bloglovin

Avmaskning

Mask finns redan naturligt i kaninens tarmsystem, men när kroppen inte kan hålla ner antalen mask vid tillexempel stress, fällning, försvagat immunförsvar etc så tar masken över och det blir för många.

 
 
Det är extra viktigt att inte avmaska en kanin "bara för att" eller "för att vara på den säkra sidan" eftersom dem tillslut kan bli immuna mot maskmedlet. Avmaska endast när du är säker på att det finns mask.

Symptom på att en kanin kan ha mask är att kaninen magrat av snabbt trots god aptit, är väldigt slö, blinkhinnan syns extra tydligt. Ibland syns inga sådana kroppsliga symptom men man se masken i avföringen samt vid analöppningen om man tittar. 
 
 
 
 
Masken är inte mer än ett par milimeter lång, vit och lite halvt genomskinlig.
 
 
Spolmask, det vanligaste en kanin drabbas av
 
 
Behandling
Det finns inget avmaskningsmedel för kaniner, därför använder man sig av Axilur flytande för hund och katt.

0,5 ml per kilo (Väger kaninen 4 kg ska du alltså ge 2 ml axilur). Sprutor brukar finnas på apoteket om man frågar efter det, eller i paketet du får axiluren i. Medlet ska ges en gång om dagen i 5 dagar, försök att ge det vid samma tidpunkt. Sedan när du ger den sista kuren är det viktigt att sanera hela buren, rengöra noga och skölja med väldigt varmt vatten. Vänta 14 dagar och sedan ge avmaskningsmedelet i 5 dagar igen, detta beror på att om maskarna lagt ägg kläcks inte dem förens efter 14 dagar, avmaskningsmedlet tar inte med äggen. Därför är det viktigt att repetera behandlingen. Återigen efter dessa 5 dagar, sanera och rengör buren ordentligt. Var väldigt noga med toalett hygienen under hela behandlingen.
 
 
Foto: Emma Almquist
 
 
 
Precis som med all preparat man ger kaninen via munnen rubbar det tarmsystemet lite, vissa är mer känsliga än andra. Var förberedd på att din kanin kan äta sämre och ha alltid critical care hemma som en säkerhetsåtgärd.
 
Redan efter några dagar kommer du märka att din kanin mår mycket bättre.
 
 
 
Text och Foto: Nathalie Månsén

Nozematus

Encephalitozoon cuniculi

 

E. cuniculi är en parasit som även kallas nozematos. Den angriper i första hand njure och nervvävnad, men kan även sätta sig på hjärtmuskulatur, lungor och lever. Den smittar via urin men ungar kan bli smittade redan i magen om mamman har parasiten. Vanligast är att ungarna blir smittade av mammans urin i boet. Parasiten är lurig. Den kan ligga vilande i kroppen hela kaninens liv utan att den blir sjuk, medan den i andra fall bryter ut om t. ex kaninens immunförsvar blir sämre.

 


E. cuniculi kan ge många olika symptom eftersom parasiten kan angripa så många olika organ i kaninens kropp. Symptom om nervvävnad angripits kan vara  beteendeförändringar, balansrubbningar, förlamningar, epilepsiliknande anfall, skakingar mm. Om den tar sikte på njurarna kan kaninen få njursvikt med symptom som avmagring, ökad törst och att den kissar onormalt mycket. Ett foster som blir smittat i livmodern får ofta linsgrumlingar tidigt i livet, då parasiten fått fäste i linsen i ögat. Även plötsliga dödsfall kan vara orsakat av EC.
De vanligaste symptomen av E. cuniculi är att kaninen lutar huvudet och får problem med balansen. I vissa fall blir balansrubbningen så kraftig att kaninen ligger och rullar runt i buren, vilket kan leda till skador på och runt ögonen.

 


Det är väldigt svårt att diagnostisera parasiten då den inte alltid utsöndras i urinen. Utsöndras den i urinen kan man se den i mikroskop. Det andra alternativet är att ta ett blodprov och se om det finns några antikroppar mot parasiten. Då vet man att den finns där, men man är inte säker på om det verkligen är den som orsakar problemen, eftersom kaninen kan leva med parasiten utan att bli sjuk av den. Det dröjer 3-4 veckor innan antikroppar mot parasiten kan upptäckas och först efter 9 veckor är antikroppsnivån högst, vilket innebär att ett enda negativt prov inte kan utesluta att kaninen nyss fått en infektion. Därför bör ett nytt prov tas 4 veckor efter det första provet för att vara säker. På en kanin som dock kommer in med liknande symptom och testas negativt kan E. cuniculi uteslutas som orsak.

 


Parasiten är tålig. Den kan överleva i MINST 6 veckor i 22 grader, men mindre än 1 vecka i 4 grader.
Att behandla E. cuniculi är svårt. Det finns antiparasitära preparat, men man vet inte säkert om den gör nytta eller om kaninen tillfrisknat av sig självt. Om kaninen har allvarliga balansrubbningar, förlamingar eller täta anfall som gör att den inte kan leva ett normalt liv bör den få somna in. I vissa fall har kaninen lindriga symptom, som inte förändras till varken det bättre eller sämre efter behandling. De kan ofta leva ett normalt liv trots sitt handikapp.

 

 

I en studie som gjordes på SLU år 2007 togs prover på 106 kaniner som inte hade några symptom och på 50 kaniner där man misstänkte parasiten. 7 stycken av de 106 kaninerna utan symptom fann man antikroppar på EC. I gruppen på 50 kaniner med misstänkt Encephalitozoonos hade 28 stycken av dem antikroppar. Detta innebär att 6,6 % av de kliniskt friska kaninerna och 56% av de med symptom testades positivt för E. cuniculi.



Parasiten är vanligare än många vet och tror, men upptäcks inte så ofta eftersom den oftast ligger vilande i kroppen utan att märkas. Så lägg parasiten på minnet och kom ihåg att den finns där!

 

http://www.veterinaren.nu/kanin/sjukdomar/infektioner-och-parasiter/invartes-parasiter-kanin

 

http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00002167/01/ex-jobb_vers4.pdf

 

O´Malley- kanin testad positivt för EC!
Malle är en grabb född 2008 som började få problem med bakdelen år 2011. Han skuttade annorlunda och fick inte med sig den på samma sett som förut. Vi misstänkte till en början att han hade gjort sig illa på höhäcken så vi avvaktade. Men det blev ingen ändring, varken till det bättre eller sämre. Veterinär uppsöktes och ryggen röntgades, men ingenting onormalt syntes där. Mot slutet av sommaren 2012 började vi tycka att han hade så himla stor buk. Inte tjock, utan skvalpig. Efter ytterligare undersökningar fick vi konstaterat det vi misstänkt, att han hade vätska i buken. Nu började vi läsa och misstänka E. cuniculi. Att den nu ev. hade angripit njurarna. När något organ inte längre fungerar som det ska kan de få vätska i buken. Så ett blodprov togs och skickades in till SVA. Efter lite väntan fick vi svaret. Malle visade antikroppar på parasiten. Vi visste inte så mycket om den då, men började läsa på. Vi kunde ju inte vara säkra på att det var parasiten som orsakat symptomen. Men eftersom han hade så pass mycket vätska i buken, och vi visste att det bara skulle fyllas på o till slut trycka på hans lungor bokade vi avlivningstid. Vi hade några dagar kvar med honom, men något hände under de dagarna. Han blev bättre! Jag har under mina många år med kaniner aldrig avbrutit ett avlivningsbeslut, det här var första gången. Idag är det sommar 2013 och Malle finns fortfarande här. Efter rådfrågan med veterinär tyckte de att han utan problem kunde få mer tid. Ett mirakel skedde, för inte ens veterinärerna förstår hur vätskan kunde så gott som försvinna. Idag mår Malle väldigt bra, men man håller ett extra öga på honom. Vi vet att vi verkligen har honom på lånad tid, men vi njuter av varje dag som vi får se honom skutta runt med energi och livsglädje!

 

 

 


Text och Foto: Linda Gustavsson

 

 


Bettfel

VARNING FÖR HEMSKA BILDER
 



Bettfel (eng. dental malocclusion) börjar bli ett vanligt förekommande problem hos kaniner. Bettfel är när tänderna i överkäken och underkäken inte möts på ett korrekt sätt. Detta i sin tur leder till en rad problem såsom förvuxna tänder, infektioner och bölder.

