bloglovin

Intervju: Omplacerare Cassandra Lindahl

Cassandra Lindahl är en glad Malmötjej som har vigt en del av sitt liv till att hjälpa kaniner som inte har någonstans att ta vägen. Hon håller just nu på att starta upp en blogg för att få igång PR för sin verksamhet, något som är viktigt för att hitta nya hem till de drabbade kaninerna. Omplaceringshemmet är inget företag, det drivs alltså inte med tanken att det ska gå med vinst.
 
Kaniner är egentligen ganska nytt för Cassandra, hon började intressera sig ordentligt för dem precis innan sommaren 2013. Men det hela började egentligen med ett stabilt djurintresse sedan barnsben. När hon hoppade av sin sjuksköterkseutbildning precis i början av 2011 hade hon inget att göra och visste inte vad som skulle ske härnäst. Valet föll tillslut på att åka till en gård i Spanien som var vigd åt att rädda olycksdrabbade hästar och åsnor. Där jobbade Cassandra som volontär i 3,5 månader, 7 dagar/vecka mellan 14-18h varje dag.
"Här bestämde jag mig för att jag ville bli lärare så den hösten var det bara att börja på högskolan igen. 
Jag åkte iväg till Spanien och hjälpte till så ofta jag hade tid men kände ändå att jag ville göra mer. "
 
 
 
 
När hon sedan fick ett eget hus precis i början av 2013 började hon därför hjälpa en kattorganisation och hade en del förvildade katter boende hemma hos sig medans de läkte efter att ha blivit kastrerade. Efter ett tag hemma hos henne släpptes de ut igen till ställen där dom blev matade. Men allt eftersom tiden gick så var det mer och mer den föreningen stod för som Cassandra inte alls höll med om så därför slutade hon ta hem katter från dem.
"Då hade jag en tidigare förvildad katt som flyttade hit i slutet av januari, 28 januari tror jag det var, som jag bestämde mig för att adoptera och behålla. Så här stod jag med en katt och tänkte att allt fungerade rätt bra, katten började lita på mig och vi gjorde framsteg dagligen."
 
 
 
 
Men så kom dagen som öppnade Cassandras ögon för kaniner, den dag hon fick träffa en kanin som hade blivit dumpad i en utebur över natten. Dom som hittade honom ville inte ha fler kaniner så de hade bestämt att han skulle avlivas snarast.
"Kaninen var livrädd när jag gick in till honom, antingen så sprang han i panik eller så la han sig ner så platt han bara kunde. Han behövde någon som tog det lugnt med honom, och tog allting i hans takt. Men någon kanin kunde jag inte ha, däremot åkte jag dit dagen efter för att klippa hans klor så han iaf skulle få gå bra innan han avlivades. Men när han satt där i mitt knä och bara var sådär enormt snäll och söt så bestämde jag mig för att göra det jag lovat mig själv att inte göra, jag tog hem kaninen. Efter någon månad hittade jag ett väldigt bra hem till honom och har fortfarande kontakt med ägaren. Att se hur bra denna kanin som ingen ville ha har det nu gjorde att jag ville hjälpa till mer!"
 
Första omplaceringen (t.h.) i sitt nya hem, Foto: Emma Almquist
 
 
Idag finns det två kaniner som är inne för omplacering och ytterligare 8 stycken som hon försöker omplacera medans de fortfarande bor kvar hos sina ägare. Det är viktigt för Cassandra att inte ha fler kaniner hemma än att alla får plats och tid.
"De två som bor här nu var var vanvårdade och väldigt rädda så jag försöker lägga mycket tid på dom. Den första kaninen, hanen, kastrerade jag och jag funderar på att göra det samma med honorna som bor här idag."
I framtiden är planen är att kastrera alla hanar och dom flesta honor som kommer in för omplacering, d.v.s. kaniner som akut behöver nytt hem, t.ex. de som dumpats ute. Om kaninen fortfarande kan bo kvar hos sin ägare utan att ta skada så hjälper Cassandra gärna till, men vill inte ha in för många så att hon har plats för mer akuta "fall".
 
Förutom den första kaninen Hoppliver (numera Ture) så är även de två "barnkaninerna" som bor hos Cassandra just nu väldigt speciella. De kommer från en familj som gillade sina djur och därför sökte hjälp då dom skulle flytta utomlands, och beskrev dem som sociala och trevliga. Detta visade sig dock vara allt annat än sant, kaninerna var livrädda för människor, klorna på den äldre hade börjat växa till spiraler och hon var som en skelett när man klappade henne.
"Hemskt när man tänker att folk låter det gå så långt med sina husdjur utan att veta att dom mår dåligt.. Nu är dom sociala och mysiga. Kan fortfarande vara lite rädda om det händer för mycket för snabbt men det är enormt stor skillnad!"
 
