bloglovin

Förlossningskomplikationer

Kaniner är relativt "lätta" att föda upp men ibland händer det att honan får problem med förlossningen och då gäller det att veta vad man ska göra.

Kaninen är normalt dräktig i 30-32 dagar men det kan även vara någon dag mindre eller mer.
En förlossning går oftast relativt snabbt, runt 30 minuter och de kan få allt ifrån 2-3 ungar upp till 12 stycken.
 
 
Nyfödda ungar
Foto: Erika Svensson
 


Under själva dräktigheten kan det ibland hända att fostrena dör, händer detta inom 3 veckor kan kroppen ta hand om det själv och resorbera dem. Har det gått mer än 3 veckor kommer honan att abortera.

De vanligaste orsakerna till förlossningskomplikaioner kan vara bland annat övervikt, för stora/missbildade foster, för smalt bäcken, felpositionerade foster.
Värksvaghet kan också vara en orsak, detta är inte så vanligt på kaniner. Det innebär att kaninen har kalkbrist.
Stress förvärrar även situationen svårt för kaninen.
 
 
Foto: Utblickens kaniner
 


Symptom
Kaninen har värkar som sitter i länge men inte leder till någon förlossning, kaninen förlöser oftast på natten eller tidigt på morgonen så därför kan det vara svårt för ägaren att upptäcka detta.

Vid ett senare stadium kan man se blodig elle varig flytning från vaginan. Honan blir även trött och slutar äta.
 
 
Födsel
Foto: Martina Hailjen



Vad ska du göra?
Märker du att honan har svåra problem bör du snarast kontakta din veterinärsklinik och förklara hur situationen ser ut. En veterinär kan med hjälp av röntgen eller ultraljud se hur ungarna ligger i magen. Vid ultraljud ser man om ungarna lever.

Upptäcker man förlossningssvårigheten tidigt kan man enkelt ge kalkdropp samt preparat som ser till att värkarna börjar.
Händer det ingenting då måste man göra ett kejsarsnitt. Om ungarna är döda är det bäst att ta bort hela livmodern och äggstockarna, en kastrering alltså. Då undviker man misslyckade dräktigheter i framtiden.

Kejsarsnitt ska inte i regel vara något problem om honan varit i hyfsad allmäntillstånd, dvs ätit och betett sig normalt. Självklart är det alltid en risk att söva smådjur. Är situationen allvarlig och kaninen är väldigt hängig och inte ätit på ett tag bör man vara medveten om att sövningen innebär en större risk - dock är det enda att göra.

Är ungarna döda kan det finnas en risk för infektion och då sätts antibiotika in.
Om honan avlider och ungarna lever kan man handmata ungarna, dock är detta väldigt svårt och krävande, det är svårt för ungarna att överleva utan mordersmjölk. Vet man någon som nyligen fått en kaninkull kan man testa om den honan tar emot ungarna, förutsatt att det är i någorlunda samma ålder.
 
Födsel
Foto: Martina Hailjen
 
 
Förebyggande
Avla inte på en kanin som har dåligt hull/överviktig/sjuk/har någon defekt eller annan liknande orsak.
Se till att kaninen är helt frisk, första kullen rekomenderas runt 8 månader. Det är alltid bra att ha en budget för veterinärskostnader vid en planerat kull, man vet aldrig om någonting kan gå snett.


Födsel
Foto: Martina Hailjen
 
 
Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2015

Defekter

Ibland föds kaniner med olika defekter och det kan bland annat bero på att föräldrarna bär på någon defekt eller att det finns längre bak i släktet. Det kan även bero på att just den rasen bär på en speciell gen, till exempel bär dvärgraser på dvärggenen som ger såkallad mupp.

 

 

En defekt försvårar alltså kaninens rätt att leva, den påverkar vardagen, vissa defekter kan dem inte alls leva med utan föds döda eller dör senare.

 

 

Många av våra tamkaniner idag har defekter om dem skulle bo ute i naturen. En kanin med hängöron är inte bra eftersom dem inte kan vända öronen i olika riktningar som behövs för att höra faror. Albino (vid rödögd) kaniner skulle synas väldigt lätt (undantag för vintern). Långhåriga kaniner skulle inte heller ha det lätt ute i naturen med tanke på att dem lätt skulle få tovor och det skulle fastna saker i pälsen på dem. Hade vildkaniner dessa egenskaper skulle dem vara ett enkelt byte för rovdjur – släpp inte ut tamkaniner i naturen! Dem klarar sig inte / överlever inte länge.

 

 

En frisk och normal kaninunge
Foto: Cornelia Andersson

 

 

En bland dem vanligaste defekterna är bettfel som kan visa sig som underbett, tångbett, överbett, bettfel på hörntänderna osv. Bettfel kan du läsa om i den här artikeln, känsliga läsare varnas. 