 

Orsakerna till att kaninen får bettfel är flera. Fel kost är en vanlig orsak till detta problem och i en del fall kan bettfel uppstå till följd av skada. En skada på tänderna kan lätt uppstå vid exempelvis ett olyckligt fall från hög höjd. En allt mer förekommande orsak till bettfel är ”ärftlighet”. Detta beror till stor del på att vi börjat avla på kaniner med allt kortare nosar och rundare huvudform.

När bettet är korrekt ska underkäkens framtänder vila mot de små stödtänderna i överkäken, de har 6 framtänder, två i nedrekäken och fyra i överkäken. I överkäken sitter två stora framtänder och bakom dem sitter två mindre peg-tänder.

 Foto: Anonym uppfödare

 

Tecken på tandproblem:
- Slickar sig runt munnen, tvättar sig mycket mer än vanligt
- Magrar av
- Svårt att greppa saker
- Äter mindre och dricker mindre
- Mindre avföring, den börjar tappa formen
- Gnisslar tänder
- Tuggar annorlunda
- Kan förekomma vätska ur nosen och ögonen
- Vill inte äta hö eller svårsmält mat

Orsaker till bettfel:
- Felaktig kost, allt för lättuggad kost
- Skada, infektion i tandköttet
- Ärftlighet och nedärvning, följder av avel

 

 

Bettfel - I följd av kost

En allt för lättuggad kost kan orsaka bettfel då tänderna inte slits i den utsträckning som är nödvändigt. Grovfoder såsom hö är den bästa basen i foderstaten. För att tänderna ska slitas så mycket som det är nödvändigt (så att inte bettfel uppstår) krävs att kaninen tuggar i en cirkulär horisontell rörelse. När kaninen äter hö eller gräs (grovfoder) måste kaninen tugga i denna horisontella rörelse för att hela tuggytan på tanden ska slitas. Tuggandet och söndermalningen av föda är alltså det som bidrar till att kaninens tänder slits normalt. Pellets och annan lätt smällt föda medför att kaninen endast tuggar vertikalt. När kaninen tuggar på detta sätt utsätts inte hela tuggytan på kindtänderna. Detta kan medföra att vassa ”tandnabbar” växer ut. Dessa ”tandnabbar” är sylvassa och kan skära sönder både kaninens tunga och insidan av kinden.

 

Taggar på kindtänderna
Foto: Anonym uppfödare

 

 

Bettfel - Orsakad av skada eller infektion

Bettfel kan orsakas till följd av skada eller infektion. Fall från hög höjd är något som kan göra att kaninens käke får en smäll och till följd av detta växer kaninens tänder fel. Tänderna kan ibland även brytas av på ett eller annat sätt. Viktigt är att man noggrant observerar så att tanden växer ut korrekt.



Bettfel - Till följd av avel

Då kaninens tänder växer hela livet är det av största vikt att tänderna nöts i den utsträckning de behöver. För att tänderna ska slitas ner ordentligt krävs det att bettet är korrekt då framtänderna slits ner genom att de nöts mot varandra.

Anledningen till att bettfel är vanligare bland dvärgraser har att göra med den avel vi bedrivit på djuren. Aveln har lett till att djuren idag har kompaktare huvud och framförallt kortare nos. Denna reducering av skallens längd har i många fall inte påverkat käken. Käken är alltså inte reducerad i storlek i samma utsträckning som resten av skallen. När underkäken är längre än överkäken kallas på engelska för ” maxillary brachygnathism”. Många använder dock hellre termen mandibular prognathism än maxillary brachygnathism.

 

Figur 3. Kraftigt underbett hos kanin. Tändernna måste nötas mot varandra i en horisontell rörelse för att upprätthålla ett korrekt bett. Då detta inte växer tänderna för mycket utan att slitas och bettfel uppstår.

 

 

 

Nedvärvning

Mandibular prognathism hos kaniner (underkäken längre än överkäken) har visat sig ha en autosomal recessiv nedärvning . Med autosomal menas att kaninen fått ett av de sjuka (lethala) anlagen (anlag för bettfel) från modern och det andra från fadern. Anlaget måste alltså komma från båda föräldrarna.

 

Recessiv är ett annat ord för dolt. Gener och anlag sitter alltid två och två. Anlaget måste finnas i dubbel uppsättning (båda generna i genparet måste vara bettfelsanlag) för att sjukdomen (i det här fallet bettfel) ska visa sig. En kanin som bara har ett lethalt anlag i genparet och det andra anlaget i genparet är friskt, får inte bettfel. Det friska anlaget är mer dominant än det lethala och kaninen uppvisar inte bettfel. Endast genom avel kan vi få veta om kaninen bär anlag för bettfel eller inte. En kanin som har ett lethalt (sjukdoms) anlag och ett friskt anlag säger man är bärare, i det här fallet är kaninen bärare av bettfel.

 

En avkomma får hälften av sina gener från mamma, och den andra hälften från pappa. Som nämnts ovan nedärvs bettfel autosomalt (ett anlag från mamma, ett från pappa). En unge som får bettfel har alltså föräldrar som båda bär anlag för bettfel. Båda föräldrarna måste vara bärare av anlaget, eller själva ha bettfel för att ungen ska få det.

 

Avel - Av individer där det finns risk för bettfel

Bettfel är för kaninen plågsamt. Det leder i de flesta fall till övervuxna tänder vilket gör att kaninen inte kommer kunna äta tids nog. Får inte kaninen hjälp är utgången dödlig.

 

3 veckors kontroll

Alla ungar föds med tångbett. Vid tre veckors ålder ska ungen fått ett korrekt bett. Har ungen inte fått korrekt bett vid 8-10 veckors ålder föreslår en del uppfödare att det mest humana för djuren är att avliva dem. Detta då bettfel som tidigare nämnt är väldigt plågsamt för kaninen.

 Tångbett
Foto: Anonyuppfödare

 

Avel och etik

Djur som har bettfel eller där det föreligger risk för bettfel ska inte avlas på. Anledningen är enkel – för djurens skull. I svenska djurskyddslagen finns följande restriktioner angående avel:

Enligt djurskyddslagen (1988:534) 3§ 4 kap är avel som innebär lidande för djuren förbjuden. Föreskrifterna förbjuder avel av djur som är bärare av defekter som kan innebära lidande för djuren.  

 

Då bettfel innebär ett lidande för kaninen så kan man anse att detta även rör bettfel. Därför är avel av djur där det föreligger risk för bettfel, både omoraliskt och olaglig.

 

Olika bettfel:

Tångbett, framtänderna möter varandra precis som en tång (därav namnet). Kindtänderna ligger inte heller som de skall, och nöts inte ner på rätt sätt. Överkäken är längre än underkäken.

 

Kindtandbettsfel, detta kan orsakas av inflammation i tandrötterna eller är medfött. Kindtänderna ligger inte i rätt position till varandra.

 

Underbett, underkäken är längre än överkäken. Underkäkens framtänder växer så att de hamnar framför överkäkens framtänder så att de inte möts, även kindtänderna hamnar i fel position så de inte nöts på rätt sätt.

 Foto: Anonym uppfödare

 

Överbett, Överkäken är längre än underkäken och det leder till att framtänderna och kindtänderna inte möts som de skall, vilket gör att de inte nöts ned på rätt sätt.

 



Saxbett, överkäken eller underkäken är vriden framtill, det leder till att tänderna inte hamnar som de skall mot varandra

 

Tandrotsfel, Sitter felet i överkäken kan kaninen bli blöt kring ögat och nosen, anledningen till det är för att tandrötterna kan reta tårkanalen som ligger nära. Tändernas rötter växer fel eller har blivit inflammerade.

 

Behandling:
Veterinärer kan slipa eller klippa ner tänderna på en kanin, men det går även att göra det själv hemma, om man lär sig. Det är väldigt stressande för kaninen i längden och tyvärr är det inte lönsamt. Det finns vissa fall då det faktiskt kan fungera bra. Man ska tänka över noga om det verkligen är värt att utsätta sin kanin för detta.

Är det bara framtänderna som är problemet kan man operera bort dem. Det finns olika åsikter om denna metoden, i slutändan är det ändå en själv som bestämmer om man vill göra operationen, klippa/slipa tänderna eller avliva kaninen. Det gäller att se hur kaninen mår och sedan ta beslutet. Tänk på att inte vara egoistisk utan tänk på kaninens bästa framför ditt eget.

