinnan med flourecein, ett färgämne. Är hornhinnan skadad fäster sig färgen och man ser vart skadan är och hur omfattande den är. Är det ingen skada, ja då rinner färgen bara av.


Uppsöker man inte veterinär kan det vara väldigt smärtsamt för kaninen att leva med detta, det kan även uppstår allvarligare komplikationer om man väntar för länge.
Det är alltid viktigt att kontakta veterinär när man ser att någonting är fel.


Skulle det vara en liten skada på hornhinnan kan man enkelt behandla det med antibiotika ögondroppar. Vanligtvis brukar man ge ögondroppar med atropin till andra djur, det förebygger djupare in i ögat. Men eftersom kaniner bildar ett enzym som bryter ned atropin är det ingen ide att ge detta.


Är det en allvarlig skada kan man behöva operera. Finns det lösa flikar på hornhinnan måste man ta bort dem.
 

Efter ett par dagar ska man följa upp behandlingen för att se att allt läker som det ska, man färgar ögat igen för att se att såret har krympt.
Hornhinnesår brukar läka sätt snabbt.
 
 
 

Om såret berodde på skräp eller ögonhår som växt inåt måste man ta bort detta. Man bränner bort ögonhår och har kaninen inrullade ögonlock opererar man detta.
 

Se till att kaninens miljö är så säker som möjligt, se till att det inte finns vassa föremål eller annat dylikt i buren som kaninen kan skada sig på.



Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2014
Foto: Anonym Uppfödare

Källa: Veterinären.nu

Veterinärer med kunskap om kaniner

Som kaninägare är det inte helt sällan man stötter på en veterinär som inte har de rätta kunskaperna när det kommer till kaniner. Under veterinärutbildningen läggs väldigt lite fokus på just mindre sällskapsdjur. Vill man som veterinär lära sig mer om kaniner och andra smådjur krävs det oftast fördjupning på egen hand.

 
Kaniner klassas inom veterinärmedicinen som "exotiska djur". I denna grupp ingår kaniner, smågnagare, iller, reptiler och fåglar. Nedan följer en lista över veterinärer som är specialiserade på kanin och en annan med övriga veterinärer och kliniker som rekommenderats av kaninägare. Vi har letat och hört oss för bland kaninägarna, men troligen finns det en del vi har missat.
 
Specialiserade inom kaniner (Exotiska djur)
 
Leg. vet. Marianne Tornvall
"Svensk veterinärexamen 1996. Medlem i Association of Avian Veterinarians och Ass. of Exotic Mammal Veterinarians. Marianne har från första början intresserat sig för och arbetat med exotiska sällskapsdjur." (Läs mer på hemsidan)
 
Mälaren Smådjursklinik
Märsta/Uppsala
Tfn: 08-592 540 80
Hemsida: http://www.malarensmadjur.se/
Email: kontakt@malarensmadjur.se
 
Leg. vet. Cecilia Trägårdh
"Jag tog examen från veterinärhögskolan i Uppsala, december 1993. Under slutet av 1990-talet arbetade jag som veterinär i England och blev där intresserad av att utbilda mig mer på fåglar, kaniner, gnagare och reptiler. Sedan dess har jag inriktat mig på att arbeta med dessa djurslag. Detta har inneburit mycket resande utomlands eftersom endast ett fåtal kurser erbjuds i Sverige. Varje år går jag olika kurser inom fågel-, kanin-, reptil- och gnagarmedicin." (Läs mer på hemsidan)
 
Fågelkliniken
Hjärup/Skåne
Tfn: 040-460 560
Hemsida: http://www.fagelkliniken.se/
Email: info@fagelkliniken.se
 
Leg. vet. Bo Runsten
"Bo har arbetat på Blå Stjärnan i tjugo år och är kanske mest känd för sitt arbete med exotiska djur. Han startade för snart sjutton år sedan upp Blå Stjärnans exotiska smådjursavdelning och har alltsedan dess ägnat sin tid åt att utveckla vården för fåglar, exotiska däggdjur, herptiler (reptiler och amfibier) samt fiskar!" (Läs mer på hemsidan)
 
Blå Stjärnans Djursjukhus
Göteborg
Tel: 031-65 35 00
Hemsida: http://www.blastjarnan.se/kontakt/
Email: info@blastjarnan.se
 
Leg. vet. Lis-Marie Johansson och leg. vet. Cesar Guevara
Djursjukhuset Jönköping
Jönköping
Tel: 036-34 18 80
Hemsida: http://www.djursjukhusetab.se
Email: reception@djursjukhuset-jonkoping.se
 
 
 
Övriga kliniker som rekommenderats
 
- Strömsholm Djursjukhus
 
 - Djurkliniken Roslagstull
Stockholm
Tfn: 08-612 57 60
Hemsida: http://www.djurklinikenroslagstull.se
Email: info@djurklinikenroslagstull.se
 
- Alingsås Djurklinik
Sagt om kliniken: "När jag praktiserade där fick dem inte in så många kaniner, men veterinären och sköterskorna tog väl hand om dem som var. Vet att dem kan sin sak då en av djurvårdarna där själv är uppfödare."
Hemsida: http://www.alingsasdjurklinik.se/
 
- Leg. vet. Helene Alm, Tyresö veterinärklinik.
Sagt om Helene: "Hon hade en föreläsning i kaniners sjukdomar för oss i Stockholms läns kaninavelsförening nu på vårat höstmöte i helgen. Jag tror att det viktigaste var att hon faktiskt verkar ha ett genuint intresse för kaniner och verkar följa forskning och utveckling i vården av kaniner runt om i världen."
"Många veterinärer är duktiga men har inte förståelse för uppfödares "syn" (att allt inte måste räddas) vilket Helene verkade ha!"
Hemsida: http://www.tyresodjurklinik.se/
 
- Hans på Lötsberga Djurklinik
Sagt om Hans: "Om han inte vet något tar han hjälp, och hans engagemang är fullständigt."
Hemsida: http://www.lotsbergadjurklinik.se/veterinar.html
 
- Sofie, Vettris i Nyköping.
Sagt om Sofie: "Hon är ung, nyfiken, är ofta iväg på utbildningar och föreläsningar där kaniner är en stor del utav det. Kunnig och vettig på alla sätt. Månar om djuren och ger sig inte i första taget, hon vill verkligen ta reda på vad problemet är!"
Hemsida: http://www.vettris.se/
 
- Ekens Djurklinik, Skövde
Sagt om kliniken: "Mest kaninkunniga veterinärerna i Skövde finns på Ekens djurklinik. Liten, trevlig klinik där man blir väl bemött. Kan bl. a. kastrera honor. Rimliga priser."
Hemsida: http://www.ekensdjurklinik.se/
 
 
Anledningen till att kunskapen brister hos många veterinärer är utöver den lilla kunskap man får i utbildningen också att dessa djur inte prioriterats på samma sätt som hundar och katter när det kommer till forskning. För att ett djurslag ska höja sin status inom forskningen krävs det att djuret har ett visst ekonomiskt värde, att djurägarna är villiga att betala en dyr behandling. Tack och lov är detta något som blivit mycket bättre på bara några år vilket ökar efterfrågan på avancerad veterinärmedicin för dessa djurslag. På så sätt kommer det hela tiden ny forskning som kan hjälpa veterinärerna att hjälpa våra kära kaniner, och andra exotiskta husdjur.  
 
//Kaninmagazinet

Tidigare inlägg