bloglovin

Sandra Magnusson

Hej alla kaninintresserade!

Mitt namn är Sandra Magnusson. Då jag är lite nojig över att bli gammal så låt oss säga att min ålder är ”tidlös”. Jag har fått förtroendet att bli medarbetare här på kaninmagazinet, en blogg jag själv tycker är fantastiskt bra om man vill lära sig mer om kaniner.

 

Jag med vår hund Casper som liten valp

 

Djur har funnits i mitt liv sedan jag tjatade mig till min första hamster vid 6års ålder. Hade min mamma vetat då vad hon vet nu så tror jag aldrig hon gått med på det. Efter hamster har jag haft marsvin, degus, fiskar, katt, hund, höns och foderhäst. Även kaniner har funnits sedan tidig ålder men blev först ett brinnande intresse för mig runt årsskiftet 2004/2005.

 

Blandade bilder på några mina underbara långöron!
Uppe f.v: Sandy, Enya, Happy. Nere f.v: Yla, burkompisarna Trassel och Ronja

 

 

En vän frågade mig en kväll i mellandagarna om jag ville följa med och se kaninhoppning. Ska jag erkänna var min första reaktion ”du skämtar?”. Men icke. Sen den gången var jag fast och idag 7år senare så är kaninerna och kaninhoppning en stor del av mitt liv. Jag har innan dess även sysslat lite med kaninutställning och avel av renrasiga dvärgvädurar.

 

Just nu är jag studerande och bor tillsammans med 7st kaniner på 25kvm. Lite trångt kan tyckas men jag skulle inte vilja byta ut det mot allt i världen! De är alla av hoppsläkt och är med mig och tävlar aktivt. Vill du veta mer om dem så skutta gärna in och titta på min hemsida: http://www.kyrkelidens.kaniner.se. Det finns även en längre artikel om min uppfödning här på sajten för den som är intresserad.

 

 

Kaniner är som sagt ett stort intresse och jag försöker suga in all kunskap jag kommer över. Jag har turen att fått läsa mycket avel, beteende och genetik i min utbildning, ämnen jag tycker är otroligt intressanta och roliga!

 

 

 


Anita Ekman

Hej, Anita heter jag och är ny medarbetare här på Kaninmagazinet! Jag är 20 år gammal och kommer från Norrland. Förtjust i djur i allmänhet och kaniner i synnerhet. Har sysslat mycket med hästar, använder mest min högra hjärnhalva och tycker om att paddla kajak.

 

 

Mina syskon var pälsdjursallergiker men kaniner gick bra då de klarar sig utomhus. Första kaninen fick jag 1997, en söt chinchillafärgad hermelinhona. Efter henne har det kommit och gått flera stycken, alla i dvärgstorlek.

 

Idag har jag bara en egen kanin; lejonhuvade pojken El Niño.

 

Har i flera år haft siktet inställt på Belgisk Hare, för avel och utställning. Det blev dock en dvärg även denna gång, dessutom wienertecknad utan stamtavla!

 

 

Men jag ångrar inte att jag köpte Niño. Han är precis som jag vill att en kanin skall vara: orädd och med massor av energi! Han älskar att rejsa omkring i hagen, hoppa hinder, gå på promenader osv. Men har ändå förmåga att varva ner, inga problem att sitta i transportlådan även under längre utfärder och tycker om när man kelar med honom. Hans enda defekt verkar vara den stora motvilja mot att klippa klorna. Nå, någonting skall man ju ha att träna på också.

 

 

Underligt nog blir kaniner bara roligare och mer intressanta ju mer jag lär mig, hoppas att jag kan inspirera och lära ut något till andra där ute!

 


Emma Almquist

Hejhopp,

mitt namn är Emma Almquist, jag är 19 år och medarbetare här på kaninmagazinet sedan början av 2012. En riktig infonörd som mer än gärna läser forskningsartiklar (om än med ständigt kritiskt öga) om allt som rör kaniner! Sedan hösten 2014 läser jag Etologi (läran om djurens beteende) och Djurskydd på SLU i Uppsala.

 

 
 
 

 

 Mitt första ordentliga möte med kaniner var på St Hangården i Lund när jag var 10 år gammal. St Hansgården är en fritidsgård med djur och kretsloppstänk för barn i åk 4-6. Från första dagen jag började där såddes drömmen om en egen kanin. Jag passade de äldre barnens kaniner och att leka uppe i det stora fritidshuset blev det aldrig så mycket av, varje eftermiddag spenderades i ”djurhuset”. Den 21 oktober 2005 blev min dröm sann, en vit blåögd dvärgvädur med stamtavla köptes in på en utställning i Malmö. Sedan dess har mitt liv kretsat kring kaniner och allt som har med dem att göra.