 

Text: Nathalie Månsén och Sandra Magnusson

 


Referenser:
Harcourt Brown F. 2002. Textbook of rabbit medicine. Reed Educational and Professional Publishing Ltd: Oxford Huang C, Mi M and Vogt D (1981) Mandibular prognathism in the rabbit: discrimination between single-locus and multifactoral models of inheritance. Journal of Heredity 72(4): 296-298
Lundberg, B. 2010. Bettfel en genetisk defect orsakad av människan. Flåhackebackens dvärgvädurar.
http://www.kaninhem.se/BETTFEL.htm Tornvall, M. 2011. Tandsjukdomar kanin. Författare: Tornvall Marianne, Leg. Veterinär. Veterinären.nu.
http://www.veterinaren.nu/artiklar/kanin/matsmaltningsapparaten/tandsjukdomar-kanin/151
Trägårdh, C. 2011. Tandproblem hos kaniner. Författare: Trägårdh Cecilia, Leg. Veterinär. Fågelkliniken i Skåne AB.
http://www.fagelkliniken.se/index.php/kaniner/sjukdomar/30-tandproblem-hos-kaniner
UFAW. 2011. Dental Malocclusion. Genetic welfare problems of companion animals Universities Federation for Animal Welfare. http://www.ufaw.org.uk/DENTALMALOCCLUSIONNETHERLANDDWARF.php
Verstraete F and Osofsky A. 2005. Dentistry in pet rabbits. Compendium of Continuing Education for the Practising Veterinarian 27: 671-684
 
Bildlänkar:
Fågelkliniken.se
http://fagelkliniken.se/images/bild/clip_image006.jpg
Foto: Cecilia Trägårdh
Bild lånad med tillstånd.
Wikimedia commons
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/ed/Bradygnathia-superior-rabbit.jpg/708px-Bradygnathia-superior-rabbit.jpg
Gratis bild

Inflammation i innerörat

Precis som med avel på andra djur förändrar vi djurarter, bl. a har vi avlat fram hängande öron på kaniner vilket gjort att öroninfektioner ökat. Med hängande öron täpps hörselgången till vilket gör att ljudvågorna hindras från att tränga in, medan bakterierna också trivs i en varm och fuktig miljö som uppstår när öronen hänger. Kaniner har naturligt öronvax som vanligtvis passerar ut ur öronen, men med hängande öron förhindras detta vilket gör att vaxet blir kvar och gör att bakterierna trivs ytterligare.


Vid snuva kan bakterier sprida sig från näshålan till mellanörat, och kan om trummhinnan brister sprida sig till ytterörat eller in mot innerörat. Pasteurella multocida är en vanlig bakterier som kan ligga bakom öroninfektioner, men det finns såklart fler bakterier som kan vara orsaken. Pasteurella multocido är i första hand en luftvägssjukdom men kan sätta sikte till invertes organ och till nervsystemet. Bakterien är smittsam men är så vanlig bland kaniner idag att den anses höra till den normala bakteriefloran hos kaniner. Många kaniner lever med bakterien utan att bli sjuka.

 

 


Symptom på öroninfektion kan vara klåda, huvudskakningar och i vissa fall kan det även lukta illa i örat och man kan se ett vitgult sekret nere i hörselgången. Om bakterien spridit sig till innerörat kan kaninen få balansrubbningar, huvudlutningar, rullningar och i värsta fall epilepsiliknande anfall. Det kan även bildas bölder, som en svullnad vid öronbasen.


Diagnos ställs efter undersökning med otoskop och efter röntgen som man använder för att se hur långt infektionen spridit sig. Odling (prov från örat) är bra att ta så man får veta vilken bakterie det är som orsakar symptomen.


Öroninfektioner som upptäckts i tid kan behandlas med rengöring och örondroppar direkt i örat. Men om infektionen spridit sig längre in i örat sätts oftast allmän antibiotika in (som man ger i munnen). Vid svårare fall där böld eller neurologiska rubbningar uppstått kan det krävas operation.
Självklart går det att förebygga infektioner i öronen. Dels att inte köpa en kanin med hängande öron, men har du en så är det bra om man rengör öronen. Använd då öronrens som finns till hund och katt. Finns att köpa hos veterinär och i vissa djuraffärer. Man droppar ner det i örat, masserar en stund och låter sen kaninen ruska på öronen så brukar man kunna torka bort vax och sekret i öronlappen med en bomullstuss. Du kan anända tops, men det ska ALDRIG användas ner i hörselgången.

 

Läs om Nasse som fick infektion i inneörat, här.

 

Text och Foto: Linda Gustavsson © Kaninmagazinet 2014
Källor:

http://www.veterinaren.nu/kanin/sjukdomar/oronen/oroninfektion-kanin
http://www.veterinaren.nu/kanin/sjukdomar/infektioner-och-parasiter/pasteurellos-kanin

 


Att rengöra ögon

Bland de vanligaste problemen som kaniner drabbas av är rinniga ögon. Det finns många olika anledningar till varför ögon börjar rinna och ibland är det riktigt svårt att komma till rätta med. Oavsett varför det rinner så måste det hur som helst hållas rent (och gärna torrt).
 
 
Denna kanin hade blivit alldeles svullen kring sitt vänstra öga. Slemhinnan var ilsket röd av irritation. Gråaktigt klegg hade ansamlats i inre ögonvrån och smetats ut runtom då kaninen försökt tvätta bort det onda på egen hand. Efter noggrann sköljning kröp det tillslut fram en liten spånsflisa bakom undre ögonlocket. Nästa dag var ögat helt återställt ingen.
 
 
Du behöver:
  • Bra belysning
  • Ren handduk 
  • Koksaltslösning
  • Kompresser eller bomullspads
  • Tops
  • Spruta
  • En medhjälpare kan också vara bra!
 
  1. Att spola rent med koksaltslösning är ungefär som att skölja med stora mängder tårar. Salthalten är densamma tack vare detta orsakas ingen sveda.

  2. Börja med att torka ordentligt runtom med koksaltsindränkt bomull. Allt kladd ska avlägsnas!

  3. En lite större spruta med mjuk och jämn stråle brukar vara det bästa verktyget för att skölja rent i själva ögat. Öppna ögonlocken med rena fingrar och försök att försiktigt "vika upp/ned" det undre respektive det övre för att komma åt ordentligt. Rikta strålen mot ögonlockskanterna så att strålen hamnar i riktningen yttre ---> inre ögonvrån. Skölj med mjuk stråle. Här är mycket viktigt att vara stadig på handen så att du ej råkar göra illa kaninen.

  4. Tops kan behövas för att plocka bort envist skräp eller kladd som trots stegen ovan fortfarande finns kvar.

  5. När allt är rent och fint torkar du ordentligt torrt runt ögat med bomull eller en ren handduk.
 
 
 
 
Om rinnandet inte upphört efter ett par dagar så bör kaninen undersökas av en veterinär. Visst kan du som djurägare tvätta och hålla på men om orsaken inte åtgärdas blir det i längden till ett onödigt lidande för kaninen. Dessutom finns risk för ännu större problem så som irriterat skin, pälslossning och slutligen sårbildning om det ständigt och jämt är blött omkring ögat. Ögonklegg kan vara symptom på många olika problem/åkommor; allt från dammig miljö till bettfel varför ett veterinärbesök kan vara på sin plats! 
 
 
Här finns instruktioner på hur du kokar egen koksaltslösning!
 
 
Text: Anita Ekman Foto: Ronja Ekman © Kaninmagazinet 2014

FASS!

Många gånger får man läkemedel utskrivna till sina djur utan att egentligen veta så mycket om dem! Det är inte alltid som man vet vad man ska fråga sin veterinär. Vissa veterinärer informerar bättre än andra om vad det är du ger ditt djur. 
 

På fass.se kan du enkelt söka på det läkemedel din kanin får och där få all information du behöver: 
* vad läkemedlet innehåller
* vilka egenskaper läkemedlet har, alltså vad det hjälper emot
* indikationer, om det är något speciellt man måste tänka på
* försiktigheter, i vissa fall kanske ens kanin pga någonting inte alls bör få läkemedlet 
* om läkemedlet bör ges under dräktighet eller ej
* om det finns några biverkninga och vilka dessa är 
* dosering
* vad som kan hända om läkemedlet överdoseras 
* om läkemedlet kan blandas med andra läkemedel eller ej
* hållbarhet
* hur man ska förvara läkemedlet 
 
 

Text: Linda Gustavsson © Kaninmagazinet 2014

Ringorm

De allra flesta har hört talas om Ringorm, det kan både människor och djur drabbas av och det smittar från djur till människor och tvärtom.


Ringorm är en svamporsakad hudsjukdom, det är inte farligt men den tar tid att bli av med.
Smitta sker via sporer som svampen bildar. Dessa sporer är mycket härdiga mot desinfektionsmedel och kan överleva länge i miljön.

Det är vanigast att det drabbar unga djur, beroende på immunförsvaret och den skyddande hinnan djuret har på huden, den har inte hunnit utvecklats fullt ännu som på de äldre djuren.