 

Vi alla tolkar defekter olika, en del anser att dem måste avla på djur som har eller kan ha defekter för att komma vidare i sin avel. I Sverige är det förbjudet att avla på kaniner med skadliga defekter. Som uppfödare kan man ägna sig åt inavel för att upptäcka defekter bland sina linjer, här kan du läsa mer om inavel. För mer djupgående information finns det under genetik.

 

 

Mupp och Dvärgväxt

 

 Närbild på mupp
Foto: Skogsbackens kaniner

 

Dvärgväxt/dvärggenen är vanlig bland dvärgkaniner, allra vanligast på hermeliner. Som uppfödare tänker man inte så mycket på denna defekt och avlar oftast fritt på det, har man otur får man några muppar i en kull då och då. Får man det allt för ofta bör man tänka om och skaffa nya avelsdjur.

 

Vanlig kaninunge bredvid en mupp
Foto: Sara Andersson
 

I en enkel uppsättning gör genen att kaninen blir mycket mindre och kommer alltid se ut som en kaninunge med en vikt under kilot. Själva defekten uppstår i dubbel uppsättning, då kommer en såkallad mupp. Har båda föräldrarna dvärggenen kommer teoretiskt sätt 25 % av avkommorna få denna genen i dubbel uppsättning och de kommer bli hälften så stora som deras syskon. Deras kännetecken är att dem är väldigt små och har oftast ett missformat huvud. Inom ett par dagar kommer dem dö av svält eller uttorkning eftersom tarmsystemet inte är utvecklat, därför ska dessa avlivas direkt vid födsel. Det är inte rättvist på något sätt att hålla dem vid liv- så länge det går eftersom det bara är plågsamt för alla inblandade.



Alla hermeliner som är små behöver inte bära på dvärggenen. Detta ses som sagt inte så ofta som en defekt, avla på djur som inte gett muppar förr. 

 

Läs mer här

 

 

Megacolon drabbat vitscheckar

 

Megacolon är en tarmsjukdom som drabbar kaniner med brokningsanlag, vitscheckar. Med megacolon menar man förlamning av tarmen. Vitschekar kan få sämre nervförsörjning i tarmen och kan leda till brist på Tonus i tarmmuskulaturen, ett symtom som kallas Paralytisk ileus. Detta leder till att tarmen stannar upp och innehållet fastnar eftersom tarmen inte kan föra det vidare.
Oftast klarar sig inte dessa kaniner mer än ett år men det finns även dem som klarar sig bra och får leva ett långt liv utan problem. Det är olika från kanin till kanin.



Det kan vara svårt att urskilja en vitcheck, dem har mindre teckning är brokade och mantlade kaniner. Läs mer om klassiskt utseende på en vitscheck här.


Man kan enkelt undvika att få kaniner med megacolon genom att inte para två brokade kaniner.
Läs mer om vitscheck här.

 

 

Hippos

Denna defekt har fått sitt namn efter sitt utseende, hippo betyder flodhäst och det är så kaninungarna ser ut vid födseln. Defekten förekommer inte allt för ofta i Sverige, men den finns. 

 

 

Max Factor


Denna defekt är inte så vanlig i Sverige än som i andra länder, men den finns. Detta drabbar oftast hermeliner inom utställning – eftersom de ska vara extra rastypiska.
Avlar man i enkel uppsättning får man en hermelin med kraftigt rastypiskt huvud. I dubbel uppsättning blir resultatet en svårt missbildad unge, som saknar ögonlock och har inåtvända och konstigt formade ben. 

 

 

 

Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2015
Källa: kaninfärg.se, medirabbit.com


Könsbestämning

Att könsbestämma sina kaninungar är för de flesta en klurig uppgift! 
Ett tränat öga kan se om det är en hane eller hona redan när kaninerna är något dygn gamla men runt
3 veckor brukar vara en bra tidpunkt för den oerfarna att börja kika!

Kaninernas kön ligger dolt, så för att se det måste man trycka fram det. Det går inte att könbestämma om man inte trycker fram könet. Man flyttar försiktigt skinnet som ligger ovanpå könet, drar skinnet framåt (försiktigt!) och trycker lätt mot magen. På så vis "öppnas könet upp" och du kan se om det finns ett steck ganska nära anus eller en prick längre ifrån anus. 

 Precis som vi människor alla är olika så är kaninerna också det. Vissa är väldigt svåra att tyda så då får man ha is i magen och vänta en vecka till innan man kikar igen.

Här nedan visar jag hur en hane och hona ser ut i 2 veckors ålder och 10 veckors ålder. 
Det röda strecket/pricken visar hur det syns att det är en hane eller hona i väldigt ung ålder, det är svårt att se men tittar man nära och noga så kan man tyda formerna.
 

 
 
 
HONA - HANE
10 veckor gamla och fullt utvecklade
 


Text och Foto : Malin Henriksson © Kaninmagazinet 2016 

Tidigare inlägg