 

Numera har jag kaniner hemma men har fortfarande en hel del kontakt med St Hansgården. Det stället kommer alltid vara som ett andra hem för mig!

 

(th) St: Hansgården    (tv) King, bild från 2010

 

Så till en mer utförlig beskrivning av King, min älskade lille skrutt. Egentligen siktade jag på en större kanin, gärna ovanlig. Det blev dock en liten, väldigt vanlig ras men en väldigt speciell kanin. Redan under resan hem visste jag att King var den snällaste lille killen på jorden. Han satt lugnt och fint i min famn hela vägen hem (vi hade såklart glömt transportbur, haha). Sedan dess har vi varit på utställningar över hela landet, jagat lamm och haft det otroligt roligt tillsammans. I början av mars 2012 såg jag på min lille kille att han trots mediciner inte mådde bra och tyckte att livet var jobbigt. Precis innan han fick sprutan slickade han på hela min hand, som för att säga att han var redo.

 

Molly, 3 månader gammal

 

Molly hittade jag på en facebooksida där man kan lägga ut annonser på renrasiga kaniner med SKAF stamtavla. De gånger jag sett Sachsengolds på utställningar hade jag fascinerats av den vackra, eldiga färgen och när jag såg annonsen med de små orangea bebisarna på sa det klick direkt, på ett sätt jag inte trodde var möjligt via en bild. Sedan spenderade jag några månader med att maila med uppfödaren, Caroline på Kolartorpet, och planera inköp inför att för första gången ha kanin hemma, inomhus. På Alingsåsutställningen i juli 2012 köpte jag henne äntligen och nu busar hon omkring här hemma, mitt lilla charmtroll.

 

Sedan Molly kastrerades november 2012 så letade jag efter en kastrerad hane som kunde bli hennes kompis. Det tog ett bra tag och först i juni hittade jag en passande hane. Hade hört talas om honom via en kompis innan, så det var ett lustigt samanträffande när den nya ägaren hörde av sig till mig och undrade om jag var intresserad. Ture, som han heter, har haft det ganska tufft då han bland annat blivit lämnad ute i naturen när första familjen tröttnat på honom. Länge fanns det små tecken efter misskötsel kvar, klor som saknades eller var vridna tex. Nu har han byggt fina muskler och klorna ser bra ut, och mina två godingar njuter av livet som nästan helt frigående :)

 

 
 

Förutom Molly och Ture har jag även en hamster vid namn Knut som jag övertog när han var 4-7 månader gammal, hans bakgrund är lite smått osäker. Väldigt härlig individ nu när han blivit trygg med mig, älskar att upptäcka och mysa!

 

Sedan 2005 år har jag haft ett stort utställningintresse, men idag är inte det något jag tävlar i. Dock är jag fortfarande aktiv i en utställningsförening och åker gärna runt och bara hänger med härligt kaninfolk.


När jag slutade ställa ut upptäckte jag hoppningen! Vilken härlig sida av kaninägandet! Har börjat träna och tävlat lite (gått sådär, hehe) och ska fortsätta med det nu hade jag tänkt. Hälsosamt och roligt för både kanin och ägare på ett annat sätt än utställningarna! Här krävs sammarbete och förståelse i ekipagen för att det ska gå bra. Utbildar mig till domare inom SKAF KH.

 

 

Nu har jag fördelen att gå en linje på universitetet där jag tillåts nörda in mig i djurs beteende och välfärd. Jag lär mig även om kritisk granskning, hur forskning går till och hur man skriver egna vetenskapliga rapporter. Detta vet jag kommer att vara till stor nytta när jag skriver för kaninmagazinet!

 

Framtidsplanerna för mig är att fortsätta lära mig ännu mer om kaniner och försöka påverka kaninsverige så att vi får en bättre kaninhållning. I ett längre perspektiv är planerna att bedriva ett omplaceringshem för mindre djur, samt bedriva uppfödning av utrotningshotade lantraser i liten skala. Jag vill uppenbarligen inte fortsätta bo i stan utan har drömmar om att flytta ut en bit på landet för att ge djuren lite mer svängrum. Men först tänker jag läsa etologi och djurskydd på SLU och sedan vidareutbilda mig i etologi på en mer advancerad nivå.

 

Hoppas ni tycker om kaninmagazinet och att ni lär er nått nytt, för om det är nått jag lärt mig under min tid som kaninägare så är det att man aldrig någonsin är fullärd!

 

Kram Emma Almquist, aka
”Hobbymupp” på dayviews och kanin.ifokus
Privat kontakt: emma@almquist.se

 

Kolla gärna in mitt projektarbete om kaniner:
https://www.facebook.com/battrekaninliv

 


Tidigare inlägg Nyare inlägg