Symptom
Pälslösa och kala fläckar, oftast på huvud, ben, tassar och vid klofästet. Klåda brukar förekomma.

En del djur kan även vara smittbärare, utan att ha några symptom.
 
 
Ringorm på människa.
Foto: Elin Sahlén


Misstänker du ringorm måste du besöka veterinären (och doktorn själv) för att fastställa diagnosen. Diagnos ställs dels via utseendet på förändringarna men man kan även ta en odling för att bekräfta sjukdomen.

Där kaninen är kal ska man smörja med salva mot hudsvamp och antifungika ges som medicin i munnen. Behandlingen tar ungefär fem veckor.

Har man flera kaniner är det mycket viktigt att tänka på hygienen, oavsett om en eller flera kaniner är drabbade. Man måste även sanera miljön, rengöra alla utrymmen och tvätta alla tyger noggrannt. Allt måste dammsugas och våttorkas, sedan ska det desinfekteras med virkon, det är ett medel som finns att köpa på bland annat granngården, det dödar ringorm bäst.


Det finns tyvärr inte så mycket att göra för att förebygga ringorm eftersom man inte alltid vet vilka som kan bära på det. Det är mycket viktigt att alltid behandla sjuka djur och få diagnosen fastställd.

 
 
Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2013
Källa: Veterinären.nu

Antibiotika

Kaniner är väldigt känsliga mot antibiotika och det är inte alla veterinärer som känner till hur kaniner fungerar och förstår hur känsliga dem är. Att ge fel antibiotikum kan ta livet av en kanin.

 

Antibiotika kommer från grekiskan och betyder ungefär "anti liv". I naturen produceras antibiotika som ett vapen som håller håller konkurrenter borta, t.ex. när mögelsvampar konkurrerar med bakterier om ruttnande kött. Antibiotika fungerar bland annat genom att det antingen förstör bakteriens "skal" (cellmembran), förstör vissa av deras inre delar (proteinproduktionen) eller förstör arvsmassan (DNA). Kort sagt så förstör den bakteriens uppbyggnad så att den dör. Med antibiotikans hjälp hinner immunförsvaret ikapp och den drabbade blir förhoppningsvis frisk.

 

Det finns ett hav av olika antibiotikum (antibiotikasorter) att välja mellan idag när kaninen drabbas av infektioner eller efter en operation osv.  Kaniner tål ett fåtal av dessa sorter. Det finns 2-3 sorter man kan ge till kaninen oralt som man med säkerhet vet att dem tål. Det finns även en del man kan ge via injektion eller utvärtes behandling. Även här finns det många sorter man inte kan ge alls. Bactrim är den vanligaste antibiotikan man ger kaninen via munnen.

 

 

 

Biverkning av fel val är diarré eftersom bakteriefloran i tarmen slås ut. Det är oftast helt lös diarré, det är väldigt allvarligt när en kanin får det och man ska söka veterinärshjälp akut.
 
En annan allvarlig biverkning är att njurarna slås ut och man kan drabbas av akut njursviktDet är en livshotande sjukdom som måste behandlas av veterinär.
 
 
När kaninen går på antibiotika kan man försöka förebygga diarré genom att även ge probiotika, laktobaciller och andra nyttika bakterier som lever i tarmen. Fiberplex är bra att ge i samband med anitibiotikakur. Det finns att köpa hos veterinären. Fråga efter det när du får antibiotika utskrivet. Det är alltid bra att vara på den säkra sidan.

 
Det är viktigt att alltid fullfölja hela antibiotikakuren, även om kaninen blir bra redan efter några få dagar. Gör man inte det så kan de antibiotikaresistenta bakterierna få övertag, vilket kan resultera i att man inte kan behandla infektionen om den skulle återkomma. Se därför till att bara använda antibiotika när det verkligen behövs, och fullfölj kuren så att vi kan fortsätta använda antibiotika i framtiden.
 
 
Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2014
Foto: Emma Almquist
Källa: http://www.veterinaren.nu
 

Mygg

Många är vi vars somrar (denna annars så underbara tid på året) förpestas av dessa små och vampyriska odjur. Kanske är du ägare av en eller flera oturliga kaniner som kliar sig blodiga och blir som levande sårskorpor? I denna artikel skall vi försöka ge tips och råd för att uthärda myggsäsongen.

 

 

Alla kaniner får inte problem med mygg, som med oss människor verkar myggen dras speciellt mycket till vissa individer. Bland annat kan det ha att göra med olika lukt och kroppstemperatur. Men vädurskaniner brukar ändå vara särskilt utsatta med sina hängöron och exponerande öronknölar. Dels har vädurarna svårare att vifta bort plågoandarna, dels kommer de lättare åt att klia upp betten.

 

 

 

En liten vampyr och vad som är början till ett riktigt hemskt myggsår 

 

Samma stackars kanin 2 veckor senare

 

 

 

 

Myggor (Nematocera)

 

Det finns flera tusen olika arter av mygg men turligt nog är det endast ett fåtal som suger blod. Dessutom är det enbart honorna som ägnar sig åt detta eftersom de behöver proteinet för att producera ägg (hanarna dricker bara växtsaft). SVA gör i skrivandets stund en ny kartläggning över Sveriges myggarter, men vi har kanske runt 40 olika blodsugande. För våra småfåglar utgör myggen ett viktigt bytesdjur under sommarhalvåret.

 

Mygg är bevingade insekter med en sugrörsliknande snabel. Många arter trivs bäst i fuktig skugga och är som mest aktiva vid skymningen. Det är bland annat koldioxiden i utandningsluften som lockar myggan till sitt offer. När hon skall suga blod väljer myggan gärna en lättåtkomlig plats med tunn hud. Vid själva sticket sprutar hon in sitt saliv som innehåller ett ämne som hindrar blodet från att koagulera. Offrets kropp reagerar ofta med en rodnande upphöjning runt bettet och det brukar klia och svida. 

 

Honan lägger äggen i vatten, där blir de till larver som sedan förpuppas och utvecklas till nya mygg (mängder med nya blodsugare!). Vissa arter kan föröka sig så mycket som fyra generationer på en säsong. Ett fåtal mygg övervintrar till nästa sommar och så börjar det om på nytt.

 

 

 

Kvällstid är detta ett härligt tillhåll för myggsvärmar

 

 

 

Mygg trivs inte..

...i kyla

...där det blåser

...på torra platser

 

 

Därför vill vi undvika myggen:

-Irriterande för kaninen

-Betten kliar förfärligt och kliandet kan ge otäcka sår som gör ont och som riskerar att bli infekterade

-Kan sprida virussjukdomar som RVHD och Myxomatos!

 

 

 

 

 

 

Myggtält av tyll
 
 
 

Att undvika myggen

 

Till att börja med kan man försöka ha kaninerna på platser där myggen inte trivs. Om det ej finns sådana ställen eller om det inte hjälper:

 

 

Inomhusvistelse

Nej, det låter inte särskilt roligt när det är grönt och härligt utomhus. Men faktum är att om du har möjlighet att ha kaninerna inomhus, åtminstone under de myggtätaste tiderna på dygnet, är det ett enkelt och effektivt sätt att slippa bett.

 

 

Sy en hätta/keps till kaninen

Tänk på att tyget måste vara så tunt att det ej håller kvar värme. Det kan vara ganska trixigt att få till en huvudbonad som passar på kaninen med bra hål för öronen. Sen är det varken säkert att myggen inte kommer åt att stickas trots mössa, eller för den delen; att kaninen låter sin nya accessoar sitta kvar. 

 

 

Sätt myggnät på buren

Om du har kaninen i bur dvs. Det finns specialutformade myggnät att köpa, annars funkar det bra med finmaskig tyll från en textilaffär. 

 

 

Investera i en myggfångare/-dödare

De lockar till sig myggen genom att härma samma signaler som gör att myggen dras till sina byten. Myggfångare finns i olika prisklasser och utföranden. De dyraste modellerna sägs kunna hålla upp till 4 000  så gott som myggfritt.

 

 

Myggmedel

Det går att t.ex. dränka in tygstycken i myggfrånstötande medel och sätta upp på utsidan av buren, ställen där kaninen inte kommer åt. Kaniner har väldigt bra luktsinne så låt bli starkt luktande medel.