 
 
 
Det är tydligt när man läser Cassandras historier att många kaninköpare brister i kunskap när de skaffar sina kaniner. Som omplacerare möter man ofta denna okunskap i sin otrevligaste form. Några saker som Cassandra nämner att hon önskar att folk tog reda på innan kaninköpet är:
- Att kaniner behöver klippa sina klor och om man inte klarar det så var man kan få hjälp med det.
- Vad en kanin bör äta.
- Att det är att rekommendera att skaffa en större bur än lagliga mått.
- Kaninen behöver röra på sig. Vet man inte med sig att man kan aktivera den varje dag så är ju en större bur extra viktigt, och då gärna med sällskap.
- Allmänt hur man sköter en kanin.
 
 


Planen för framtiden är just nu att starta upp en ordentlig,  ideell omplaceringsverksamhet. Innan det kan bli möjligt känner Cassandra att hon måste bli säkert bofast så att hon inte behöver oroa sig för eventuell flytt som kan äventyra kaninernas välfärd.
"Jag ska även försöka nå ut till fler folk som letar kanin och försöka hitta fler sätt att sprida kaniner som söker hem på. Men jag vill även försöka arbeta proaktivt och få folk mer uppmärksammade på hur man tar hand om sina djur och hjälpa till om jag kan, tex med att klippa klor och annat."


Kaninmagazinet tackar för att du ställde upp på intervju. Vi önskar dig lycka till i framtiden med omplaceringshemmet!
 
Text: Emma Almquist, Cassandra Linddahl © Kaninmagazinet 2013
Foto: Cassandra Linddahl © Kaninmagazinet 2013

Björklövets Omplaceringshem

- Omplaceringshemmets namn
Björklövets Omplaceringshem

- Hemsida och kontakt
www.bjorklovetsomplaceringshem.weebly.com

Id-aa94@hotmail.com

- Berätta varför du valt att driva omplaceringshem för kaniner, och när du startade det.
Jag har haft funderingar länge att starta ett omplaceringshem för att hjälpa det starkt växande antalet kaniner som folk längre inte kan/vill ha kvar. I somras rann bägaren över då jag såg en förskräcklig annons på blocket. Jag ville på något sätt hjälpa dessa. Även om jag inte har plats/tid för alla kaniner, så kan jag ändå hjälpa några, vilket känns bättre än inget. Det var även då jag startade upp mitt omplaceringshem, och bara någon dag efter att jag la ut min “annons” så var inkorgen på mejlen full med intresserade.


- Berätta om er verksamhet idag
Just nu har jag fullt i omplaceringshemmet. Eftersom jag ännu inte kunnat ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen pga. flytt, så kan jag endast omplacera ett visst antal kaniner än så länge.

I dagsläget har jag två kanintjejer inne för omplacering. Jag vill hålla antalet omplaceringskaniner ganska lågt efter det att jag ansökt med, just för att kunna ge dem massor med tid. Ibland kommer det in kaniner som är helt ohanterade och då går det inte om man har för många.
Jag har inga direkta krav på nya ägare, utan frågar om det haft kanin förut, hur de har tänkt att den ska bo, tipsat om foder och gett andra tips och råd. Jag har bra faktablad jag skickar med dem som skaffar sin första kanin. 

- Vad önskar du att fler kaninköpare visste när de skaffar sin första kanin?
Kaniner kräver tid! Jag tror många inte förstår att de kräver mycket mer tid  och ompyssling än vad de tänkt sig. Det ska matas, städas, klippas klor, ev. borstas och umgås. Kaniner är inget djur man stoppar in i en bur och där får de sitta hela livet.

Sen tror jag inte folk läser på och förstår att en kanin lever faktiskt ganska länge.
Och till sist, foder! Kaniners föda ska till största del bestå av grovfoder. Dvs. hö. Skippa alla dessa färgglada gnagarblandningarna i djuraffären. Köp ett bra hö från en bonde, och vill man utöver det ge något mer så köp ett bra pellets.

- Hur många kaniner har du i dagsläget omplacerat?
Jag har hittills omplacerat 2 kaniner.

- Har du någon speciell kanin som kommit in, som har någon speciell historia bakom sig, som du vill berätta om?
Jag har ju inte haft inne så många, men någon som satte spår i hjärtat var Sixten. En kastrerad kille av rasen Liten rex som var den första kaninen som kom till omplaceringshemmet. Han kom att visa sig vara väldigt ohanterad med förskräckligt långa klor och alldeles för tjock.
Till en början bodde han inomhus, på mitt rum. Han gick till anfall i buren, men bet aldrig. Han hotade bara med tassarna. Det värsta han visste var att sitta i knät, då bet han tag ordentligt. En otroligt bestämd herre som fått gjort exakt som han velat och säkert kommit undan med att skrämmas i buren med.
Så det var bara att dra på sig handskar när man skulle ta ut matskålen eller honom ur buren. Till en början så slogs han rejält med framtassarna, men när han märkte att min hand inte försvann och jag inte var rädd, ja då sluta han. Istället började han komma fram och kolla vad som var på gång när jag öppnade buren.
Och när han var ute i huset och skuttade kunde han komma och slänga sig raklång bakom ryggen på en, eller bara vara med. Det gick till sist även att lyfta och bära honom utan problem!
En dag ringde ett par som sökte sällskap till sin hona, och jag föreslog Sixten. De kom och kollade på honom och vi kom överens att han skull bo på prov för att se om det funkade. Och det gjorde det! Idag bor Sixten med sin tjej, i en stor inhägnad med stuga och allt, och lever ett lyckligt kaninliv där han inte måste sitta i knät, utan han uppskattas precis som han är!

