bloglovin

Intervju: Omplacerare Cassandra Lindahl

Cassandra Lindahl är en glad Malmötjej som har vigt en del av sitt liv till att hjälpa kaniner som inte har någonstans att ta vägen. Hon håller just nu på att starta upp en blogg för att få igång PR för sin verksamhet, något som är viktigt för att hitta nya hem till de drabbade kaninerna. Omplaceringshemmet är inget företag, det drivs alltså inte med tanken att det ska gå med vinst.
 
Kaniner är egentligen ganska nytt för Cassandra, hon började intressera sig ordentligt för dem precis innan sommaren 2013. Men det hela började egentligen med ett stabilt djurintresse sedan barnsben. När hon hoppade av sin sjuksköterkseutbildning precis i början av 2011 hade hon inget att göra och visste inte vad som skulle ske härnäst. Valet föll tillslut på att åka till en gård i Spanien som var vigd åt att rädda olycksdrabbade hästar och åsnor. Där jobbade Cassandra som volontär i 3,5 månader, 7 dagar/vecka mellan 14-18h varje dag.
"Här bestämde jag mig för att jag ville bli lärare så den hösten var det bara att börja på högskolan igen. 
Jag åkte iväg till Spanien och hjälpte till så ofta jag hade tid men kände ändå att jag ville göra mer. "
 
 
 
 
När hon sedan fick ett eget hus precis i början av 2013 började hon därför hjälpa en kattorganisation och hade en del förvildade katter boende hemma hos sig medans de läkte efter att ha blivit kastrerade. Efter ett tag hemma hos henne släpptes de ut igen till ställen där dom blev matade. Men allt eftersom tiden gick så var det mer och mer den föreningen stod för som Cassandra inte alls höll med om så därför slutade hon ta hem katter från dem.
"Då hade jag en tidigare förvildad katt som flyttade hit i slutet av januari, 28 januari tror jag det var, som jag bestämde mig för att adoptera och behålla. Så här stod jag med en katt och tänkte att allt fungerade rätt bra, katten började lita på mig och vi gjorde framsteg dagligen."
 
 
 
 
Men så kom dagen som öppnade Cassandras ögon för kaniner, den dag hon fick träffa en kanin som hade blivit dumpad i en utebur över natten. Dom som hittade honom ville inte ha fler kaniner så de hade bestämt att han skulle avlivas snarast.
"Kaninen var livrädd när jag gick in till honom, antingen så sprang han i panik eller så la han sig ner så platt han bara kunde. Han behövde någon som tog det lugnt med honom, och tog allting i hans takt. Men någon kanin kunde jag inte ha, däremot åkte jag dit dagen efter för att klippa hans klor så han iaf skulle få gå bra innan han avlivades. Men när han satt där i mitt knä och bara var sådär enormt snäll och söt så bestämde jag mig för att göra det jag lovat mig själv att inte göra, jag tog hem kaninen. Efter någon månad hittade jag ett väldigt bra hem till honom och har fortfarande kontakt med ägaren. Att se hur bra denna kanin som ingen ville ha har det nu gjorde att jag ville hjälpa till mer!"
 
Första omplaceringen (t.h.) i sitt nya hem, Foto: Emma Almquist
 
 
Idag finns det två kaniner som är inne för omplacering och ytterligare 8 stycken som hon försöker omplacera medans de fortfarande bor kvar hos sina ägare. Det är viktigt för Cassandra att inte ha fler kaniner hemma än att alla får plats och tid.
"De två som bor här nu var var vanvårdade och väldigt rädda så jag försöker lägga mycket tid på dom. Den första kaninen, hanen, kastrerade jag och jag funderar på att göra det samma med honorna som bor här idag."
I framtiden är planen är att kastrera alla hanar och dom flesta honor som kommer in för omplacering, d.v.s. kaniner som akut behöver nytt hem, t.ex. de som dumpats ute. Om kaninen fortfarande kan bo kvar hos sin ägare utan att ta skada så hjälper Cassandra gärna till, men vill inte ha in för många så att hon har plats för mer akuta "fall".
 
Förutom den första kaninen Hoppliver (numera Ture) så är även de två "barnkaninerna" som bor hos Cassandra just nu väldigt speciella. De kommer från en familj som gillade sina djur och därför sökte hjälp då dom skulle flytta utomlands, och beskrev dem som sociala och trevliga. Detta visade sig dock vara allt annat än sant, kaninerna var livrädda för människor, klorna på den äldre hade börjat växa till spiraler och hon var som en skelett när man klappade henne.
"Hemskt när man tänker att folk låter det gå så långt med sina husdjur utan att veta att dom mår dåligt.. Nu är dom sociala och mysiga. Kan fortfarande vara lite rädda om det händer för mycket för snabbt men det är enormt stor skillnad!"
 
 
 
 
Det är tydligt när man läser Cassandras historier att många kaninköpare brister i kunskap när de skaffar sina kaniner. Som omplacerare möter man ofta denna okunskap i sin otrevligaste form. Några saker som Cassandra nämner att hon önskar att folk tog reda på innan kaninköpet är:
- Att kaniner behöver klippa sina klor och om man inte klarar det så var man kan få hjälp med det.
- Vad en kanin bör äta.
- Att det är att rekommendera att skaffa en större bur än lagliga mått.
- Kaninen behöver röra på sig. Vet man inte med sig att man kan aktivera den varje dag så är ju en större bur extra viktigt, och då gärna med sällskap.
- Allmänt hur man sköter en kanin.
 
 


Planen för framtiden är just nu att starta upp en ordentlig,  ideell omplaceringsverksamhet. Innan det kan bli möjligt känner Cassandra att hon måste bli säkert bofast så att hon inte behöver oroa sig för eventuell flytt som kan äventyra kaninernas välfärd.
"Jag ska även försöka nå ut till fler folk som letar kanin och försöka hitta fler sätt att sprida kaniner som söker hem på. Men jag vill även försöka arbeta proaktivt och få folk mer uppmärksammade på hur man tar hand om sina djur och hjälpa till om jag kan, tex med att klippa klor och annat."


Kaninmagazinet tackar för att du ställde upp på intervju. Vi önskar dig lycka till i framtiden med omplaceringshemmet!
 
Text: Emma Almquist, Cassandra Linddahl © Kaninmagazinet 2013
Foto: Cassandra Linddahl © Kaninmagazinet 2013

Tidigare inlägg