 

Sista utvägen är att sätta i pälsen (men det är inte att rekommendera); i sådana fall på manken/mellan skulderbladen/i nacken - dit kaninen har svårare att nå. Kaniner tvättar sig väldigt noga så allt som sätts i pälsen kommer även att hamna inuti kaninen. Är det då någonting som på något vis är ohälsosamt för kaninen riskerar den att bli förgiftad och i värsta fall dö

Tänk också på att kaniner har känsligt skinn och var 
mycket försiktig så att den inte får i ögonen! 

 

 

Kemikalieinspektionen är den myndighet som godkänner insektsmedel i Sverige, såhär svarade de på frågan om myggmedel för kaniner:

 

Insektsmedel ska vara godkända av Kemikalieinspektionen (dvs. det ska finnas ett 4-siffrigt registreringsnummer på etiketten) och de ska bara användas enligt det användningsområde och den bruksanvisning som finns på förpackningen. Finns inte kanin med som djurslag som produkten kan användas på så kan Kemikalieinspektionen inte garantera att det inte finns några oacceptable hälsorisker med ett sådant användande.

 

I bekämpningsmedelsregistret (http://apps.kemi.se/bkmregoff/) kan du söka bland våra godkända produkter i Sverige. Om man söker på kanin under Användning så ger det inga träffar vilket, precis som du skriver, betyder att det idag inte finns några  myggmedel godkända för användning på kaniner.

 

 

Några myggmedel som används till andra djur:

 

-Optimal myggspray 

 

-Flugmedel Absorbine Ultrashield

 

-Flugmedel Renons

 

-Eukacid

 

-Ovitrol

 

För att få veta specifikt om användning på kaniner går det att kontakta respektive tillverkare och höra vad (om) de har för erfarenheter.

 

 

Naturprodukter som sägs vara avskräckande för mygg:

 

-Äppelcidervinäger

 

-Vitlök 

 

-Basilika 

 

-Lavendelolja 

 

-Camomill

 

-Citron

 

-Citronella

 

-Eucalyptus

 

 

 

 

 

 

Att lindra och läka myggbett

 

Alsolsprit & ren aloe-gel

 

 

Alsollösning ger tillfällig lindring från sveda och kliande. Det motverkar även infektioner om kaninen har kliat till öppna sår. Det bästa för att läka såren brukar vara att helt enkelt låta dem luftas och vara ifred. Vilket kan vara lättare sagt än gjort då kaninen gång på gång kliar upp dem. Aloe vera och zinksalva har sårläkande effekt, dock är det inte särskilt nyttigt för kaninen att slicka i sig varken det ena eller andra. Om du ändå väljer att smörja: försök hålla kaninen sysselsatt med något annat medan det torkar in.

 

Skulle det gå så illa att såren blir infekterade krävs troligen veterinärvård!

 

 Text & foto: Anita Ekman © Kaninmagazinet 2014

 

Tack till: Ricardo Feinstein (SVA), Viktoria Axelsson (Kemikalieinspektionen) och Christina Lindgren (Jordbruksverket), för tips och råd om myggmedel!

 


Ta hand om en kanin med synfel

Misstänker du att din kanin är blind eller påväg att bli är det viktigt att du kontaktar en veterinär för en undersökning.
Att kaninen springer in i väggar eller andra saker är ett varningstecken.

Det första man brukar föra är att fastställa att det inte rör sig om någon parasit, så som E.cuniculi.
Den kan orska synfel. Blir pupillen gul/vit kan det röra sig om en bakterie eller parasit infektion.
Ser det gul/vita ut att vara mer ytligt på ögat kan det vara en skada på hornhinnan eller en infektion, det är mycket smärtsamt och man ska uppsöka veterinär direkt, det brukar finnas effektiva behandlingar.
Kaninen kan även få förtätningar djupt i ögat och det är mycket svårbehandlat. Kaninen har inte ont av detta utan kan leva ett normalt liv ändå.

Blir kaninen blind eller har synfel är det viktigt att burinredningen alltid är likadan, just för att det ska vara lätt för kaninen att hitta. En blind kanin vill utforska som en kanin med syn, hitta på nya saker med din kanin/ta den till nya platser men kom ihåg att alltid finnas där och passa kaninen. Den klarar sig inte lika bra själv längre.

Det är mycket viktigt med mänsklig kontakt och en tröst för den handikappade kaninen kan vara att få en burkompis.
 
Synen är bara ett av kaninens sinnen, de andra sinnena måste fortfarande stimuleras lika mycket som hos en kanin med syn. Tala tyst när du närmar dig en blind kanin så den inte blir rädd. Spendera mycket tid vid buren,sitt och klappa och prata.
Det du ska tänka på är att inte lyfta kaninen allt för mycket, det är väldigt läskigt när den inte kan se (om du inte vet att din kanin reda är väldigt bekväm med att du bär den, då kan det gå an)
 
Du kommer ständigt att lära dig hur du ska anpassa dig till kaninens handikapp och hur kaninen anpassar sig och lär sig, du kommer att du hur intelligent kaninen faktiskt är.
 
 
 
 
 
 
Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2014
Foto: Maria Frykstedt
källa: http://www.medirabbit.com/

http://www.lagomorphs.com/blindness.pdf
 

Kaninsyfilis

Detta är en könssjukdom på kaniner, kallas Treponematos.

 

Sjukdomen är inte så vanlig i Sverige ännu men förekommer ibland och mest i stora kaninbestättningar och hos uppfödare. Sjukdomen kommer från en bakterie som kallas Treponema cuniculi.

 

kaninsyfilis

 

Sjukdomen sprids via sexuella kontaktar och smittar även ungarna vid födseln. Kaninsyfilis smittar inte till människor eller andra djur. Denna bakterie är släkt med bakterien som orsakar syfilis på människor.


Symptom:
Kaninen får sår, svullnader, blåsor, krustor runt könsöppningen och varaktiga flytningar från könet. Det kan även sprida sig till nosen och munnen när kaninen tvättar sig. Det är en mycket smärtsam sjukdom. Det kan ta upp till fyra månader innan kaninen visar symptom.

 

För att ställa diagnosen Treponematos kanin går man dels efter symptomen men man kan även ta olika prover, blodprov eller från krustorna vid könsöppningen/munnen/näsan.

 

kaninsyfilis


Behandling:
Detta behandlas med antibiotika. Det ges ofta långtidsverkande sprutor som kaninen får en gång i veckan tre gånger och efter två veckor brukar symptomen vara borta.
Sjuka djur ska isoleras i torra, rena burar och ha bra foder.

 

För att förebygga denna sjukdom ska man undvika kontakt med smittade djur. Kolla alltid på djuren du ska para med och även dina egna djur/nya djur.

 

 

 

Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2013
Foto: Hilde Hakkenstad
Källa: http://www.veterinaren.nu

Skada på hornhinnan

Eftersom kaninen har utåtstående ögon är det väldigt lätt för dem att skada sig. Ett vanligt beteende vid stress eller rädsla är att dem spärrar upp ögonen, vilket kan leda till skada.


Skadar kaninen ögat kan den få ett hornhinnesår. Infektion eller nedsatt tårproduktion kan också leda till ett sår men det är inte lika vanligt.
Eftersom kaninen spärrar upp ögonen när dem blir rädda är det lätt hänt att den skadar sig när den springe okontrollerat runt i sin bur, det är lätt att skada sig på inrendingen då.
Det finns även medfödda skador som kan skada hornhinnan, som bland annat inrullade ögonlock eller inåtväxande ögonhår.
 
 
 
 

Oftast kan man se på ögat att det är skadat, det ser grågrumligt ut. Men ibland syns det inte, kisar kaninen med ögat eller om det är väldigt rinnigt vet man att någonting är fel.
 

När det är dags att besöka veternären fastställer dem en diagnos genom att färga hornhinnan med flourecein, ett färgämne. Är hornhinnan skadad fäster sig färgen och man ser vart skadan är och hur omfattande den är. Är det ingen skada, ja då rinner färgen bara av.


Uppsöker man inte veterinär kan det vara väldigt smärtsamt för kaninen att leva med detta, det kan även uppstår allvarligare komplikationer om man väntar för länge.
Det är alltid viktigt att kontakta veterinär när man ser att någonting är fel.


Skulle det vara en liten skada på hornhinnan kan man enkelt behandla det med antibiotika ögondroppar. Vanligtvis brukar man ge ögondroppar med atropin till andra djur, det förebygger djupare in i ögat. Men eftersom kaniner bildar ett enzym som bryter ned atropin är det ingen ide att ge detta.


Är det en allvarlig skada kan man behöva operera. Finns det lösa flikar på hornhinnan måste man ta bort dem.
 

Efter ett par dagar ska man följa upp behandlingen för att se att allt läker som det ska, man färgar ögat igen för att se att såret har krympt.
Hornhinnesår brukar läka sätt snabbt.
 