- Har du några framtidsplaner för omplaceringshemmet?
Mina planer är ju att få mitt tillstånd och sedan kunna ta emot lite fler kaniner.
Nästa sommar hoppas jag även kunna bygga lite sommarhägn åt omplaceringskaninerna, där de kan bo dygnet runt sommartid.

 

En bild på Sixten samma dag som han ankom till omplaceringshemmet.
Här syns det hur långa klorna var. Vi fick klippa 1- 1.5 cm, och tummarna var skruvade.

Djurhemmet Tigerharen

Omplaceringshemmets namn:
Tigerharen

 

 

Hemsida & kontakt:
www.tigerharen.org, info@tigerharen.org, 0738-152963

 

 

Berätta om varför du valt att driva omplaceringshem för kaniner, och när du startade det!
Tigerharen har funnits sedan 2004 och omplacerar alla typer av djur som vi har möjlighet och kunskap att ta hand om. Vi har en djurrättslig ideologi, som innebär att vi inte tycker att andra djur är människors att äga, avla på eller döda. Vi vill hjälpa djur som råkat illa ut på grund av människor, och för att kunna hjälpa så många som möjligt omplacerar vi dem till nya hem.

 

 

Berätta om er verksamhet idag:
Vi kastrerar alla hankaniner men inte honorna. Vi omplacerar kanske runt 20 kaniner om året. Vi har som krav att alla kaniner som flyttar från oss ska få leva i par eller grupp och att de ska hållas i hägn utomhus där de kan beta gräs på sommaren, springa på stora ytor och gräva hålor om de vill.

Vi tar inte hand om privata omplaceringar, det vill säga kaniner som någon tröttnat på eller blivit allergisk emot, eftersom vi tycker att det är den som en gång skaffat djurets ansvar att i så fall omplacera. Vi vill prioritera att hjälpa de som inte har någon människa som bryr sig om dem. Men det är förstås bra att det finns de som engagerar sig även i de fallen.

 

Vad önkar du att fler kaninköpare visste när de skaffar sin första kanin?
Att de ska ta hand om omplaceringskaniner och inte köpa från uppfödare. Att avla fram kaniner och sälja dem är att göra kännande varelser till varor i en fabrik. Det är djupt oetiskt och leder till mycket lidande, och ska inte uppmuntras. Dessutom finns det många hemlösa eller vanvårdade kaniner som är i behov av hem. Uppfödarna kan själva behålla och ta hand om de ungar de valt att ”producera”.

 

Hur många kaniner har du i dagsläget omplacerat?
Det måste vara flera hundra... Svårt att uppskatta.

 

Har du någon speciell kanin som kommit in, som har någon speciell historia bakom sig, som du vill berätta om?
Det finns så många speciella historier att berätta, men jag kommer att tänka på en av de kaniner vi har inne just nu. Han är en stor och väldigt snäll rexhane som lämnades in på en veterinärklinik för avlivning. Han hade en stor böld under ena tassen och familjen som hade honom ville inte betala för operationen. Men de som jobbade på kliniken ville inte döda honom, så de bad att få omplacera honom istället, opererade bort bölden och kastrerade honom, och sen ringde de till oss. Då hörde den gamla ägaren av sig och ville ha tillbaka honom gratis... Det fick de förstås inte.

Eskandar hade sår under alla tassarna precis som många andra rexkaniner, eftersom det tydligen är viktigare för uppfödare att få höga poäng på utställningar än att kaninerna mår bra. Efter att ha suttit ensam i en liten bur har Eskandar nu fått en flock som han varit ute med i gröngräset hela sommaren. Hans tassar har äntligen läkt, men vi oroar oss för hur det ska bli i vinter. Eskandar är en fantastiskt trevlig och socialt kompetent kanin som aldrig bråkar med någon. Han söker ett kunnigt hem som kan se efter honom och hans tassar hela hans liv.

 

Har du några framtidsplaner för omplaceringshemmet?
Vår största önskan är förstås att vi inte ska behövas längre, att inga fler kaniner eller några andra djur ska behöva omplaceras. Vi hoppas också att vi kan nå ut till fler med vårt budskap om att kaniner inte ska hållas i bur, att de är flockdjur som inte får hållas ensamma och att det är fel att avla på djur. 

 

 Eskandar och hans kompis Tootikki!

Tidigare inlägg