 
 

Om såret berodde på skräp eller ögonhår som växt inåt måste man ta bort detta. Man bränner bort ögonhår och har kaninen inrullade ögonlock opererar man detta.
 

Se till att kaninens miljö är så säker som möjligt, se till att det inte finns vassa föremål eller annat dylikt i buren som kaninen kan skada sig på.



Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2014
Foto: Anonym Uppfödare

Källa: Veterinären.nu

Fästingar

På våren och sommaren släpper många kaninägare ut sina kaniner i stora gräshagar och livet är underbart för både kanin och ägare. Men när kaninen ska sättas in för natten gör många upptäckten att det sitter fästingar kring kaninens ögon och nos samt på öronen. Vad ska man göra? Är det farligt? Det och lite till får du läsa om i denna artikel som handlar om en av de absolut vanligaste parasiterna som ger sig på våra kaniner.



”Fästingen är ett litet leddjur, släkt med kvalster och spindeldjur. Den trivs bäst på skuggiga och fuktiga platser – gärna lövskog med tät undervegetation. Fästingen lever 2-3 år och utvecklas från någon tiondels mm som larv till 3-4 mm som vuxen” – fasting.nu
 
Foto: Emma Almquist


Det är dock inte bara i lövskog fästingen kan hittas, högt gräs är som vi alla vet en vanlig plats att drabbas på. Efter att ha varit i sådana områden ska du alltid göra en kontroll av din kanin efter fästingar samt gärna någon timme efter kaninen skuttat runt eftersom att det kan ta tid för fästingen att krypa till ett ställe på kanin där den kan sätta sig och suga blod.

Några av de irritationer eller skador som fästingen kan åstadkomma hos kaniner är följande;
- Allmänna irritationer så som att det kliar och svullnar upp lite. Oftast inget att oroa sig för om det inte blir väldigt rött och sårigt när kaninen kliar sig.
- Spridning av sjukdomar, så som kaninpest (myxomatos) och harpest (tularemi).

Ju snabbare man får bort fästingen desto bättre är det. De obehag och åkommor som kaninen kan få av fästingen blir mildare eller elimineras om fästingen tas bort direkt. Det bästa är såklart om du ser dem och tar bort dem redan medan de kryper omkring i pälsen.
 
Speciell fästingsnara som kan köpas på bland annat djuraffärer

Foto: Anita Ekman


Fästingarna tas bort med naglarna, pincett eller speciella fästingborttagare som kan köpas på de flesta djuraffärer. Helst ska man få bort hela fästingen, huvud+kropp, eftersom att det minskar infektionsrisken. Får man inte bort huvudet och kaninen verkar bli irriterad av det så får man vänta lite tills huvudet stöts ut av kaninens immunsystem och därefter försöka igen, samt tvätta såret såklart.

Text; Emma Almquist
Källa; http://www.veterinaren.nu

Veterinärer med kunskap om kaniner

Som kaninägare är det inte helt sällan man stötter på en veterinär som inte har de rätta kunskaperna när det kommer till kaniner. Under veterinärutbildningen läggs väldigt lite fokus på just mindre sällskapsdjur. Vill man som veterinär lära sig mer om kaniner och andra smådjur krävs det oftast fördjupning på egen hand.

 
Kaniner klassas inom veterinärmedicinen som "exotiska djur". I denna grupp ingår kaniner, smågnagare, iller, reptiler och fåglar. Nedan följer en lista över veterinärer som är specialiserade på kanin och en annan med övriga veterinärer och kliniker som rekommenderats av kaninägare. Vi har letat och hört oss för bland kaninägarna, men troligen finns det en del vi har missat.
 
Specialiserade inom kaniner (Exotiska djur)
 
Leg. vet. Marianne Tornvall
"Svensk veterinärexamen 1996. Medlem i Association of Avian Veterinarians och Ass. of Exotic Mammal Veterinarians. Marianne har från första början intresserat sig för och arbetat med exotiska sällskapsdjur." (Läs mer på hemsidan)
 
Mälaren Smådjursklinik
Märsta/Uppsala
Tfn: 08-592 540 80
Hemsida: http://www.malarensmadjur.se/
Email: kontakt@malarensmadjur.se
 
Leg. vet. Cecilia Trägårdh
"Jag tog examen från veterinärhögskolan i Uppsala, december 1993. Under slutet av 1990-talet arbetade jag som veterinär i England och blev där intresserad av att utbilda mig mer på fåglar, kaniner, gnagare och reptiler. Sedan dess har jag inriktat mig på att arbeta med dessa djurslag. Detta har inneburit mycket resande utomlands eftersom endast ett fåtal kurser erbjuds i Sverige. Varje år går jag olika kurser inom fågel-, kanin-, reptil- och gnagarmedicin." (Läs mer på hemsidan)
 
Fårgelkliniken
Hjärup/Skåne
Tfn: 040-460 560
Hemsida: http://www.fagelkliniken.se/
Email: info@fagelkliniken.se
 
Leg. vet. Bo Runsten
"Bo har arbetat på Blå Stjärnan i tjugo år och är kanske mest känd för sitt arbete med exotiska djur. Han startade för snart sjutton år sedan upp Blå Stjärnans exotiska smådjursavdelning och har alltsedan dess ägnat sin tid åt att utveckla vården för fåglar, exotiska däggdjur, herptiler (reptiler och amfibier) samt fiskar!" (Läs mer på hemsidan)
 
Blå Stjärnans Djursjukhus
Göteborg
Tel: 031-65 35 00
Hemsida: http://www.blastjarnan.se/kontakt/
Email: info@blastjarnan.se
 
Leg. vet. Lis-Marie Johansson och leg. vet. Cesar Guevara
Djursjukhuset Jönköping
Jönköping
Tel: 036-34 18 80
Hemsida: http://www.djursjukhusetab.se
Email: reception@djursjukhuset-jonkoping.se
 
 
 
Övriga kliniker som rekommenderats
- Strömsholm Djursjukhus
 
 - Djurkliniken Roslagstull
Stockholm
Tfn: 08-612 57 60
Hemsida: http://www.djurklinikenroslagstull.se
Email: info@djurklinikenroslagstull.se
 
- Alingsås Djurklinik
Sagt om kliniken: "När jag praktiserade där fick dem inte in så många kaniner, men veterinären och sköterskorna tog väl hand om dem som var. Vet att dem kan sin sak då en av djurvårdarna där själv är uppfödare."
Hemsida: http://www.alingsasdjurklinik.se/
 
- Leg. vet. Helene Alm, Tyresö veterinärklinik.
Sagt om Helene: "Hon hade en föreläsning i kaniners sjukdomar för oss i Stockholms läns kaninavelsförening nu på vårat höstmöte i helgen. Jag tror att det viktigaste var att hon faktiskt verkar ha ett genuint intresse för kaniner och verkar följa forskning och utveckling i vården av kaniner runt om i världen."
"Många veterinärer är duktiga men har inte förståelse för uppfödares "syn" (att allt inte måste räddas) vilket Helene verkade ha!"
Hemsida: http://www.tyresodjurklinik.se/
 
- Hans på Lötsberga Djurklinik
Sagt om Hans: "Om han inte vet något tar han hjälp, och hans engagemang är fullständigt."
Hemsida: http://www.lotsbergadjurklinik.se/veterinar.html
 
- Sofie, Vettris i Nyköping.
Sagt om Sofie: "Hon är ung, nyfiken, är ofta iväg på utbildningar och föreläsningar där kaniner är en stor del utav det. Kunnig och vettig på alla sätt. Månar om djuren och ger sig inte i första taget, hon vill verkligen ta reda på vad problemet är!"
Hemsida: http://www.vettris.se/
 
 
Anledningen till att kunskapen brister hos många veterinärer är utöver den lilla kunskap man får i utbildningen också att dessa djur inte prioriterats på samma sätt som hundar och katter när det kommer till forskning. För att ett djurslag ska höja sin status inom forskningen krävs det att djuret har ett visst ekonomiskt värde, att djurägarna är villiga att betala en dyr behandling. Tack och lov är detta något som blivit mycket bättre på bara några år vilket ökar efterfrågan på avancerad veterinärmedicin för dessa djurslag. På så sätt kommer det hela tiden ny forskning som kan hjälpa veterinärerna att hjälpa våra kära kaniner, och andra exotiskta husdjur.  
 
//Kaninmagazinet

Artros

Precis som alla andra djur kan även kaniner få problem med lederna.

Artros är en kronisk (ihållande) ledsjukdom där brosket som omger lederna försämras. Brosket runt lederna består av vävnad som täcker skelettändarna i kroppens leder. Brosket är till för att två skelettdelar ska passa ihop och för att minska friktionen när leden rör sig.

Brosket är stötdämpande och skyddar skelettet mot slitage. Näringstillförseln sker via så kallad diffusion från närliggande vävnad, vilket innebär att ämnen förflyttas från ett starkt ställe till ett svagare ställe. Ledbrosket är svårt att reparera och har svårt att återskapa förlorad vävnad pga den låga metabolismen (ämnesomsättning, en process där näringsämnen och läkemedel tas upp).
 
 

Kaninen kan visa hälta, stelhet eller begränsning i rörelserna, samt att den inte kan hoppa upp på saker. Symptomen kan förvärras av träning, och efter långa perioder av stillasittande. Artros kan vara följderna av trauman såsom frakturer eller luxation (då leden hoppat ur led), men är också sånt som kan komma med åldrandet. Man anser också att övervikt är en stor orsak till artros, då djurets vikt lägger större press på lederna.


För att diagnosera artros görs en klinisk bedömning där man kollar på stelhet och gör en bedöming av eventuella tidigare symptom. En fysisk undersökning görs också för att se om det finns ett minskat rörelseomfång, stelbent gång, missbildningar i lederna och svullnad eller smärta i lederna. En röntgen är också viktig, och ibland görs även en analys av ledvätskan.


Det finns ingen behandling som förbättrar artros hos en kanin. Det man gör är att ge kaninen smärtstillande (dock inte alltid som det gör någon skillnad) och ser till att den får lagom med motion. Det är inte bra med för mycket stillasittande men inte heller för mycket motion pga belastningen på lederna. Är kaninen dessutom överviktig är viktnedgång en viktig del. Det viktiga är att hålla koll på sin kanin, eftersom detta är ett tillstånd som inte blir bättre. Märker du att din kanin inte kan ta sig fram utan ansträngning, har svårt för att tvätta sig, stå på bakbenen osv måste man se till kaninens lidande och låta den somna in. 

 

 
 
 För att förebygga att din kanin drabbas av detta är det viktigt med rätt utfodring och att den får regelbunden motion. Fysiska aktiviteter håller både skelett och muskler i trim. Att kaninen får vistas utomhus, i alla fall under den varma årstiden är också viktigt, då UV-ljuset från solen gynnar kalkupptaget och stärker skelettet.
 
 
 
Text & bild: Linda Gustavsson © Kaninmagazinet 2013
 

Starr

Det finns två olika sorters starr, grön starr och gråstarr. Symptomen är att ögoat blir stort och grått, eller att linsen blir grå.
 

Kaninen kan få gråstarr om det ligger en bakomliggande sjukdom, så som invärtes parasiter, det kan man utesluta enkelt genom ett blodprov. Det kan även vara bra att rönta kaninen och titta efter tumörer.
Det är väldigt ovanligt att en kanin får gråstarr, största sannorlikheten är att den har fått det från någon av föräldrarna då gråstarr är ärftligt. Dock är det vanligare att äldre kaniner får det.

 

Det går att operera gråstarr men det finns aldrig några garantier att det kommer bli bättre, diskutera med din veterinär vad som är bäst för just din kanin. En kanin har inte lika stort behov av sin syn som vi människor, utan kan leva ett normalt liv med bara ett öga eller ett synfel.

 

Skulle kaninen bli blind är det viktigt att burinredningen förblir detsamma hela tiden. Det är även väldigt viktigt med mycket mänsklig kontakt då, men det är det såklart annars också.

 

Fast kaninen är blind vill den också utforska som vanligt, därför måste du alltid vara där och passa den och hjälpa till.

 

Det kan även vara bra att skaffa en burkompis till kaninen för det kan vara till stor tröst för en handikappad kanin.

 

C-vitaminer är bra för ögonen.

 

Grönstarr/glaukom är tyvärr relativt vanligt hos kaniner. Det för att trycket i själva ögat ökat och ögat blir väldigt stort och utåtbuktande, det ser ut att tryckas ut. Ögat blir äeven grått. Detta är mycket allvarligt och man måste kontakta veterinär omedelbart. Ibland finns det ingenting att göra åt saken och man måste avliva då detta är mycket plågsamt, men man ska alltid låta en kaninkunnig veterinär undersöka kaninen först.
 
 
Glaukom
Foto: Anonym uppfödare
 

Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2014
Källa: www.veterinaren.nu
www.medirabbit.com


Kaninpest – myxomatos

Kaninpest är varje kaninägares mardröm eftersom att sjukdomen inte går att behandla och ofta leder till en smärtsam död. När man medmetet planterade in sjukdomen i Frankrike på 50-talet så började den spridas ut över Europa.

 

Det som i alltså i början var tänkt att kontrollera mängden vildkaniner blev en sjukdom som hotar våra tamkaniner. Viruset sprids oftast genom de blodsugande insekterna som sitter på smittade kaniner och som sprids ut i naturen där sådana djur varit. En ovanligare smittväg är direktkontakt med en sjuk kanin. Än så länge är smittan främst begränsad till de södra delarna av Sverige men även på Gotland och upp mot Göteborg.


Symptom för myxomatos är bland annat feber, allmän svullnad i ansikte, mjölkaktigt tårflöde, svullna könsdelar, knutor i huden, slöhet, feber och nedsatt eller helt upphörd aptit. Om du misstänker att din kanin har kaninpest ska du isolera den från andra kaniner, kontakta veterinär och om du eventuellt får bekräftat att det är kaninpest så bör du även kontakta kaninföreningar i närheten så att de vet att smittan finns där du är. Kaninpest kan inte behandlas eftersom att det inte finns effektiva behandlingar mot virus. Det en veterinär kan göra för kaninen är sådant som att se till att den får i sig mat och ge smärtstillande, eller låta den somna in.

Det bästa man kan göra för att skydda sin kanin är att vaccinera den två gånger årligen. Vaccinationen ger inte 100 % skydd, men hjälper kaninen mycket om den skulle smittas. Är kaninen inte vaccinerad kan man helt enkelt undvika att ha den utomhus eller så bör man vara helt säker på att det inte finns kaninpest där man bor.

 

 

 

Text: Emma Almquist © Kaninmagazinet 2013
Foto: Emilia Pettersson, Skogsvägens kaniner


Diabetes

Diabetes är inte så vanligt på kanin, men det kan förekomma! I denna artikel ska vi gå in på varför diabetes uppstår, vad vi kan göra för att undvika att kaninen får det och vad som kan göras om kaninen får det!

I bukspottkörteln finns de Langerhanska öarna, där betaceller finns som bildar insulin.
Insulin och glukagon är ett blodsockerreglerande hormon i kroppen, men har olika uppgifter. Insulin utsöndras för att få ordning på förhöjda nivåer av glukos i blodet, medan glukagon utsöndras vid sänkta blodsockernivåer i blodet. Insulinet utsöndras i blodcirkulationssystemet för att reglera glukoshalten och stimulera upptaget av glukos i cellerna. Det är när funktionen i bukspottkörteln som utsöndrar insulin inte fungerar som den ska som diabetes uppstår. Då minskar insulinet och en ökning av glukagon uppstår.

Hos människor finns det 2 typer av diabetes:
- Typ 1: beror på att betacellerna har angripits av kroppen eget immunförsvar och förstörts. Kroppen kan inte tillverka sitt eget insulin.
- Typ 2: den vanligaste typen och kommer oftast i vuxen ålder. Typ 2 kan vara ärftlig, men kan även bero på levnadsvanor. Övervikt, högt blodtryck, rökning och stress kan bl. a öka risken för att få sjukdomen.

 Foto: Linnéa Hallbeck

Diabetes anses vara en ovanlig eller till och med obefintlig sjukdom hos kaniner, med undantag för överviktiga kaniner och labbkaniner som utsatts för kemikalier/mediciner.
I båda fallen har typ 1 och typ 2 observerats. Under början av sjukdomen kunde kaninerna kompensera för bristen på insulinproduktion i bukspottkörteln, vilket då ledde till slutsatsen att insulin eventuellt inte spelar så viktig roll i kaniners och växtätares sockermetabolism (nedbrytning och upptag av socker). Många växter har så kallade hypoglykemiska egenskaper ( sänker blodsockret) som då kan hjälpa kaninen att justera glukosnivån. En ändrad kost, med hö som basföda, och färska grönsaker skulle alltså kunna korrigera diabetes eller diabetesliknande symptom på kanin, utan att man behöver ge något dagligt insulin som hos diabetessjuka människor.

Tecken på diabetes är bland annat ökad törst, att kaninen kissar överdrivet mycket och även har onormalt stor aptit. Icke behandlad diabetes kan leda till njurskador, ögon- och kärlproblem. Att diagnostisera diabetes är dock svårt då blodsockernivån kan variera över ett dygn och påverkas av stress där adrenalin frisätts, som motverkar effekten av insulin och gör att glukoset höjs. Även kosten spelar in en hel del. Alltså kan inte ett enkelt blodprov påvisa om kaninen har diabetes eller inte. Flera blod- och urinprover måste tas under en viss tid för att bekräfta sjukdomen.
Man måste även utesluta andra orsaker så som:
- förändringar i målorgan (lever, fettvävnad, muskler)
- bukspottkörtelinflammation
- överproduktion av kortisol eller glukagon
- renal glukosori (glukos i urinen)

För att både förebygga och även behandla om kaninen skulle få diabetes eller diabetesliknande symptom gäller det att utfodra rätt:
- alltid tillgång på ett bra och kvalitativt hö
- färska grönsaker
- pellets av god kvalité
NEJ till ”skräpmat” såsom gnagarblandningar, godis, gnagstänger mm. Helt enkelt, ge inte sådant som är rikt på snabba kolhydrater. Har du en överviktig kanin är det viktigt att ändra om kosten och kom ihåg att göra det långsamt eftersom kaniners magar är otroligt känsliga. Som ovan nämnt behövs inte något insulin till kaniner som drabbats utav diabetes utan en hälsosam kost är a&o. 

 Foto: Linda Gustavsson

Källor:
http://www.medirabbit.com/EN/GI_diseases/Metabolic_diseases/Diabetes_en.htm
http://www.1177.se/Sormland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Diabetes-typ-2/

Text: Linda Gustavsson © Kaninmagazinet 2014


Underbett: En forskningsartikel

1981 gjorde genetikassistenterna C. M. Huang, M. P. Mi och D. W. Vogt en studie om underbett hos kaniner. Denna artikel innehåller en sammanfattning och förklaring av det de kom fram till. Kom ihåg att detta bara är en enskild artikel i ämnet.

 

"Data från fenotypiskt normala X normala parningar av tamkaniner analyserades för att skilja mellan den enda locus och multifaktoriella modeller av arv av underbett hos tamkaniner. Resultaten indikerade en enkel autosomal recessiv nedärvning med ofullständig penetrans för detta tillstånd."

- Forskarnas sammanfattning av arbetet

 

 

 

Blev du kanske lite snurrig av att läsa texten på grund av alla svåra ord? Ingen fara, det blir nog de flesta. Texten innehåller en hel del formuleringar och ord som är typiska för genetiker, men som inte används i vardagligt tal.

 

Fenotyp är det vi kan se uttryckas hos en individ, läs mer om det här.

 

"Normala X normala parningar" syftar på att forskarna gjorde parningar mellan två kaniner som såg normala ut, d.v.s. att de inte syntes något underbett på dem.

 

Att en nedärvning är "enkel" innebär att den bara berör en allel, vilket i sin tur är en större del av DNA.

 

Autosomal nedärvning sker helt oberoende av kön, d.v.s. både en hane och en hona kan få och bära genen. Förändringen sitter alltså inte i könskromosomen.

 

Autosomal recessiv är ett av många sätt som en gen kan föras vidare genom generationer. Om genen är autosomal recessiv innebär att det måste finnas dubbel uppsättning av en onormal gen hos en individ för att egenskapen, sjukdomen eller drag ska utvecklas. Detta innebär alltså att båda föräldrarna måste ha minst en uppsättning av genen för att underbett ska utvecklas.

 

Den andel individer som har en gen och dessutom uttrycker genens drag ger genens penetrans. Om vissa personer med mutationen, i detta fall dubbla anlag för underbett, inte utvecklar drag av mutationen (underbett) så säger man att genen har ofullständig penetrans.

 

 

 

Det betyder alltså att vi också kan skriva texten ungefär såhär:

Data från parningar mellan till synes friska tamkaniner analyserades för att se hur genen nedärvs. Resultaten visade att underbett styrs av endast en viss del av DNA, både honor och hanar kan bära på genen. Den måste finnas i dubbel uppsättning för att uppkomma hos en individ, alltså måste båda föräldrarna bära på genen, men den behöver inte synas hos individen bara för att den finns i dubbel uppsättning.

 

Detta gäller alltså för underbett, enligt studien. Kom ihåg att man gärna vill ha flera källor på sin fakta innan man fullt accepterar den, men det kan ändå vara värt att ta del av rön som finns i ens omgivning.

 

Artikeln i sin helhet går att finna här.

 

Text: Emma Almquist  Foto: Malin Elfstöm © Kaninmagazinet 2014


Kvalster

Pälskvalster (Listrophorus Gibbus) och Mjällkvalster (Cheyletiella Parasitivorax) är vanliga problem hos kaniner. Särskilt under milda och fuktiga höstar. Kvalsterangrepp ger symptom som klåda, mjällig päls och kala fläckar.
 
 
Listrophus Gibbus sedd genom mikroskop. Foto & film: Angie Norberg
 
 
Pälskvalster/Pälsätarkvalster livnär sig av själva pälssttråna. Har man skarp syn är det möjligt att se dessa med blotta ögat när de krälar omkring i pälsen.
 
Mjällkvalster lever på huden och äter hudavlagringar vilket resulterar i mjällbildning. Mjällkvalstren själva kan endast ses genom mikroskop.
 
 
Kvalster trivs bäst där det är fuktigt, varmt och mörkt. Men tyvärr är de både långlivade och härdiga att klara perioder av minusgrader och torka. Honan har kapacitet att lägga mängder med ägg vilket gör att de kan föröka sig väldigt snabbt under gynnsamma förhållanden.

Kaniner i alla åldrar och med alla olika pälsslag kan drabbas av kvalster. En angripen kanin kan smitta vid direktkontakt med andra kaniner, kontakt kanin-människa-kanin eller kanin-yta-kanin. Det brukar dock dröja ett tag innan kvalstren ger symptom. Först när kaninens immunförsvar blir nedsatt; till exempel på grund av stress (eller sjukdom), börjar parasiten märkas av. Stress kan orsakas av bland annat stökig omgivning, felaktigt foder eller genom otillräcklig stimulans (uttråkning).
 
 
Pälskvalster orsakar pälsavfall och kala fläckar, ofta med början runt svansområdet.

De första symptomen på mjällkvalster är att kaninen tappar päls i nacken. Håravfall som fortsätter bak över ryggen. Pälsen brukar lossna väldigt lätt och man ser mjäll i hårtussarna. Det är sällan som kaninen får allvarlig klåda, men tyvärr förekommer även sådana fall.
 
 
 
 
 Mjällkvalsterangrepp. Foto: Fanny Arvendal
 
 
Misstänker du kvalster? 
Boka snarast tid hos din veterinär så att kaninen blir ordentligt undersökt och får rätt behandling mot ohyran. Vanligtvis skriver veterinären recept på Ivomec, Stronghold eller liknande. Behandlingen brukar pågå 1-2 månader eller en gång i veckan i 3 veckor, beroende av preparat. Det finns ett antal receptfria medel för ohyrebekämpning men flera av dem är eller kan vara skadliga för kaniner. Frontline är ett exempel som brukar vara ofarligt för hundar men dödligt för kaniner, så chansa inte utan åk till veterinären!
 
Hjälp kaninen genom att borsta bort lös päls och mjäll. Kamma gärna igenom pälsen med en tät luskam. Om du håller till över ett ljust underlag kan du kanske se att det faller ut kvalster. Glöm ej att rengöra borstar och kammar efteråt.

Det är viktigt att behandla samtliga individer om det finns flera kaniner i hemmet, för även om de inte uppvisar symptom (ännu) är risken stor att de också bär på kvalster.
 
Burar och ytor där kaninerna rör sig skall saneras grundligt och städas ofta under behandlingsperioden för att minska risken för återfall. Allt strö och hö skall bytas och inredningen skuras och diskas. Det kan bli mycket jobb men det lönar sig att vara noggrann.
 
Givetvis ska kaninerna inte tas med på utställning/tävling när man drabbats av kvalsterangrepp. 
 
 

 Foto: Fanny Arvendal
 
 
 
Läs om Ellens veterinärsbesök och erfarenhet här.
 
Dessa kvalster angriper inte människor men vi kan vara allergiska mot enzymer i deras avföring.


Text: Nathalie Månsén & Anita Ekman © Kaninmagazinet 2013

Tidigare inlägg